Skalman.nu Forum

Finlands flygvapen grundades under frihets- och inbördeskriget 1918, i och med det att Finland mottog en rad flygplan och piloter från Sverige. De absolut flesta av de piloter som flög för de vitas sak, var svenskar. Jag tror det var 18 svenskar allt som allt. Med detta sagt, att det var Sverige som grundade hela Finlands flygvapen.

Och vi visar vår tack genom att rata ert JAS och skaffa det för hangarfartyg utvecklade F-18 i stället. Vara hur det vill med det, men jag ska försöka gräva fram lite ytterligare information om Finlands tidiga flygvapen, de svenska piloterna och posta det här.

Följande är flygvapnets historiesida. Det står en del om detta där. http://www.ilmavoimat.fi/index_se.php?id=724

Cheers.

Vi ser fram emot det Antiscamp....Varjag

Med detta sagt, att det var Sverige som grundade hela Finlands flygvapen.

Det var frivilliga donationer från Sverige och inte alls bekostade av den svenska staten. De frivilliga gjorde själv en stor poäng av att Sverige (eller dess liberal-socialistiska regering som skulle införa rösträtten) hade svikit Finland i dess ödeskamp och att de själva tvättade ren denna skuld som vidlåg det svenska namnet.

Och vi visar vår tack genom att rata ert JAS och skaffa det för hangarfartyg utvecklade F-18 i stället.

Vem bygger JAS? Är inte svenska staten inblandad. Dem har finländare ingen skyldighet att tacka. Däremot kan man tacka det svenska folket för deras insatser (även om den svenska samtiden var benägen att överdriva dem. Samtidigt tenderade man att nedvärdera den finländska i allmänhet, och i synnerhet den finska insatsen, faktiskt. Jag har läst källmaterialet som används för att skriva om den svenska insatsen 1918. Och jag lovar dig att även som sverigefinne kokar du av ilska över de frivilligas överlägsna attityd). Vem är det som skall be om ursäkt för det? Sverige eller det svenska folket?

Vänligen skippa diskussionen om JAS m.m.

Hoppas inte det ovanstående inlägget andades alldeles för mycket bitterhet och ilska. Men litteraturtips ur minnet vill jag ge: Nils Kindberg (han som flög över det första Thulinplanet från Umeå till Vasa) skall ha skrivit något om det finska flygvapnets uppkomst. Sedan har även tidskriften Aktuellt och historiskt gett ut en artikel om detsamma. Jag minns inte riktigt om det är just Kindbergs uppsats.

Intressant tråd.

Hex får ursäkta men det lär ha sagts att om man vill försvara dagens Finland duger JAS utmärkt men om man vill ta tillbaka Karelien behövs F 18

Tillbaka till ämnet; Ur första länken:
Finland fick sina första flygplan (Morane-Saulnier Parasol och Albatros)som donation från Sverige. Nr 1 var ett Morane-Saulnier som greve Eric von Rosen donerade och flög till Finland och det togs emot 6.3.1918. Dagen valdes till den grundande dagen för Finlands flygvapen och är ännu idag flygvapnets årsdag. På vingarna av det första planet fanns von Rosens lyckomärke ett blått hakkors.

En fråga, under inbördeskriget, vad fanns i luften då?

MVH

Hans

De här flygplanen av svenskt ursprung och bekostade med insamlings- och donationsmedel kom till ett land som varit sjâlvstândigt nâgra mânader och som hade annat att tänka pâ än just flygplan. Nägon inverkan pâ krigsutgângen hade de inte heller. Sedan grundade ocksâ det nya landet, precis som mânga andra, ett eget flygvapen.

En fråga, under inbördeskriget, vad fanns i luften då?

Jag har läst några böcker om inbördeskriget och det står inte alls mycket om flygplanen. Någon större betydelse har de inte haft för kriget. Kommer ihåg att man släppte ned flygblad över de röda i Tammerfors av den sedvanliga typen: kapitulera, typ.
Visst ja, en svensk frivillig flygare omkom tillsammans med sin finlandssvenske co-pilot utanför Tammerfors. Carl A. Westman hette han. Ena vingen gick av och man störtade.
Ett märke som jag spontant kommer ihåg är Thulin. Vet ej om det är ett flygplansmärke eller en fabrik som tillverkar flygplan. (Teknikhistoria är inte min gebit.)

