Göra lumpen på hemorten?

[a81]

Uppsala hade både flygflottiljen F16 (finns kvar), infanteriregementeet I8 (nedlagt redan 1957) och signalregemetet S1 (i Uppsala 1957-1982 om jag läst rätt på Wikipedia). Ändå är min bild att många unga män från Uppsalatrakten gjorde sin värnplikt på annan ort. Man får nästan känslan av att man såg ett egenvärde i att flytta personer mellan olika landsdelar.

[Bjernevik]

Man får nästan känslan av att man såg ett egenvärde i att flytta personer mellan olika landsdelar.

Som skrivits tidigare (här, här och här) i tråden, det var andra faktorer som styrde.

Stockholm (och i det här fallet ingår Uppland) var helt enkelt en leverantör av värnpliktiga till Övre Norrland där den lokala tillgången var otillräcklig.

[Chrein]

Ständig nattpermission infördes 1974. Om jag minns rätt fick man innan dess ständig nattpermission vid befordran till furir. Den förmån vi som aspiranter sett fram emot blev ingen förmån då alla omfattades av den.

[koroshiya]

Ja på 90 talet var det oftast helt ok att lämna regementet efter att tjänsten slutade omkring kl. 17.00. Hade man kvällstjänst så var det senare och oftast inte praktiskt möjligt. Men låg man i fält eller hade beredskap eller någon form av natttjänst så var det såklart inte tillåtet, så kanske 50% av tiden gick det att komma och gå till regementet som ett jobb om man bodde nära. Jag hade ungefär 1,5 timme med buss hem, och det var rätt krångligt med byten och så men det hände ett par gånger när vi slutade extra tidigt en typ onsdag att jag faktiskt åkte hem. Många kom ju tillbaka söndag kväll men jag kom oftast på måndag morgon.

Hade en kompis som hade fått egen lägenhet på Guldheden - som jag gissar genom föräldrar - och gjorde lumpen på LV6 i Göteborg.

En dag hittade han en lapp där det stod, "tack för att du väcker oss med dina kängor varje morgon", ungefär så.

Han snodde på sig militärkläderna om morgonen och rusade åstad, och var uppenbarligen inte tyst.

Bussen som jag tog till Uddevalla tog inte lång tid. I dag går det på något under 90 minuter, även om jag mäter från barndomshemmet till bussen: det är Göteborg, Kungälv, Ljungskile och sedan Uddevalla, ungefär så.

Det var egentligen inte mycket sömn man fick på bussen, för man visste ju att man behövde vara vaken när man kom till Uddevalla.

Värst var när man hade dygnat. En gång kom jag till regementet utan att ha sovit under natten. Då var det dags för övning. Det var lagom kul för en beväring som skulle leda en pluton.

Orsaken var att jag stack i väg på kvällen och tänkte - nääh jag åker inte till regementet och slaggar några timmar - jag sätter mig på Chalmers och spelar lite spel - som jag gjorde tills det var dags att åka till bussen.

Som tur var, var man ung, och även en tredagarsövning gick att klara av.

Men det var förstås inte roligt på måndagen, när man kom dit och fick höra att nu skall vi ut och testa och joxa med plutonen.

Jag kan tänka mig att sådant hände även i Borås, att gbgare tog buss eller tåg dit.

Som kuriosa gjorde en kompis lumpen uppe vid flygbasen vid Vänern, och han hade faktiskt ett befäl - eller hade hört talas om ett - som körde från Göteborg med sin mc och fixade det på långt långt under timmen. 39 minuter tror jag rekordet var på, på en sträcka som är något över 10 mil.

[hilbert]

Jag hade en lumparkompis som stal en långtradare för att komma i tid till morgonuppställningen när han hade försovit sig.

[koroshiya]

Hur gick det för honom? Kom han undan?

När man väl var på regementet kom man snabbt på att reveljen gick alldeles för tidigt jämfört med första uppställning. Man kunde gott sova en timme till, eller åtminstone mycket längre.

