Quiz: Språkhistoria

[erich lespenhalt]

Vilket språk kan detta tänkas vara? Och vad är det för någonting?

blace blacu blaca
blacra blacra blacra
blacum blacum blacum
blace blacu blaca

[Jouppe]

Vilket språk kan detta tänkas vara? Och vad är det för någonting?

blace blacu blaca
blacra blacra blacra
blacum blacum blacum
blace blacu blaca

Det är böjningen i pluralis av ett starkt adjektiv på fornengelska i fyra kasus och tre genus:

Maskul. Neutrum Femininum

• blace blacu blaca nominativ
  blacra blacra blacra genitiv
  blacum blacum blacum dativ
  blace blacu blaca ackusativ

Källa: http://www.utexas.edu/cola/centers/lrc/ ... html#3_5_1

Adjektivet betydde 'vit, ljus', inte helt olikt fornsvenska blacker.
http://runeberg.org/svetym/0134.html
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.ph ... /8380.html

Adjektivet för 'svart' skrevs i fornengelskan blæc men oftare användes sweart
http://www.etymonline.com/index.php?term=black

[erich lespenhalt]

Det var ett korrekt och uttömmande svar. Frågan går därför till Jouppe.

[Jouppe]

Vad representerar det här:

*moḱo- > *matsa- => *mača/o- > *muočo(j)- => *muþþō-

[erich lespenhalt]

Vid en första anblick verkar det handla om ljudskridning, hur ett ord utvecklas från ett tänkt urord. I detta fall från k till þ Kanske handlar det om ett indoeuropeiskt ord. Om företeelsen har ett namn vet jag inte, inte utan att använda en sökmotor.

[Jouppe]

Vid en första anblick verkar det handla om ljudskridning, hur ett ord utvecklas från ett tänkt urord. I detta fall från k till þ Kanske handlar det om ett indoeuropeiskt ord. Om företeelsen har ett namn vet jag inte, inte utan att använda en sökmotor.

Observera skillnaden på '>' och '=>'
Vilka ord idag?

[erich lespenhalt]

Ditt exempel visar ett ords släktskap mellan olika språk. I det här fallet är det ordet "mott" som uppenbarligen kommer från urgermanskans "muþþō", vilket i sin tur kommer från protosamiskan, men eftersom "mott" är besläktat med indiskans maśa-ka (moskito) tycks protosamerna lånat ordet från urindoeuropeiskan. Eftersom ordet mott lånades in tidigt i prefinskan finns ordet även i finskan.

Detta under förutsättning att jag har läst tabellen rätt.

http://koti.welho.com/jschalin/lexiconie.htm

[Jouppe]

Ditt exempel visar ett ords släktskap mellan olika språk. I det här fallet är det ordet "mott" som uppenbarligen kommer från urgermanskans "muþþō", vilket i sin tur kommer från protosamiskan, men eftersom "mott" är besläktat med indiskans maśa-ka (moskito) tycks protosamerna lånat ordet från urindoeuropeiskan. Eftersom ordet mott lånades in tidigt i prefinskan finns ordet även i finskan.

Detta under förutsättning att jag har läst tabellen rätt.

http://koti.welho.com/jschalin/lexiconie.htm

Bingo.

Enda preciseringen är att urfinsk-samiska *mača/o- förutsätter ett uriranskt *matsa-.

Direkt inlånat från Proto-Indo-Europeiska *moḱo- > hade vi fått urfinskt-samiskt *moća- med en palataliserad postalveolar, som i rikssvenskans /tj/ eller /kj/, vilket hade gett nufinskt **mosa (eller **motsa) i.st. för verkliga mato 'mask'.

Rutten för det här ordet är verkligt unik, jag känner inga andra ursamiska lånord i urgermanskan, som alltså förekommer ända i engelska moth. Fast i motsatta riktningen finns det många: http://www.sgr.fi/susa/91/aikio.pdf.
Men klart: mott stöter man ju på just i Lappland

Ursamiskan hade också många andra Proto-Iranska lån, där finns paralleller.

[erich lespenhalt]

Ditt exempel visar ett ords släktskap mellan olika språk. I det här fallet är det ordet "mott" som uppenbarligen kommer från urgermanskans "muþþō", vilket i sin tur kommer från protosamiskan, men eftersom "mott" är besläktat med indiskans maśa-ka (moskito) tycks protosamerna lånat ordet från urindoeuropeiskan. Eftersom ordet mott lånades in tidigt i prefinskan finns ordet även i finskan.

Detta under förutsättning att jag har läst tabellen rätt.

http://koti.welho.com/jschalin/lexiconie.htm

Bingo.

Enda preciseringen är att urfinsk-samiska *mača/o- förutsätter ett uriranskt *matsa-.

Direkt inlånat från Proto-Indo-Europeiska *moḱo- > hade vi fått urfinskt-samiskt *moća- med en palataliserad postalveolar, som i rikssvenskans /tj/ eller /kj/, vilket hade gett nufinskt **mosa (eller **motsa) i.st. för verkliga mato 'mask'.

Rutten för det här ordet är verkligt unik, jag känner inga andra ursamiska lånord i urgermanskan, som alltså förekommer ända i engelska moth. Fast i motsatta riktningen finns det många: http://www.sgr.fi/susa/91/aikio.pdf.
Men klart: mott stöter man ju på just i Lappland

Ursamiskan hade också många andra Proto-Iranska lån, där finns paralleller.

Det är mycket intressant. Har forskarna kommit med några förslag när i historien som protofinskan lånade in iranska ord? De två folken måste ha bott mycket nära varandra eftersom det, som du bevisat, finns uriranska ord i finskan och samiskan. Jag har för mig att Zarathustra någonstans skriver att perserna kom från vidderna i norr, undflyendes en svår och långvarig vinter som gjorde tillvaron uppe norr omöjlig. Kanske är det en reminiscens från istiden.

