[Delat från tråden "Jänkarnas svåraste fiende"]
Det är rätt meningslöst att diskutera USAs kapacitet i krig, isolerat, utan att ta hänsyn till omständigheterna.
USAs största handikapp är nämligen att det är en demokrati.
Då är det nästan omöjligt att utnyttja alla resurser.
Diktaturer, som inte behöver ta hänsyn till egna förluster, har ett stort övertag i detta avseende.
Detta har USA insett för länge sedan. Därför försöker man kompensera med en överlägsen eldkraft. Men denna eldkraft kan inte alltid utnyttjas fullt ut, av politiska skäl.
Allt detta gör att det är meningslöst att isolerat tala om USAs 'resurser'.
Demokrati - ett hinder i krig?
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
USA, som anses vara en demokrati, har världens, utan jämförelse, största militärbudget. Under Andra Världskriget mobiliserades både Sovjetunionen, Tyskland, Japan, USAs och Storbrittaniens befolkningar och resurser till bristningsgränsen, trots deras olika sorters politiska system. Så teorin att resurserna beror på politiskt system håller inte. Det beror snarare på hur pass bra man är på att mobilisera folkets förtroende för sin sak. Är nationen hotad utifrån så spelar det mindre roll att det är diktatur, eller att man förlorar semesterdagar och lever på ransonering.
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
Med den logiken så alltså USA inte en demokrati? (Eftersom de trots allt bombade Nordvietnam ganska rejält inför julen 1972, för att tvinga dem till förhandlingsbordet...). I´m confused...Ja77 skrev:Jo usa hämnas av att de är "demokratiska" om de inte var det skulle de kunna bomba bort nordvetnamn och skratta åt dem när de kom krypande till förhandlingsbordet.
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Ja att det är bra att stater som är demokratiska inte går i krig mot varandra det råder det väl inget tvivel om. En gammal devis lyder ju att stater som är demokratiska aldrig gör detta, men det hindrar ju inte demokratier att gå i krig mot diktaturer. Eller det som de tolkar som diktaturer.
/Robert Sköld
/Robert Sköld
Frågan är ju bara om det verkligen är så;Robert_Kropotkin skrev:Ja att det är bra att stater som är demokratiska inte går i krig mot varandra det råder det väl inget tvivel om. En gammal devis lyder ju att stater som är demokratiska aldrig gör detta, men det hindrar ju inte demokratier att gå i krig mot diktaturer. Eller det som de tolkar som diktaturer.
/Robert Sköld
http://users.erols.com/mwhite28/demowar.htm
http://www.straightdope.com/classics/a3_328.html
Beror lite grann på hur man definierar begreppet demokrati
-
Panzerfaust
- Utsparkad
- Inlägg: 374
- Blev medlem: 21 juli 2003, 15:27
- Ort: göteborg
USA bombade Nordvietnam ganska så rejält, julen 1972 tex. De stora städerna skonades dock, istället fick folket på landsbygden lida.Ja77 skrev:Militären fick inte bomba fritt. Så de bombade sydventamn mest...
För du har väll aldrig hört talas om några utraderade större nordvenamn städer med 100 000 tals döda...för militären fick inte...
/Jonathan
-
Dûrion Annûndil
- Medlem
- Inlägg: 4941
- Blev medlem: 18 augusti 2003, 15:56
- Ort: Lite nordöst om Stockholm...
En generell regel kan väl sägas att ju högre utvecklingsgrad ett samhälle har desto bättre gör dom ifrån sig i krig. Demokratierna besegrade de aktoritära staterna i de båda världskrigen, men det kommer in en massa komplicerande faktorer. Det finns både för och nackdelar med demokratiskt styre.
