Union med Litauen

[Christian von Habsburg]

I en snabbguide över de nya EU-länderna i Populär Historia 4/2004 så nämns det angående Litauen att Gabriel De La Gardie år 1655 tvingade den litauiske fursten Radzivill att bryta med Polen och istället ingå en union med Sverige. Karl X Gustav godkände inte projektet. Varför?
Jag antar att Kurland ingick i det dåtida Litauen varpå Sverige skulle ägt hela östra Östersjön.

Varför sade Karl X Gustav nej?

[Stefan]

Jag vet inte säkert de korrekta omständigheterna. Detta är däremot omskrivet i Sienkiewicz´s skönlitterärt-historiska Syndafloden. Och Sienkiewicz var duktig på researche.

Nåväl, Janusz Radziwills avsikt var i första hand inte att göra det bra för Sverige utan göra det bra för sig själv och sin familj. Hans avsikt var att i lite längre perspektiv inte att skaffa Sverige ytterligare en provins utan att skapa ett oberoende storhertigdöme åt sig själv.

I Sienkiewicz berättelse gör emellertid en stor del av armen myteri mot avfällingen; varför värdet på Radziwills erbjudande omedelbart förminskas.

Ytterligare ett skäl som Sienkiewicz av realpolitiska skäl inte kunde utveckla var att om Litauen hamnade under svensk hatt så skulle man automatiskt få ett beskydd från Ryssland, som just vid den tiden pressade friskt på, inkl med överlägsna styrkor (och säkert god professionell härledning) besegra den mycket duktige fältherren, litauiske storhetmanen Radziwill i ett par slag. Wilno /Wilnius erövrades och brändes.

Det är förståeligt att den svenske konungen vägrar att låta sig bli bunden av dylika oförmångliga avtal, i synnerhet som han ändå kan äta upp kakan och ha den kvar, för han förblir ju ändå allierad med Radziwill och kan utnyttja resterna av hans goda namn.

[Mathias Forsberg]

Kurland tillhörde inte Litauen utan var under nominell överhöghet till den polske kungen (som var i union med Litauen). Sverige accpeterade däremot att inkorporera furstendömet Preussen (dvs "Ostpreussen" geografiskt sett) som även de var under den polske kungens överhöghet sedan 1523.

Tillsamans med den svenska belägringen av Danzig hade detta således räckt för att kontrollera större delen av Östersjöns viktiga hamnar utanför Danmark, eftersom Litauen inte har något kust (utan tvärtom en stor ortodox befolkning vilka som sagt hade gett problem med Muskoviterna).

Dock tappade ju Sverige nästan alltihop i den polska "resningen".

/Forsberg

[Ben]

Det hela beskrivs något annorlunda i boken "Kriget på Östfronten", utgiven i serien Carl X Gustaf-studier. Där sägs det bl.a. att kungens reaktion på de la Gardies första avtal var: "kan icke tillfyllest berömma den trohet och försiktighet som mina kära svåger uti den traktat med Radziwillerna gjort haver". Sedan igångsattes mera detaljerade förhandlingar som den 10 oktober 1655 ledde till att vissa delar av Litauen underkastade sig Sverige. Samtidigt sysslade ryssarna med ungefär samma sak i de delar som de besatt.

[meimer]

1523 hade Litauen visst kust mot östersjön även om de polska kartorna inte visar detta. På Litauiska kartor från perioden är Palanga/Sventoij regionen inritade som litauiska så i sämsta fall får man väl säga att det kan diskuteras.

mvh

Andreas

Läs A. Sapoka Lietuvos istorijos för referenser om litauiska historia. Osäker på om översättning finns yill engelska men den finns på tyska.