Jag undrar om det fanns ryska flygplan i luften på den röda sidan.

Perspektivet blir lâtt litet skevt:
Det kejserliga Ryssland var nästan absurt efterblivet och störtade till sist samman under världskrigets pâfrestningar. Detta tyckte nog "alla" var ungefâr lika glädjande (eller t.o.m. mer) som den mera sentida sovjetiska undergângen. Dock uppstod ett inbördeskrig i Finland. Här tyckte dâ fortfarande mânga att det viktiga var att tsar-dömet tagit slut. (Stor grundlâggande sympati fôr upprorsmännen sâledes.) En annan del (ocksâ av det svenska samhâllet) stôttes dock bort av upprorsmânnens alltmer socialistiska budskap. Det var i dessa kretsar som sympatierna fôr den vita sidan utbildades. Härifrân kom de svenska frivilliga och hârifrân kom ocksä svenska pengar och gâvor, inkl. dessa stackars flygplan. Hur man sedan hade tânkt sig anvânda dessa, just i Finland, âterstâr kanske att utreda. Kanske kan vi nöja oss med att säga att det är gesten som râknas och att den ger dubbelt som ger snart. Den vita sidan vann; De hade hjälp utifrân.
Den tyska var här mer bâde omfattande och utslagsgivande än den svenska. Det som trots allt kom frân Sverige var av privat karaktär.

Här är 16 svenska flygare inom det finska flygvapnet 1918.
Carl Edvard Bergström
Tage Bäckström
Axel Franklin Carlsson
Alexis Gyllenberg
Bruno Holmström
Johan Allan Hygerth
Nils Häggbom
Sture Landergren
Bror Axel Lundkvist
Helge Lövqvist
Sven Nordström
Robert Fredrik Henning Smith
Clas Sparre af Söfdeborg
Per Svanbeck
Bengt Unander-Scharin
Carl Anders Westman

Källa: Krigsarkivet, Finska legationens anskaffningsbyrås arkiv.

Det skulle vara 18. Vilka har jag då missat?

Kan det vara Carl Cederström och Nils Kindberg? Googlade fram dem på wikipedia. De övriga av mig ovan nämnda stod ej med där i alla fall. Alltså är vi uppe i 18.

Detta tackar jag för. Jag hade inte namnen på piloterna. Tack för din research, Harkett.

Cheers.

I Ylikangas svenska översättning finns ett foto på ett flygplan med ryska emblem som skall ha flygits av Eino Rahja (rödgardist), på s. 200-201. Även på s. 178 nämner Ylikangas om det röda flygvapnet.

Planet som von Rosen donerade och som anses vara det första flygmaskinen i finska flygvapnet, var ett tvåsitsigt spaningsplan av trä Thulin D. Licenstillverkad variant av franska Morane-saulnier-L. Fast det här planet fick äran att vara det första, kom det redan tidigare, i februari 1918 ett plan till de vita i Finland från Sverige, donerat av greve Cronhielm. Det planet flög längs Bottniska vikens kust och landade efter mellanlandningar i Jakobstad. När man skulle starta därifrån skar motorn ihop och reservdelar gick inte att beställa förrän i mars.

Greve Eric von Rosens donerade plan förstördes vid en flygolycka i Tammerfors. Det störtade på Näsijärvis is och både piloten, Carl Anders Westman från Sverige, och mekanikern Nils Nylund från Vasa, omkom.

Allan Hyghert blev befodrad till kapten och utnämndes till chef för det vita flyget den 10 mars 1918. Men den 13 april kom från Sverige en fänrik Clas Sparre som var militärflygare och påpekade brister hos Flygavdelningen 1. Han sände ett brev till generalstabschefen där han förklarade att Hygeth var olämplig som kommendör för flyget, bl.a för sitt fylleri.Sparre föreslog också att löjtnant Sture Svanbeck skulle avskedas.
Istället föreslog Sparre att löjtnant Lundgren skulle utnämnas till kommendör för luftstridskrafterna. Han blev däremot bara t.f. chef och istället blev det så småningom den tyske kaptenen Carl Seber som blev utsedd till kommendör för det finska flygvapnet.
Hyghert avskedades ur den vita armén.