Det låter ju lite som diskussionerna gick kring YSM under 90-talets mitt. Sjörobot tror jag själv är en viktig komponent för att kunna öva ordentligt redan i fredstid, även om ytattackuppgifterna i dagens försvar är så gott som utraderade. Det finns ju en hel del vinster med att öva SLA-kedjan (Spaning, Lokalsering och Anfall). Spaning och lokalisering är av vikt även vid exempelvis sjöräddning, anfallet uteblir iofs. Men i korthet så ger just ytattack övningar i förband en hel del synergieffekter som kan vara av stor nytta även i dagens ominriktade försvar. Det som oroar mig mest med dagens lilla numerär av fartyg är att ledningsförmågan och förmågan att uppträda i större förband faller i glömska. Detta är något som tar tid att bygga upp, precis som Psilander har framhållet gällande kompetens/erfarenhet av större kvalificerade stridsfartyg. Det är inte många offficerare kvar sedan de sista jagarna avrustades.
De danska Stanflex 300 är en god tanke, jag har inte en aning om hur de uppträder till sjöss, men konceptet är bra. Jag är dock inte helt säker på att man skall ha allt för små fartyg om man väljer ett modulsystem för att kunna lösa ett flertal olika uppgifter. Det är svårt att upprätthålla kompetensen bland besättningarna om man skall kunna lösa allt för många uppgifter. Risk för att man kan lite om mycket, och det är ju nästan synonymt med andra plats i en duellsituation mot exempelvis fi ytattack (eller bottenavståndsmina för den delen). Den bästa vägen är kanske en större serie på exvis 12 eller 18 fartyg där man gör en fördelning mellan exempelvis ytattack, sjöbevakning samt ubåtsjakt. Fartygen kan sedan beroende på behovet ombestyckas, och utbildningen av besättningen kan göras utifrån framtida bejov. I skymmningsläge är kanske sjöbevakning och ubåtsjakt mest aktuellt, medan det i krigssituation behövs främst ytattack och ubåtsjakt. Ett sådant system skule kunna svara mot förändrade hotbilder på ett hyffsat bra sätt utan att man behöver ett ofantligt antal kölar.
En annan tänkbar fredsanvändning är ju även navigationsutbildning för att undvika att korvetter går på grund:)
Korvett på grund
Den var lite ful: tänk gärna på att det knappast finns några flottor som kör där det är så trångt och grunt som den svenska och inga sjöofficerare som navigerar bättre. Man måste öva nära gränserna om man skall kunna ta kalkylerade risker när det verkligen gäller!Stivne skrev:
En annan tänkbar fredsanvändning är ju även navigationsutbildning för att undvika att korvetter går på grund:)
Det var mest avsett som ett skämt, och att poängtera vilken topic tråden har. Jag betvivlar inte svenska officerares navigationskunskaper eller förringar svårigheter med att navigera i Skärgård. Järnholmsund kan vara nog så knepigt även med mindre och långsammare fartyg än korvetter.
Jag har dock lite invändningar mot att inga sjöofficerare navigerar bättre än svenska. Jag skulle vilja påstå att de som gått den så kallade "FC-kursen" i Norge brukar vara strået vassare än de som inte gjort det. Jag vet inte hur det är nu för tiden, jag lämnade firman vid millenieskiftet, men innan dess brukade ca 1-2 1:O ptrb gå kursen varje år. De brukade komma hem med en hel del nytänkande och "Need for speed" med bara klocka, kompass och öra för varvtalet som hjälpmedel (Nåja, inte riktigt men nästan). Men visst, svenska officerare är djäkligt duktiga navigatörer, tror personligen att mycket av dessa kunskaper grundlades i och med två svenska egenheter: Militärledsystemet samt skivmetoden vid RR-nav.
Jag har dock lite invändningar mot att inga sjöofficerare navigerar bättre än svenska. Jag skulle vilja påstå att de som gått den så kallade "FC-kursen" i Norge brukar vara strået vassare än de som inte gjort det. Jag vet inte hur det är nu för tiden, jag lämnade firman vid millenieskiftet, men innan dess brukade ca 1-2 1:O ptrb gå kursen varje år. De brukade komma hem med en hel del nytänkande och "Need for speed" med bara klocka, kompass och öra för varvtalet som hjälpmedel (Nåja, inte riktigt men nästan). Men visst, svenska officerare är djäkligt duktiga navigatörer, tror personligen att mycket av dessa kunskaper grundlades i och med två svenska egenheter: Militärledsystemet samt skivmetoden vid RR-nav.