Hur agerade regeringen Carlsson vid revolutionerna '89?

[Olof Trätälja]

Jag antar att du menar maktpolitiskt bekvämt? -Partier med mer än rena maktambitioner sätter dock inte den egna bekvämligheten som främsta mål. I övrigt ser jag inget i ditt inlägg som är värt att bemöta.

När ska folk lära sig att Finlands utsatta läge styrde Sveriges balanserade under hela 1900-talet. Är det svårt att inse hur det ligger/låt till? Det borde ju inte vara det utan förutfattade meningar om saker och ting.

Nja på tal om DDR. Det finns ju en hel tråd om hur socialdemokratiska politiker beundrade DDR:s skolsystem. Och det är nog en riktig hjärntvätt som behövs för omprogrammeringen. Måhända kan Sten Anderssons generösa insats att låta den svenska socialistiska statsradion inte bara sända den svenska socialdemokratiska propagandan på ryska utan även på de baltiska ländernas språk också hjälpa till?

Finansministern och sedermera statsministern i Carlssons regering av år 1994, Göran Persson, hade uppenbart fortfarande inte förstått någonting när han 1994 åkte till New York för att med politiska argument övertyga finansmarknaden om förträfligheten att låna pengar till den ny socialdemokratiska regeringen. Resultat blev, helt självklart, välförtjänta och massiva hånskratt.

...Och sen fixade han biffen och resultatet ser vi nu sen dess - urstarka statsfinanser i jämförelse med omvärlden. Vem skrattar nu?

Riktigt så uppenbara provokationer helt utanför trådens ämne går jag faktiskt inte riktigt på. Persson gjorde ett absolut minimum om vad omvärden krävde och ekonomiskt lyckades Sverige tämligen uselt även under hans tid. Nog sagt om det.

Sveriges relation till Arabvärden är en helt annan. Det finns inga direkta partipolitiska kopplingar till någon av parterna. Istället verkar problemen snarare handla om ointresse och okunnighet. Just nu vet man nog inte riktigt om stöd till demokratiska krafter skulle vara till fördel eller ej. Det finns en uppenbar risk att ett sådant västligt stöd i själva verket själper en sådan rörelse och ännu mer banar väg för muslimsk fundamentalism. Inte heller verkar man veta hur man skulle ge stöd för en demokratiseringsprocess om man ändå skulle bestämma sig för det.

Ungefär som vid Sovjetblockets fall då. Man vill inte in och peta i en inifrån påbörjad process med fara för att det ska baktända.

Nej naturligtvis inte på något vis likt "Sovjetblocket". Befolkningarna där ville tveklöst bli en del av Europa och välkomnade alla former av stöd från väst. Det fanns definitivt inga politiska risker för bakslag hos befolkningarna vid sådant stöd. Situationen i de muslimska arabländerna är en fullständigt annan.

Nu tror jag att jag skall försöka minimera mitt deltagande i den här tråden då det är uppenbart att de partipolitiska åsikter som låser debatten här och även i Ronald Reagan tråden gör det hela ganska spännt. För den som inte är så partipolitiskt låst i sina tankebanor är det dock av mycket stor nytta att begrunda att den svenska socialdemokratin till väsentlig del stod på förlorarsidan vid kalla krigets slut. Isolerar man sig från att begrunda den frågan kan aldrig en djupare förståelse för de händelser som utspelade sig kring det socialdemokratiska partiet vid tidpunkten nås.

[Magnus L]

Magnus L,

Att sen ta uttalanden som tolkats fel, förvrängts eller helt tagits ur sitt sammanhang som intäkt för din felaktiga tes är ju bara löjligt.

Sten Anderssons memoarer, alltså inte hans politiska motståndares ord:

Det var vid ett besök i Sovjetunionen i november, då jag efter en middag i Tallin fick frågan: "Är Estland ockuperat?" och svarade ett korthugget "Nej!".

Jag har läst svenske konsulns berättelse och hur han såg på saken, samt hur det uppfattades av alla närvarande när Estlands representanter därefter tog avstånd från Sten Anderssons ord. Du får gärna förklara hur jag förvrängt orden, vi brukar ju tolka det som gäller Sovjetunionen mycket olika, för jag kan inte göra en annan tolkning av det ovan nämnda.

Du har tagit det ur sitt sammanhang. Igen. Trots att du har svaret i din egen länk.

