Spitfire och Hurricane

[Henke]

Intressant läsning i denna tråd

Jag har någonstans fått förklarat för mig att om Storbritannien endast haft Spitfire i motsvarande mängd som man hade Spitfire+Hurricanes vid BoBs utbrott, hade man förlorat slaget.

Detta eftersom Hurricane var betydligt enklare att underhålla och reparera, vilket ledde till fler plan i luften - en skadad Spitfire var i snitt stridsoduglig under betydligt längre tid än en skadad Hurricane. Spitfire var inte heller påtagligt mer effektiv mot bombplan.

Jag kommer inte ihåg vilka antaganden som gjordes om nyproduktion i detta scenario.

Någon här kanske kan bekräfta eller dementera detta?

Henrik

[J.K Nilsson]

Mig veterligt ansågs Hurricane mer (fältmässigt) användbart i jämförelse med Spitfire innan/ i början av kriget. Detta beroende på att Spitfire är framtung och därför lätt kan ta överbalansen på en gropig (gräs-)bana, detta skall även vara orsaken till att Spitfire utrustades med träpropeller.

Landställ brukar konstrueras efter att Tp-läget fastställts men det kan vara en dålig konstruktion.

J.K Nilsson

[Herman Hedning]

Mig veterligt ansågs Hurricane mer (fältmässigt) användbart i jämförelse med Spitfire innan/ i början av kriget. Detta beroende på att Spitfire är framtung och därför lätt kan ta överbalansen på en gropig (gräs-)bana, detta skall även vara orsaken till att Spitfire utrustades med träpropeller.

Det berodde nog på att Spitfiren är smalare mellan huvudställen än Hurricane är, sedan kan det också vara så att det är mindre levande massa i en träpropeller än det är i en stålpropeller och att man då accelererar snabbare.

Spitfire var inte heller påtagligt mer effektiv mot bombplan.

Anledningen till detta var nog beväpningen var densamma på båda flygplanen och då blir skillnaden i effektivitet försvinnande liten.

Herman Hedning

[Olof Larsson]

Spitfire var inte heller påtagligt mer effektiv mot bombplan.

Anledningen till detta var nog beväpningen var densamma på båda flygplanen och då blir skillnaden i effektivitet försvinnande liten.

Hawker Hurricane hade också fördelarna att
ha denna beväpningen mera koncentrerad,
att vara stabilare vid skjutning, att vara mera stryktålig
och troligtvis att vara mera lättreparerad.

Den sägs därtill ha haft bättre manöverförmåga
än både Supermarine Spitfire och Messerschmitt Bf 109.

[MD650]

Den sägs därtill ha haft bättre manöverförmåga
än både Supermarine Spitfire och Messerschmitt Bf 109.

Var det inte precis tvärtom? Hurricane hade sämre manöverförmåga emedan Bf 109 hade bättre kurvtagning coh Spitfire hade bättre stigförmåga (eller tvärtom)??

[Sarvi]

Hawker Hurricane hade också fördelarna att ha denna beväpningen mera koncentrerad, att vara stabilare vid skjutning, att vara mera stryktålig och troligtvis att vara mera lättreparerad.

Den sägs därtill ha haft bättre manöverförmåga
än både Supermarine Spitfire och Messerschmitt Bf 109.

Fast beväpningenss gruppering i vingarna har inte alls så stor betydelse som hur de var inskjutna, dvs var kulkärvarna konvergerade. Detta kunde ställas in av vapenmekanikerna och var alltså inte något statiskt för flygplanstypen. Vill minnas att Fighter Commands anvisningar påbjöd en skottbild där elden var som mest koncentrerad ganska långt från flygplanet (400 yards). Det var inte ovanligt, iallafall bland mer erfarna piloter, att låta ställa in kulsprutorna så att kulkärvarna konvergerade på betydligt närmare håll (250 yards eller ännu mindre). En beväpning har givetvis störst effekt när kulkärven är så koncentrerad som möjligt, och ett långt sådant avstånd gjorde det svårare att få in effektiv eld i målet.

