Hällristningarnas gudar?
Re: Hällristningarnas gudar?
Hennes bok är nog så ohistorisk, men det är ju tillåtet - och på sidorna du hänvisade till, där hon besöker Tanum, så ser jag inget särskilt anmärkningsvärt. Om hon blandar ihop historia och önsketänkande så gör hon det någon annanstans.
Re: Hällristningarnas gudar?
Joo, du har helt rätt. Det är i beskrivningen av vad boken ska innehålla. Och visst, skönlitteratur eller så, får ju vara vad det är.Hexmaster skrev:Hennes bok är nog så ohistorisk, men det är ju tillåtet - och på sidorna du hänvisade till, där hon besöker Tanum, så ser jag inget särskilt anmärkningsvärt. Om hon blandar ihop historia och önsketänkande så gör hon det någon annanstans.
Ledsen...jag blev knottrig utefter ryggraden, som jag alltid blir när någon börjar snacka om vikingatiden eller om asarna och vanerna. Ibland vill jag bara kräkas.
Re: Hällristningarnas gudar?
"Slarvigt" - med vad orsak törs du påstå sådant?Pewi skrev:Nu läste du mig slarvigt. Stenarna med snörornamentik var alltså daterade som tidigare än de med scener ur eddan.
Jag har egentligen ingen större koll på gotländska bildstenar (min kompetens ligger senare), men däremot ville jag förklara (och försvara) den konstvetenskapliga metoden. Om en stilistisk analys säger att ett verk är utfört under en viss period så är det hemskt osannolikt att det är mycket äldre eller yngre än så.
Kanske jag får repetera frågan; Vad är den principiella relation i stilart; mellan snör-ornamentiken på Gotlands stenar och snör-keramiken på lerkrukor från bondestenåldern?
http://www.vaidilute.com/books/gimbutas/figure-5-1.jpg
http://www.vaidilute.com/books/gimbutas ... as-02.html
Re: Hällristningarnas gudar?
Det slarviga bestod i att jag aldrig påstått att stenarna med snörornamentik hade romansk ornamentik.
Jag har ingen åsikt om likheterna eller skillnaderna mellan snörornamentiken på bildstenarna och den på keramiken. Jag har heller ingen åsikt om dateringen av de snörornamenterade bildstenarna, annat än att de definitivt är producerade innan de bildstenar som har motiv från eddan.
Du föreslog (om jag förstod dig rätt) att bildstenarna med bilder ur eddan möjligen kunde vara ett tecken på att eddans gudar fanns redan under bronsåldern förutsatt att bildstenarna var utförda redan under bronsåldern. Eftersom du ifrågasatte den konsthistoriska dateringen genom stilanalys (på ett sätt som antydde att du blandat ihop stilanalys och ikonografisk analys) försökte jag förklara hur en sådan fungerar. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag är inte kompetent att analysera de snörornamenterade stenarna, men ju heller inte är relevanta för ditt resonemang eftersom de just saknar bilder ur eddan.
Eddastenarna däremot kan jag bedöma bättre, och det skulle förvåna mig storligen om de var äldre än vad den gängse dateringen säger.
/P
Jag har ingen åsikt om likheterna eller skillnaderna mellan snörornamentiken på bildstenarna och den på keramiken. Jag har heller ingen åsikt om dateringen av de snörornamenterade bildstenarna, annat än att de definitivt är producerade innan de bildstenar som har motiv från eddan.
Du föreslog (om jag förstod dig rätt) att bildstenarna med bilder ur eddan möjligen kunde vara ett tecken på att eddans gudar fanns redan under bronsåldern förutsatt att bildstenarna var utförda redan under bronsåldern. Eftersom du ifrågasatte den konsthistoriska dateringen genom stilanalys (på ett sätt som antydde att du blandat ihop stilanalys och ikonografisk analys) försökte jag förklara hur en sådan fungerar. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag är inte kompetent att analysera de snörornamenterade stenarna, men ju heller inte är relevanta för ditt resonemang eftersom de just saknar bilder ur eddan.
Eddastenarna däremot kan jag bedöma bättre, och det skulle förvåna mig storligen om de var äldre än vad den gängse dateringen säger.