[Magnus L]

Här kan man läsa ur Riksdagsdebatten där Sten Andersson redovisade för sin resa i Baltikum.
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.a ... 1989/90:27

Sten Andersson uttalande om ockupationen togs först upp av Håkan Holmberg.

I Tallinn sade utrikesminislern atl han inte ansåg alt Estland var ockupe­rat. Utrikesutskottet skrev i våras att år 1940 blev de tre länderna under tvångsmässiga former införlivade med Sovjetunionen, dvs. vad som med ett normalt språkbruk avses med ockupation. Parlamenten i Estland och Lett­land har nu ogiltigförklarat de händelser utrikesutskottet beskrev. I Moskva har man i polemik mot besluten stött sig på utrikesministerns uttalande. Han har på ett häpnadsväckande sätt trampat in i relationerna mellan de baltiska folken och ledningen i Moskva. Kan utrikesministern nu ge ett otvetydigt besked om atl han instämmer i ulrikesutskottets uttalanden från i våras?

Sten Anderssons svar:

Låt mig så la upp några av de frågor som de borgerliga har ställt och som nog syftar mer till all kamma hem inrikespolitiska poäng än all göra nytta i Baltikum. Jag kom till Baltikum, inte för atl diskutera det som har varit ulan för all diskutera framliden; Vad kan Sverige göra för atl hjälpa de baltiska folken till en utveckling mot mer självständighet, demokrati och frihet? Jag kom dit för atl övertyga Sovjelledningen om atl del låg i Sovjets intresse all just i de baltiska länderna få ett gott exempel som man kunde visa upp för folkel, ett exempel på atl del där går snabbare all åsladkomma positiva re­sultat med hjälp av perestrojka än om nian skall göra det över hela Sovjet­unionen. Perestrojkan har lika stora möjligheter all misslyckas som all lyckas. Därför krävs det mitt i glädjen över den positiva utvecklingen i Öst­europa också en viss kyla och ett visst omdöme. Och jag påslår all del inte var detta som präglade de första inläggen i denna debatt. Del gäller även Carl Bildts inlägg.Vad hade hänt? Jag kom dit som svensk utrikesminister. Och jag kan ju inte ändra den svenska utrikespolitiken. Jag har all följa den politik som denna riksdag och regering har fastställt. Men länk om jag hade följt er upp­maning, eller tänk om Bildt hade kommit dit och sagt: Ni är ockuperade! Och till de ockuperade, de som ville samarbeta med Sovjetmaklen, ocku­panten, hade jag då indirekt sagt: Ni ärquislingaroch samarbelsmän! År det någon i denna lokal som inbillar sig alt detta hade varit till båtnad för de baltiska folken eller för Sverige eller för Sveriges möjligheter alt påverka utvecklingen i Baltikum mot ökad självständighet? Vi i Sverige hade inte fåll vår represenlalion, och över huvud taget hade samtalen avbrutits. Det är en välsignelse för detta land all Bildt och Westerberg och andra inte är landets utrikesministrar, och det är också en välsignelse för Baltikum!

I ett senare inlägg utvecklade Sten Andersson sin uppfattning

Sedan skall jag ta mig an Carl Bildl, Håkan Holmberg och Gunnar Hök­mark: Jag log inle upp del som hade hänl hisloriskl. För reslen; Väldigl vad Carl Bildt höjde rösten på slutet! Men jag förslår - då var argumentationen så omållligt svag all del fanns skäl all höja rösten. Vad är del som ni föreslår? När del gäller det historiska har jag min uppfattning, och jag tycker alt del är utmärkt all balterna gör upp med sill förflulna, Lål oss säga att jag fick frågan; Är ni ockuperade? Då skulle Carl Bildl. Håkan Holmberg och de andra svenska hjältarna ha sagt: Ja. vi är ockuperade och ni som samarbetar med ockupanten är quislingar och samarbelsmän. Del är ju en lycka all ni inle har den position som jag har, för del skulle skada Sverige, skada pere­strojkan och de baltiska folken! Men jag hyser hopp. för Carl Bildl är poli­tiskt kunnig. Fär han länka igenom detta kommer han till klarhet.

Här har du ju stora delar av sammanhanget förklarat för dig. Vad är det som är så svårt att förstå?

[Magnus L]

När ska folk lära sig att Finlands utsatta läge styrde Sveriges balanserade under hela 1900-talet. Är det svårt att inse hur det ligger/låt till? Det borde ju inte vara det utan förutfattade meningar om saker och ting.

