Marxistisk frågelåda

[Julianus]

Nej att diskutera huruvuvida statens makt behöver begränsas är statskundkap inte politik.I vilket fall ser jag det som ett viktigt klargörande att marxiismen innebär en kraftigt expanderad stat.

[Davian]

Ja. Det gör den. Det har stått svart på vitt sen 1848 ungefär. Men återigen. Staten är någonting som inte har ett egenvärde i sig för marxister. En marxist står inte för en kraftigt expanderad stat pga det finns ett värde i staten. Marxisten står för staten ur rollen att den kan användas för att montera ner kapitalismen.

Det fanns, och finns säkert fortfarande, folk som kallade sig "statssocialister". De är mer intresserade av en stark stat och sånt, men de vill inte/ser inte hur det skulle gå att avveckla den senare. Stalinistiska teoretiker har lite drag av statssocialism iom tanken "Socialism i ett land".

[Markus Holst]

Jag skulle vilja ändra riktning på diskussionen lite.

Vad jag har förstått av tråden tidigare, så känner du dig trygg i förvissningen att det, öh, marxistiska (osäker på om jag skall kolla det socialistiskt, marxistiskt eller kommunistiskt) samhället en dag kommer att uppstå. Hur brukar du och dina vänner resonera runt detta fenomen.

- Behöver historien en knuff på vägen, eller kan ni helt passivt invänta revolutionen?
- Har nu någon uppfattning om tidtabell, alltså ungefär när detta kommer att ske?
- Har ni idag några förberedande aktiviteter, dvs "övar" ni revolution på något sätt? (nej, jag menar inte vapenträning och civil olydnad, vet inte riktigt hur jag skall formulera mig, hoppas att du förstår frågan.)
- Hur bedrivs ert partis arbete idag i väntan på revolutionen?

Nu hoppas jag att andra skalmän undviker att polemisera över detta. Jag vill ha Davians svar, i syftet att försöka förstå.

[Davian]

Jag skulle vilja ändra riktning på diskussionen lite.

Vad jag har förstått av tråden tidigare, så känner du dig trygg i förvissningen att det, öh, marxistiska (osäker på om jag skall kolla det socialistiskt, marxistiskt eller kommunistiskt) samhället en dag kommer att uppstå. Hur brukar du och dina vänner resonera runt detta fenomen.

- Behöver historien en knuff på vägen, eller kan ni helt passivt invänta revolutionen?
- Har nu någon uppfattning om tidtabell, alltså ungefär när detta kommer att ske?
- Har ni idag några förberedande aktiviteter, dvs "övar" ni revolution på något sätt? (nej, jag menar inte vapenträning och civil olydnad, vet inte riktigt hur jag skall formulera mig, hoppas att du förstår frågan.)
- Hur bedrivs ert partis arbete idag i väntan på revolutionen?

Nu hoppas jag att andra skalmän undviker att polemisera över detta. Jag vill ha Davians svar, i syftet att försöka förstå.

Hejsan. Intressant fråga!

Jag är trygg i förvissningen att det kommunistiska samhället en dag har goda möjligheter att uppstå. HUr vi kommunister resonerar runt detta är väldigt olika. Mycket beror på hur ens filosofi ser ut. Många marxister tenderar till att missa dialektiken mellan materiaella förhållanden/idealistiska förhållanden. Resultatet blir att många marxister pratar om "den oundvikliga samhällsutvecklingen " och "den stora revolutionen!" och liknande storvulna ord. (lyssna på knutna nävar-sånger så hittar vi massor av uttryck för det här.)

Har man en alltför icke-dialektisk syn på saker och ting fastnar man lätt i en mekanisk historiesyn. Att allt som skett och kommer ske går att formulera med en enda tanke, och att utvecklingen är oundviklig. Det brukar leda till en deterministisk syn och det här beteendet är ganska vanligt bland marxister från arbetarklassen. Har man en deterministisk syn på saker och ting blir det lätt att marxismen och marx/lenin börjar ta sig religiösa toner. Vilket du, och andra, så noga har påpekat i tråden.

Den stora faran för marxismen är mekaniskt tänkande och determinism. För man hamnar i usel teori och praktik då. För att citera Lenin: "En god idealist är bättre än en dålig materialist".