Vi hade också ett kylskåp på logementet, så det gick att vakna ca. 10 minuter före, slänga på sig kläder, borsta lite tänder och raka sig, och trycka i sig en ostfralla.

Ibland åkte vi hem mitt i veckan, att spendera mer än tre timmar på ett dygn på resa är förstås inte så smart, men några gånger ville vi göra saker i Göteborg på kvällen. Man fick väl runt 12 timmar i staden. 8 timmars sömn blev det ju inte, men man klarade sig en dag med färre timmar.

På regementet hade man egentligen ofta gott om tid till sömn, såvida det inte var intensiv utbildning i början, eller övning.

Oftast spelade vi dock spel på regementet - markan hade ett antal arkadmaskiner som vi matade med enkronor - man kunde förstås också gå ut på stan i Uddevalla, vilket vi gjorde någorlunda ofta.

[St David]

Tackar för alla kommentarer till min fråga!

När det begav sig för min del vilket var ca30 år sedan, så bodde jag 30-40 min från regementet med bil.
På den tiden var jag fortfarande en mycket introvert kille och att umgås med folk 24/7 var verkligen ovant.
Från och med vecka 4 (vecka 3 vill jag minnas var en fältvecka), brukade jag ta mig en hemmakväll mitt i veckan, jag tror jag behövde den ventilen, inte bara pg den sociala delen men jag var heller inte var särskilt begeistrad av verksamheten i lumpen.
I varje fall tack vare värnplikten lärde jag mig att bli en mer social människa. Sista månaden eller två struntade jag i hemmakvällen, jag hade börjat gilla läget och det var snart över (=MUCK).

[ola]

Själv hade jag två val inför värnplikten

1. Göra 7.5 månader på då KA4 som telefonist i någon vxl. (vilket lät för jädra tråkigt även om det var Gbg och nära hem)
2. Mekaniker i Borås på I15 7.5 månader.

Jag valde aktivt bort KA4 och sitta och svara i tfn och det blev istället I15 som tänkt mekaniker
men slutade istället med 10 månader som robotsoldat vilket var mer givande

Mvh Ola

[koroshiya]

Tackar för alla kommentarer till min fråga!

När det begav sig för min del vilket var ca30 år sedan, så bodde jag 30-40 min från regementet med bil.
På den tiden var jag fortfarande en mycket introvert kille och att umgås med folk 24/7 var verkligen ovant.
Från och med vecka 4 (vecka 3 vill jag minnas var en fältvecka), brukade jag ta mig en hemmakväll mitt i veckan, jag tror jag behövde den ventilen, inte bara pg den sociala delen men jag var heller inte var särskilt begeistrad av verksamheten i lumpen.
I varje fall tack vare värnplikten lärde jag mig att bli en mer social människa. Sista månaden eller två struntade jag i hemmakvällen, jag hade börjat gilla läget och det var snart över (=MUCK).

Men, så du är svensk och gjorde själv lumpen här?

För UK fimpande väl sin värnplikt långt tidigare?

[St David]

Men, så du är svensk och gjorde själv lumpen här?

För UK fimpande väl sin värnplikt långt tidigare?

Storbritannien har endast haft värnplikt i fredstid 1945-ca1960. Enl Wikipedia började den fasas ut 1957. Män födda efter 1 October 1939, blev inte inkallade. Dom sista ryckte in 1960, villket var killar födda tidigare som fått uppskov av olika skäll. Detta stämmer med mina Brittiska släktingars erfarenheter.

