Persson: Vi har inget att be om ursäkt för
Martin:Martin Lundvall skrev:Persson åkte nog dit för att hylla segern över Tyskland, inte var det för att hylla att Sovjetunionen besegrade Tyskland och införde auktoritära stater i befrielsens kölvatten. Att man firar i Moskva är för mig självklart och att det väljer att komma statschefer dit är också självklart, Sovjetunionen var det land som offrade flest (i faktiska tal) för att besegra Tyskland, Om Persson istället åkt till något annat land så hade det setts som en skymf mot Ryssland och dess befolkning.
Att Putin har problem med Molotov-Ribbentroppakten är en sak som jag kan förstå att de baltiska länderna har problem med och därför två av dem valde att inte komma. För Sveriges del tycker jag inte en sådan sak ska förmörka just segerdagen, dagen ska vara till för minna och hedra något som jag tycker Rysslands befolkning förtjänar och kan behöva, Rysslands befolkning behöver lära sig mer om de mörka delarna av sin historia, precis som alla andra länder, men inte på den dagen å man firar "sin" seger. Molotov-Ribnbentroppakten kan det talas om vilken dag som helst men bara det inte är den 9:e maj.
De baltiska länderna vet att vi står bakom dem, vi har hjälpt dem med mycket och jobbade bland för att hjälpa dem in i EU. Vår relation med de baltiska staterna försvagas inte av att vår statsminister valde att åka till Moskva. Nu kanske vårt förhållande till Ryssland istället blev bättre, vilket det definitivt inte hade om Persson inte åkt alls. Vad hade vi tjänat på om Persson inte åkt? Inget, ingen i Ryssland hade brytt sig nämnvärt. Möjligtvis hade svenskar bekanta med ryssar i Sverige och i Ryssland fått utstå några små glirningar, men inget mer.
Det finns en annan sida av myntet. Som en ryss sa till mig; "De (baltiska länderna) är sura på oss för att vi annekterade dem. Samtidigt besegrade vi Tyskland och om vi inte hade gjort det så hade det inte funnits något av Baltikum kvar alls. "
Slutligen undrar jag varför den ryska regimen måste hållas i schack och på vilket sätt detta ska göras?
/Martin
Utan att gå in för djup på denna fråga säger jag:Att med Rysslands historia bör man hålla en sådan kraftfull makt i schack så att ingen ex:En liten nation blir på nytt ockuperat eller invanderat av ryssen detta har som sagt hänt tidigare och man behöver inte gå tillbaka så lång tid för att finna bevis
På vilket sätt det ska göras, Jaa du Martin ännu en bra fråga kanske FN ska skicka ut några observatörer som har full insyn om vad som händer i Östlandet.
Jag undrar lite över en sak. Ska det vid alla konflikter vara en självklarhet att hålla Sverige utanför? Det verkar som om många här tycker att man ska göra vad som helst, till vilket pris som helst bara man slipper krig. Det stämmer väl i och för sig i de flesta fallen, men gör det alltid det? Ska man alltid låta andra offra sig och dö för att en själv ska klara sig på bästa sätt? Låter inte så lite egoistiskt enligt mig. Ska man i så fall göra samma sak själv, på ett personligt plan, när man ser folk som misshandlas? Är det alltid rätt att låta någon annan åka på spö och själv smyga iväg för att rädda sitt eget skinn?
När det gäller Sverige och andra världskriget ska man kanske varken till 100% fördömma eller för den delen berömma regeringens arbete. Enligt mig så hade det varit onödigt för Sverige, i den sits vi var i då, att förklara tyskarna krig, eftersom vi hade fått rejält med smörj. Hade vi dock haft en starkare krigsmakt hade jag nog hellre sätt att man i alla fall hållit sig strikt neutrala och inte hållit på med eftergifter mot både tyskarna och de allierade.
Det jag menar är att det för mig inte alltid är självklart att man till alla pris alltid ska hålla sig untanför alla konflikter.
