Men det där går att problematisera lite mer än så. Ser nu att det inte är lätt att se vad jag menade tidigare. Men min utgångspunkt är att arbetsmarknaden inte med nödvändighet alltid har varit en marknad och då tänker jag inte bara på slaveri och livegenskap. Den har varit en marknad under 1900-talet och kanske var det så direkt efter digerdöden, men under långa tider av historien så har arbetskraftsutbudet varit långt större än behovet. I ett sådant läge erbjuds inte arbete så mycket utefter dess värde, utan nästan som en "almosa" där nivån snarare sätts av medmänsklighet. Misstolka nu inte almosa som om jag skulle hävda att de som hamnat i den situationen på något vis varit gynnade, tvärt om så har det givetvis varit en mycket svår situation där man givetvis fått arbeta mycket hårt. Men arbetsmarknad? -Det tycker jag är tveksamt att tala om i en sådan situation.millgard skrev:Löner&arbetsvillkor förbättrades drastiskt för den överlevande obesuttna landsbygdsbefolkningen - förstås i den mån de överhuvudtaget uppbar lön&villkor... Allt enligt den "eviga lagen om tillgång och efterfrågan".
Därför anser jag att frågeställning bör vara om det verkligen var så att man fick det så mycket bättre som lantarbetare på ett gods eller var det kanske snarare så att färre behövde söka sig till detta genom ökad möjlighet att ha egen mark? Och även om svaret är det förra så kanske drivkraften till förändringen ändå var att fler fick möjlighet till det senare.
Detta kan tyckas som hårklyverier, men jag tycker ändå att det finns skäl att belysa frågan huruvida det är självklart att det faktiskt finns arbete åt alla och därmed en egentlig arbtsmarknad äns vid avskaffande av skattekilar. I synnerhet som jämförelse med dagens samtid, när arbetskraftsbehovet, trots en tillfällig uppgång troligen just pga av minskade skattekilar, på längre sikt tycks vara i en nedåtgående trend.