Svaret på din första fråga är alltså att vi när vi disktuerar socialismen och marxismen försöker analysera vad som händer i världen utifrån ett dialektiskt perspektiv och inte mekaniskt. Samtidigt försöker vi få de kamrater som hemfaller åt mekaniska tankar att börja tänka mer dialektiskt. (Det här är för övrigt den stora anledningen till att det finns så många varianter av kommunism/marxism. )

Nu går jag vidare till dina punktfrågor och försöker besvara dem på ett bra vis med egna punkter.

1: Att anse att historien behöver en knuff på vägen eller att revolutionen kommer av sig självt är ett mekaniskt tänkande. Historien är ingen rak linje och därför handlar revolutionen om att ta tillvara på vad som i marxism kallas "Revoluionär stämning.

Det uppkommer när samhällen börjar krackelera och nya förändringar börjar ske. Då driver folket fram förändringar genom sin förmåga att vara väldigt många och ha ett antal gemensamma riktningar de vill förändra. När en sånhär situation uppstår gäller det att vara i takt med tiden och agera och förvandla den folkliga, spontana, rörelsen till en mer medveten organiserad kamp för marxismen.

Exempel på detta är den "arabaiska våren" när folk till slut mer eller mindre som en enda perosn i massa länder började kräva stora samhällsförändringar. Då hade vi en "revolutionär situation". Att den arabiska våren inföll var ingen historisk nödvändighet eller en förutbestämd utveckling. Likadant var det inte heller någon som skyndade på utvecklingen utan det växte spontant av sig självt när folk av egen kraft började kräva rättigheter.

Det här leder oss vidare till partiets funktion.

Det kommunistiska partiets uppgift är att förvandla den folkliga spontana upproret till ett riktat organiserat uppror, till en marxistisk revolution så att säga. Inom marxism-leninism brukar nämna "avantgarde". Det är helt enkelt partiet som är avantgardet. För när massor av människor gör saker och ting tillsammans finns i början ingen gemensam riktning utan allt som sker är spontant och utan långsiktiga mål eller strategier. Partiets roll som avantgarde är att visa på riktningen och de långsiktiga målen för folket.

Mer eller mindre alla folkliga resningar är spontana och utan riktning, men såfort någon/eller några ger en gemensam färdriktning kommer folket som helhet gå åt det hållet. Vi kan fortsätta vidare med den arabiska våren: I de länder där en organisation eller ledare uppstod lyckades delar av samhället förändras. Medan i de länder där inget organisatoriskt ledarskap fanns tappade våren snabbt momentum och dog ut.

Ser vi till Egypten så märker vi att snabbt tog det muslimska brödraskapet tag i taktpinnen och började styra förändringen åt ett mer islamistiskt håll. Hade det funnits ett kommunistiskt parti som var välorganiserat hade egyptens revolution kunnat bli socialistisk.
Historien visar att när en revolutionär situation uppstår behövs det ett organiserat parti/organisation som kan förvandla den enorma kraften som finns till något som skakar om samhället i dess grundvalar. För kommunister gäller det att vara det partiet.

Så kommunistiska partier skyndar inte på revolutioner. Men de väntar inte in dem heller för ett litet parti har ingen möjlighet att bli den samordnande kraften för folket. Det gäller att bli ett större parti, få fler och fler människor med i det, ha inflytande och bra relationer med samhället och andra länder, bedriva nationell politik på ett bra vis osv. Ju fler människor som är med i partiet desto mindre bråkigt kommer resningar bli. (jag kan skriva några meter till men jag ska snart på grillfest och dricka lite öl så jag har tidsnöd! )

2: Nej. Tidsplan finns inte. Dessutom har mycket marxism fått omvärderats iom att vi snart kanske kommer kunna kolonisera andra planeter. Det gör att massa principer som har varit giltiga innan troligen inte fungerar längre. Tex menade Lenin på tidigt 1900-tal att "Imperialism är kapitalismens högsta stadium" men det har ju visat sig vara delvis inkorrekt. Idag har vi bankväsende och datorteknik som förändrat behovet och synen på råvaror som man förr startade krig om. Likadant kommer många tankar bli tvugna att förändras om vi måste ta in vårt solsystem i ekvationen... :p

Tidsplan är därför ingenting några kommunister sysslar med (om de inte är determinister förstås...) för det är omöjligt att förutsäga framtiden. Det vi kan göra är att agera här och nu och arbeta i dagens samhälle för att skapa så bra förutsättningar vi kan till de som ska ta vid. (vilket är något Mao, Stalin och Pol Pot borde tänkt mer på... )

Men för att göra en grov uppskattning tror jag inte att det finns kommunism förrän om några tusen år som tidigast. (men saker och ting kan gå jävligt fort. 1983 trodde ju de flesta att Sovjet skulle vara med under oöverskådlig tid.)

