Detta hände ju faktiskt, att svensken De la Gardie lyckades inta Moskva den 12 mars 1610. Men låt oss säga att han behöll makten och gjorde Ryssland till svensk mark. De la Gardie blev svensk guvenör i Moskva under den svenska kungen.
Hur skulle det sett ut idag? Om Svenska kungen skickat en ny här till De La Gardie för att hålla ryssarna i sitt grepp.
Vi har nu De la Gardies här på 5000 man, kungen har skickat ytterligare 5000 man och som överenskommet 32.000 rubel underhåll i månaden från Sverige.
Skulle detta hålla i längden? Skulle Sverige kunna hålla sitt nyvunna stora territorium i kommande år?
De la Gardie, ny rysk guvenör.
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Re: De la Gardie, ny rysk guvenör.
De la Gardie intog aldrig Moskva, staden hölls av allierade ryska trupper som släppte De la Gardies lilla styrka och den långt större ryska styrkan som anfördes av Mikhail Vasiliyevich Skopin-Shuisky.
Vad gäller att "hålla ryssarna i sitt grepp" så är det bara att se på hur det gick för polackerna vars arme både var större och kvalitativt långt bättre än den svenska.
Vad gäller att "hålla ryssarna i sitt grepp" så är det bara att se på hur det gick för polackerna vars arme både var större och kvalitativt långt bättre än den svenska.
-
Gavrilo Princip
- Medlem
- Inlägg: 681
- Blev medlem: 11 april 2010, 02:40
Re: De la Gardie, ny rysk guvenör.
Jag tror inte det hade fungerat i längden. På sin höjd under större delen av Gustaf II Adolfs regeringstid, då det fortfarande fanns personer i livet, som haft någon form av band till kungen.
Men i och med drottning Kristinas förmyndarregering hade det nog blivit för komplicerat att både regera Sverige, som ju då var en nyvaken stormakt, där det väl inte var alldeles självklart att vi skulle kunnat behålla våra landvinster samtidigt som vi var invecklade i 30-åriga kriget och dessutom arvfienden (broderfolket) Danmark att tänka på.
Heerman Lindqvist skriver i sin bok om stormaktstiden att den danska överhögheten över ön Ösel var en pistol riktad rakt mot Sveriges hjärta. Ösel blev inte svensk förrän 1645.
Min gissning blir att Sverige hade givit upp Ryssland och - precis som verkligheten var - koncentrerat sig på Danmark-Norge och 30-åriga kriget. Jag tror även att religionsfrågan hade spelat in. Ryssarna hade nog inte låtit sig omvändas till lutheraner och Sverige var väldigt trångsynt i religiösa spörsmål.
Men i och med drottning Kristinas förmyndarregering hade det nog blivit för komplicerat att både regera Sverige, som ju då var en nyvaken stormakt, där det väl inte var alldeles självklart att vi skulle kunnat behålla våra landvinster samtidigt som vi var invecklade i 30-åriga kriget och dessutom arvfienden (broderfolket) Danmark att tänka på.
Heerman Lindqvist skriver i sin bok om stormaktstiden att den danska överhögheten över ön Ösel var en pistol riktad rakt mot Sveriges hjärta. Ösel blev inte svensk förrän 1645.
Min gissning blir att Sverige hade givit upp Ryssland och - precis som verkligheten var - koncentrerat sig på Danmark-Norge och 30-åriga kriget. Jag tror även att religionsfrågan hade spelat in. Ryssarna hade nog inte låtit sig omvändas till lutheraner och Sverige var väldigt trångsynt i religiösa spörsmål.