[Jouppe]

Det är mycket intressant. Har forskarna kommit med några förslag när i historien som protofinskan lånade in iranska ord? De två folken måste ha bott mycket nära varandra eftersom det, som du bevisat, finns uriranska ord i finskan och samiskan. Jag har för mig att Zarathustra någonstans skriver att perserna kom från vidderna i norr, undflyendes en svår och långvarig vinter som gjorde tillvaron uppe norr omöjlig. Kanske är det en reminiscens från istiden.

Vi bör nog söka lösningen under de sista årtusendena före vår tideräkning. De äldsta urindoeuropeiska lånen, såsom vesi < <= *wed-or/ *wod-en- osv. > vatten och nimi <= *nm-en-/*nom-en > namn hör kanske det fjärde årtusende till. Då kan Proto-Uraliskan ha talats strax norr om den ukrainska steppen, där Proto-Indo-Europeerna höll till.

Sen har vi Proto-Indo-Iranska (gemensamt moderspråk för indiska och iranska språk) lån som upptagits under tredje årtusendet f.kr. Hit hör kanske porsas 'gris' < <= *porko^s > porcus och ord för 'honung' och 'bi'.

Då det tredje årtusendet växlade till det andra årtusendet f.kr. uppkom det sk. Sejma-Turbino fenomenet, som förde handelsvaror från södra Ural ända till insjö-Finland. Det fenomenet kan motsvara ett gammalt stratum av utpräglat Indo-Ariska (för-sanskritiska) ord, såsom sata 'hundra' < <= > sanskrit s^atam. Många av de här lånorden är ännu gemensamma för flera finsk-ugriska språk, såsom ovan nämnda sata. Indiernas förfäder bodde då ännu norr om nuvarande Afghanistan ända till södra Ural, varifrån de också kom med sina hästdragna stridsvagnar till Mellan-Östern (Mitanni). Senast i det här skedet bör finskans förstadier ha talats kring Finska viken.

De utpräglat Proto-Iranska lånen kan delvis vara lika gamla, men en del av lånen torde vara yngre, en del har att göra med boskapsskötsel (ord för 'kalv', 'svedja' och 'juver') och en del med religion (ord för 'gud', 'himmel' och ett intressant ord som på finska betyder 'hammare' men på Proto-Iranska (och Tokhariska) också 'åskvigg', det är rotbesläktat med svenskans vaka). Här kan sedermera utdöda finsk-ugriska språk (Merja och Muroma) i trakten av Moskva ha fungerat som förmedlare. Vissa av orden finns ännu i mordvinskan. De yngsta iranska lånen kan kanske sammanställas med skyternas rörelser långt västerut och norrut under det första årtusendet f.kr.

Fram till dessa tider tog det inre av Finland, enligt arkeologerna, alla sina intryck från öster och sydost, medan kust-Finland tog sina intryck från söder och sydväst (jag behandlar ovan inte de äldsta västliga lånorden).

Enligt dendrokronologin insamlad i finska Lappland inträffade en stor klimatkatastrof år 330 f.kr. Sedan dess blev klimatet permanent lite kallare än det hade varit under neolitisk tid och bronsålder. Många av de genetiskt betingade sjukdomar som är överrepresenterade i Finland tyder på att befolkningen har krympt till en "flaskhals" just för 2000-2500 år sedan. Enligt arkeologin koncentrerades då den urfinska befolkningen till en smal kustremsa i söder och väster där klimatet var mildast. Intressant nog sammanfaller denna tidpunkt väl med det att Finlands östliga långväga kontakter tycks ha brustit. Här överensstämmer både arkeologi och språkvetenskap. Härefter var det bara baltiska och germanska lånord som gällde, och en liten rännil av enstaka slaviska ord, som sedan förstärktes från merovingertiden framåt.

Ett bra bokreferat finns på: http://linguistlist.org/issues/14/14-934.html
Själva boken är förstås ännu bättre.

[erich lespenhalt]

Klimatkatastrofen på 330-talet var väl det som vi kallar Fimbulvintern.

Jag antar att frågan är min nu. Vilket språk är detta:

Pro Deo amur et pro christian poblo et nostro comun salvament, d'ist di in avant, in quant Deus savir et podir me dunat, si salvarai eo cist meon fradre Karlo, et in adjudha et in cadhuna cosa si cum om per dreit son fradra salvar dift, in o quid il mi altresi fazet; et ab Ludher nul plaid nunquam prindrai qui meon vol cist meon fradre Karlo in damno sit.

[Jouppe]

Klimatkatastrofen på 330-talet var väl det som vi kallar Fimbulvintern.

Jag antar att frågan är min nu. Vilket språk är detta:

Pro Deo amur et pro christian poblo et nostro comun salvament, d'ist di in avant, in quant Deus savir et podir me dunat, si salvarai eo cist meon fradre Karlo, et in adjudha et in cadhuna cosa si cum om per dreit son fradra salvar dift, in o quid il mi altresi fazet; et ab Ludher nul plaid nunquam prindrai qui meon vol cist meon fradre Karlo in damno sit.

Nògon form av langue d'oc, yag gissar pá provencal

[erich lespenhalt]

Det är språkfamilj men det är inte provencalska som texten återger.

[Jouppe]

Det är språkfamilj men det är inte provencalska som texten återger.

Svaret (fornfransk) og lite mer info om teksten finns her:
http://www.orbilat.com/Languages/French ... sbourg.htm
Det er jù en historiskt vìrkligt betydande tekst du har funnet.

[erich lespenhalt]

Jouppe svarade rätt. Tage nu Jouppe därför frågan.