Svenskt spionage i unionstidens Norge

[Patrik Öbrink]

Har försökt fördjupa mig lite i det svenska spionaget i Norge på Karl XIV Johans tid.

Det militära spionaget inleddes redan 1812 i syfte att få information om det norska försvaret. Karl Johan skickade spioner över gränsen för att kartlägga norska försvarsverk, vägar och arméns stridsduglighet. På våren det året reste Johan af Wingård till Fredrikshald under täckmantel av att vara spekulant att köpa Loviseholms bruk (som ägdes av hans svärfar). Hans verkliga uppdrag var att spionera på fästningarnas skick, rita kartor och skaffa insiderinformation, vilket han gjorde framgångsrikt genom att nästla sig in i den norska societeten. Officerare rörde sig i gränsområdena förklädda till civila handelsmän eller bönder för att samla taktisk information inför det stundande fälttåget 1814.

När Karl Johan insåg att en militär seger behövde backas upp av politisk acceptans, ändrade spionaget karaktär. Våren 1813 anslog han 20 000 riksdaler ur statens hemliga medel för extraordinära utgifter i Norge. Agenter skickades in för att bedriva ren propaganda. De spred flygblad, mutade inflytelserika norrmän och försökte övertyga befolkningen om att en union med Sverige skulle ge dem större frihet och ekonomiska fördelar än det danska styret.

Efter att unionen upprättats 1814 insåg Karl Johan snabbt att det norska motståndet var starkt. Han litade inte på de officiella rapporterna från de norska myndigheterna och byggde därför upp ett hemligt, privat nätverk av rapportörer. Kungen plågades av en ständig oro för att norrmännen planerade uppror eller att det fanns gustavianska sympatisörer som ville störta honom. Kungen byggde därför upp en stark inrikespolitiskt inriktad underrättelsetjänst under ledning av polischefen Nils Wilhelm Nerman. Denna hemliga polis hade agenter verksamma i både Sverige och Norge.

Svenska agenter skickades till Christiania för att i hemlighet bevaka Stortinget och rapportera hem om vilka norska politiker som uttryckte svenskfientliga eller republikanska åsikter.

Den mest kända agenten var fältkamrer Carl Henric Röslein. Han skickades iväg av Karl Johan för att resa runt på den norska landsbygden (framför allt på Östlandet och i Tröndelag). Maskerad som en vanlig resenär samtalade han med bönder och lokalbefolkning för att ta reda på vad folket egentligen tyckte om kungen och unionen.

Brev som skickades mellan Norge och Sverige (eller till utlandet) öppnades regelbundet, lästes och förseglades igen i hemlighet för att spåra konspirationer mot kungen och unionen.

Är det någon som har fler uppgifter om det svenska spionaget i Norge?

[Hans]

Nej, men stort tack för berättelsen.

MVH

Hans