/P
Re: Hällristningarnas gudar?
1. Bilderna på de snörornamenterade bildstenar från Gotland har tydiga spår efter motiv man känner från Eddan.Pewi skrev:Det slarviga bestod i att jag aldrig påstått att stenarna med snörornamentik hade romansk ornamentik.
Jag har ingen åsikt om likheterna eller skillnaderna mellan snörornamentiken på bildstenarna och den på keramiken. Jag har heller ingen åsikt om dateringen av de snörornamenterade bildstenarna, annat än att de definitivt är producerade innan de bildstenar som har motiv från eddan.
Du föreslog (om jag förstod dig rätt) att bildstenarna med bilder ur eddan möjligen kunde vara ett tecken på att eddans gudar fanns redan under bronsåldern förutsatt att bildstenarna var utförda redan under bronsåldern. Eftersom du ifrågasatte den konsthistoriska dateringen genom stilanalys (på ett sätt som antydde att du blandat ihop stilanalys och ikonografisk analys) försökte jag förklara hur en sådan fungerar. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag är inte kompetent att analysera de snörornamenterade stenarna, men ju heller inte är relevanta för ditt resonemang eftersom de just saknar bilder ur eddan.
Eddastenarna däremot kan jag bedöma bättre, och det skulle förvåna mig storligen om de var äldre än vad den gängse dateringen säger.
/P
http://www.lansmuseetgotland.se/servlet ... ta_id=1055
2. Varför skulle en evt. äldre datering "förvåna dej storligen"?
3. När vill man söka klarhet om dessa stenar och göra en geokjemisk mätning av bildytornas ålder?
Re: Hällristningarnas gudar?
1/ jo så verkar det vara.Boreas skrev: 1. Bilderna på de snörornamenterade bildstenar från Gotland har tydiga spår efter motiv man känner från Eddan.
http://www.lansmuseetgotland.se/servlet ... ta_id=1055
2. Varför skulle en evt. äldre datering "förvåna dej storligen"?
3. När vill man söka klarhet om dessa stenar och göra en geokjemisk mätning av bildytornas ålder?
2/ se punkt 1, forskningen är överlag inte inne på att man kan dra ner eddans sägner hur långt som helst i historien, dvs utifrån vad forskningen står idag så kan motiven inte föras tillbaka till exempelvis bronsålder (även om det finns personer som hävdar detta här på skalman, men dessa åsikter saknar stöd inom den etablerade hällbildsforskningen)
3/ jag tror inte man ser behovet av detta med anledning av punkt 1 & 2. Pengarna och tankemödan kan läggas på det forskningen (egentligen finansiärerna) för närvarande anser som mer relevant. (därmed inte sagt att jag tycker att den rådande "samtidsarkeologiska" trenden är speciellt intressant, men det är den man kan få pengar för just nu.)
Re: Hällristningarnas gudar?
Det har ikke været enkelt at følge denne debat om billedsten og helleristninger, men jeg kan se at et af jeres stridspunkter er dateringen af vor forne gudelære.
Det er kun en monoteistisk tankegang der kan overveje om vor vis og set at leve og tænke på er opfundet på en given dato eller et givent tidsrum. Fordi kristendommen og Islam opfindes som nye religioner inden for for et snævert tidsrum går man ud fra at samme er sket for os. Det er ganske enkelt ikke sandt. Vor forne gudelære er den samme tilbage til begyndelsen, blot er den med bemærkelsesværdig klokværk undergået omfortolkninger.
Alt det nymodens pjat med asa- og vanetro er jo opfundet i 1800 tallet.
Grundtvig opfinder ordet ”Asalæren” i artiklen "Om Asalæren" (Ny Minerva, maj 1807). Carl Christian Bagger (1807-1846) gør senere brug af sætningen ”den høie Asalære” (Samlede Værker, bind II., s.266, 1866-67. Hans udgivelser er i tiden 1833-45). Denne betegnelse bredte sig til hele Norden.