När det gäller Sverige och andra världskriget ska man kanske varken till 100% fördömma eller för den delen berömma regeringens arbete. Enligt mig så hade det varit onödigt för Sverige, i den sits vi var i då, att förklara tyskarna krig, eftersom vi hade fått rejält med smörj. Hade vi dock haft en starkare krigsmakt hade jag nog hellre sätt att man i alla fall hållit sig strikt neutrala och inte hållit på med eftergifter mot både tyskarna och de allierade.
Det jag menar är att det för mig inte alltid är självklart att man till alla pris alltid ska hålla sig untanför alla konflikter.
Man måste hålla i minnet att allianserna varierade en hel del under kriget. Norge, Danmark och Finland hamnade också på olika.Mako skrev:Enligt mig så hade det varit onödigt för Sverige, i den sits vi var i då, att förklara tyskarna krig, eftersom vi hade fått rejält med smörj. Hade vi dock haft en starkare krigsmakt hade jag nog hellre sätt att man i alla fall hållit sig strikt neutrala och inte hållit på med eftergifter mot både tyskarna och de allierade.
Ser man till kriget i vårt närområde så var Vinterkriget det första. Då var Sovjet och Tyskland i pakt. Medan Finland och Sovjet var i krig.
Så kom invasionen i Norge och Danmark. Då var fortfarande Sovjet och Tyskland i pakt. Och Finland hade förlorat Vinterkriget.
Så anföll Tyskland och Finland Sovjet. Då stod Finland på Tysklands sida medan Norge, Danmark och Sovjet stod på den Allierade sidan. Detta var också förhållandet under en lång tid.
Så förlorade Finland fortsättningskriget. Och bytte sida. Nu var Finland på samma sida som Norge och Danmark. Men nu närmar sig krigets slut med snabb fart.
Det var sannerligen inte så enkelt att manöverera Sverige mellan dessa allianser. Under en stor del av kriget var Tyskland den starka makten. Men samtidigt hade vi Sovjetunionen på nära håll.
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Och det ska göras med hjälp av att vi står vi sidan om och pekar med pekpinne istället för att se till att befrämja utvecklingen i Ryssland med hjälp av aktivt deltagande?Mr x skrev: Martin:
Utan att gå in för djup på denna fråga säger jag:Att med Rysslands historia bör man hålla en sådan kraftfull makt i schack så att ingen ex:En liten nation blir på nytt ockuperat eller invanderat av ryssen detta har som sagt hänt tidigare och man behöver inte gå tillbaka så lång tid för att finna bevis
Det hade varit en sak om Persson hade blivit inbjuden till Moksva för att fira de baltiska ländernas "frivilliga" inträde i Sovjetunionen. I sådant fall ska vi självklart inte ställa upp och åka. Nu var detta inte fallet och som jag sa jag kan inte komma på något gott som hade kommit om Persson hade valt att inte åka.
Jag inser att du inte vet hur man ska realisera dina tankar, ändå måste jag kommentera det här med FN. FN och observatörer är fullständigt uteslutet. Ryssland ger inte upp sin suveränitet och låter ett gäng utländska rådgivare styra, och bra är väl det senast man gjorde det var under 1990-talet och chockterapin och det gick ju inte bra. Väst är inte ofelbara. Dessutom skulle Ryssland blockera ett sådant förslag direkt i säkerhetsrådet.
/Martin
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13786
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Nej, men det är ändå inte samma sak som att vara neutrala. Neutralitet och icke krigförande går inte alltid hand i hand.Stefan Lundgren skrev:Jag har iallafall haft det i åtanke, men har också framhållit att Sveriges göromål under andra världskriget inte kan jämföras med de krigsförande länderna.Mako skrev:Ingen har i alla fall hittills i denna tråd påstått att Sverige var neutralt.
