Tänkte vi här kunde dela med om oss om ögonvittnesskildringar och andekdoter runt karl XII. Jag börjar med att bidraga med ett exempel:
Under landstigningen på Själland år 1700 frågar Karl XII vad det är som viner så i luften. Då svarar man att det är projektiler. Då svarar Karl XII:
"Detta skola hädanefter bliva min musik"
Voltaire
Intressanta händelser kring Karl XII
För att den skulle vara sann måste ett par saker förutsättas:
1. Att Karl XII inte hade hört vinandet av kulor tidigare. Rätt osannolikt, eftersom han umgåtts med skjutvapen sedan han var riktigt liten och dessutom deltagit i en mängd militära övningar tillsammans med sin far.
2. Att han tänkte föra krig i hela sitt liv. I det läget han ska ha sagt detta hade Sverige två kända fiender, Danmark och Sachsen. Med stöd av engelska och holländska eskadrar och lüneburgska trupper var det rätt klart bara en tidsfråga innan Danmark måste ge upp. Så i det läget trodde nog inte många på ett mer än 20-årigt krig.
1. Att Karl XII inte hade hört vinandet av kulor tidigare. Rätt osannolikt, eftersom han umgåtts med skjutvapen sedan han var riktigt liten och dessutom deltagit i en mängd militära övningar tillsammans med sin far.
2. Att han tänkte föra krig i hela sitt liv. I det läget han ska ha sagt detta hade Sverige två kända fiender, Danmark och Sachsen. Med stöd av engelska och holländska eskadrar och lüneburgska trupper var det rätt klart bara en tidsfråga innan Danmark måste ge upp. Så i det läget trodde nog inte många på ett mer än 20-årigt krig.
Senast redigerad av 1 Ben, redigerad totalt 23 gånger.
Han skulle inte sagt "skola" i alla fall. Skola är pluralformen av skall, och subjektet i meningen är "detta", som är singular. En petitess, men det irriterar mig lite när gamla böjningsformer används felaktigt. "Detta skall..." skulle han ha sagt, om han nu sagt det.
Men jag är, av ungefär samma anledningar som Ben, tämligen övertygad om att citatet är ett rent påhitt av Voltaire. Ett snyggt litterärt stilgrepp med god genomslagskraft.
Men jag är, av ungefär samma anledningar som Ben, tämligen övertygad om att citatet är ett rent påhitt av Voltaire. Ett snyggt litterärt stilgrepp med god genomslagskraft.
Vill man hitta anekdoter och episoder som är någorlunda sannolika bör man nog dra sig från Voltaire och över till de svenska brev- och memoarförfattarna.Maximus skrev:Jo jag håller med dig också att det kan ligga ngt i den åsikten. Men här var meningen att lägga fram anekdoter för skoj skull inte för vetenskapens skull.
"På Kritsower skogen war som förr är berättat nästan hela arméen i några veckor utan bröd. Konungen red en gång förbij ett infanterie regemente och märkte, det någre soldater af detta regemente wille något klaga, därföre red han så, att de då intet kommo att möta hånom, men när han red tillbaka, kommo de ändå att möta konungen. Detta regementet war nästan det endaste, som hade bröd, men det war mycket elakt och grofft. Konungen frågade dem, hwad de wille, de swarade, att de kommo att klaga deras nöd öfwer det slätta bröd de hade. Då konungen begiärte en kaka af samma bröd, hwilken konungen bröt halfft utaf, den andra hälfften gaf han til generalmajoren, som hade dagen hos hånom, hwilken delte stycken därutaf til drabanterne, som hade rijdwakt och fölgde konungen. Hans Maijt hölt stilla och åt halfwa kakan up och småleendes berömde brödet samt frågade gen. majoren och drabanterne, hwad de om det samma tykte, då de utaf respect för konungen och det samma berömde. När konungen ätit halfwa brödkakan up, gaf han hästen spårarne och red sin wäg. När konungen war bortriden, blefwo dessa soldater utskiämde af dragoner, som stodo där hos och camperade brede wijd dem, hwilka på en tijd intet hafft bröd. De skälde dem, för det de wille wara delicatare än konungen. Ja de skiämde dem så ut, att jag tror, att de häldre luppit några warf gatlåpp än hafft den skammen."
P. Schönström.
P. Schönström.
"Elliest hafwa vij här och emellan på wägen åth Narva hafft några bondebröllop, som skie med mycket sårl och Complimenter. Hon, bruan, måste alt tiuta och lipla i ett bort och beklaga sin jungfrudom; och hon bär kläde öfver ansichte och låter intet si segh. Och han tar henne seen under armen och traska åf med henne. Framför går een medh väria och kårsar i alla dörrar. Seen, när dhe sku åka till vixel, setter bruan sigh på ett hyende i släen och han sätter sigh i knä på henne och alt brufolket sorla i ett bort som een hop medh vargar och ha een säckpipa framföre. Dhe, som boo när ryska gräntzen, dhe tantze på ryska maneret och stå, tripta och trampa emot hvarannan på ett ställe i Cadants å skrika å krumma och vria sigh i ryggen som matkar."
Karl XII.
Karl XII.