Undrar lite över scenario krigen mellan florens och venedig, undrar om någon har lite mer information om dessa krig?
Det jag är att de bägge staterna hyrde in företagsarmér (lego), där de olika armérna istället för att mötas på slagfälltet möttes vid ett disskutions bord, och disskuterade om hur själva striden skulle se ut om de skulle mötas på slagfältet, och då skrev en berättelse om denna händelse som kunde inträffa och lämmnade sedan berättelserna till sina uppdragsgivare, för att de sedan fick "böta" eller om de nu van denna berättelse strid fick motaga bötern... någon som vet mer om dessa nationellatvister som behandlased med hjälp utav språkliga strukturer ? tacksam för svar.
Florens Vs. Venedig
-
Lord Havelock Vetinari
- Medlem
- Inlägg: 377
- Blev medlem: 28 januari 2005, 19:39
- Ort: Uppsala
Har det där verkligen hänt? Om jag hade hört det någon annanstans än här så hade jag direkt avfärdat det som en myt. Var har du hört att krigen skulle ha utkämpats på detta minst sagt ovanliga sätt?-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Om denna rätt otroliga händelse har inträffat så behövs det en bättre tidsangivelse än ca 150-200 år och mer detlajer för att den skall få trovädighet. Det låter i nuläget mest av allt som en skröna baseat på de påstående som florerat om de italienska kodottiärernas ovilja att slåss.
Ett krig mellan Venedig och Florens är dessutom svårt att hitta i källorna, efter 1405 så har inget sådant utkämpats vad jag kan läsa mig till http://www.zum.de/whkmla/military/italy/milxvenice.html
Ett dylikt krig är dessutom något ologiskt då Venedig och Florens saknade gräns med varandra och därför delvis saknade både möjligthet och orsak till att bekriga varandra.
Ett krig mellan Venedig och Florens är dessutom svårt att hitta i källorna, efter 1405 så har inget sådant utkämpats vad jag kan läsa mig till http://www.zum.de/whkmla/military/italy/milxvenice.html
Ett dylikt krig är dessutom något ologiskt då Venedig och Florens saknade gräns med varandra och därför delvis saknade både möjligthet och orsak till att bekriga varandra.
Kanske något för dagens makthavare att ta efter?
"Vi invaderar er fram till den här hamnstaden"
"Okej, men då kommenderar vi ut våra gerillakrigare och klagar i FN"
"Ja, men börsen kommer gå ner till hösten så era naturresurser är inte värda så mycket att ni har råd"
"Tror ni det? Vi är övertygade om att vårt stål är överlägset erat så våra tanks kan bomba era Jeepar"...
"Vi invaderar er fram till den här hamnstaden"
"Okej, men då kommenderar vi ut våra gerillakrigare och klagar i FN"
"Ja, men börsen kommer gå ner till hösten så era naturresurser är inte värda så mycket att ni har råd"
"Tror ni det? Vi är övertygade om att vårt stål är överlägset erat så våra tanks kan bomba era Jeepar"...
Det låter som en skröna faktiskt. Italien var extremt rikt och därmed en utmärkt marknad för legosoldater under medeltiden och renässansen, och krigen var följaktligen många och blodiga.
Jag har för mig att det var inne bland nordeuropeiska historiker ett tag på 1800-talet att parodiera de italienska krigen, förmodligen under samma period där man förklarade att romarna var "dekadenta" och odugliga. Se alltid upp för dolda dagordningar. :)
Jag har för mig att det var inne bland nordeuropeiska historiker ett tag på 1800-talet att parodiera de italienska krigen, förmodligen under samma period där man förklarade att romarna var "dekadenta" och odugliga. Se alltid upp för dolda dagordningar. :)
Firenze og Venezia VAR i krig, men i hver sin allianse under Ferrara-krigen i 1480-årene. Firenze hadde kommet i konflikt med pave Sixtus IV etter Pazzi-konspirasjonen i 1478 og Venezia opplevde at Ferrara vil brøt ut av deres dominanse og vinne seg fordeler på deres pris. Paven og Venezia skulle sluttet en usannsynlig allianse som deretter blir utsatt for en allianse av Firenze og Napoli kongedømmet blant annet.
Krigen sluttet med at Venezia etter å ha mistet en viktig forsyningsflåte oppover Po mot byen Ferrara til et angrep av florentinere og allierte, søkte fred mens pave Sixtus IV døde skuffet idet hærer nærme seg Roma i 1484- det neste året stoppet Firenze krigen mot småstater.
