Svar - Pakistan grundare / "Store ledare" (Urdu: Quaid-e-Azam / قائد اعظم) Muhammed Ali Jinnah. Faktum var att som "stor ledare" var Jinnah en väldigt motvillig sådan, och en rätt sekulär man, för att ha grundat en muslimsk stat.Now I think we should keep that in front of us as our ideal and you will find that in course of time Hindus would cease to be Hindus and Muslims would cease to be Muslims, not in the religious sense, because that is the personal faith of each individual, but in the political sense as citizens of the State. 11th August 1947 - presiding over the constituent assembly.
I den förenklade bilden som brukas ges om Indiens delning var att man från Ghandis och kongresspartiets håll ville ha ett sekulärt förenat Indien, medans muslimska separatister med Jinnah i spetsen ville separera muslimerna i en "islamsk stat". I filmen Ghandi från 1982 (Beng Kingsley som Gandhi) så hotar till och med den skurkaktigt poträtterade Jinnah med inbördeskrig om han inte får självständighet ifrån Pakistan (en händelse som aldrig ägt rum). Detta är falskt. Faktum var att Jinnah var en principfast man som egentligen inte ville ha en muslimsk stat, han ville ha ett Pakistan som var med i en Indisk federation. Han såg den hinduistiskt kulturella dominansen i självständighetsrörelsen under Gandhi som ett hot mot landets muslimska minoriets rättigheter, vilket var hans största opposition. Han hade satt upp 14 punkter för att muslimernas rättigheter i Indien, men då dessa ej kunde antas av kongresspartiet ansåg Jinnah att han skulle agera på ett annat vis. Pakistans självständighet ansåg Jinnah vara en tråkig nödvändighet eftersom kongresspartiets politiker ej ville gå med på ett autonomnt muslimskt område eller ge några garanter för muslimernas rättigheter. Sektarianskt våld hade då redan börjat eskalera mellan grupperna utanför både Jinnah och Mohandas Gandhis kontroll.
Faktum var att Jinnahs skrupler över Indiens framtid hade börjat med Mohandas Gandhi.
Wikipedia beskriver det hela bra.
Faktum var att Jinnah här är nästan motsatsen till emot hur han brukar bli poträtterad. En sekularist som är emot religiös splittring. Jinnah och Ghandi hade flera olikheter. Bägges mål var indisk självständighet. Ghandi och hans allierade Nehru var dock mer dragna till vänster, medan Jinnah var dragen till det liberala hållet. Jinnah ville ha en konstituionell revaluering av grunderna för en indisk stat medan Ghandi helt enkelt ville ha en direkt övergång från kolonialt styre till civilt. Jinnah förutspådde till viss mån den militanta hinduiska nationalism som tog senare fart i Indien.Jinnah's problems with the Congress began with the ascent of Mohandas Gandhi in 1918, who espoused non-violent civil disobedience and Hindu values as the best means to obtain Swaraj (independence, or self-rule) for all South Asians. Jinnah differed, saying that only constitutional struggle could lead to independence. Unlike most Congress leaders, Gandhi did not wear western-style clothes, did his best to use an Indian language instead of English, and was deeply (Hindu) religious. Gandhi's Hindu style of leadership gained great popularity with the Indian people. Jinnah criticised Gandhi's support of the Khilafat Movement, which he saw as an endorsement of religious zealotry.[12] By 1920, Jinnah resigned from the Congress, with a prophetic warning that Gandhi's method of mass struggle would lead to divisions between Hindus and Muslims and within the two communities.[11] Becoming president of the Muslim League, Jinnah was drawn into a conflict between a pro-Congress faction and a pro-British faction.
.
Jinnah var dock inte alltid särskilt konsekvent, trots hans liberala hållning kritiserade han ibland vad han kallade "kapitalister" och ibland såg han islam och t.ex dess regler som något "nyttigt" för statens väl och ve.
