Baltiska förband i svenska Estland och Livland.

[koroshiya]

Kollar man på Örjans sida har han en lista på 18 enheter därifrån under SNK.

https://www.tacitus.nu/karoliner/sverige/

Estland hade varit svenskt i 140 år, år 1700, så jag undrar om det fanns några äldre förband. Nog borde de styrande ha försökt att skaka fram soldater i tidigare konflikter, och även så från Livland, men så var det kanske inte.

Och hur många män kan det ha rört sig om år 1701? Listan innehåller fyra regementen och 14 lantbataljoner, men det säger kanske inte så mycket om hur många de var.

Finns det några bevarade rullor över dessa nyuppsatta soldater?

Och som spekulation, om Sverige hade vunnit, hade det skapats ett indelningsverk i Estland och Livland också?

[von Adler]

Förbanden i Estland och Livland var därför värvade, och ett fåtal av dem (oftast garnisonsregementen) permanent stående.

Genom reduktionen ägde kronan c:a 80% av den ordlingsbara jorden i Estland och Livland 1700 - de estniska och livländska kronobönderna skulle kanske kunna indelas liksom svenska och finska kronobönder - om de så ville.

Kronobönder hade rätt att köpa loss sin jord, och likt svenska kronobönder gärna gjorde under 1800-talet skulle säkerligen även de göra det med tiden.

Min gissning är att du hade sett ett gradvis övergående av kronojord till skattejord, och att ett indelningsverk upprättats. Problemet är den estniska och livländska lantdagen - svenska kungen var inte enväldig i Estland, Livland eller Pommern och kunde inte på eget bevåg ändra det som där motsvarade grundlagen. Bland annat försökte Karl XI avskaffa livegeskapen, men misslyckades då adeln i lantdagen (vilket var de enda som representerades där) röstade ner förslaget.

Det är möjligt att en seger i stora nordiska kriget hade gett Karl XII prestige nog att driva igenom lagförändringar genom lantdagarna i Estland, Livland och Pommern. Om inte annat kan man belöna skickliga estniska och livländska officerare med adelstitlar och små gods och därmed skapa en kungalojal grupp bland adeln i de två lantdagarna.

Huruvida indelningsverk hade varit populärt bland bönderna är en annan fråga. Från början var det populärt i Sverige och Finland för att det skyddade rotebonden och hans hushåll från utskrivning. Om Sverige och Ryssland fortsätter att kriga ofta och "Ivan" finns på andra sidan gränsen och svenska kronan skriver ut estniska och livländska bönder kan nog modellen bli populär även där.

[Örjan]

En förutsättning för att kunna sätta upp baltiska regementen genom utskrivning var att livegenskapen avskaffades. Utskrivning betraktades nämligen vara en form av beskattning och eftersom adeln hade skattefrihet protesterade de kraftigt mot varje försök att skriva ut "deras" bönder. Men genom Karl XI:s reduktion kunde livegenskapen avskaffas åtminstone delvis. Frihetsbrev som utfärdades 1681 i Livland och 1687 i Estland avskaffade livegenskapen för de bönder som levde på gods som drogs in till kronan.

Det första försöket att rekrytera baltiska bönder till armén skedde dock på frivillig grund. På 1690-talet värvade generalguvernör Erik Dahlberg ett stort antal lettiska bönder till Rigas garnisonsregemente. Dessa bedömdes dock vara olämpliga för krigstjänst och blev snart avskedade. Det framgår inte varför de var olämpliga, men möjligen kan språkförbistring ha ställt till med problem i det tyskspråkiga värvade regementet.

Efter stora nordiska krigets utbrott beordrades generalguvernörerna i Estland och Livland 1701 att i varje provins sätta upp 4 000 man infanteri genom utskrivning. I Estland skedde detta i form av fyra regementen med oregelbunden styrka vars sammanlagda styrka bara blev 3 000 man. Dessa hade rekryteringsdistrikt som var indelade i rotar som påminde starkt om det svenska indelningsverket

I Livland var Erik Dahlberg skeptisk till idén om att beväpna bönder överhuvudtaget. Även han prutade ned styrkan till ett förslag på endast 3 212 man genom att påtala hur svårt härjad provinsen hade blivit av kriget. Dessutom skulle det utskrivna manskapet organiseras som 14 små fristående bataljoner i stället för regementen. De små bataljonerna skulle innebära en högre andel officerare, vilket han uppenbarligen ansågs behövas för denna typ av manskap.

Storleken på de baltiska förbanden var inte enhetlig eftersom rekryteringsdistrikten sammanföll med administrativa distrikt. Exakt hur många som faktiskt blev rekryterade i Livland är inte heller känt eftersom omsättningen på dessa förband blev hög på grund av omfattande desertering och motgångar i kriget. Efter 1704 var det bara Ösels bataljon och Harriens regemente som fortfarande existerade.

Med stor sannolikhet skulle dessa förband ha blivit en permanent del av indelningsverket ifall stora nordiska kriget hade slutat med svensk seger.

Estniska regementens styrka

Wiek – 800 man
Harrien- 1000 man
Jerven - 500 man
Wierland -700 man

Livländska bataljoners styrka

Öselska – 500 man
Oberpahlenska – 300 man
Dorptska – 200 man
Pernauska – 300 man
Sagniska – ?
Fellinska – 350 man
Nyggienska – 260 man
Wolmarska – ?
Marienburgska – 100 man?
Tirsiska – 260
Treydenska – ?
Vendiska – 200 man
Valkiska – ?
Kokenhusenska – 300 man

[koroshiya]

Såg den här först nu - tack till er båda.

Men, så var hittar man siffror på dessa förband? Det måste ju finnas på något papper någonstans.