1600-talets borgare

[cats]

Vet någon om det finns källor om villkoren för att bli borgare under 1600-talet?

Vad var borgarpenningen som betalades, och hur fastställde man storleken på den? Som jag har förstått kunde den variera mycket från person till person också inom samma stad.

I städerna som grundades under 1600-talet i Sverige fanns inget etablerat borgarskap.
På vilken grund kunde man bli sådan?

Yrkesskrån var en sällsynt företeelse i den Östra riksdelen (Finland) under 1600-talet, vilka lagar gällde istället? Vem bestämde t.ex att man fick verka som snickare, eller smed och om man fick bosätta sig inom stadens gränser. I synnerhet vill jag veta hur det fungerade innan staden hade börjat ta form.

Skilde sig lagarna för borgare mycket mellan den Östra riksdelen och den Västra riksdelen (Sverige)?

Någon bra bok att rekommendera i ämnet?

[Messier11]

Yrkesskrån var en sällsynt företeelse i den Östra riksdelen (Finland) under 1600-talet, vilka lagar gällde istället? Vem bestämde t.ex att man fick verka som snickare, eller smed och om man fick bosätta sig inom stadens gränser. I synnerhet vill jag veta hur det fungerade innan staden hade börjat ta form.

Ovan stämmer säkert, och jag tror att det är ganska säkert att anta att inga lagar/ingen bestämde vem som fick verka som exempelvis snickare, och att inte många verkade som snickare heller.

Städerna skapades ju för att kunna samla och renodla yrken -- för att kunna beskatta dessa. Väldigt många städer grundades under denna tid i dagens norr- och österbotten så det ligger ju nära till hands att anta att alla yrken inte dök upp på en gång, och att folk i särskilt stor omfattning inte hunnit flytta in i städerna.

Och intill städerna grundades lär folk ha skött ovan sysslor själva, eller genom byteshandel med granngårdar osv.

[cats]

I synnerhet i början när en ny stad hade blivit grundad var man mindre noggrann med yrke och vad en person gjorde så länge han betalade sin avgift och bodde i staden.

Jag har läst om en köpman som blev tillsagd att arbeta som svarvare eftersom staden behövde en, och en snickare som fick svära eden som köpman eftersom staden redan hade flera snickare.

I en förteckning över borgares yrken fanns "fiskare", vilket räckte till för att bli borgare. Andra mindre traditionella borgaryrken på samma lista är bagare, bränvinsbrännare och slaktare. Vilket tyder på att man inte var noga räknad på vem som blev borgare.

[Maskirovka]

Hur fungerade skattebetalandet under denna tid egentligen?

Ta bonden t.ex som ex bodde på kronojord eller skattejord. Åkte det runt skattmasar till varje gård och räknade ut hur mycket avkastning man borde få av jorden och man betalade en del av denna i natura? Hur ofta då, en ggr/år eller? Vad gjorde sedan staten med den enorma mängd jordbruksprodukter man fick in? Om sedan bonden skulle sälja av eventuellt överflöd antar jag att man var tvungen att åka in till närmsta stad och i stadstullen betala en avgift. Vad bestämde hur stor denna avgift var? Var stadstullen ytterligare bara en skatt som gick till staten/staden? Ponera att bonden skulle sälja ett par grisar eller några säckar mjöl. Fick han sälja dom först och sedan betala skatt av inkomsten i stadstullen när han lämnade staden?

Säg att jag var borgare och ägde en krog eller var smed. Höll dom koll på hur många kunden man hade och räknade ut inkomsten som man sedan fick betala skatt på? Några kassaapparater eller avancerad bokföring existerade ju inte...

[cats]

Bra frågor. Men inte så lätt att besvara.

Kräver nog en hel bok för att få ett uttömmande svar.

Skatterna och avgifterna varierade ganska mycket under 1600-talet beroende på stadens egna utgifter och kronans behov av pengar.
På landet var det den sk. "jordeboken" som gällde som grund för beskattningen. Redan Gustav Vasa införde det systemet. Från 1630-talet började den också ritas upp i form av en karta, där inte bara storleken på jorden uppgavs, utan också vilken kvalité det var på jorden. (tunnland=hur mycket utsäde det krävdes för att beså arealen. 1622 0,494 hektar)

Exakt hur man hade tänkt sig att den skulle fungera i skatteavseende vet man inte. Men den var också tänkt som en inventering av landets resurser, och en bas att använda när man planerade olika regioners utveckling.

För borgaren var det lite annorlunda. Där fanns både stadens egna administrativa utgifter och avgifter för olika tjänster som staden tillhandahöll. En del av dem tillföll helt staden, andra var delvis kronans, och delvis stadens. Proportionerna varierade från en tid till en annan.