Herfra udvikles ordet "Asatro" som betegnelse for troen på Asa-guderne, begyndende med Adam Oehlenschläger (1779-1850) i ”Poetiske Skrifter” (Bind XI, 1897. Fra ”Tragødier”, 1831-48.):
”Selv har du smeddet dig en Asatro,
Og bilder nu dig ind, at Verden skal
Herefter artes efter dine Drømme”
Grundtvig indfører ligeledes begrebet ”Asamaal” i ”Nordens Mythologi” (1832, s. 465, 492). Han gentager ordet i bl.a. ”Budstikke i Høinorden” (1864) og ”Nornerne” (udgivet i ”Vintergrønt”, 1867). Vi kan fra ordvalget ”Asamaals-Tiden” i ”Nordens Mythologi” se at han betragter dette begreb som vor oprindelige filosofi – hvor Ase-folket, i gudeskikkelse, ”taler” til os, jvf. den tænkte oldnordiske oprindelse som ”*Ásar-mál”.
Det der mangler i jeres debat er en overvejelse af hvad "begyndelsen" er for en størrelse. Samtidig er i nødt til at have 100 pct styr på folkevandringerne ind- og ud af landskaberne nord for Ejder-floden, uden hvilken i aldrig kan forstå afgangen af gamle og tilføjelsen af nye guder i hovet.
Der er særligt to guder der stadig forstyrer mig: Ullr har åbenlyst været en alt-dominerende Hedensk Høj på et eller andet tidspunkt. Vi kan se han er en ur-gammel enhed fordi han overlever i vort minde som en vætte, dvs. ånden fra den dybe fortid. Stednavnene antyder at han blev dyrket overalt nord for Ejder-floden, men vi kender ham stort set ikke. Hvornår var han dominerende og for hvilke folkeslag? Den anden enhed er gudinden Gefion, der klart er knyttet til Sjælland og i Ældre Edda smeltes ind i Freya. Men Gefion er en langt ældre gudinde og en oprindelig jordlig moder. Men for hvem og hvornår? Jeg er sikker på i har flere eksempler rundt om i Skandinavien.
Store dele Ældre Edda er i sig selv en nyere udgave af Rig Veda, og Rig Veda er i sin nuværende form det endelige produkt af al indoeuropæisk tanke, som den fandtes på den nordlige halvkugle 1700-1100 tallet f.Kr. og måske længere frem.
Bronzealder Tani-folket i 1100 tallet f.Kr. havde Tyr som Den Hedenske Høje, ikke som den senere krigsgud, men i hans oprindelige udgave, der skal sidestilles med Ase-folkets Freyr, der for disse ætter var Den Hedenske Høje.
Derfor findes der naturligvis på de ældste helleristninger gengivet oprindelig tanke, videreført i Ældre Edda. Jeg har tidligere vist eksempler på dette (se 19. januar 2008).
På de yngre hellerisninger fra kimbrisk tid, dvs. ca. 500-120 f.Kr. har vi en helt anden tankegang, som kun de med forståelse for keltisk tanke kan sige noget om. Som jeg har forstået det daterer man vist de kimbriske ristninger til ca. 300 tallet f.Kr., og hvad der gengives kan igen vises helt konsekvent med lignende kimbriske forståelser fra deres landskaber i det nuværende Danmark.
Når vi efterser "os"-folkets oprindelsessagn ser det ud til at vi som stamme dannes i 1500 tallet f.Kr. Her ville jeg datere "os"-folkets sæder og skikke til for her er de indbyrdes love fastsat for de ætter der slår sig sammen. Det er i øvrigt helt konsekvent for ufatteligt mange stammegrupperinger i verdenshistorien - i semitisk tradition er det jo også i samme tidsrum den egyptiske prins Moses får semiterne til at konvertere til monoteismen.
Fordi bronzealder Tani-folket delvist udvandrer fra Skandinavien 1300-1100 tallet f.Kr. har vi ekstremt svært ved at få styr på hvornår de ankom til Skandinavien, og derfor dette folkeslags "begyndelse". I Rig Veda er dette folk "fjenden", sikkert fordi Rig Veda udformes endeligt øst for Tanais-floden i Asien.
