Oavsett om Hitler dog i attentatet eller inte, varför inte dra nytta av Hitlers fortfarande intakta storhet och skylla attentatet på Göring, Himmler, Kaltenbrunner? Ett radiouttalande där de riktiga 20:e juli attentatsmännen, Beck, Frohm, m.fl. hade förfasat sig över de svekfulla nazistiska kuppmakarna borde ha kunnat skapa en lojalitetsförvirring under de mest kritiska timmarna som borde satt myror i huvudet även på den skadade Hitler, Hitlers närmaste män var inte särskilt populära varken bland folk eller inom partiet.
Om attentatet och kuppen lyckats hade man efter att ha konsoliderat makten senare kunnat ta ära och heder av Adolf på samma sätt som Chrutsjev gjorde med Stalin. Eftersom attentatet nu misslyckades framstod snart attentatsmännen som MYCKET skyldiga eftersom man saknade en strategisk plan, man hade i det läget gynnats av ett kraftigt ställningstagande FÖR fuhrern. Nu agerade dessa torrt aristokratiskt konservativa officerare mycket fantasilöst istället, lite som kuppmakarna efter kuppen mot Gorbatjov 1991.
Jag tror man kunde ha lyckats om man bara varit tillräckligt målmedveten och dragit nytta av Hitlers auktoritet, om man medialt använt sig av svepskälet att man ville spåra upp intrigmakarna runt fuhrern när man arresterar ledande nazister kunde man kanske ha lyckats? I den politiska kris som en statskupp innebär gäller det att vara snabbfotad och medialt medveten om man ska vinna, 20.e julimännen var ingetdera.
Så skulle i alla fall mitt råd till attentatsmännen ha varit; ”if you can't beat him, join him” Åtminstone i samband med kuppen, denazifieringen hade man kunnat ta itu med efteråt. En korkad plan kanske men knappast sämre än den fantasilöshet man uppvisade i verkligheten.
