Betyg i skolan

[a81]

Jag har hört eller läst någonstans, att Sverige under det sena 1900-talet gick en helt egen väg när det gäller betygen i skolan. (Gäller sannolikt också pedagogiken i stort.) Som jag förstått det har man i andra länder inte alls skjutit upp betygsättningen, medan man i Sverige får sitt första beyg först i årskurs 8. Jag har försökt hitta information om detta, men det har i princip varit omöjligt. Är det någon som vet hur det ser/såg ut i andra länder?

Min andra fråga rör den politiska processen om att skjuta upp betygen så länge (och i övrigt förändra skolan så kraftigt). Var det egentligen någon debatt om detta? Det folkliga trycket på dessa förändringar av skolan lär väl minst sagt ha varit svagt. Å andra sidan är det väl först på senare år som en kritik av denna "flumskola" växt fram, när man sett att svenska elver halkat efter kunskapsmässigt.

/a81

[Gutekrigaren]

när man sett att svenska elver halkat efter kunskapsmässigt.

Nu är inte detta helt sant. Läs t ex Peter H Linderts (inte svensk, amerikan) "Growing Public" från 2004. Sverige ligger fortfarande högt i en del ämnen, utanför topp sju i några. Han undersöker ämneskategorierna science, math och reading, 1995 var Sverige bäst inom science och tvåa i math. Reading var inte undersökt det året (antar att det har med intervallen inom de internationella testerna att göra, har inte fördjupat mig hårt i just det här kapitlet). Se s 134-135 om du hittar boken.

Det växlar ganska friskt i toppen mellan länderna kan man se, men en tydlig nedgång i lägre utbildning står ffa USA för, men de behåller sitt starka grepp inom högre (dvs universitet).

Allt det här är ju relativt, men en nedgång i Sverige innebär ju i så fall att även andra länder halkar efter.

Mvh Petter

[Henriko]

Om vi ska vara petiga så innebär det ju att när alla halkar ner så halkar ingen ner utan snarare så är det en allmän nergång i kunskapar =)

Henrik

[Frogman]

Jag tror jag var sista årskullen som fick betyg i 6:an (1969:orna), sedan inget betyg förrän i 8:an. 1968:orna fick väl
betyg hela vägen 6-9 som sista årskull?

[Martin Lundvall]

Diskussionen gick utanför ämnet, jag fann den i och för sig intressant men inte att den hade så mycket med historia eller ämnet att göra. Jag delade den därför i två trådar, de som vill fortsätta den intressanta diskussionen om betyg i dagens svenska skola kan göra det här, viewtopic.php?t=21540

I den tråden fortsätter vi diskutera hur betygsystemet ser/såg ut i andra länder samt om det fördes någon debatt i Sverige när det nuvarande systemet med betyg från årkurs åtta kom till.

/Martin

[Marco]

I Finland fick jag betyg redan på 1an. Sedan om detta är i alla skolor i Finland, vet jag inte. Men tycker att det skulle vara bättre om man fick betyg tidigare i Sverige, möligen i 6an?

I 8an har man ju sedan bara två år att bättra sig innan man måste söka in till Gymnasiet.

[Artur Szulc]

Nu är inte detta helt sant. Läs t ex Peter H Linderts (inte svensk, amerikan) "Growing Public" från 2004. Sverige ligger fortfarande högt i en del ämnen, utanför topp sju i några. Han undersöker ämneskategorierna science, math och reading, 1995 var Sverige bäst inom science och tvåa i math. Reading var inte undersökt det året (antar att det har med intervallen inom de internationella testerna att göra, har inte fördjupat mig hårt i just det här kapitlet). Se s 134-135 om du hittar boken.

Nu är ju inte detta helt sant heller; enligt PISA-undersökningar har svenska högstadieelever medelmåttiga kunskaper, sämst är dem i matematik.

Som gymnasielärare är jag stundtals ganska ledsen över att jag har elever som har fått godkänt i svenska från grundskolan trots att de inte kan formulera en mening eller förstår en simpel text. Jag har arbetat på tre olika gymnasieskolor och ser ett mönster.

1995 kan hans undersökning stämma, men idag 10 år sedan ser det helt annorlunda ut. För tio år sedan tog jag studenten, och när jag tänker tillbaka på vad jag kunde efter högstadiet och på nivån på undervisningen på gymnasiet, tja, det går inte att jämföra med dagens skola.

