Jag har gillat alla versioner av Civ på dator och gillar 3:an skarpt med alla dess specialtrupper, golden ages m.m. Själv gillar jag uppstartsfasen bäst. När man väl har distanserat alla andra nationer inom vetenskap och militär makt ja då känns det bara som en transportsträcka mot målet.
Det ska dock erkännas att brädspelet fortfarande har en överlägsen känsla just pga. diplomatimomentet IMHO.
*stickspår*
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan dator-Civ vs. brädspels-Civ men det är ungefär som att jämföra ett bordsrollspel med datorvarianter som Baldur's Gate, Planescape Torment m.fl. Bordsvarianten har verkligen väldefinierade uppstyckade segment där varje val av handling görs och inte som i datorvarianterna en massa småduttande hit och dit.
Kalla mig mossig men när det gäller datorrollspel så vill jag inte ha realtidsaction i striderna, det tenderar sällan att bli något flyt i det. Ett av de bästa datorrollspelen IMHO var Pool of Radiance. Känslan av att sprida ut sin grupp i strid för att magin skulle få maximal verkan, låta sina tjuvar smyga runt och hugga folk i ryggen, luta sig tillbaks och se kobolder bli slaktade, svära högt och länge över den ärkedåliga placeringen man fick i striden med två basilisker osv. *suck*
/Angus, som skulle vilja ha tag på PoR till PC
Civ
Det är inte det det handlar om. Jag vill inte tvingas lämna det rike jag styrt i 300 år. Jag vill fortsätta utveckla det, precis som i verkligheten. Världen stannar inte för att det blir ett visst år, allt går vidare!Mathias Forsberg skrev:Du gillar m a o snarare inte historiska spel... där det faktiskt kan förekomma att man inte behöver segra eller dö i en socialdarwinstisk duell?Mercai skrev: Hatar tidsbegränsade spel. Värst är HOI osv. Man ska köra tills man vinner/förlorar!
Å andra sidan löser väl Civ även detta med rymdkapplöpningen?
