De romerska soldaterna fick ut 'acetum' som de blandade i vattnet de drack till 'posca'.
Givetvis kan acetum tolkas som vinäger, men förmodligen rör det sig om soldatslag ett billigt surt vin som dagens A-lagare nog skulle rynka på näsan åt.
Anledningen till att soldaterna drack denna posca var att man ville gadrera sig mot dåligt dricksvatten.
(http://wine.about.com/cs/wineriesitaly/a/ancient_5.htm)
Rådbråkas
-
Andreas Wien
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
- Ort: Wien, Österrike
Detta avättningsätt användes ofta pa civila Sudettyskar som efter kriget, mer eller mindre, blev laglösa av Benesdekreten 1945.En annan sorts arkebuserings stil som jag hörde Tyskarna under WWII körde med var att bunta ihop två eller tre personer på en bro över en sjö eller flod. Man sköt rakt igenom dem så att de trilla ner i vattnet, kulan gick ju givetvis inte alltid (kanske sällan rent av?) igenom dem. Men de som inte träffades drunknade i alla fall pga att de satt ihop med en eller två döda.
Mvh Andreas Wien
-
Andreas Wien
- Medlem
- Inlägg: 758
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:09
- Ort: Wien, Österrike
Just i en kista är jag osäker på, men begravas levande var mycket vanligt. En dylik begravning görs nog enklast om offret är instängd, eller åtminstone bunden.
Så t.ex. det svenska uttrycket att begravas kvickt betyder just begravas levande; kvicksilver är således levande silver.
Det straffet förekom på kvinnor- och barn om de blev dödsdömda. Männen hängdes eller halshöggs.
Inmurning är ju en variant på temat. Ibland murade de ju in i ett rejält rum med viss ståndsmässighet, men uppenbarligen ofta i ett litet utrymme.
Vanligt - om om historiskt alltid korrekt eller oftare legend/skönlitterär grej vågar jag inte svara på.
Oublietten är en fasansfull bivariant; trångt kistliknande utrymme längst in i fängelsehålan.
Ibland drogs de fram igen, men ibland kunde man välja att "glömma dem".
Eller att låta fångar svälta där i sina celler tämligen vanligt under medeltiden, som t.ex. hertigarna i Nyköpings gästabud (eller vilken undfägnad det nu var).
Så t.ex. det svenska uttrycket att begravas kvickt betyder just begravas levande; kvicksilver är således levande silver.
Det straffet förekom på kvinnor- och barn om de blev dödsdömda. Männen hängdes eller halshöggs.
Inmurning är ju en variant på temat. Ibland murade de ju in i ett rejält rum med viss ståndsmässighet, men uppenbarligen ofta i ett litet utrymme.
Vanligt - om om historiskt alltid korrekt eller oftare legend/skönlitterär grej vågar jag inte svara på.
Oublietten är en fasansfull bivariant; trångt kistliknande utrymme längst in i fängelsehålan.
Ibland drogs de fram igen, men ibland kunde man välja att "glömma dem".
Eller att låta fångar svälta där i sina celler tämligen vanligt under medeltiden, som t.ex. hertigarna i Nyköpings gästabud (eller vilken undfägnad det nu var).
Senast redigerad av 1 Stefan, redigerad totalt 6 gånger.
Stämmer att det var vanligt att begrava kvinnor levande stf att hänga dem.
Vanligen lades kvinnan bunden i en grop, en variant var att lägga en större balja över hennes ansikte för att förlänga plågan.
Källa: Jag besökte Malmö museums i söndags och råkade fastna för en monter med detta drakoniska innehåll.
Vad inmurning beträffar har Jan Guillou en alternativ tolkning i "Häxornas Försvarare (ISBN 9789164 200372), kapitiel 9 innehåller en överblick av den Romerska inkvisitionen.
Straffet inmuras (immratio) skulle helt enkelt tolkas som "... placeras mellan fyra murar, det vill säga i en cell eller inom ett klosters murar." (sid 260)
Detta är det hårdaste av inkvisitionens fängelsestraff de övriga är:
Evigt fängelse (carcere perpetuto) vilket motsvarar ett års fängelse (!).
I mitten av straffskalan ligger Evigt fängelsestraff som inte kan tagas tillbaka något som betydde 8 år
Vanligen lades kvinnan bunden i en grop, en variant var att lägga en större balja över hennes ansikte för att förlänga plågan.
Källa: Jag besökte Malmö museums i söndags och råkade fastna för en monter med detta drakoniska innehåll.
Vad inmurning beträffar har Jan Guillou en alternativ tolkning i "Häxornas Försvarare (ISBN 9789164 200372), kapitiel 9 innehåller en överblick av den Romerska inkvisitionen.
Straffet inmuras (immratio) skulle helt enkelt tolkas som "... placeras mellan fyra murar, det vill säga i en cell eller inom ett klosters murar." (sid 260)
Detta är det hårdaste av inkvisitionens fängelsestraff de övriga är:
Evigt fängelse (carcere perpetuto) vilket motsvarar ett års fängelse (!).
I mitten av straffskalan ligger Evigt fängelsestraff som inte kan tagas tillbaka något som betydde 8 år
Borris, detta betyder alltså att inmurning var oftast inte alls bokstavligen inmurning utan snarare något slags hård husarrest? - i regel tidsbestämd dessutom??
Att den "fördömde", oftast högreståndsperson, tvangs att gå i kloster som ett milt alternativ till andra hårdare straff, är annars välkänt.
Likaså att ibland drog de sig frivilligt undan - t.ex. en kunglighet som abdikerar - ibland kanske som ett sätt att minska risken för lönnmord och andra hastigt påkomna opassligheter med dödlig utgång, för att inte nämna diverse olyckor som att drunkna i en vintunna, råka ut för en beklaglig jaktolycka, med flera kalamiteter.
Att den "fördömde", oftast högreståndsperson, tvangs att gå i kloster som ett milt alternativ till andra hårdare straff, är annars välkänt.
Likaså att ibland drog de sig frivilligt undan - t.ex. en kunglighet som abdikerar - ibland kanske som ett sätt att minska risken för lönnmord och andra hastigt påkomna opassligheter med dödlig utgång, för att inte nämna diverse olyckor som att drunkna i en vintunna, råka ut för en beklaglig jaktolycka, med flera kalamiteter.
Enligt min källa var det så Hej!
Guillou behandlar såväl den Romerska och Portuguisiska Inkvisitionen. Vidare tar han upp den Spanska Inkvisitionens verksamhet i europa.
Jag är lite oklar ifall Guillou menar att klostretlivet fungerar som ett substitut för fängelset eller att ett kloster bedrev regelrätt internering av fångar.
Jag vill rekopmendera Häxornas Försvarare till alla intresserade, boken är dock ingen fortsättning på Arn och Hamilton böckerna utnan mer en saklig genomgång.
Guillou behandlar såväl den Romerska och Portuguisiska Inkvisitionen. Vidare tar han upp den Spanska Inkvisitionens verksamhet i europa.
Jag är lite oklar ifall Guillou menar att klostretlivet fungerar som ett substitut för fängelset eller att ett kloster bedrev regelrätt internering av fångar.
Jag vill rekopmendera Häxornas Försvarare till alla intresserade, boken är dock ingen fortsättning på Arn och Hamilton böckerna utnan mer en saklig genomgång.
Snacka om inflation... Inte lätt att som sentida läsare inse skillnaden!