vad gjorde Karl XII för fel?

[Ben]

200 000 ska alltså avse åtminstone Sverige och Finland tillsammans, möjligen även de tyska och baltiska provinserna. Heckscher uppskattade en gång i tiden Sveriges befolkning 1720 (alltså exklusive Finland) till 1 440 700. Det är alltså med den siffran som de 150 000 stupade svenska soldaterna ska jämföras. Hur stor befolkningen var före kriget är däremot oklart, men det vore knappast praktiskt omöjligt med siffran 150 000.

[Stefan Lundgren]

Om 200 000 skulle vara krigsdöda i Sverige i förhållande till folkmängden på 1 440 700 invånare så skulle dödstalet för kriget vara oerhört högt, tänk på de som eventuellt också dog i sjukdomar under Nordiska kriget.

Stefan

[Ben]

Fortfarande är det så, som jag skrev i mitt senaste inlägg, att 200 000 avser åtminstone Sverige och Finland tillsammans. På Sveriges konto skulle följaktligen falla högst 150 000.

Lennart Andersson Palm gjorde för några år sedan beräkningen att det nuvarande Sverige 1699 hade en befolkning på 1 363 000 invånare och att folkmängden 1718 var 1 408 000. En viss ökning, trots alla påfrestningar. Men alla dessa siffror är naturligtvis behäftade med en mängd tänkbara fel. Det som kan observeras är att regementen som Livgardet förlorade ungefär 4 800 döda under åren 1700-1718, att Konga kompani under det stora nordiska kriget förlorade drygt 2,5 soldater per rote osv. Räknar man med att Konga kompani och Livgardet inte utmärkte sig särskilt för sina stora förluster får man ändock acceptera att slutsumman blir hög. Möjligen inte 150 000, men ändock hög.

[Stefan Lundgren]

Om du menar "Sveriges folkmängd i kommuner och socknar" av Lennart Andersson-Palm så har jag också tagit del av uppgifterna där. Men dessa uppgifter är mer eller mindre beräknade eftersom det inte förekom någon folkräkning i början på 1700-talet, men hjälp av de metoder som finns så går det att göra beräkningar som i stort sett stämmer med verkligheten. Det är visserligen ett litet sidospår, men det är ännu viktigt att påpeka detta.

Stefan

[Ben]

Palm och Heckscher kom till ungefär samma totala folkmängd. Men som sagt, om vi antar att övriga förband inte utmärkte sig speciellt utan också bytte ut allt manskap ca 2-2,5 ggr under kriget - då får man acceptera att slutsumman blir hög.

[Stefan Lundgren]

Stämmer nog, sen finns det böcker om lokala förändringar också. Som exempelvis Jan Lindegrens avhandling "Utmönstring och utsugning". Men den behandlade inte Karl XII:s krig.

Stefan

[CRS]

Stämmer nog, sen finns det böcker om lokala förändringar också. Som exempelvis Jan Lindegrens avhandling "Utmönstring och utsugning". Men den behandlade inte Karl XII:s krig.

Stefan

Liten rättning: Lindegrens avhandling hette Utskrivning och utsugning.

[CRS]

Lars Ericson skriver, utan källhänvisning:

"De oerhörda förlusterna slet stora hål i många svenska och finska byar, där kvinnoöverskott [ja tack!] blev en av flera konsekvenser. Under stormaktstiden uppgick det svenska rikets befolkning till mellan 1 och 1,5 miljoner människor. Förlusterna för denna lilla befolkning kulminerade under det stora nordiska kriget 1700-21, då runt 200 000 man föll i arméns och flottans tjänst, fördelade på 150 000 från det nuvarande Sveriges område och 50 000 från den dåvarande östra riksdelen, Finland. Under åren 1700-1710 var den årliga förlusten för Finland 4 000 man, vilket innebar att en dryg procent av den östra rikshalvans befolkning stupade i fält varje år. [...] Det räcker med att jämföra de drygt 36 000 indelta knektar som rykte ut i fält år 1700 med de totala förlusterna på 200 000 man under de följande två decennierna, för att indelningsverkets svaga sidor liksom uppgiftens orimlighet ska framstå i all sin förfärande tydlighet."

Återigen: jag tycker inte att 200,000 man skulle vara en överdrift. Men siffran gäller alltså INTE de baltiska eller tyska provinserna tydligen, så siffran borde med all sannolikhet göras ännu större. Lägg till denna plåga missväxten som föregick kriget samt pesten på 1710-talet.

[Ben]

Lars Ericson skriver, utan källhänvisning:

"De oerhörda förlusterna slet stora hål i många svenska och finska byar, där kvinnoöverskott [ja tack!] blev en av flera konsekvenser. Under stormaktstiden uppgick det svenska rikets befolkning till mellan 1 och 1,5 miljoner människor. Förlusterna för denna lilla befolkning kulminerade under det stora nordiska kriget 1700-21, då runt 200 000 man föll i arméns och flottans tjänst, fördelade på 150 000 från det nuvarande Sveriges område och 50 000 från den dåvarande östra riksdelen, Finland. Under åren 1700-1710 var den årliga förlusten för Finland 4 000 man, vilket innebar att en dryg procent av den östra rikshalvans befolkning stupade i fält varje år. [...] Det räcker med att jämföra de drygt 36 000 indelta knektar som rykte ut i fält år 1700 med de totala förlusterna på 200 000 man under de följande två decennierna, för att indelningsverkets svaga sidor liksom uppgiftens orimlighet ska framstå i all sin förfärande tydlighet."

Återigen: jag tycker inte att 200,000 man skulle vara en överdrift. Men siffran gäller alltså INTE de baltiska eller tyska provinserna tydligen, så siffran borde med all sannolikhet göras ännu större. Lägg till denna plåga missväxten som föregick kriget samt pesten på 1710-talet.

Alltsammans är Lindegren. Och jag vet inte om man nödvändigtvis måste dra slutsatsen att 200 000 visade indelningsverkets svaga sidor eller uppgiftens orimlighet. För att 200 000 soldater ska kunna dö krävs, enkelt uttryckt, att de först rekryteras och utrustas. Och eftersom svenska armén och flottan inte innehöll 0 soldater vid krigsslutet, att en avsevärd mängd dessutom finns kvar efteråt. Summan av kardemumman kan lika väl vara att indelningsverket klarade av att sätta upp hela regementen på nytt, ibland både två och tre gånger. Men att det i krigstid behövde kompletteras med värvningar, vilket ju f.ö. skedde redan i fredstid.

Och sedan efterlyser jag fortfarande Lindegrens metod. Det stör mig att en uppgift får så stor spridning och så enorm tilltro utan att det går att ta del av hur siffran är framräknad.