Når vi kommer længere tilbage i tiden smelter de forskellige forståelser ulitimativt sammen til en jordlig moder, en mandlig frugtbarhedsenhed og en krigs-og forsvarsenhed for så vidt angår Det Nye Menneske ,der overtager Jorden i 6000 tallet f.Kr. fra Det Gamle Menneske (jætter). Her sker der, så vidt jeg kan se, et rigtigt skifte i forestillingen af guder. Så vidt jeg kan se havde det Gamle Menneske, videreført af ikke-indoeuropæiske stammer, dyreverdenen som sine fædrende guder, hvor Det Nye Menneske har sine egne forfædre.
Traditionen med billedstenene fra Gotland mener jeg derfor er en naturlig videreførelse af en urgammel skik med at gengive tanker i billedsprog. Det Gamle Menneske brugte himlen som et tegnebræt og stjernebilleder (af dyr) opstår.
mvh
Flemming
Det er kun en monoteistisk tankegang der kan overveje om vor vis og set at leve og tænke på er opfundet på en given dato eller et givent tidsrum. Fordi kristendommen og Islam opfindes som nye religioner inden for for et snævert tidsrum går man ud fra at samme er sket for os. Det er ganske enkelt ikke sandt. Vor forne gudelære er den samme tilbage til begyndelsen, blot er den med bemærkelsesværdig klokværk undergået omfortolkninger.
Alt det nymodens pjat med asa- og vanetro er jo opfundet i 1800 tallet.
Grundtvig opfinder ordet ”Asalæren” i artiklen "Om Asalæren" (Ny Minerva, maj 1807). Carl Christian Bagger (1807-1846) gør senere brug af sætningen ”den høie Asalære” (Samlede Værker, bind II., s.266, 1866-67. Hans udgivelser er i tiden 1833-45). Denne betegnelse bredte sig til hele Norden.
Herfra udvikles ordet "Asatro" som betegnelse for troen på Asa-guderne, begyndende med Adam Oehlenschläger (1779-1850) i ”Poetiske Skrifter” (Bind XI, 1897. Fra ”Tragødier”, 1831-48.):
”Selv har du smeddet dig en Asatro,
Og bilder nu dig ind, at Verden skal
Herefter artes efter dine Drømme”
Grundtvig indfører ligeledes begrebet ”Asamaal” i ”Nordens Mythologi” (1832, s. 465, 492). Han gentager ordet i bl.a. ”Budstikke i Høinorden” (1864) og ”Nornerne” (udgivet i ”Vintergrønt”, 1867). Vi kan fra ordvalget ”Asamaals-Tiden” i ”Nordens Mythologi” se at han betragter dette begreb som vor oprindelige filosofi – hvor Ase-folket, i gudeskikkelse, ”taler” til os, jvf. den tænkte oldnordiske oprindelse som ”*Ásar-mál”.
Det der mangler i jeres debat er en overvejelse af hvad "begyndelsen" er for en størrelse. Samtidig er i nødt til at have 100 pct styr på folkevandringerne ind- og ud af landskaberne nord for Ejder-floden, uden hvilken i aldrig kan forstå afgangen af gamle og tilføjelsen af nye guder i hovet.
Der er særligt to guder der stadig forstyrer mig: Ullr har åbenlyst været en alt-dominerende Hedensk Høj på et eller andet tidspunkt. Vi kan se han er en ur-gammel enhed fordi han overlever i vort minde som en vætte, dvs. ånden fra den dybe fortid. Stednavnene antyder at han blev dyrket overalt nord for Ejder-floden, men vi kender ham stort set ikke. Hvornår var han dominerende og for hvilke folkeslag? Den anden enhed er gudinden Gefion, der klart er knyttet til Sjælland og i Ældre Edda smeltes ind i Freya. Men Gefion er en langt ældre gudinde og en oprindelig jordlig moder. Men for hvem og hvornår? Jeg er sikker på i har flere eksempler rundt om i Skandinavien.
Store dele Ældre Edda er i sig selv en nyere udgave af Rig Veda, og Rig Veda er i sin nuværende form det endelige produkt af al indoeuropæisk tanke, som den fandtes på den nordlige halvkugle 1700-1100 tallet f.Kr. og måske længere frem.