De fleste konflikter i Italia under middelalderen oftest er koalisjonsstrid mellom allianser eller ligaer så territoriale hensyn og landgrenser derfor var ikke viktig den gang selv om man foretrakk å stolte på de sterkere parter ved utfall lengre vekk på Italia. Florentinere og venetianerne utvilsomt hadde vært i strid flere ganger uten at det kom fram, krigen om Ferrara 1482 til 1484 var kanskje det tydeligste.
Condotteri krigføring var blodig og destruktiv, men det var i tiden etter 1454 man så en roligere takt i de mange konflikter som ikke lenge antok karakter av storkrig som i 1250 til 1450 med enorme slager og store beleiringer, manøvrering og sikring av vitale forter samt korte slager mellom tusener istedenfor titusener av menn. Det er ikke helt riktig at man simpelt hadde prearrangerte slager hvor en hadde å gambler om utfallet av dette- men det var utvilsomt en overdreven forsiktighet dersom ingen condotteri liker å få sitt "forretningskarriere" knust.
Det som skilt condotteri krigføring fra den krigføring som kom med franske invasjon i 1494 lå ikke i skala av grusomhet eller hensynsløshet, men at man hadde brutt århundrer med eldgammel praksis for plyndring, brent jord, snikmord, overraskelse og gentle behandling av fanger. Idet franskmennene kom, tok de med seg vidtstrekkende fangedrap, lemlesting og andre grusomheter som hadde vært oppgitt i forveien i Italia.
"Freden" fra 1454 til 1494 var i virkeligheten en lang rekke konflikter, både små og store, men likevel fikk mindre konsekvenser enn før dersom utfallet av konflikten som med Ferrara-krigen alltid var politisk fremfor militært og at man ikke lenge slåss til siste mann som før. Fornovo 1495 hadde vist at Italia var ikke ut av takt med resten av Europa fra et militær perspektiv, men sjokket på Italia var stor på disse som hadde distansert seg fra krigens gru som ellers bare var sett ute på landsbygda.
Krigen sluttet med at Venezia etter å ha mistet en viktig forsyningsflåte oppover Po mot byen Ferrara til et angrep av florentinere og allierte, søkte fred mens pave Sixtus IV døde skuffet idet hærer nærme seg Roma i 1484- det neste året stoppet Firenze krigen mot småstater.
De fleste konflikter i Italia under middelalderen oftest er koalisjonsstrid mellom allianser eller ligaer så territoriale hensyn og landgrenser derfor var ikke viktig den gang selv om man foretrakk å stolte på de sterkere parter ved utfall lengre vekk på Italia. Florentinere og venetianerne utvilsomt hadde vært i strid flere ganger uten at det kom fram, krigen om Ferrara 1482 til 1484 var kanskje det tydeligste.
Condotteri krigføring var blodig og destruktiv, men det var i tiden etter 1454 man så en roligere takt i de mange konflikter som ikke lenge antok karakter av storkrig som i 1250 til 1450 med enorme slager og store beleiringer, manøvrering og sikring av vitale forter samt korte slager mellom tusener istedenfor titusener av menn. Det er ikke helt riktig at man simpelt hadde prearrangerte slager hvor en hadde å gambler om utfallet av dette- men det var utvilsomt en overdreven forsiktighet dersom ingen condotteri liker å få sitt "forretningskarriere" knust.
Det som skilt condotteri krigføring fra den krigføring som kom med franske invasjon i 1494 lå ikke i skala av grusomhet eller hensynsløshet, men at man hadde brutt århundrer med eldgammel praksis for plyndring, brent jord, snikmord, overraskelse og gentle behandling av fanger. Idet franskmennene kom, tok de med seg vidtstrekkende fangedrap, lemlesting og andre grusomheter som hadde vært oppgitt i forveien i Italia.
"Freden" fra 1454 til 1494 var i virkeligheten en lang rekke konflikter, både små og store, men likevel fikk mindre konsekvenser enn før dersom utfallet av konflikten som med Ferrara-krigen alltid var politisk fremfor militært og at man ikke lenge slåss til siste mann som før. Fornovo 1495 hadde vist at Italia var ikke ut av takt med resten av Europa fra et militær perspektiv, men sjokket på Italia var stor på disse som hadde distansert seg fra krigens gru som ellers bare var sett ute på landsbygda.