p0d skrev:när svenskarna red an mot fienden så sköt de först av pistolerna och drog sedan sina värjor och red RAKT IN för att hacka så mycket de runde innan nästa våg kom. detta chockerade den kejserliga armén då de saknade de effektiva pikhäckar som skyddade de svenska skyttarna. (detta är jag inte säker på, dvs om den kejserliga armén saknade motmedel. men något som är säkert är att det chockerade tupperna för att inte nämna generalerna).
Polackerna är väldigt stolta över sitt kavalleri, och det är onekligen intressant att de vid slaget
vid Kirkholm 1605 använde ungefär den taktik du nämner ovan. Efter detta slag kom man från
svensk sida att återigen inse värdet av lite primitivare vapen och metoder. Detta kombinerades
dock fortfarande med handeldvapen då Gustav II Adolf var en förespråkare av sådana, han lade
t.ex. stora beställningar på pipor till musköter (grovkalibriga). Vid denna tidpunkt köpte man sådana
i Amsterdam, men senare kom också en svensk produktion igång.
Om slaget vid Kirkholm som blev en läxa för svenskarna står det såhär i boken "Svenska slagfält":
Antal stridande
Svenska trupper om cirka 11 000 man mot polska trupper om 3 600 man.
Geografiskt läge
Dåvarande polska Livland.
Befälhavare
Karl XI respekte Jan Karol Chodkiewicz och hertig Fredrik av Kurland.
Förluster
På svensk sida 9500 man. På polsk sida några hundra man.
Från svensk sida hade man haft åsikter om att eldhandvapen skulle komma att ta över totalt, vilket
ju förvisso var korrekt tänkt, men problemet var att den tidens omladdningstider ställde till det. Så
när det polska kavalleriet kom stormande (2600 ryttare av Polens "finest"), och svenskarna skjutit
den första salvan, där förvisso första vågen polacker också stupade så stod man ganska illa till när
andra vågen polacker kom med sina pikar och sablar. Svenskarna drabbades av panik, och:
"...de lupo undan och läto hacka sig i nacken, såsom en hop höns". - Karl IX.
Örjan skrev:Att säga att finnarna drabbades hårdare av soldatskrivningar än svenskar är alltså formellt sett inte fel. Men det är olämpligt att uttrycka sig så eftersom det berodde på socio-ekonomiska skäl och inte etniska. I Brezinskis bok ger påståendet att "finnarna drabbades hårdare" intrycket att Sverige förtryckte sin finska befolkning ungefär på samma sätt som England förtryckte Irland. Vilket naturligtvis är felaktigt och rent av oansvarigt av en person som utger sig för att vara en historiker.
Nu vet jag iof inte vad han har för belägg för sina påståenden, men jag tycker inte det känns så
osannolikt, inte när man tänker på att man såg ner på allt som var finskt, språket först och främst.
Vidare berodde ju de socio-ekonomiska orsakerna på något?