Bronzealder Tani-folket i 1100 tallet f.Kr. havde Tyr som Den Hedenske Høje, ikke som den senere krigsgud, men i hans oprindelige udgave, der skal sidestilles med Ase-folkets Freyr, der for disse ætter var Den Hedenske Høje.
Derfor findes der naturligvis på de ældste helleristninger gengivet oprindelig tanke, videreført i Ældre Edda. Jeg har tidligere vist eksempler på dette (se 19. januar 2008).
På de yngre hellerisninger fra kimbrisk tid, dvs. ca. 500-120 f.Kr. har vi en helt anden tankegang, som kun de med forståelse for keltisk tanke kan sige noget om. Som jeg har forstået det daterer man vist de kimbriske ristninger til ca. 300 tallet f.Kr., og hvad der gengives kan igen vises helt konsekvent med lignende kimbriske forståelser fra deres landskaber i det nuværende Danmark.
Når vi efterser "os"-folkets oprindelsessagn ser det ud til at vi som stamme dannes i 1500 tallet f.Kr. Her ville jeg datere "os"-folkets sæder og skikke til for her er de indbyrdes love fastsat for de ætter der slår sig sammen. Det er i øvrigt helt konsekvent for ufatteligt mange stammegrupperinger i verdenshistorien - i semitisk tradition er det jo også i samme tidsrum den egyptiske prins Moses får semiterne til at konvertere til monoteismen.
Fordi bronzealder Tani-folket delvist udvandrer fra Skandinavien 1300-1100 tallet f.Kr. har vi ekstremt svært ved at få styr på hvornår de ankom til Skandinavien, og derfor dette folkeslags "begyndelse". I Rig Veda er dette folk "fjenden", sikkert fordi Rig Veda udformes endeligt øst for Tanais-floden i Asien.
Når vi kommer længere tilbage i tiden smelter de forskellige forståelser ulitimativt sammen til en jordlig moder, en mandlig frugtbarhedsenhed og en krigs-og forsvarsenhed for så vidt angår Det Nye Menneske ,der overtager Jorden i 6000 tallet f.Kr. fra Det Gamle Menneske (jætter). Her sker der, så vidt jeg kan se, et rigtigt skifte i forestillingen af guder. Så vidt jeg kan se havde det Gamle Menneske, videreført af ikke-indoeuropæiske stammer, dyreverdenen som sine fædrende guder, hvor Det Nye Menneske har sine egne forfædre.
Traditionen med billedstenene fra Gotland mener jeg derfor er en naturlig videreførelse af en urgammel skik med at gengive tanker i billedsprog. Det Gamle Menneske brugte himlen som et tegnebræt og stjernebilleder (af dyr) opstår.
mvh
Flemming
Re: Hällristningarnas gudar?
Det finns ett antal gudomliga arketyper (eller funktioner om man så vill) som i större eller mindre utsträckning brukar återkomma i olika polyteistiska religioner, några vanligt förekommande exempel är krigargud, dödsgud, fruktbarhetsgud, jaktgud etc. Detta gör att det kan vara snubblande lätt att koppla samman olika gudar från olika kulturer/tidsepoker vilka har en liknande funktion och hävda att det rör sig om samma gud.Odinkarr skrev: Vor forne gudelære er den samme tilbage til begyndelsen, blot er den med bemærkelsesværdig klokværk undergået omfortolkninger.
Som jag ser det behöver varje tid analyseras utifrån sin kulturella och tidsmässiga kontext och inte utan förbehåll blandas samman. Därför har jag svårt att acceptera att hällristningarnas "gudar" (om det nu är gudar som avbildas) skall tolkas som asar eller andra namngivna högre väsen. Däremot kan det vara idé att diskutera/tolka de religiösa funktioner de avbildade gudarna (om det nu är gudar) hade.
Re: Hällristningarnas gudar?
