"Sovande" agenter i Sverige?

[Rickard]

Är det rimligt att tro att det i Sverige fanns så kallade sovande sovjetiska agenter som i händelse av krig skulle "vakna" och utföra sabotage eller liknande?

Det har ju förekommit sådant i lite olika filmer, mest med inriktning på USA, och om jag minns rätt i gamla boken "Operation Garbo", men är det känt vilken tillförlitlighet detta hade?

Min pappa var hemvärnsgruppchef på 80-talet och jag minns att just deras krigsuppgift var att skydda en viss bro i närheten av Stockholm, och då framför allt inte risken att den skulle sprängas, utan för att det misstänktes att "några" skulle försöka blockera den under mobiliseringsfasen genom att exempelvis köra ut bilar, ställa på tvären och lämna dessa där.

Vad tror panelen? Är detta kalla kriget-paranoia eller rimliga antaganden?

[MD650]

För egen del så tar jag det inte för helt otroligt att det finns planläggning för ovanstående verksamhet.

[Rickard]

För egen del så tar jag det inte för helt otroligt att det finns planläggning för ovanstående verksamhet.

Menar du planläggning i form av svensk planläggning för eventuella sabotage, eller att det faktiskt fanns sådana personer i beredskap?

[MD650]

Menar du planläggning i form av svensk planläggning för eventuella sabotage, eller att det faktiskt fanns sådana personer i beredskap?

Tänker på planläggning av utländsk makt.

[Rickard]

Om sådana agenter fanns, vilka tror ni att det var? Politiskt övertygande personer för den sovjetiska modellen eller sådana som skulle göra det för någon typ av vinnings skull?

Hur är det troligt att dessa rekryterades? Och hur skulle det meddelas att tiden var inne?

Jag minns en gammal amerikansk film som jag tror hette "Telefon" där sovande agenter i USA fick ett visst kodord via ett telefonsamtal som initierade deras handlingar.

[Vysotskij]

Vore nog farligt att rekrytera huvuddelen av den typen av agenter politiskt. Bättre med lite vanlig hederlig utpressning, gärna i flera led. Typ: 'Nu kommunalrådet/direktörn/rektorn är det nog en bra idé att ringa dem vi talat om och tydligt be om den tjänst vi pratat om, annars kan det hända att älskarinnan och ert gemensamma barn talar ut i lokaltidningen nästa vecka'.

Kommunikationen sköttes nog bäst i möten eller på telefon. Att be folk att lyssna efter kodord på Radio Warszawas långvågssändningar skulle nog ge upphov till onödiga misstankar. Inte minst skulle kanske agenterna fatta att lokaltidningen skulle kunna få vissa distributionsproblem om Sverige stod inför allmän mobilisering.

[Wooster]

Är det rimligt att tro att det i Sverige fanns så kallade sovande sovjetiska agenter som i händelse av krig skulle "vakna" och utföra sabotage eller liknande?

Det har ju förekommit sådant i lite olika filmer, mest med inriktning på USA, och om jag minns rätt i gamla boken "Operation Garbo", men är det känt vilken tillförlitlighet detta hade?

Min pappa var hemvärnsgruppchef på 80-talet och jag minns att just deras krigsuppgift var att skydda en viss bro i närheten av Stockholm, och då framför allt inte risken att den skulle sprängas, utan för att det misstänktes att "några" skulle försöka blockera den under mobiliseringsfasen genom att exempelvis köra ut bilar, ställa på tvären och lämna dessa där.

Vad tror panelen? Är detta kalla kriget-paranoia eller rimliga antaganden?

Om inte annat så är det ju betydligt enklare många gånger att genomföra sådant sabotage än försöka slå ut målen militärt (jämför bara att felparkera en bil på en bro jämfört med att spränga bron).

Därför är jag ganska säker på att det fanns planläggning på sådana aktioner. Däremot hade det varit intressant att veta hur långt gångna planerna var och om det fanns sovande agenter ute?

Jag skulle gissa att de sovande agenter var få eller obefintliga men skulle mobiliseras ihop eller skickas in i landet några månader eller år innan det började hetta till. Att ha en sådan organisation stående skulle nog vara både kostsamt och riskabelt.

[Mathias Forsberg]

Jag skulle gissa att de sovande agenter var få eller obefintliga men skulle mobiliseras ihop eller skickas in i landet några månader eller år innan det började hetta till. Att ha en sådan organisation stående skulle nog vara både kostsamt och riskabelt.

Tror att det snarare handlar om rekryterade svenskar än inplanterade agenter utifrån. Folk som har blivit lovade 25 000 (eller har en övertygelse) om att göra en viss sak vid ett visst tillfälle. T ex skjutsa två Spetnazagenter från A till B.

Ett par av dessa fanns garanterat. Men jag tvivlar på att de var speciellt många, eller ens fler än ett tiotal.

Den sovjetiska paranoian och misstron mot yttre aktörer bör också ha spelat in här. Om en person har lovat att utföra något 1979, hur vet de som planerar en Spetznazaktion att han kommer att utföra det 1988? Bor han ens kvar på orten? Är han på semester?

Har man för mycket kontakt riskerar ju personen att röjas, och termen "vilande" blir inte så gällande. Så man får ett inbyggt Moment 22.

[dc]

Allt beror på vilken vilja det fanns hos den fientliga stormakten. Sovjet skulle med säkerhet ha förmågan att ha ett antal sovande agenter i de flesta länder de har olika intressen för. Logiskt skulle jag säga att det fanns sovande agenter i Sverige.