Stefan
-
Stefan Lundgren
- Stödjande medlem 2022
- Inlägg: 13786
- Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
- Ort: Uppland
- Kontakt:
Nej, det gör det inte och det har jag såvitt vad jag vet inte påstått. Jag har haft åtanke om att Sverige var neutralt under kriget. Men inte nämnt detta förrän du skrev att "ingen har nämnt att Sverige var neutralt under kriget". Däremot är det bara småsaker som Persson behöver säga ursäkt för p g a att enstaka svenskar deltog i kriget i paritet med totala folkmängden i Sverige under kriget.Mako skrev: Nej, men det är ändå inte samma sak som att vara neutrala. Neutralitet och icke krigförande går inte alltid hand i hand.
Stefan
Apropå diskussionen om järnmalmsexporten till Tyskland under WW2.
I mycket var det en ren byteshandel. Den ene har behov av det ena och den andre av det andra.
Sveriges energikälla såväl för vår industri som för uppvärmningen av fastigheter var baserad på kol, förutom på landet där man eldade husen med ved.
Kolgruvor i Sverige har väl knappt existerat.
När Skagerackspärren upprättades kunde vi inte längre importera kol från England. Utrikeshandeln var begränsad till i princip Östersjöns leder mot Tyskland och ibland vidare mot de ockuperade länderna Holland o Belgien.
Vi kunde mao inte handla med andra länder för att få in kapital från andra varor för att betala tyskarnas export av kol till Sverige.
Vad hade vi inom landet som hade ngt värde för Tyskland? Inte mat, inte färdiga produkter, det fixade tyskarna alldeles utomordentligt själva. Svaret var malm. Och till viss del pappersmassa och trä.
Hade vi inte exporterat malmen till Tyskland hade vår industri stått still och svensken i gemen hade inte haft ngn värme i sina bostäder.
Fascinerande är att detta fåtal mineralgruvor i Sverige kunde hålla hela Sveriges innevånare på fötter under kriget.
De som skall hedras av Sverige i sammanghanget borde vara de svenska sjömän på malmfarten som dog o torpederades i Östersjön och de som bombades av de allierade i destinationshamnarna.
För dem har aldrig Sverige stått upp med ngn tacksamhet, de är de glömda.
I mycket var det en ren byteshandel. Den ene har behov av det ena och den andre av det andra.
Sveriges energikälla såväl för vår industri som för uppvärmningen av fastigheter var baserad på kol, förutom på landet där man eldade husen med ved.
Kolgruvor i Sverige har väl knappt existerat.
När Skagerackspärren upprättades kunde vi inte längre importera kol från England. Utrikeshandeln var begränsad till i princip Östersjöns leder mot Tyskland och ibland vidare mot de ockuperade länderna Holland o Belgien.
Vi kunde mao inte handla med andra länder för att få in kapital från andra varor för att betala tyskarnas export av kol till Sverige.
Vad hade vi inom landet som hade ngt värde för Tyskland? Inte mat, inte färdiga produkter, det fixade tyskarna alldeles utomordentligt själva. Svaret var malm. Och till viss del pappersmassa och trä.
Hade vi inte exporterat malmen till Tyskland hade vår industri stått still och svensken i gemen hade inte haft ngn värme i sina bostäder.
Fascinerande är att detta fåtal mineralgruvor i Sverige kunde hålla hela Sveriges innevånare på fötter under kriget.
De som skall hedras av Sverige i sammanghanget borde vara de svenska sjömän på malmfarten som dog o torpederades i Östersjön och de som bombades av de allierade i destinationshamnarna.
För dem har aldrig Sverige stått upp med ngn tacksamhet, de är de glömda.
Ursäkts och skam hysterin är minst sagt löjeväckande!
Göran Persson är min vedersakare men han har dock rätt, ty synd kan inte ärvas.
Vad går gränsen för när ett land skall be om ursäkt eller skämmas? Att det nu levande tyska och japanska folket skall känna skam tillhör tydligen de indoktrinerades hjulspår. Det är fullkomligt nonsens att man lägger ansvar på de nya tyska generationerna än idag för det är som bekant 60 år sedan Hitler dog.
Borde inte jag som folkslagsspecifik svensk be alla skåningar om ursäkt för Karl den elftes alla härjningar i Skåne och vad skall jag säga till alla våra samer? Eller går den magiska gränsen vid 1939 respektive 1937 och är skammen endast förbehållen andra världskriget bara för att det finns andravärldskrigets-människor i livet? Tar tyskarnas skam ett abrupt slut efter en visst årtal eller när den siste människan från den tiden dött eller?