3: Öva revolution? Nej. Inte i Sverige. Det finns ingen revolutionär situation här så att öva på revolution vore ganska kontraproduktivt. Men däremot finns det ju som individer och lokalorganisationer osv som är inblandade i allt från gatustrider till debattartiklar till undervisning. Och allt det är en del av revolutionär verksamhet eftersom det vi förespråkar är att avskaffa helt det nuvarande samhället och ersätta det med något annat. Det blir revolutionärt i sig när det är såpass radikalt.

Varje samhälle har ju sin egen materialla kontext och det som är revolutionärt i vissa samhällen är inte det i andra. Tex Sovjet 1916 var det ganska revolutionärt att kräva "Bröd och Fred". Men i dagens Sverige är det en ganska icke-revolutionär inställning. Ett revolutionärt krav är idag mer i stil "Sänk pensionsåldern till 60.", "förbjud bemanningsföretag" eftersom det är angrepp på systemet vilket ett krav på Fred och Bröd inte ritkigt är

4: Mitt partis arbete är inne i vad på torr marxistiska kallas för "partibyggande". Det innebär att vi försöker få fler medlemmar, startar studiecirklar, bygger ut internorganisation, skaffar inflytande i kommuner och landsting, agiterar på arbetsplatser och i det offentliga. har föreläsningar, bedriver grävande journalistik, informerar om saker som inte alltid sägs i vanliga mediakanaler.

Samt så sysslar vi med tex att försöka förhindra nedläggningar av sjukhus, vårdcentraler, skolor. Vi samlar in pengar till diverse projekt som Ship to Gaza, palestina-grupper, Sydamerikanska organisationer. Vi borrar brunnar i Afrika, organiserar hjälpsändningar till östeuropa, är involverade i asylgrupper och diverse förbund som tex Allt åt Alla osv.

[Lasse O]

Om man accepterar marxismen så är man alltså välkommen att diskutera, annars inte.

Man kan diskutera Platons läror eller hinduism utan att känna behov att kritisera dem, trots att man inte accepterar dem. Jag tror man kan göra samma sak med Marxism.

Nej, där tror jag du har fel. Att kritisera Platon för hans uppfattning om t ex idealstaten är lätt i dag, trots allt är det väl knappast någon som i dag vill ha en stat med väktare och sedan vanligt folk (mina filosofikunskaper är ganska rostiga).
Marx lärjungar predikar däremot att hans synsätt, lätt modifierat, skall kunna tillämpas i dag och då måste det vara fritt fram att ifrågasätta hans evangelier. Eljest blir det aldrig någon kritisk prövning av hans livsåskådning. Jämför gärna med en disputation. Utan en opponent blir det bara en predikan och det är känslan när jag ser hur vissa moderatorer vill att tråden skall användas.

[Lasse O]

Få responser fast det var inte min mening att lägga sordin på stämningen i föreläsningen om marxismens teorier.
Men trots allt så blir den här typen av Marxistisk frågelåda bara en föreläsning enär bara välvilliga frågor tas på allvar och rent diskussionsmässigt leder det ingenstans eftersom motsvarande resonemang lika väl kan läsas på t ex Proletärens hemsida http://www.proletaren.se/

Mitt förslag är att tråden byter namn till Socialistiskt diskussionsforum. Därmed kan alla som intresserar sig för de hundratals olika -ismerna känna sig delaktiga och diskutera de olika varianterna av socialismen. T o m de som är kritiska till socialismen kanske känner sig välkomna

[LasseMaja]

Du får gärna starta en tråd om socialism om du vill Lasse. Jag tror många andra har uppskattat denna frågetråd så vi fortsätter med den. Det gäller alltså marxismen. Frågor om marxismen, såsom ekonomisk, historisk, filosofisk och politisk teori.

[Amund]

Man kan diskutera Platons läror eller hinduism utan att känna behov att kritisera dem, trots att man inte accepterar dem. Jag tror man kan göra samma sak med Marxism.

Platons läror eller hinduism är knappast särskilt kontroversiella i Sverige år 2015, inte ens om någon skulle bekänna sig till något av dem tror jag det skulle väcka särskilt många mothugg eller intresse överhuvudtaget.