Jag tror att det handlar om ytterst långsiktiga operationer i alla fall där det innefattar nyckelpersoner, kanske årtionden. Vad som komplicerar något är väl risken för att dessa kan löpa risk att avfalla från den "rätta tron". Det skulle således behövas en god och diskret kontrollfunktion. Men å andra sidan, vad har man en överbefolkad ambassad till för...

Finns det sovande agenter nu också? Risken finns.

[Wooster]

Jag skulle gissa att de sovande agenter var få eller obefintliga men skulle mobiliseras ihop eller skickas in i landet några månader eller år innan det började hetta till. Att ha en sådan organisation stående skulle nog vara både kostsamt och riskabelt.

Tror att det snarare handlar om rekryterade svenskar än inplanterade agenter utifrån. Folk som har blivit lovade 25 000 (eller har en övertygelse) om att göra en viss sak vid ett visst tillfälle. T ex skjutsa två Spetnazagenter från A till B.

Nu förstår jag inte alls?

Jag gissar att när det hettade till och sovjet började dra igång stora sabotagevågen så skulle man både mobilisera upp inhemska krafter som skicka in sabotörer (spetnaz) och då svarar du att du inte alls tror det utan att det snarare handlade om svenskar som rekryterats för att hjälpa spetnazagenter? Pratar vi förbi varandra?

[Rickard]

Jag tror att det handlar om ytterst långsiktiga operationer i alla fall där det innefattar nyckelpersoner, kanske årtionden.

I Sune Anderssons gamla (och förmodligen väldigt paranoida) bok "Anfall mot Sverige" minns jag också att detta var ett återkommande tema. Inte minst genom agenter som i stort och smått påverkade samhällsklimatet och debatten på ett för Sovjetunionen gynnsamt sätt.

Gällande rena sabotageuppdrag så blir det förstås ett antal problem som behövde lösas, allt från att rekrytera personer, tillhandahålla mål, hålla dessa uppdaterade och kunna aktivera dem vid rätt tillfälle. Skulle det spela någon roll om någon i efterhand ångrade sig och angav uppdraget för exempelvis säkerhetspolisen?

Om det var så som hemvärnet misstänkte, dvs att det kunde handla om att blockera vitala vägar eller liknande, så skulle det ju kunna vara lättare att hitta folk som skulle kunna genomföra sådana lite enklare uppgifter. Att mörda eller spränga något i ett skymningsläge kanske mera skulle vara uppgifter för "riktiga" insmugglade spetnaz-grupper?

[Wooster]

Man kanske skall reda ut begreppen lite också - att Sovjet haft agenter som varit spioner vet vi ju. En del av dessa spioner har också varit att beteckna som nyckelpersoner inom det svenska samhället.

Frågan är om eller kanske snarare till vad Sovjet rekryterade människor för sabotageaktioner under inledningsskedet till ett krig.

Spontant skulle jag säga att det är lättare att rekrytera någon till att överlämna hemliga dokument än till att förbereda eller genomföra sabotage. Dels därför att det är lättare att för sig själv att försvara spionaget som "nödvändigt för freden" eller liknande, dels därför att spionaget är en löpande verksamhet som går att kontrollera från den fientliga maktens sida på ett annat sätt än sabotageplaner. Som Mathias är inne på - hur vet man att det någon lovat 1979 också blir gjort 1988?

Därför blir min gissning att sabotageplaner "sätts igång" först inom en ganska kort tidsperiod (ett år, i vissa fall något längre) - det går helt enkelt inte att bygga upp en sådan organisation och hålla den vid liv under en lång tidsperiod.

[dc]

Inte i efterhand, Om någon tappade tron så att säga så skulle det kompromentera deras operation vid ett eventuellt krigsutbrott. Naturligtvis så var varje sovande agent eller cell ovetade om de andra och dess mål. Och informationsspridningen var endast vertikal.

De sovande agenterna utgör nog det logsitiska stödet för en operation.

Jag har "Sune Anderssons" bok. Och visst kan den tyckas vara paranoid. Det är väl inte (och var framförallt inte) politiskt korrekt att tycka något annat . Kanske det i sig kan tolkas som att han hadde mer rätt än han trodde själv?

[Rickard]

Spontant skulle jag säga att det är lättare att rekrytera någon till att överlämna hemliga dokument än till att förbereda eller genomföra sabotage. Dels därför att det är lättare att för sig själv att försvara spionaget som "nödvändigt för freden"

Någon som väntar på "befrielsen" från Röda Armén kanske även kan se en sabotagehandling som nödvändigt för freden. Ju snabbare det svenska försvaret bryts ned desto färre offer för de lurade svenska arbetarna, osv?

[Wooster]

Inte i efterhand, Om någon tappade tron så att säga så skulle det kompromentera deras operation vid ett eventuellt krigsutbrott. Naturligtvis så var varje sovande agent eller cell ovetade om de andra och dess mål. Och informationsspridningen var endast vertikal.

Om en agent avslöjade sig för SÄPO eller motsvarande så skulle det visserligen inte förstöra mer än den operationen (eftersom, som du skriver de sovande agenter antagligen inte visste mer än vad de behövde veta). Samtidigt innebär ju varje avslöjad operation att försvararna lär sig mer och mer om tillvägagångssättet och lättare kan försvara sig mot dem.

Har inte läst Sune Anderssons "Anfall mot Sverige" men paranoian mot agenter som påverkar samhällsklimatet är ju både totalt ogrundad som i vissa fall väldigt välgrundad. Jag har svårt att tro på myten om de fjärrstyrda agenterna, men alla länder för ju ett väldigt aktivt "opinionsarbete" i andra länder kring sig själva - och har alltid gjort så.