SUBSTANTIV
Substantiv vet vi väl alla vad det är: Ord som betecknar saker. I svenskan brukar vi identifiera substantiv som ord vi kan sätta "en, ett eller flera" framför (med vissa undantag. "Guld" räknas t ex. som ett substantiv). Detta innefattar således allt från konkreta saker vi kan ta på, så som träd, cykel, ben osv, till mer abstrakta saker, t ex sorg, vind, önskan. Även egennamn räknas som substantiv.
Substantiv har olika kasus, böjningskategorier, vilket anger ordets förhållande till andra ord i meningen/satsen. Ett sådant fall är genitiv, vilket betecknar tillhörighetsförhållanden. "Trädets rötter" säger ju att rötterna tillhör trädet. Ändelsen -s är just genitiven i denna mening.
Substantiv kan existera i olika antal, vilket också tydligt anges. Denna "kategori" kallas numerus. Singularis och pluralis talar vi vanligtvis om i svenskan. "Ett träd" är singular och "flera träd" är plural.
Vidare har substantiv en bestämd form, artikel. "Ett par träd" syftar inte på några speciella träd, medan "de där träden" pekar ut specifika träd, därav ändelsen -en.
Så hur ser allt detta ut i Quenya?
Quenya har många kasus, 9 st. närmare bestämt (10 om ska vara petig, vilket jag inte tänker vara här i någon större utsträckning). Vi ska dock hålla oss till nominativformen tills vidare.
När det kommer till numerus, finns det faktiskt 4 olika fall i Quenya, men jag tänker inte grotta in mig allt för mycket i de två ”mindre vanliga” fallen.
PLURAL
Ord som slutar på a, i, o, u samt sammansättningen -ië, får sin pluralform genom att man lägger till ett -r i slutet.
Exempel:
cirya "skepp", pl. ciryar
Ainu "Andeform av Guds första skapelse", pl. Ainur
Nauco "dvärg", pl. Naucor
omentië ”möte”, pl. omentier
Substantiv som slutar på -u och -i är annars väldigt sällsynta.
För övriga ändelser, d.v.s. vokalen -ë samt alla konsonanter, bildas plural genom att sätta dit ett -i. I fallet med -ë, tas denna bort och ersätts av ett -i. Exempelvis så skrivs pluralformen av lassë ”löv/blad” som lassi, inte lasser. Jag kan här tillägga att Tolkien tidigare använde sig av ändelsen -r även vid ord som slutar på -ë, så bli inte förvirrade om ni springer på ett sådant exempel. Andra exempel:
elen ”stjärna, pl. eleni
palantír ”Seende sten”, pl. palantíri
-hin ”barn”, pl. -híni
DUAL FORM
I Quenya finns det, förutom singular och plural, en dual form. Den används när man vill beskriva saker som utgör ett par. Vill jag beskriva två båtar böjs substantivet normalt från cirya till ciryar, vilket vi redan gått igenom. Utgör däremot dessa två skepp ett par, säg att de är systerfartyg, blir det istället ciryat. Man lägger alltså till ett -t. Detta är dock inte den enda ändelsen, utan -u förekommer också. Innehåller ett ord redan t, d eller en liknande bokstav, används -u istället för -t. Detta gäller även om man vill beskriva naturliga par. Ögon och händer är exempel på naturliga par; de existerar i vanliga fall som ett par. Om ett ord slutar på en vokal och har duala ändelsen -u, tas den vokalen bort. Alda ”träd” blir i dualform aldu istället för **aldau.
ORDSTAM
Alla ord har en oförändrad stam, som alltid skrivs likadant oavsett ändelse. En del förändras aldrig, som de ord vi hittills tittat på. Men vissa ord ändras lite när man slänger på en ändelse. Jag kommer därför att i sådana fall skriva ut ordets stam där jag finner det nödvändigt. Ett sådant exempel är hen ”öga”. Ordet borde egentligen skrivas hend men det går inte, eftersom Quenya inte tillåter ändelser av typen -nd. Stammen är således hend-, men skall ordet skrivas ensamt, dvs vill man skriva ”öga”, blir det den förkortade versionen hen. I plural däremot, som blir hendi, skrivs ordet som det borde. Detta gäller även ord som får en lång vokal när de skrivs utan ändelse eller annat. Nér ”man” har som stam ner- och skrivs i plural neri. Kort och gott kan sägas att en ordstam aldrig skrivs ensamt, utan det är ordformen på vilken man sätter ändelser.
BESTÄMD FORM
Precis som i engelskan, finns det ett ord som gör substantiv bestämda. I engelskan slänger man in ett ”the” framför substantivet. I Quenya är ordet snarare en bokstav, närmare bestämt i. Obestämd form har däremot ingen motsvarighet till engelskans ”a, an”. Vill man säga ”en båt” (dvs vilken båt som helst, inte att det till antalet finns 1 båt), blir det endast cirya. Vill man istället syfta på en speciell båt, blir det i cirya.
