Svensk OS-historia skrivs

[Markus Holst]

Jag kan inte så mycket om modern femkamp, men de gånger jag sett det, från något OS, har min upplevelse varit att femkamparna aldrig skulle få rida mina hästar. De verkar inte vara dedikerade ryttare och rider därför obalanserat och klumpigt. Att en incident som denna händer just i femkamp känns inte som slumpen och jag hoppas det leder till ridningen försvinner ur femkampen.

[Markus Holst]

Ang. lottade hästar är detta mycket vanligt på små tävlingar på ridskolor, sådana som heter julklappshoppning eller blåbärshoppning där hindren är en tredjedel så höga och långa som på OS. Att hästarna lottas där är ju för att ingen ryttare har egen häst, alltså samma anledning som i femkamp.

Betänk att många ser det som imponerande att Henrik von Eckerman lyckades rida bra på OS trots att han bara ridit sin häst King Edward i ett år. Samspelet mellan häst och ryttare bygger på rutin, förståelse och förtroende.

Tills för några år sedan reds finalen i VM på ett intressant sätt. Där turades de fyra bästa om att hoppa varandras hästar. Den ryttare med minst fel vann. Då red man emellertid en betydligt lägre bana, kanske 130 cm. Med tiden kändes detta otidsenligt varför det togs bort.

[Markus Holst]

Till diskussionen på förra sodan om hindrens storlek vill jag lägga denna bild på ett hinder som kan finnas i de högsta klasserns. Som ni ser är det inget man kliver över i förbifarten.

[Patrik Öbrink]

Dokumentär från 1999 om ridsporten i OS genom tiderna.

https://youtu.be/r3zqaQ5qnog?si=40aY5MFq-UBG0uwf

Bland annat intressanta sekvenser från den beryktade hoppbanan i OS i Los Angeles 1932, då inga lagmedaljer delades ut eftersom inget av de fyra landslagen hade tre ryttare som fullföljde hela banan.

[Hans]

Jag skall titta på videon senare men Markus bild får mig att tänka på ett irländskt bord, utan fårstuvning och Guiness på.



MVH

Hans

[Stefan Lundgren]

Malin Baynard, är hon inte ett stycke svensk hästhoppnings-historia i OS-sammanhang, även hon inte vann någonting??? Visserligen hänger jag inte med i hästsporten förutom travet, men jag tycker att hon dominerade i svensk hästhoppning ett tag.

Stefan

[Markus Holst]

Malin Baryad blev tidigt en megastjärna i svensk ridsport. Att förklara detta kan ta en stund.

Malin var en stjärna på uppgång i en tid när svenska framgångar på mästerskapen var ovanliga. Malin lyckades få tag på en riktigt bra häst, Butterfly Flip, vilket startade hennes karriär. Samtidigt tror jag att Malin hade sinne för marknadsföring. Jag skall försöka förklara.

På 70- och 80- tal fanns det på många större tävlingar vad som kallades för maskeradhoppning. Det betydde att ryttarna klädde ut sig till något lustigt och ibland även hade en liten uppvisning innan hoppandet. Malin och jag tror även Helena Lundbäck gjorde ett litet nummer en gång där de föreställde Spice Girls men Malins genombrott utanför hästkretsar kom när hon en gång hoppade i - raffset!

Der var väl inte så jätteraffigt men en ung tjej som red i underkläder gjorde att även TV, som sällan visade hästsport, fick med hennes ritt i någon sändning och Malin blev ett känt namn.

Efter det har Malin varit med i toppen i sådär 30 år. Hon och Butterfly Flip rankades ett tag som världens bästa ekipage och hon har en drös av brons- och silvermedalj i lager från flera mästerskap. I Tokyo var hon med och tog lagguld till Sverige.

Efter mer än ett kvartssekel i världstoppen säger sig Malin ha trappat ner lite och rider inte mer än två internationella tävlingar I månaden. Hon är också en av få svenska elitryttare som har sin bas i Sverige, i hennes fall på föräldragården utanför Norrköping.

[Patrik Öbrink]

Det är ändå anmärkningsvärt att Baryard hållit sig kvar i eliten så länge med tanke på att hon, till skillnad från många andra internationella toppryttare, bara haft en stjärnhäst åt gången. Nu har hon pensionerat den senaste, Harley Davidson, så vi får nog inte se henne lika mycket de närmaste åren. Det tar tid att skola in hästar till absolut toppnivå.

Det måste vara extremt slitsamt att åka på internationella tävlingar flera gånger i månaden. Vissa är säkert borta varje veckoslut (tävlingarna börjar ju ofta på torsdagen eller fredagen).

[Markus Holst]

Det är väl stoet Indiana hon har pensionerat? Skulle tro att hon får flytta in i avelsboxen nu.

[Patrik Öbrink]

Visst är det så, blandade ihop dem. Harley är väl bara 13 år tror jag så den har förhoppningsvis några år kvar.

[Patrik Öbrink]

Sitter och tittar på TV-sändningen från GCT i Doha. Där upprepas det som ofta sägs i sändningar från hopptävlingar, att franska ryttare i allmänhet rider snabbt.

Jag vet att några av de franska toppryttarna alltid rider snabbt, men är det så i allmänhet eller är det något som upprepats så ofta att det blivit en ”sanning”?

Om det nu är så, vad beror det på. Tradition? Ridstil som lärs ut? Grupptryck?

Kanske svårt att svara på. Aldrig hört någon förklaring.

[Markus Holst]

Jag har aldrig hört det sägas.

[Hans]

Jag har aldrig hört det sägas.

Jag drog en snabb grodtrål (franska) och fick inget i nätet men väl detta som kanske intresserar er med intresse av havremoppar.

https://training.arioneo.com/fr/blog-ra ... en-course/

MVH

Hans

[Markus Holst]

Jag har aldrig hört det sägas.

Jag drog en snabb grodtrål (franska) och fick inget i nätet men väl detta som kanske intresserar er med intresse av havremoppar.

https://training.arioneo.com/fr/blog-ra ... en-course/

MVH

Hans

Det är på utrikiska.

[Hans]

Ja. Ytterligare ett utrikiskt svar.

https://training-arioneo-com.translate. ... r_pto=wapp

Via https://translate.google.com/?sl=fr&tl=en&op=translate

MVH

Hans