Exempel på avgifter och inkomster i en stad på 1600-talet i Sverige var: Handelsgenant, åkertaxan och mantalspenningen, som möjligen var de största och mest regelbundna skatterna.
"Skått" var en allmän utjämningsskatt som uppbars ibland, och som inte skulle bäras upp när stadens medborgare betalade handelsgenant. Men vissa år uppbars båda skatterna.

Sen fanns det hyror för stadens "ryssbod" (Finland) Sakörer(böter) vid stadens accisrätt. Mul- och betespenningar för borgarskapets boskap, vågpenning för export och import av varor. Bakugnspenningen var en annan mindre avgifter för innevånarna.

Vissa avgifter uppbars vid utförandet av tjänsten och fungerade som lön till tjänstemannen. Som tex tjärvräkaren (kontrollanten av tjäran) som tog en avgift för varje läst tjära han kvalitétsgranskade.

Intressant det där med krögaren. Vin och sprit var något som staden kunde föra in tullfritt. Staden åtnjöt "källarfrihet". Vanligtvis hölls det en krog i själva rådhuset som staden själv drev. Men ofta kunde den utöka sina inkomster genom att hyra ut den till en krögare. Regeringen beviljade städerna en sådan fri rätt att införa spritdrycker, vilket gjorde att krogens inkomst gick oavkortat in i stadens kassa.

Det var magistraten, eller rådet i staden (två borgmästare och tolv rådmän) som såg till att det taxerades och uppbars skatter. De utsåg också stadens revisorer, som kunde vara upp mot tio stycken, också i en liten stad på ett par hundra borgare. Revisorerna fick däremot inte betalt för sina tjänster, utan det betraktades som ett hedersuppdrag.

[cats]

När det gäller tullstugan och tullstaketet. Var tullavgiften som betalades kronans, men staden fick tidvis också en del av inkomsterna, och naturligtvis tullinspektören. I något fall finns det dokument som tyder på att staten helt underlät att ge borgarna del av accisen, eftersom magistraten klagade på att man inte ville satsa pengar på att underhålla tullstugan, eller staketet, på grund av att de inte gav staden några inkomster.

Runt en stad skulle bönderna svara för att staketet byggdes, medan borgarna ansvarade för att det underhölls. En pålaga som var motbjudande för alla parter. Ofta ledde det till att staketet under långa tider helt fattades, eller att det var så dåligt underhållet att man "kunde går över det utan att märka någon skillnad".

Tullavgiften för de varor som bonden kom med till staden, betalades oftast av den borgare som tog emot varorna, eftersom bönderna sällan själva hade kontanter. Borgarna var ivriga att ge krediter på det här sättet till bönder, eftersom det gjorde att de kom i ett beroendeförhållande till honom. Bonden blev tvungen att handla med den borgare som han hade mest skulder hos.

[Camilla.dk]

Jeg ved ikke helt hvordan det fungerede i Sverige og slet ikke i Finland i 1600-tallet, men jeg formoder at det har været ret lig Danmark - dog med den parentes at byer på den tid kunne være mere eller mindre velorganiserede alt efter hvor i landet de lå. I de mindste byer gik man nok ikke så konsekvent til værks. På Bornholm udstedte man eksempelvis borgerbreve til folk, der kom lige fra landet og slog sig ned som småhandlende, småhåndværkere mm. mens man i de store byer fulgte langt skrappere regler, var bedre organiseret og at det derfor var sværere at opnå borgerskab.

For at blive udøvende håndværker måtte man være medlem i lauget, dernæst gå i lære eller arbejde hos en mester. for at få svendebrev måtte man alt efter faget opfylde bestemte krav, f.eks. kunne udføre bestemte opgaver. Disse formelle krav blev opskrevet i skråen for det enkelte fag (yrke). Ikke alle steder havde man en nedskreven skrå men fulgte sædvane - altså mundtlig tradition. men i alle store byer havde man en nedskreven skrå.

For at blive mester var der andre større krav, man skulle have udøvet sit fag længere, have fod under eget bord mm. ikke alle udøvende håndværkere var mestre, mange arbejdede for andre mestre og var dermed standsmæssigt nærmere arbejdsmænd.

For at blive borger i en by måtte man have en vis indkomst - og dermed kunne betale en vis skat til byen. Havde man ingen penge kunne man selvsagt ikke blive borger. Dernæst skulle man sværge en ed til byen hvor man lovede at holde byens regler mm. Disse borger-eder er nedskrevet i nogle byer, i andre blev de bare foretaget mundtligt og ikke nedskrevet. Igen er der forskel på små og store byer.