Visst fanns det en betoning på rena faktakunskaper för tio år sedan, men det är tack vare rena faktakunskaper som vi kan sitta här på skalman och diskutera.

Idag handlar det om att eleverna ska lära sig att dra slutsatser, jämföra och beskriva. Kunskapen sägs alltså vara kvalitativ, inte kvantitativ. Men jag undrar alltid: hur man kan bedöma någonting kvalitativt, om man saknar en kvantitativ grund?

Hur kan en elev t ex jämföra Romarriket sönderfalls med Sovjetunionen kollaps utan att ha rejält med fakta på fötterna? Det går inte...

Eller, om någon av er skulle be mig resonera kring vilken stridsvagn som var den mest flexibla under avk, så skulle jag svara: "jag kan inte göra en sådan jämförelse, eftersom jag inte kan någonting om stridsvagnar". Jag måste alltså först läsa in mig på området för att överhuvudtaget kunna analysera, resonera och jämföra. Nu är detta bara ett exempel, men det vore oerhört frustrerande att behöva springa till NE för att ens kunna resonera i banala frågor. Fakta är A och O, men av någon outgrundlig orsak är det inte lika viktigt i dagens gymnasieskola.

Jag läste i en tidning att en av tio elever på gymnasiet inte vet vad ordet demokrati står för. Kan det vara lärarnas fel för att de inte lär ut begrepp eller är det eleverna som har för dåliga baskunskaper? Jag tror att det är en kombination, men en olycklig sådan.

Vi har på något sätt glömt bort att man går i skolan för att lära sig och att det stundtals är jobbigt. Inte heller är det alltid kul. Detta synsätt måste inpräntas hos elever från början. Jag är så oerhört tacksam för att mina lärare, såväl från grundskolan och gymnasiet faktiskt var stenhårda på vad man var tvungen att lära sig. De kompromissade enbart när man själv visade engagemang. Detta har jag fått tillbaka hundrafalt.

En sista sak: hur kommer det sig att Skolverket inte skickar en expertgrupp till Finland för att studera hur det kommer sig att finska elever, idag, är bland de bästa i Europa. Varför är vi i Sverige så snabba med att alltid ta till oss flumpedagogiska teorier från USA?

[Lord Havelock Vetinari]

Nu är inte detta helt sant. Läs t ex Peter H Linderts (inte svensk, amerikan) "Growing Public" från 2004. Sverige ligger fortfarande högt i en del ämnen, utanför topp sju i några. Han undersöker ämneskategorierna science, math och reading, 1995 var Sverige bäst inom science och tvåa i math. Reading var inte undersökt det året (antar att det har med intervallen inom de internationella testerna att göra, har inte fördjupat mig hårt i just det här kapitlet). Se s 134-135 om du hittar boken.

Nu är ju inte detta helt sant heller; enligt PISA-undersökningar har svenska högstadieelever medelmåttiga kunskaper, sämst är dem i matematik.

Är inte det starkt beroende av vilket program eleverna går? Kan tänka mig att naturvetarna skulle klara sig mycket bättre i en internationell jämförelse än de som går andra linjer.

[Gutekrigaren]

Internationella jämförelser skall ju vara just fungerande jämförelser. Därför skall det kontrolleras för att inte faktorer som utbildningstyp och liknande snedvrider resultaten.

stanislav: Jag kan bara hänvisa till boken, det är ett vetenskapligt verk och gäller hela västvärlden. Jämförelserna var som yngst från 2002 vill jag minnas, tog bara 1995 som exempel.

Annars tror jag du har insiktsfulla kommentarer om att kunskapsbasen inte bara kan lallas fram och att skolan måste vara jobbig ibland. Men vi ska inte "go politic" här, så den diskussionen får det fantiseras om.

Mvh Petter

[Artur Szulc]

Är inte det starkt beroende av vilket program eleverna går? Kan tänka mig att naturvetarna skulle klara sig mycket bättre i en internationell jämförelse än de som går andra linjer.

Visst är det så!

Gutekrigaren, jag tvivlar inte på att boken anses som vetenskaplig. Och det är som du skriver att jämförelser ska kontrolleras. Men PISA anses vara ett av de mest tillförlitliga mätinstituten.

Klart är dock att elevernas kunskaperna har försämrats bland majoriteten av OECD-länderna, bortsett från några stycken, bl a Finland.