Och frågan är vad gör vår regeringschefs ursäkt för skillnad? Och hur var det nu? Var det inte Jesus som dog för alla våra synder skull?
Jag skäms inte ett uns över mitt lands agerande i andra världskriget. Men observera att det är skillnad på ursäkt och förnekelse.
Mvh Flink
Göran Persson är min vedersakare men han har dock rätt, ty synd kan inte ärvas.
Vad går gränsen för när ett land skall be om ursäkt eller skämmas? Att det nu levande tyska och japanska folket skall känna skam tillhör tydligen de indoktrinerades hjulspår. Det är fullkomligt nonsens att man lägger ansvar på de nya tyska generationerna än idag för det är som bekant 60 år sedan Hitler dog.
Borde inte jag som folkslagsspecifik svensk be alla skåningar om ursäkt för Karl den elftes alla härjningar i Skåne och vad skall jag säga till alla våra samer? Eller går den magiska gränsen vid 1939 respektive 1937 och är skammen endast förbehållen andra världskriget bara för att det finns andravärldskrigets-människor i livet? Tar tyskarnas skam ett abrupt slut efter en visst årtal eller när den siste människan från den tiden dött eller?
Och frågan är vad gör vår regeringschefs ursäkt för skillnad? Och hur var det nu? Var det inte Jesus som dog för alla våra synder skull?
Jag skäms inte ett uns över mitt lands agerande i andra världskriget. Men observera att det är skillnad på ursäkt och förnekelse.
Mvh Flink
-
Nils Larsson
- Medlem
- Inlägg: 80
- Blev medlem: 17 maj 2002, 12:10
- Ort: Sverige
Jo takk... Hva med Tyskland sine provokasjoner. Det er årsakene til krig. DET VAR TYSKERNE som startet å gå til angrep på land i europa.. ikke England og Frankrike. Derimot er jeg enig med at Tyskerne fikk en dårlig avtale etter 1 verdenskrig, men denne så England og Frankrike ikke så nøye på... Dermed kunne tyskerne blant annet ruste opp.Martin Lundvall skrev:Om du vet något som Sverige bör be om ursäkt för säg till. De flesta i tråden har jag sagt att de inte tycker Sverige har något att skämmas för. Varför ska vi tacka västmakterna för att Sveriges frihet, ska vi inte tacka Tyskland för att de inte ibnvaderade oss också? I samma veva tycker jag att Frankrike och Storbrittannien kan be om ursäkt för den stora skuld jag tycker de har till att kriget bröt ut. Håller fullständigt kollektiv skuld är dumt.Gudbjorn skrev:Göran Persson har ikke peiling. Det er både positive og negative ting ved Sveriges agerande under WW2. Mye gikk fel, og mye gikk bra for sveriges del. Men det var andre som tok kostnadene.
Tenk bare på alle Russer, Engelskmenn, Amerikaner, Kanadere, Franskmenn, Jugoslaver, Jøder etc.. som omkom... men Göran tenker sine romantiske tanker om at Sverige bare var gode og snille, og at alle andre som var med i krigen hadde seg selv å takke. Tenk å stå på den røde plass og drite seg loddrett ut på den måten. For en skam. Han burde absolutt ikke vært der.
Man kan alltids be om ursäkt for de fel man gjorde, men Göran har selvfølgelig ikke hatt histore på skolen.
Lenge leve den "fredselskende" svensken... Godt at DN faktisk er kritisk til Göran "Historieviter"?
Sverige bør takke de allierte for sin FRIHET!?? Men Nei...
Skamvett mangler!??
Mig veterligen var inte Göran Persson oinbjuden till Moskva, det var därför ett val som Ryssland valde att göra. Inget som Sverige eller Göran Persson bestämde själv.
/Martin
Under krigen i Norge så hjalp Sverige tyskland med transport. Takk for det...