Nja på tal om DDR. Det finns ju en hel tråd om hur socialdemokratiska politiker beundrade DDR:s skolsystem. Och det är nog en riktig hjärntvätt som behövs för omprogrammeringen. Måhända kan Sten Anderssons generösa insats att låta den svenska socialistiska statsradion inte bara sända den svenska socialdemokratiska propagandan på ryska utan även på de baltiska ländernas språk också hjälpa till?

Du är helt sanslös. Någon uttryckte att vi eventuellt kan ha något att lära från en del av DDRs skolsystem och plötsligt är detta ett resultat av hjärntvätt. Sten Andersson jobbar för det han tror vara den bästa vägen till demokrati och självständighet för Baltikum och det ska alltså kräva omprogrammering? Sen vill jag faktiskt ha en kommentar om det faktum att det var Finlands utsatta läge som styrde Sveriges agerande i mångt och mycket under KK.

...Och sen fixade han biffen och resultatet ser vi nu sen dess - urstarka statsfinanser i jämförelse med omvärlden. Vem skrattar nu?

Riktigt så uppenbara provokationer helt utanför trådens ämne går jag faktiskt inte riktigt på. Persson gjorde ett absolut minimum om vad omvärden krävde och ekonomiskt lyckades Sverige tämligen uselt även under hans tid. Nog sagt om det.

Persson städade upp, vände skutan och resultatet? Det är bara att titta på svensk tillväxt, inflation och statsskuldsättningen från mitten av 90-talet till idag. Påstår du att det är tämligen uselt står du ganska ensam i din okunnighet.

Ungefär som vid Sovjetblockets fall då. Man vill inte in och peta i en inifrån påbörjad process med fara för att det ska baktända.

Nej naturligtvis inte på något vis likt "Sovjetblocket". Befolkningarna där ville tveklöst bli en del av Europa och välkomnade alla former av stöd från väst. Det fanns definitivt inga politiska risker för bakslag hos befolkningarna vid sådant stöd. Situationen i de muslimska arabländerna är en fullständigt annan

Nej inga risker för bakslag hos befolkningarna i Baltikum, men det har jag väl inte sagt? Jag pratar om situationen i sovjet och hur den hade kunna förvärras och därmed kunnat ställa till det för Balterna om man pushat för mycket.

Nu tror jag att jag skall försöka minimera mitt deltagande i den här tråden då det är uppenbart att de partipolitiska åsikter som låser debatten här och även i Ronald Reagan tråden gör det hela ganska spännt. För den som inte är så partipolitiskt låst i sina tankebanor är det dock av mycket stor nytta att begrunda att den svenska socialdemokratin till väsentlig del stod på förlorarsidan vid kalla krigets slut. Isolerar man sig från att begrunda den frågan kan aldrig en djupare förståelse för de händelser som utspelade sig kring det socialdemokratiska partiet vid tidpunkten nås.

Var får du allt ifrån?

[pandersson2]

Magnus L,
du har fortfarande inte förklarat på vilket sett som Sten Andersson skall uppfattas. Sten Anderssons egna förklaringar känns inte helt pålitliga. I sina memoarer skriver han att han menade att de var annekterade, detta ord nämner han dock inte under riksdagsdebatten. Talet om att han inte vill peka ut sina estniska värdar som quislingar känns ju lite konstigt då den estniska regeringschefen besvarade samma fråga med att man nog fick se landet som ockuperat, något som ju Andersson som var bredvid rimligtvis måste uppfattat. Du har inte läst Dag Sebastian Ahlanders bok om vad som skedde, eller hur?

[Dûrion Annûndil]

Nu tror jag att jag skall försöka minimera mitt deltagande i den här tråden då det är uppenbart att de partipolitiska åsikter som låser debatten här och även i Ronald Reagan tråden gör det hela ganska spännt. För den som inte är så partipolitiskt låst i sina tankebanor är det dock av mycket stor nytta att begrunda att den svenska socialdemokratin till väsentlig del stod på förlorarsidan vid kalla krigets slut. Isolerar man sig från att begrunda den frågan kan aldrig en djupare förståelse för de händelser som utspelade sig kring det socialdemokratiska partiet vid tidpunkten nås.

Snälla, sluta upp med den här "om man inte kommer till samma slutsatser som jag så är man en idiot"-retoriken. Vi har förstått att du ogillar socialdemokratin, lägg politiken åt sidan.