Man skal akta sej för fällan att sätta Jupiter, Zevs och Oden i samma kategori som exhalterade varelser som Adonai ->Jehova, Gud och Allah. De första utgår från de historiska "panteon" som i äldre tider avbildade ett specifikt samhälles ledande kungalinjer och adelshus. Deras titlar, idealbilder och funktionsnycklar (symbol) kan fortfarande återses i de statyer som räddats från medelålderns demagogiska utrotningar.leifhh skrev:Det finns ett antal gudomliga arketyper (eller funktioner om man så vill) som i större eller mindre utsträckning brukar återkomma i olika polyteistiska religioner, några vanligt förekommande exempel är krigargud, dödsgud, fruktbarhetsgud, jaktgud etc. Detta gör att det kan vara snubblande lätt att koppla samman olika gudar från olika kulturer/tidsepoker vilka har en liknande funktion och hävda att det rör sig om samma gud.Odinkarr skrev: Vor forne gudelære er den samme tilbage til begyndelsen, blot er den med bemærkelsesværdig klokværk undergået omfortolkninger.
Som jag ser det behöver varje tid analyseras utifrån sin kulturella och tidsmässiga kontext och inte utan förbehåll blandas samman. Därför har jag svårt att acceptera att hällristningarnas "gudar" (om det nu är gudar som avbildas) skall tolkas som asar eller andra namngivna högre väsen. Däremot kan det vara idé att diskutera/tolka de religiösa funktioner de avbildade gudarna (om det nu är gudar) hade.
Därför kan man se på Asarna som Snorre Sturlasson gör i "Gylvaginning" - där Aser och Vaner beskrivs som den Nordiska antikens adelskap. I legender och mytologi kan man så höra hur dom ledde etableringen och spridningen av nordens kulturer, varefter dessa förfäder blir hållit i heder och värde - och som ideal för den adel som ledde samhällets olika grenar av ämbetes-män och -kvinnor.
I ett sådant ljus kan hällristningar av hästen Sleipner, hans ryttare Oden och dennes fru Friggja framstå som hednatidens samhällstoppar. Deras status som "mystiska gudar" eller "primitiva avgudar" - utan ansikten, röst eller mening - är tyvärr av nyare dato.
Nordens antika period blev utvecklat av de folkgrupper som etablerat sej redan under stenåldern. Alltså har jernålderns nordbon en flera tusen års, obruten kulturhistoria bakom sej när vikingatiden börjar. Med en språklig och kulturell kontinuitet från bondestenåldern till vikingatid kan man gärna leta efter forn-nordiska "gestalter" och symboler också i hällristningarnas bilder.
-
Jurgen Wullenwever
- Medlem
- Inlägg: 1216
- Blev medlem: 12 november 2006, 00:46
- Ort: Närke
Re: Hällristningarnas gudar?
Jag är inte bekant med gudars funktioner, men den här fällan, att sätta dem i samma kategori, vad är den för något? Det finns en skillnad i det att europeiska gudar är människornas jämlikar, dödliga gudar, och rör sig i samma rum, och är möjliga att sluta avtal med, medan levantinska gudar har skapat människan som sin tjänare, och deras befallningar måste åtlydas utan förbehåll. (1960-talstänkande visserligen, men är det vederlagt?) I egenskap av personer skiljer de två grupperna sig väl icke från varandra; gudar och gudinnor var gifta och de upplevde diverse äventyr, var osams, stred och intrigerade, oavsett om det rör sig om gruppen kring Zeus eller gruppen kring Baal. Under antiken sågs de som lika, och Israels gud kallades "högste Zeus" i något sammanhang.Boreas skrev: Man skal akta sej för fällan att sätta Jupiter, Zevs och Oden i samma kategori som exhalterade varelser som Adonai ->Jehova, Gud och Allah. De första utgår från de historiska "panteon" som i äldre tider avbildade ett specifikt samhälles ledande kungalinjer och adelshus. Deras titlar, idealbilder och funktionsnycklar (symbol) kan fortfarande återses i de statyer som räddats från medelålderns demagogiska utrotningar.
Därför kan man se på Asarna som Snorre Sturlasson gör i "Gylvaginning" - där Aser och Vaner beskrivs som den Nordiska antikens adelskap. I legender och mytologi kan man så höra hur dom ledde etableringen och spridningen av nordens kulturer, varefter dessa förfäder blir hållit i heder och värde - och som ideal för den adel som ledde samhällets olika grenar av ämbetes-män och -kvinnor.