"Mens noen raner din nabo sitt hus, så hjelper DU de med å bære."???
Hadde det ikke vært for de allierte, så hadde nok sverige havnet under Tyskland allikevel....
Det var planen til Hitler...
Takk..
Når fikk Norge sin Ursäkt. Den har ikke kommet ennå. Tyskland, Storbritannia og USA bør også gi en ursäkt til tyskernbarna. Grunnen til dette er at disse landene nektet norge å sende disse barna til sine fedre i tyskland, hvor de kunne heller skryte av at de var ekte germanere fra norge. Kunne blitt "Konger" der. I norge ble de sett på som urene, og til og med svensken hadde bedre status (Mr x skrev:
Nu är inte min Norska(100%) men jag begripper och förstår vad du säger och jag håller med i det mesta, tycker i och för sig att det har tagit alldeles för långt för Er(Norge) att ge ex:""tyskertøsenes" barn någon kompensation/ursäkt
En ursäkt borde snart vara på plats kanske?belopp har betalas ut till några enskilda fall(100K kr) men jag har icke än så länge hört någon ursäkt till de ca:120krigsbarnen som har stämt staten men snart kanske?
Når man ser på samtilge 9000-10000 tyskerbarn, så er det ikke
alle som ble behandlet dårlig (120 ++). Mange mødre forlot sine barn, og de ble adoptert bort. Noen havnet dessverre på tvilsomme institusjoner. Det er disse som også ville ha erstattning. Egentlig veldig tragisk for disse barna. Krigen har hatt effekt langt inn i våre liv den dag i dag, og selv om Norge kom seg på beina så hadde man store kostnader fremfor seg.
Sverige bør heller ikke glemme den hjelpen som kom fra USA etter krigen. Krigen tæret kraftig på sverige også, selv uten ødeleggelser. Ihvertfall kan jeg som Nordmann takke de allierte og Russland for at Nazismen ble nedkjempet. Har ingen problemer med det.
Om Gøran Persson ikke klarer å se det, så må han ha studert litt for lite historikk.
PS: Etter krigen så ble Island et fritt og selvstendig land. De allierte var ikke ute etter å okkupere, men forsvare europa både med å uten samtykke fra regjeringene i de ulike land. Fordi dette gjorde tyskerne. Hitler tyskland deriomt var ute etter å okkupere hele europa for all fremtid, og utrydde de som ikke var germanere. I dag har jeg som Nordmann overhodet ingen ting til felles med tyskerne, og kontakten med de er meget meget liten. Amerikanerne har vi bedre kontakt med....
he he... Du har et meget godt poeng der. Synd kan ikke arves. Derfor mener jeg heller at man kan takke istedet for alle disse "ursäkter"... Det burde Gøran Persson ha gjort.... takke de som døde for dagens europa.Flink skrev:Ursäkts och skam hysterin är minst sagt löjeväckande!
Göran Persson är min vedersakare men han har dock rätt, ty synd kan inte ärvas.
Vad går gränsen för när ett land skall be om ursäkt eller skämmas? Att det nu levande tyska och japanska folket skall känna skam tillhör tydligen de indoktrinerades hjulspår. Det är fullkomligt nonsens att man lägger ansvar på de nya tyska generationerna än idag för det är som bekant 60 år sedan Hitler dog.
Borde inte jag som folkslagsspecifik svensk be alla skåningar om ursäkt för Karl den elftes alla härjningar i Skåne och vad skall jag säga till alla våra samer? Eller går den magiska gränsen vid 1939 respektive 1937 och är skammen endast förbehållen andra världskriget bara för att det finns andravärldskrigets-människor i livet? Tar tyskarnas skam ett abrupt slut efter en visst årtal eller när den siste människan från den tiden dött eller?
Och frågan är vad gör vår regeringschefs ursäkt för skillnad? Och hur var det nu? Var det inte Jesus som dog för alla våra synder skull?
Jag skäms inte ett uns över mitt lands agerande i andra världskriget. Men observera att det är skillnad på ursäkt och förnekelse.
Mvh Flink