Det lyder som om kildesituationen er meget dårlig for det område du arbejder med - enten fordi man fulgte mundtlig tradition - altså ikke skrev meget ned, eller også fordi materialet ganske enkelt er forsvundet på grund af senere tiders kassationer.

Har du overvejet at kigge på skifter? (bouppteckningar), her fremhæves det ofte om afdøde var borgere eller indvånere (ikke-borgere) i byen.

[Camilla.dk]

i bouppteckningarna står desuden også ejendom og dens værdi og hvor meget løsøre mm. en afdød efterlod sig.
Og af og til er borgerskabseder indskrevet i dombøgerne - her kan man i øvrigt se hvem som tilhørte byens øvrighed og hvilket erhverv (yrke) de havde.

ps jeg kender ikke de forskellige finske sogne eller områder og jeg kan ikke søge i finske arkiver, men man må kunne finde en oversigt over brugbare finske skifter og arkiver i denne bogs litteraturfortegnelse: http://www.paperbackswap.com/book/brows ... sh+Edition

[cats]

Området var svenskt under den tid som jag forskar i. Arkiven och förhållandena är de samma som här som i övriga Sverige. Förutom just det att det rörde sig om mindre städer än vad stapelstäderna var. (begreppet "Finland" började gälla också den nordliga delen av det vi idag kallar Finland först vid slutet av 1700-talet) Städerna här i "östra norlandet" var alla uppstäder.

När städerna var nygrundade var de rätt öppna med vilka regler som tillämpades och vilka som inte tillämpades inom det egna området. Magistraten verkade ha haft rätt fria händer om hur de tillämpade landets lagar inom det egna området. Vissa variationer finns mellan de här städerna, men i stort sett verkar de ha resonerat rätt lika. Kronan såg genom fingrarna så länge de betalade skatt och inte trampade på stapelstädernas tån (allt för mycket).

Principerna för merkantilismen blev inte lika strängt tillämpad här som i stapelstäderna angående skråväsendet. Inte heller var handeln lika starkt polariserad som i större städer. Åtminstone gällde det under början av århundradet.

Under senare delen av århundradet förändrades situationen en aning. I och med att det inte fanns samma behov som tidigare av hantverkare. En annan orsak var att tjärkompaniets regler gjorde att den inbördes konkurrensen mellan borgarna hårdnade.

[Camilla.dk]

har du undersøgt hvad der findes af skiftemateriale fra dit område? Der kan man som sagt finde en mængde af oplysninger.

[cats]

har du undersøgt hvad der findes af skiftemateriale fra dit område? Der kan man som sagt finde en mængde af oplysninger.

Högt uppe på "skall göra" listan Kom gärna med flera tips. Kyrkans papper? Hur är de som källmaterial?

[Camilla.dk]

kirkens regnskaber kan selvfølgelig indeholde lister over folk der havde kirkestole (man kunne betale for at have en fast kirkestol) men de angiver kun navne og ikke titler/yrke, det samme med kirkebøgerne, det er typisk blot kortfattede notitser om døbte, viede og begravede, så jeg tror ikke der er så meget at hente der.
De er et godt supplement hvis du begynder at samle oplysninger om bestemte familier.

[Roback]

Vet någon om det finns källor om villkoren för att bli borgare under 1600-talet?

Vad var borgarpenningen som betalades, och hur fastställde man storleken på den? Som jag har förstått kunde den variera mycket från person till person också inom samma stad.

I städerna som grundades under 1600-talet i Sverige fanns inget etablerat borgarskap.
På vilken grund kunde man bli sådan?

Yrkesskrån var en sällsynt företeelse i den Östra riksdelen (Finland) under 1600-talet, vilka lagar gällde istället? Vem bestämde t.ex att man fick verka som snickare, eller smed och om man fick bosätta sig inom stadens gränser. I synnerhet vill jag veta hur det fungerade innan staden hade börjat ta form.

Skilde sig lagarna för borgare mycket mellan den Östra riksdelen och den Västra riksdelen (Sverige)?

Någon bra bok att rekommendera i ämnet?

Möjligen (har inte läst boken) har din landsman Marko Lamberg med en del info i sin avhandling om reglerna kring burskapets förutsättningar.

http://libris.kb.se/bib/7593313

Boken handlar som jag förstått det om en jämförelse mellan senmedeltidens Stockholm och det då danska Malmö men den borde (förhoppningsvis) innehålla en hel del om det du frågar efter vad gäller lagstiftning.

F.ö. finns Ekenäs dombok utlagd på nätet: http://tampub.uta.fi/tup/951-44-6392-7.pdf Där finns det kanske mer info. att hämta hur det såg ut i praktiken i Finland på 1600-talet.