I ett sådant ljus kan hällristningar av hästen Sleipner, hans ryttare Oden och dennes fru Friggja framstå som hednatidens samhällstoppar. Deras status som "mystiska gudar" eller "primitiva avgudar" - utan ansikten, röst eller mening - är tyvärr av nyare dato.
Re: Hällristningarnas gudar?
Den ena kategorin bor på jorden - och har ett historisk ursprung efter som dom representerar en kulturs egna företrädare, som t. ex. kungar och adel. Derför tillhör dom ett galleri av de statsbärande funktioner, vilket vi kallar et panteon.Jurgen Wullenwever skrev:Jag är inte bekant med gudars funktioner, men den här fällan, att sätta dem i samma kategori, vad är den för något? Det finns en skillnad i det att europeiska gudar är människornas jämlikar, dödliga gudar, och rör sig i samma rum, och är möjliga att sluta avtal med, medan levantinska gudar har skapat människan som sin tjänare, och deras befallningar måste åtlydas utan förbehåll. (1960-talstänkande visserligen, men är det vederlagt?) I egenskap av personer skiljer de två grupperna sig väl icke från varandra; gudar och gudinnor var gifta och de upplevde diverse äventyr, var osams, stred och intrigerade, oavsett om det rör sig om gruppen kring Zeus eller gruppen kring Baal. Under antiken sågs de som lika, och Israels gud kallades "högste Zeus" i något sammanhang.Boreas skrev: Man skal akta sej för fällan att sätta Jupiter, Zevs och Oden i samma kategori som exhalterade varelser som Adonai ->Jehova, Gud och Allah. De första utgår från de historiska "panteon" som i äldre tider avbildade ett specifikt samhälles ledande kungalinjer och adelshus. Deras titlar, idealbilder och funktionsnycklar (symbol) kan fortfarande återses i de statyer som räddats från medelålderns demagogiska utrotningar.
Därför kan man se på Asarna som Snorre Sturlasson gör i "Gylvaginning" - där Aser och Vaner beskrivs som den Nordiska antikens adelskap. I legender och mytologi kan man så höra hur dom ledde etableringen och spridningen av nordens kulturer, varefter dessa förfäder blir hållit i heder och värde - och som ideal för den adel som ledde samhällets olika grenar av ämbetes-män och -kvinnor.
I ett sådant ljus kan hällristningar av hästen Sleipner, hans ryttare Oden och dennes fru Friggja framstå som hednatidens samhällstoppar. Deras status som "mystiska gudar" eller "primitiva avgudar" - utan ansikten, röst eller mening - är tyvärr av nyare dato.
Schackspelet är ett liknande panteon, där det konstitutionella system står i "grundställning" - som drivkraft, vägledare och tjänare bakom allmogens ve och väl.
När antikens kulturer slogs i spiller gick dessa ledamöter "ur tiden" - och vi fick en abstraktion av deras verkliga natur och funktioner. Slutligen fick övertron övertaget och filosoferna fick en ny kategori varelser inom kulturdebatten, nämligen den överjordiska ena-guden - "med all makt i himmel och på jord".
http://en.wikipedia.org/wiki/Euhemerus
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Re: Hällristningarnas gudar?
Det är ju ironiskt att du alltså ger en länk till det som benämner det historiska misstag du gör: euhemerism.Boreas skrev:Den ena kategorin bor på jorden - och har ett historisk ursprung efter som dom representerar en kulturs egna företrädare, som t. ex. kungar och adel.
[...]
http://en.wikipedia.org/wiki/Euhemerus
Mvh -Dan
Re: Hällristningarnas gudar?
Sen är det beundransvärdigt hur du kan uttrycka enkla konklusioner och dela ut betyg i diskussioner du inte riktigt förstått.Dûrion Annûndil skrev:Det är ju ironiskt att du alltså ger en länk till det som benämner det historiska misstag du gör: euhemerism.Boreas skrev:Den ena kategorin bor på jorden - och har ett historisk ursprung efter som dom representerar en kulturs egna företrädare, som t. ex. kungar och adel.
[...]
http://en.wikipedia.org/wiki/Euhemerus
Mvh -Dan