Nu är det inte alltid så här enkelt. Ofta faller i:et bort ur meningar. Detta beror ofta på att det självklart framgår att vi talar om en unik sak. Solen heter på Quenya Anar och man skriver aldrig i Anar. Detsamma gäller månen, Isil men också då man talar om ett helt folk. Man skriver inte i Valar eller i Eldar om man pratar om hela folket. Vill man däremot beskriva några speciella alver, går det bra att skriva i eldar.
I poesi och liknande faller artikeln också bort ibland. Vi får då anta att det görs av metriska skäl, för att det ska låta bättre helt enkelt. I sådana fall avgör sammanhanget i vilket ordet står om det egentligen handlar om en bestämd form eller inte. I Frodos hälsning till Gildor säger han Elen síla lumenn’ ometielvo, inte **Elen síla i lumenn’ omentielvo.
ADJEKTIV
Adjektiv är ord som beskriver egenskaper hos olika saker. Adjektiv kan vidare användas på olika sätt. Jämför följande meningar: ”Stora träd” och ”träden är stora”. Samma adjektiv används (”stor”), men meningarna har olika innebörd. Den första talar om vilka träd vi talar om, de stora. Den andra meningen anger en specifik egenskap hos vissa träd, att de är stora. Det första fallet kallas att använda adjektivet attributivt, adjektivet är ett attribut till substantivet. Det andra fallet kallas att använda adjektivet predikativt, hela poängen med uttalandet är att få fram att träden innehar en viss egenskap.
Den stora skillnaden är att vi i det senare fallet lägger till ett extra ord, ”är” (kallas för kopula). Ordet ”är” är i sig föga betydelsefullt, det ger oss egentligen ingen ny information om vare sig adjektivet eller substantivet.
Så hur ser adjektiv ut i Quenya? De allra flesta slutar på -a eller -ë, där den senare ofta förekommer hos färger:
morë ”svart”
ninquë ”vit”
carnë ”röd”
Adjektiv som slutar på -a, har ofta en längre ändelse. Ex. vis. -wa, -na, -ima, -da och -ya.
harna ”skadad”
melda ”älskad, kär”
melima ”förtjusande, älsklig”
vanya ”vacker”
Adjektiv på Quenya skrivs på liknande sätt som vi är vana vid. Skall de användas attributivt är det bara att sätta igång och skriva. Ordningen är generellt sett som inom svenskan, d.v.s. adjektiv + substantiv, alltså alta cirya ”Ett stort skepp”. Detta gäller dock inte alltid. Man kan lägga adjektivet efter substantivet om man vill framhäva adjektivet lite extra. Dessutom verkar detta vara fallet när man ger någon en ”adjektivisk” titel. Elendil vorondo ”Elendil den trogne” är ett sådant exempel. Skulle man istället skriva vorondo Elendil skulle det mer bli ”trogna Elendil”, vilket bara anger en egenskap hos Elendil, inte som en titel.
Att predikativt använda adjektiv är inte lika självklart. Dels är det frågan om ordföljden, dels om man ska inkludera kopulan eller inte. Ärligt talat så finns det faktiskt inget entydigt svar på någon av frågorna. Vad gäller kopulan, får man välja bort den om man vill, utan att på något sätt häda. Vill man använda den, är den på Quenya ná för andra och tredje person singular, nar för plural (för första person finns inget definitivt exempel - Namarië har dativformen nin - men ni används ofta i brist på något bättre). Några exempel:
I Elda ná firin. ”Alven är död.”
I aldar nar altë. ”Träden är stora.”
Huruvida kopulan ska stå innan eller efter adjektivet verkar styras av smaken. I Namarië finns det ett exempel då nar står efter adjektivet, så det finns bevis på båda skrivsätten.
(Kopulan kan även användas för att binda samman substantiv, istället för att någon ges en viss kvalitet, ges de en tillhörighet: Fingolfin ná Noldo ”Fingolfin är en Noldoralv”.)
PLURAL
Jo när man skriver/talar Quenya, skall även adjektiv (och verb) stämma överens med substantivet, vad gäller numerus. Beskriver man en egenskap hos många saker/personer, skall adjektivet vara i plural. Som vi tidigare konstaterat så slutar de flesta adjektiven på antingen -a eller -ë. Adjektiv med -a har pluralformen i -ë. Detta gäller dock inte adjektiv som slutar på -ëa, som istället blir -ië i plural. Annars skulle det ju bli -eë vilket inte riktigt skulle bli bra. Adjektiv med -ë som sista bokstav, böjs till -i i plural. Det verkar inte finnas någon dual form på adjektiv. Är det fler än en, räknas det som plural.