En diktatur kan till stor del skita i folkets behov och dirigera resurserna dit dom känner för det, skräckexemplet torde vara Stalins tunga industrialisering på 30-talet ord nordkoreanernas utveckling av kärnvapen. Auktoritära och totalitära stater kan i ett inledningsskede få fördelar mot demokratier, men i det långa loppet förlorar de ofta. Diktaturer kan spendera större del av bnp på militära resurer, men många gånger jämnar detta i sin tur ut sig med att demokratier har bättre ekonomi och trots att de spenderar mindre pengar av bnp så kan de totalt sett spendera ungefär lika mycket, detta ser vi under det kalla kriget mellan USA och Sovjet. I diktaturer uppmärksammas inte problem i samma skala som i demokratier. I demokratier finns det en fri press som lyfter fram problem och utkräver ansvar, i och med att en fri press inte finns och folk har en i allmänhet mindre möjlighet att yttra missnöje så minskar chanser för att problem skall åtgärdas, detta får i långa loppet konsekvenser på militär taktik och strategi. I diktaturer ökar risken för korruption och svågerpolitik. Man tillsätts till en tjänst pga av pålitlighet snarare än duglighet. Sadam Hussein befodrade släktingar och lojala sunniter, han rensade ut kompetenta västutbildade befäl med fackkunskaper. Trots dett var han rädd för sin egen armé så att han skapade det republikanska gardet som fick den bästa utrustningen, men som många ggr inte sattes i fronten där dom behövdes. Detta ansågs inte vara tillräckligt skydd så Sadam skapade det republikanska specialgardet, för att skydda han mot det republikanska gardet. I en välfungerande demokrati behöver man inte vara rädd för sin egen armé och behöver därför inte avdela resurser för att övervaka den. I diktaturer kan ser man ofta hur hur chefer på låg och mellannivå ljuger ihop statistik som de sedan leverar till överordande vilket ger en falsk bild av det faktiska läget. Diktaturer har fördelen att de kan ta stora förluster under lång tid utan att ta hänsyn till opinionen, samtidigt så gör detta att de ofta inte åtgärdar problemen.
En diktatur kan till stor del skita i folkets behov och dirigera resurserna dit dom känner för det, skräckexemplet torde vara Stalins tunga industrialisering på 30-talet ord nordkoreanernas utveckling av kärnvapen. Auktoritära och totalitära stater kan i ett inledningsskede få fördelar mot demokratier, men i det långa loppet förlorar de ofta. Diktaturer kan spendera större del av bnp på militära resurer, men många gånger jämnar detta i sin tur ut sig med att demokratier har bättre ekonomi och trots att de spenderar mindre pengar av bnp så kan de totalt sett spendera ungefär lika mycket, detta ser vi under det kalla kriget mellan USA och Sovjet. I diktaturer uppmärksammas inte problem i samma skala som i demokratier. I demokratier finns det en fri press som lyfter fram problem och utkräver ansvar, i och med att en fri press inte finns och folk har en i allmänhet mindre möjlighet att yttra missnöje så minskar chanser för att problem skall åtgärdas, detta får i långa loppet konsekvenser på militär taktik och strategi. I diktaturer ökar risken för korruption och svågerpolitik. Man tillsätts till en tjänst pga av pålitlighet snarare än duglighet. Sadam Hussein befodrade släktingar och lojala sunniter, han rensade ut kompetenta västutbildade befäl med fackkunskaper. Trots dett var han rädd för sin egen armé så att han skapade det republikanska gardet som fick den bästa utrustningen, men som många ggr inte sattes i fronten där dom behövdes. Detta ansågs inte vara tillräckligt skydd så Sadam skapade det republikanska specialgardet, för att skydda han mot det republikanska gardet. I en välfungerande demokrati behöver man inte vara rädd för sin egen armé och behöver därför inte avdela resurser för att övervaka den. I diktaturer kan ser man ofta hur hur chefer på låg och mellannivå ljuger ihop statistik som de sedan leverar till överordande vilket ger en falsk bild av det faktiska läget. Diktaturer har fördelen att de kan ta stora förluster under lång tid utan att ta hänsyn till opinionen, samtidigt så gör detta att de ofta inte åtgärdar problemen.