Det vore däremot likvärdigt att jämföra med om en anhängare av Livets ord skulle ha en frågelåda och moderatorn skulle förbjuda kritiska frågor om motsägelser i religionen. Eller kanske en bekännande nyfascist som på forumet vill förklara sitt partis korporativistiska ideologi och hur han uppfattar omvärlden, ifrågasättande av korporativism tillåts inte utan nyfascisten ska fritt kunna göra utläggningar om ideologin medan övriga bara får ställa passiva frågor om ideologin.

Jag vill betona att mina två exempel är nästan slumpvis utvalda, enbart för att visa på det absurda i att försöka göra vetenskap av en högst politisk ideologi, även om den bygger på vetenskapliga teorier. Men nog om det…

Jag tror många andra har uppskattat denna frågetråd så vi fortsätter med den. Det gäller alltså marxismen. Frågor om marxismen, såsom ekonomisk, historisk, filosofisk och politisk teori.

Jag håller med Lassemaja och tycker också det verkar som att många uppskattar tråden och det jobb som Davian lägger ned, även om han inte hinner med alla frågor.

[pandersson2]

Jag har försökt förstå vad marxismen, enligt Davian, står för. Det blir problematiskt för det känns väldigt flytande. En stark stat är bra, om den styrs av marxister, men dålig om den styrs av icke.marxister. Allt annat verkar även det bero på om det är marxister eller inte som är i kontroll. Min undran är därför om marxismen inte enbart handlar om makten. Finns det några andra absoluta begrepp än att de som företräder marxismen skall vara dem som utövar den ekonomiska och politiska makten?

[Markus Holst]

OM jag har förstått Davian rätt, så är föreställningen att när tiden är mogen så är alla marxister varför de problem du nämner upplevs som absoleta.

[pandersson2]

Jo, men nu tänkte jag på innan vi kommer fram till det utopiska idealsamhället, det får väl ses som rätt osannolikt att vi skall få 100% politisk enighet, oavsett parti. Om man inte kontrollerar tolkningen av vad folk vill.

[Davian]

Jag har försökt förstå vad marxismen, enligt Davian, står för. Det blir problematiskt för det känns väldigt flytande. En stark stat är bra, om den styrs av marxister, men dålig om den styrs av icke.marxister. Allt annat verkar även det bero på om det är marxister eller inte som är i kontroll. Min undran är därför om marxismen inte enbart handlar om makten. Finns det några andra absoluta begrepp än att de som företräder marxismen skall vara dem som utövar den ekonomiska och politiska makten?

Helt rätt. Marxismen, precis som alla politiska ideologier, handlar om vem som har makt och vad makten används till. En marxistisk stat är bättre än en liberal stat. En liberal stat tycker tvärtom. En rekigiös stat och en ateistisk stat tycker olika.

[Davian]

och ja, det blir flytande att förstå marxistisk politik ifall man har en idealistisk eller liberal filosofisk och politisk livsåskådning. Tex är det många som har problem med saker som att X är okej ifall marxister gör, men det är fel om icke-marxister gör X. Det går lite i konflikt med tankar som är ganska insocialiserade hos oss som växer upp i en liberal stat. Som "Får Y göra så borde Z okså få det."

Tex idén att nazister också minsann borde få demonstrera eftersom alla andra får det.

[Lasse O]

och ja, det blir flytande att förstå marxistisk politik ifall man har en idealistisk eller liberal filosofisk och politisk livsåskådning. Tex är det många som har problem med saker som att X är okej ifall marxister gör, men det är fel om icke-marxister gör X. Det går lite i konflikt med tankar som är ganska insocialiserade hos oss som växer upp i en liberal stat. Som "Får Y göra så borde Z okså få det."

Tex idén att nazister också minsann borde få demonstrera eftersom alla andra får det.

Nej, Davian. Nazister får demonstrera eftersom vi lever i en västerländsk demokrati med ganska omfattande yttrande- och demonstrationsfrihet. Det har inget att göra med vad "alla andra" gör.

[Davian]

Det var inte vad jag menade. Poängen var att är man van vid "får en göra nåt, ska alla få göra det" blir det svårt när någon säger "nej. Vissa får inte göra vissa saker".

Dessutom finns det lagligt stöd att förbjuda nazistiska demonstrationer. Det är upp till varje polismästare att ge tillåtelse eller ej. Men det är ett sidospår som inte hör hemma här.