Och för att återgå till resonemanget:

Vi lär knappast se Bildt hylla Kadaffi på den resa han nu tänker företa sig till Egypten

Precis detta (det tolkas som det i alla fall) har vi sett den 21 februari, angående Libyen:

Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.

Med lite illvilja kan det här tolkas precis som Sten Anderssons brist på ställningstagande. Det kommer säkert citeras om 20 år.

[pandersson2]

Sten Andersson uttalade sig även om Berlinmurens fall och möjligheten till ett återförenat Tyskland.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/sa-ski ... l?rm=print

Den 12 november diskuteras frågan huruvida Tyskland åter ska kunna bli ett enat land. Sveriges utrikesminister Sten Andersson säger till Dagens Nyheter att ”det vore en fara”. Enligt honom skulle Tyskland kunna bli ”ett chauvinistiskt land som vill sätta sin prägel på samarbetet inom ett nytt Europa”.

Dock, det var inte bara Sten Andersson som var försiktig. Läs följande rapport om hur de svenska tidnngarna uttryckte sig.
http://www.timbro.se/bokhandel/pdf/9175667867.pdf
Svenska Dagbladet 9 november (dagen innan)

Så den förändring som nu påskyndas i Östtyskland måste tas med förhastade steg, och då är det
fara att den leder i fel riktning.

Sydsvenska Dagbladet 10 november (dagen efter)

Under rubriken ”Flykten till väst hotar sjukvården” skriver tidningen: ”Chefläkaren är mycket orolig. Flykten till väst måste stoppas. Men hur? Politikerna måste ordna det, det är inget jobb för oss läkare. Problemet måste åtgärdas från grunden och inte med kosmetika.”

GP 12 november

”Sjevardnaze hävdar, enligt [Sten] Andersson, att ’vissa västtyska kretsar’ utnyttjar utvecklingen i DDR för att kräva en återförening. Finns det skäl för den oron är det allvarligt, sade Andersson som påpekade att Sovjet tillhör de länder som har erfarenhet av Tysklands expansionssträvanden under andra världskriget.”

SvD om samma uttalande

”Vid en presskonferens förklarade Andersson att Sjevardnadze hade uttryckt en viss oro över att det finns kretsar i Västtyskland som kan utnyttja situationen för krav på ett återförenat Tyskland. Andersson kommenterade för egen del: Om regimen i DDR inte förstår signalerna nu kan det leda till instabilitet, men det tror jag inte kommer att hända. ”

[pandersson2]

Durion,
det är faktiskt intressant att jämföra dagens borgerliga regering med den socialistiska som var 1989. Båda regeringar prioriterar stabilitet, medan oppositionen är mycket mer positivt inställd till förändringarna. Mycket beror nog på regeringsinnehavet, det skulle vara intressant att höra vilka som traditionellt sett varit arabländernas närmaste vänner, socialisterna eller borgarna. Att de borgerliga var mer fientligt inställda till kommunismen tror jag väl att de flesta kan instämma i, utan att man för den skull hävdar att Socialdemokraterna försvarade kommunismen.

[Dûrion Annûndil]

Durion,
det är faktiskt intressant att jämföra dagens borgerliga regering med den socialistiska som var 1989. Båda regeringar prioriterar stabilitet, medan oppositionen är mycket mer positivt inställd till förändringarna. Mycket beror nog på regeringsinnehavet, det skulle vara intressant att höra vilka som traditionellt sett varit arabländernas närmaste vänner, socialisterna eller borgarna.

Det blir väl en knepig fråga, eftersom socialdemokraterna i stort sett har haft regeringsinnehav fram tills 2006. Regeringens uppgift är att vara diplomatisk, oppositionens uppgift är att gnälla på regeringen. Men jag vet inte, graden av "vänlighet" har väl länge varit förbunden med inställningen i Israelfrågan?

[Olof Trätälja]

Och för att återgå till resonemanget:

Vi lär knappast se Bildt hylla Kadaffi på den resa han nu tänker företa sig till Egypten

Precis detta (det tolkas som det i alla fall) har vi sett den 21 februari, angående Libyen:

Nu handlar det inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att försöka få till stabilitet och en rimlig utveckling.

Med lite illvilja kan det här tolkas precis som Sten Anderssons brist på ställningstagande. Det kommer säkert citeras om 20 år.

