Varför grundades Israel

[Donkeyman]

[Delat från "Napoleon och bildandet av en sjävständig judisk stat"]

Jag menar en av de stora anledningarna till att man utropade en judisk stat efter andravärldskriget i mellanöster/Palestina var för att den judiska invandringen hade ökat i området sedan slutet av 1800-talet (man funderade ju faktiskt på andra platser även om det verkade mest logiskt (!?) att grunda staten i Palestina). /Max

Varför Napoleon skulle ha uttryckt önskemål om en Judisk stat i Mellanöstern anar jag inte. Det måste från min sida bli rena spekulationer. Men antijudiska tendenser har ju funnits i Europa i många år och det är väl inte otänkbart att Napoleon här såg en enkel lösning på något som kanske upplevdes som ett "problem".

När det gäller det faktiska utropandet av staten Israel så skedde detta helt enkelt därför att en mångfald faktorer samverkade.

-Den Sionistiska rörelsen hade redan byggt upp institutioner i Israel. Man hade i praktiken en statsliknande organisation. Man hade målmedvetet byggt upp jordbruk, ekonomi, utbildning, språk och kulturella institutioner genom lång tid. Och man hade genom hela 1900-talet uppmuntrat till en avsevärd inflyttning av högt motiverade och målmedvetna sionister.

-Den militära grenen av Sionismen gjorde med sina terrordåd protektoratet Palestina i praktiken omöjligt att styra för Engelsmännen. Det rådde i praktiken fullt krig mellan sionister och araber. Samtidigt som den Brittiska administrationen var utsatt för en omfattande terrorverksamhet.

-Europa och Västvärlden i övrigt hade bara ett par år innan vaknat upp med chocken över vad som faktiskt hade inträffat i det nazistiska riket. Det dåliga samvetet krävde att man gjorde något. Och då var det ganska bekvämt att uppfylla sionisternas önskemål om en egen stat. Speciellt som det inte på något sätt gick ut över Västvärlden. Tvärtom slapp England och FN ifrån ett obehagligt problem.

-Den generella uppfattningen om "infödda" var ganska låg på den tiden. Kolonialherrar ansåg sig vara överlägsna de folk som de härskade över. Och bland dessa folk stod araber väldigt lågt på skalan. Det upplevdes inte som något moraliskt problem att överlämna en del mark till staten Israel. Tvärtom förväntade man sig att Israel skulle utvecklas till en förebild i regionen.

Jag menar att alla dessa faktorer var nödvändiga för att man skulle göra något så drastiskt år 1948. Och det var väl egentligen bara den sista som fanns på Napoleons tid. Med andra ord var en eventuell tanke från Napoleons sida dödfödd. Tiden var inte mogen. Men jag tycker det låter väldigt intressant och hoppas det finns någon som vet mer och som kan sprida ljus över detta.

[masase]

En viktig faktor i sammanhanget var att det brittiska imperiet efter kriget var mer eller mindre bankrutt. UK kunde t.ex. inte betala för import av konsumtionsvaror som socker och tobak och befolkningen blev allt otåligare. Den brittiska regeringen var tvungen att minska utgifterna och att utkämpa ett lågintensivt krig i Palestina mot i praktiken samtliga närvarande fraktioner var väldigt dyrt.

Den enkla och billiga lösningen var en delningsplan och att sedan dra sig tillbaka och låta de olika grupperna göra upp.

[LasseMaja]

Man kan nog se bildandet av Israel som en effekt av nationalismens genombrott. I och med att det judiska folket började identifiera sig som en nationell identitet istället för en religiös gemenskap så kommer ju grundadet av den egna nationen som något naturligt.

[Frogman]

Samma sak med Libanon, Frankrike släppte landet fritt eftersom det var för "besvärligt" att styra det och inte gav så mycket tillbaka.

[Stefan]

-Den generella uppfattningen om "infödda" var ganska låg på den tiden. Kolonialherrar ansåg sig vara överlägsna de folk som de härskade över. Och bland dessa folk stod araber väldigt lågt på skalan. Det upplevdes inte som något moraliskt problem att överlämna en del mark till staten Israel. Tvärtom förväntade man sig att Israel skulle utvecklas till en förebild i regionen.

Förvisso. Men märk väl. Det var ju inte alls så att man utan vidare överlämnade allt inklusive lokala infödingar till de, när allt kommer omkring, europeiska och amerikanska judarna. (de orientaliska judarna har inte börjat komma än). Vilket vore givet OM det var frågan om rättslösa infödingar och en kolonialsyn.

Nej, fastän judarna hade många och starka argument som talade för dem - så skulle området delas upp, och de arabisk-talande skulle t.o.m. få större delen av den brukbara arealen... (jag är inte expert på de exakta måtten).

[Giancarlo]

Samma sak med Libanon, Frankrike släppte landet fritt eftersom det var för "besvärligt" att styra det och inte gav så mycket tillbaka.