PS Ja jag är Svensk

[Henke78]

När jag mönstrade 1996 så skulle i huvudsak alla närkingar till Boden, det beskedet fick vi av en sträng major som stirrade ondsint på oss inne på en föredragning vid värnpliktskontoret i Karlstad. Fram till 1991 hade närkingar i huvudsak rykt in på I 3. Därefter så skulle huvuddelen av de utbildas i Linköping. Men from att även Linköping försvann så kom vi närkingar flyttas vidare upp till Boden. Så när jag hade gjort mina tester på mönstringen och kom in till mönstringsförrättaren så trodde jag att jag livet var slut, genom att jag skulle bli placerad som mekaniker i Boden. Ingen 18-åring förstod ju vad MekB 19 var för något. Men sen får jag frågan - vart vill du? Vill du bli riktare? Riktare det låter ju inge kul, jag vill bli skyttesoldat. Får jag komma till Kristinehamn? Jag visste ju att A 9 fanns i Kristinehamn. Ja visst. Stolt åkte jag hem med vetskapen att jag skulle till Värmlandsbrigaden. Dock kom verkligheten ikapp, då de svarta hålen upptäcktes och plötsligt stod jag där i utbildningsreserven. Efter en överklagan så fick jag välja mellan vaktsoldat i Kristinehamn och Karlsborg, där jag valde Kristinehamn. I Kristinehamn så hade vi ett flertal från närområdet, de åkte hem varje dag. Men upplevde att sammanhållningen blev starkare bland oss som stannade kvar över natten. I Kristinehamn så upplevde jag att IB 2 hämtade sina värnpliktiga ifrån Värmland och östra Närke. Vid A 9 så upplevde jag att de flesta kom ifrån Närke, Värmland samt Bohuslän. Sen kom ju dock den eviga freden och allt försvann.

[Hans]

Tack för berättelsen.

Speciellt efter som jag är Hptm. a.D. från I3 och och I4 hamnade, på pappret, i Linköping. Jag höll mig kvar på InfSS. Jag gjorde GU på K3, då i Skövde. Jag var väl insatt i vad jag ville göra och att jag skulle fortsätta i Firman.

...
Men upplevde att sammanhållningen blev starkare bland oss som stannade kvar över natten.
...

Bekräftar det du säger, efter som InfSS ligger mitt ute i ingenting så sov så gott som alla kvar. Någon enstaka östgöte kanske åkte hem på kvällen. Men förmodligen bara onsdagskvällen då vi hade kvällstjänst tisdag och torsdag, när vi var i kasern. Sammanhållningen vart ytterst god. Jag jämför med soldaterna jag hade i Örebro där många kom från staden och åkte hem varje kväll de kunde.

MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Jag var på F16 i hemstaden innan jag fick frisedel i samband med den första manövern i fält och det var fler än jag som fick åka hem.

Stefan

[St David]

När jag mönstrade 1996 så skulle i huvudsak alla närkingar till Boden, det beskedet fick vi av en sträng major som stirrade ondsint på oss inne på en föredragning vid värnpliktskontoret i Karlstad. Fram till 1991 hade närkingar i huvudsak rykt in på I 3. Därefter så skulle huvuddelen av de utbildas i Linköping. Men from att även Linköping försvann så kom vi närkingar flyttas vidare upp till Boden. Så när jag hade gjort mina tester på mönstringen och kom in till mönstringsförrättaren så trodde jag att jag livet var slut, genom att jag skulle bli placerad som mekaniker i Boden.

Mycket intressant inlägg från Henke78
Hur stor (negativ) inverkan hade reformen som innebar att dom flesta Närkingar fick göra värnplikten i Boden?
Om "dealen" först var inom länet, sen regionalt, inom 2 max 3 timmar för att nu bli uppe i Boden, vilket innebär drygt ett 24h i veckan på nattågsresor, ja faktiskt en hel månad av en 7.5 mån grund utbildning!
Under dom förutsättningarna, kan tänka mig att det var bara dom Närkingar var motiverade "på riktigt" som inte försökte fixa frisedel.

[St David]

Om jag får tillåta mig att gå lite off topic.
Om man bodde i Stockholm/Mälardalen och gjorde värnplikten i ex Boden, fick man något typ av matkuponger för resan? Med tanke på restiderna borde det bli minst en måltid under färd per riktning.