Som skrivet jag avser begränsa mitt deltagande i tråden. Jag ser överhuvudtaget inget resonemang i det du skriver.

Sten Andersson visade ingen som helst "brist på ställningtstagande". Inte heller var han på något vis försiktig. Sten Andersson sprattlade emot den malström som steg för steg sköljde över honom närmast som besatt. Vilket det i tråden redan visats upp rader med exempel på. Sten Andersson och de svenska socialdemokraterna satt inte på tåget när det övriga Europa välkomnade förändringarna. Gång på gång kom man istället av nödtvång krypande efteråt.

Jag kan helt ärligt inte se hur någon ens med flaskbottentjocka partipolariserade glasögon kan läsa in något sådant i hanteringen av de dagsaktuella händelserna.

Det blir förefaller mig således helt meningslöst att fortsätta den diskussionen. Men vi kan konstetera att den time out från regeringsmakten som socialdemokraterna strax därefter fick inte bara var nödvändig för Sveriges ekonomiska återhämtning, utan i lika hög grad för Sveriges utrikespolitiska anseende. Risken var annars, med Andersson kvar, att Sverige blivit helt isolerade i det nya Europa.

[frejs väpnare]

Både regeringen Reinfeldt, och andra regeringar i västvärlden, har fått klä skott för att de har hållit sig passiva i protesterna i Nordafrika. Det kan förstås diskuteras, men i så fall i något annat forum.

Men för att göra en jämförelse utan någon särskild agenda. Frågorna är uppriktiga, och inte ett dugg retoriska.

Hur agerade Ingvar Carlssons regering vid revolutionerna i Östeuropa 1989-92?

Krävde de att Honecker, Ceaucescu och de andra diktatorerna skulle avgå?
Uttalade de något stöd för demonstranterna?
Uttryckte de glädje?
Vad sa den borgerliga oppositionen om händelserna i Östeuropa?

Det finns en skillnad vad oppositionspolitiker och regeringsföreträdare kan, och får, säga om utrikespolitiska händelser.
Jag är fullständigt övertygad om att t.ex Carl Bildt skulle uttrycka betydligt klarare synpunkter om veckans händelser i Nordafrika om han varit oppositionspolitiker istället för utrikesminister. Som minister är man bunden av EU-gemensamma uttalanden, uttalanden i FN och hänsyn till affärsförbindleser, kulturella förbindelser etc.

Vad gäller Sovjets ockupation av baltstaterna tycker jag man bör vara medveten om att hela världen i praktiken hade accepterat den som en realitet. USA och Storbrittanien gjorde det redan vid Jaltasamtalen. Resten av världens länder följde snart efter.

[Niedzwiadek]

"Det är oerhört viktigt att Sverige har en konsekvent och tydlig röst, en mer aktiv röst än vad vi har haft hittills, säger Mikael Damberg.

Sveriges hållning när det gällde händelserna i Egypten var för sval, anser han.

– När vi började tala om Egypten var det väldigt tvehågset, det talades om stabilitet i försiktiga ordalag och det var först när folket verkligen såg ut att vinna som Sverige och Europa tuffade till ordvalen, säger Damberg.

Han tycker att det är slående att jämföra reaktionerna på det som händer nu i Nordafrika med vad Sverige och Europa sade 1989"

Vad är det som är slående? Mikael Damberg verkar vara stolt över sitt partis reaktioner och handlande 1989 och ser en överväldigande skillnad gentemot dagens agerande.

Detta är överlag något som återkommer i medierna på många håll. Det känns som att man vill insinuera att vi brydde oss mer om våra "europeiska vita kristna bröder" 1989 än vi (även då regeringen) bryr oss om araberna idag och att det finns någon sorts dold rasism i det hela.

Kan det ha någonting att göra med dagens debattklimat och med faktumet att en stor del av det socialdemokratiska elektoratet är födda eller andra generationens invandrare från denna region?

Jämför man deras andel av befolkning med östeuropeernas 1989 så förmodar jag att skillnaden är rätt så markant?

[Dûrion Annûndil]

Sten Andersson visade ingen som helst "brist på ställningtstagande". Inte heller var han på något vis försiktig.

Jodå, det länkades till citat där han både verkade balansera på stängslet, och var försiktig i relationen till Sovjet:
http://sv.wikiquote.org/wiki/Sten_Andersson

Sten Andersson sprattlade emot den malström som steg för steg sköljde över honom närmast som besatt.

Källa?