Libanon var mening att det skulle vara en kristen stat.. Men muslimerna blev talrikare bara några få år efter självständigheten.
Fransmännen försökte även inrätta en Drusisk stat (Djebel Druze) och en Allawitisk, en turkisk (Hatay), men dessa blev delar
av Syrien och Hatay blev del av turkiet.

[Donkeyman]

Visst gjordes det uppdelningar. Först grundade man Jordanien som också innehöll Västbanken och Östra Jerusalem. Vilket blev den arabiska staten. Problemet var bara de araber som bodde kvar i det som blev Israel. En del av problemet löste sig enkelt genom att dessa helt enkelt flydde / blev bortkörda / övergav området (de båda sidorna har olika retorik). Men då fick man i stället problemet med flyktinglägren på halsen.

Sedan hamnade Västbanken, Hela Jerusalem, Golanhöjderna och Gaza under Israel. Vilket ökade problemet med de araber som bodde kvar. Eftersom dessa inte vill flytta och om de skulle vilja det så är de knappast välkomna någon stans.

Och det är här min teori kommer in. Jag tror inte att det i dag hade varit möjligt att få allmän politisk acceptans för en så pass omfattande förflyttning av folk. Men på den tiden var detta bara frågan om araber. Som i likhet med andra folk fick finna sig i att bo där Västmakterna behagade bestämma. Jag menar alltså att det i dag knappast hade gått att upprätta staten Israel. I vart fall inte i sin nuvarande form. Det var just efter kriget som möjligheten fanns och alla förutsättningar var de rätta.

Samtidigt skedde detta samtidigt med en mängd andra gränsjusteringar som en följd av WW2. Upprättandet av Israel var bara en i mängden av dessa. Och detta skedde så att Västmakterna och FN slapp hantera en het potatis. Det vill säga man gjorde i grunden inte något åt den underliggande konflikten.

Men samtidigt är detta också i det närmaste en garanti för att det aldrig kan bli fred i området. Därför att det på bägge sidor finns så pass många som inte önskar någon kompromiss. På den sionistiska sidan menar en väldigt stor minoritet att Västbanken och Jerusalem tillhör dem och att araberna inte har någon rätt att bo där. Och de som talar för en kompromiss är landsförrädare.

Medan en stor del av den arabiska sidan menar att judarna har kommit invandrande till Palestina och bara stulit landet. Och de som talar för en kompromiss är förrädare.

Därmed ligger motsättningarna ungefär lika som för 60 år sedan.

[Dûrion Annûndil]

Visst gjordes det uppdelningar. Först grundade man Jordanien som också innehöll Västbanken och Östra Jerusalem. Vilket blev den arabiska staten.

Inte riktigt. Delningsplanen skapade en judisk stat, och en palestinsk stat. I striderna som följde på självständigheten ockuperade Israel en del, och Egypten och Jordanien de delar som blev Gazaremsan och Västbanken.

Mvh -Dan

[Stefan Lundgren]

Såvitt vad jag vet så gav jag en länk på hur Israel bildades i denna tråd, ett tips iallafall.

viewtopic.php?t=21232

Stefan

[Donkeyman]

Skall man studera staten Israels uppkomst så måste man börja tidigare än 1948.

Dagens motsättningar kan egentligen spåras ända tillbaka till slutet av WW1 och upplösningen av det Osmanska riket. Därför att i samband med de stora förändringarna efter fredsslutet ansåg både Sionister och Palestinier att de hade fått långtgående löften. Löften som till stor del stod i motsättning till varandra.

Sionisterna ställde redan tidigt krav på ett område som består av hela det nuvarande Palestina plus stora delar av det som i dag tillhör deras grannländer Libanon, Syrien, Jordanien och Egypten. I princip Bibelns gamla judiska område. Man ansåg också att man fått accept för att skapa en nationell hemvist i Palestina. Detta genom den så kallade Balfourdeklarationen. Vad som England egentligen lovade sionisterna är fortfarande omtvistat.

Araberna / Palestinierna å sin sida fick löfte om självständighet eller i vart fall självstyre. I ett område som inkluderande de judar som redan bodde i området. Det vill säga ungefär samma område som sionisterna krävde. När så Jordanien inrättades som självständig stat hänvisar många av dagens sionister till att araberna därmed fick sin utlovade del av Palestina och alltså bör bo där. (Man hävdar alltså att delningen ägde rum där och då och att alla Palestiner inom Israel, Västbredden, Jerusalem etc uppehåller sig där illegalt och bör flytta till "sitt" land - Jordanien.)

Tiden från WW1 och fram till staten Israels bildande var redan den konfliktfylld. Med i grunden samma motsättningar som i dag.

Före och efter WW2 cirkulerade en mängd olika förslag till olika lösningar. Dessa gick alla ut på att man skulle dela den kvarvarande delen av Palestina i två stater. Något som också FN gick in för. Fast FN:s delningslinjer gällde bara en kort tid. Som ett resultat av kriget 1949 utvidgades staten Israel till ett större och mer sammanhängande område.

Sedan har det varit flera krig som inneburit förnyade gränsjusteringar. Vilka till slut ledde till att Israel de facto behärskar allt land väster om floden Jordan. Sedan dess har man gått in för att kultivera det land som man har vunnit.

Men i grunden kvarstår motsättningarna från 1920. Två folk anser sig ha berättigade krav till samma land. Men många på bägge sidor vill inte dela. Man anser inte ens att man kan ha ett grannförhållande. Och skulle man bestämma sig för en delning så är man lika oense om var gränserna skall gå. Vilket gör att det inte finns någon som helst praktisk lösning på saken.

[Königstiger]

Dum fråga kanske men hur kan Palestina ha en egen regering när det inte är något land? För det är ju ett område i Israel såvitt jag vet.. Och utan huvudstad också väl?

[Mathias Forsberg]

Dum fråga kanske men hur kan Palestina ha en egen regering när det inte är något land? För det är ju ett område i Israel såvitt jag vet.. Och utan huvudstad också väl?

Israel gör endast anspråk på de områden som utgör Isarel sedan 1948 (Förutom östra Jerusalem, som annekterades 1967 och förklarades som huvudstad), och inga andra områden erkänns heller av andra stater (som inte erkänner Jerusalem utan Tel Aviv). De är snarare tekniskt sett Israelockuperade områden ockuperade från Egypten (Gaza) och Jordanien (Västbanken), vilket kompliceras av att Israel har slutit fred med dessa båda stater 1979 och 1994 samt ca 200 000 israeliska bosättare som tagit delar av territorierna i besittning. Egypten och Jordanien gör inte heller anspråk på områdena längre.

[Königstiger]

Okej de är alltså Israelockuperade områden och ingen egen stat.. Det låter ungefär som att skåningarna (inget ont menat men måste ju ta ett exempel) skulle få för sig att Skåne var deras eget land och utropa en egen inofficiell regering. Hamas kan inte ha speciellt stort inflytande, vare sig i utrikespolitik eller inrikespolitik. Med en militärmakt bestående av kalasjnikovs och hemmagjorda bomber... Att de ens blir tagna på allvar förstår jag inte. Det är en hel vetenskap det här med Israel och Palestina.. Har aldrig förstått mig på det hela..

[Gutekrigaren]

Okej de är alltså Israelockuperade områden och ingen egen stat.. Det låter ungefär som att skåningarna (inget ont menat men måste ju ta ett exempel) skulle få för sig att Skåne var deras eget land och utropa en egen inofficiell regering. Hamas kan inte ha speciellt stort inflytande, vare sig i utrikespolitik eller inrikespolitik. Med en militärmakt bestående av kalasjnikovs och hemmagjorda bomber... Att de ens blir tagna på allvar förstår jag inte. Det är en hel vetenskap det här med Israel och Palestina.. Har aldrig förstått mig på det hela..

1. Tänk på att inte bara stater kan ha regeringar. Till exempel kan delstater ha det, eller regioner. Nu är inte de palestinska områdena detta, men jag vill illustrera att det inte nödvändigtvis måste finnas en stat för att det skall finnas en regering.

2. Regering, stat mm är inte oberörbara begrepp. Eftersom inte Palestina är en stat, men världssamfundet velat hantera frågan genom att sikta på en framtida sådan, har man (dvs de inflytelsrika parterna: USA, EU, FN, Ryssland) bestämt sig för att trots frånvaron av stat inte jämställa palestinierna med vilken utbrytargrupp som helst (sådana bryter sig ju ur befintliga stater). Därav PA och därav palestinsk regering. Det är politik det handlar om, man gör saker för att man vill och tar saker på allvar för att man vill.

Mvh Petter

[varjag]

Man kan nog se bildandet av Israel som en effekt av nationalismens genombrott. I och med att det judiska folket började identifiera sig som en nationell identitet istället för en religiös gemenskap så kommer ju grundadet av den egna nationen som något naturligt.

Den aktiva Zionismen under Chaim Weissman fick gehör redan 1919 - och utpekade Palestina som den naturliga
platsen för ett judiskt folkhem. Problemet - var att judarna i diasporan, bara var svagt representerade i Palestina.
Som redan var befolkat av muslimer av olika tappningar, araber, turkar o.s.v. Trots mycken judisk lobbying under
mellankrigsåren, lades problemet i 'the too hard basket' - och vilade där till 1945. När de Zionistiska lobbyisterna
kunde återvända med hela tyngden av Förintelsen i bagaget och den samvetsbelastning de kunde åberopa i hela
den västliga världen. Som lök på laxen var få länder villiga att acceptera invandring av de många judar som fanns
bland Displaced Persons i den tyska kollapsens ruiner. Vilket torde ha stärkt de dåvarande FN-medlemmarnas beslut
att, på gott och ont - tvinga fram en judisk stat i Palestina. Att denna åtgärd setts som en Trojansk Häst - av det
palestinska folket i nu - snart sextio år låter många tvivla på visheten i beslutet. Varjag