Vad beträffar lättheten att reparera så har der förstås att göra med flygplanens konstruktion, men minst lika mycket med den mekaniker och reparatörer som fixade planen. RAFs reparatörer var vana vid en dukklädd fackverkskonstruktion från biplanen före kriget, och Hurricane hade tillräckligt mycket av detta för att de skulle vara känna sig hemtama med den. Spitfires självbärande helmetallflygkropp var däremot en teknisk nyhet som de inte hade erfarenhet av. När reparatörerna väl hade lärt sig den nya teknologins möjligheter och begränsningar så skulle jag tro att reparationerna gick smidigare.

Angående manöverförmågan så har jag hört så många varianter på temat 109-Hurricane-Spitfire att jag får huvudvärk när jag ser att diskussionen är på väg åt det hållet. I den här länken finns en ohyggligt lång utredning på Spitfire mk I vs Bf 109E - med RAFs och Luftwaffes erfarenheter av erövrade fiendeplan. Spitfire Mk. I versus Me 109 E - A Comparison of Performance

[Herman Hedning]

Var det inte precis tvärtom? Hurricane hade sämre manöverförmåga emedan Bf 109 hade bättre kurvtagning coh Spitfire hade bättre stigförmåga (eller tvärtom)??:)

Bf 109 hade bättre stigförmåga tack vare sin bränsleinsprutade motor, kurvtagningen ska ha varit bättre på Spitfire/Hurricane.

Herman Hedning

[MD650]

Var det inte precis tvärtom? Hurricane hade sämre manöverförmåga emedan Bf 109 hade bättre kurvtagning coh Spitfire hade bättre stigförmåga (eller tvärtom)??:)

Bf 109 hade bättre stigförmåga tack vare sin bränsleinsprutade motor, kurvtagningen ska ha varit bättre på Spitfire/Hurricane.

Herman Hedning

Tack. Blandade ihop det lite där.

[Olof Larsson]

Fast beväpningenss gruppering i vingarna har inte alls så stor betydelse som hur de var inskjutna, dvs var kulkärvarna konvergerade. Detta kunde ställas in av vapenmekanikerna och var alltså inte något statiskt för flygplanstypen. Vill minnas att Fighter Commands anvisningar påbjöd en skottbild där elden var som mest koncentrerad ganska långt från flygplanet (400 yards). Det var inte ovanligt, iallafall bland mer erfarna piloter, att låta ställa in kulsprutorna så att kulkärvarna konvergerade på betydligt närmare håll (250 yards eller ännu mindre). En beväpning har givetvis störst effekt när kulkärven är så koncentrerad som möjligt, och ett långt sådant avstånd gjorde det svårare att få in effektiv eld i målet.

Hur långt bort man ville ha sin konvergeringspunkt berodde på många faktorer,
inte minst flygplanets eldkraft och vilket mål som skulle bekämpas.

Vad gäller t.ex. Hawker Tempest, med sina 4st 20mm akan och
som vad gäller luftmål, mest hade att räkna med fienlig jakt som måltavlor,
så verkar det ha varit ganska vanligt med att ha kanonerna helt parallella,
d.v.s. ingen konvergering överhuvudtaget.


Med mindre eldkraft (som Hurricane och Spitfire) och stryktåligare mål
(som t.ex. He 111) så ville man ha en bestyckning som konverterade
bra mycket närmare än vad Fighter Command ansåg vara lagom,
och det var där Spitfire hade problem, med sin vidare
separerade bestyckning och sin trånga vinge.

Det ska helt enkelt inte ha varit möjligt att låta bestyckningen
på tidiga Spitfire konvergera på ett "lagom" (kort) avstånd
för bekämpning av bombflygplan.


Mot jaktplan som Bf 109, så var detta mindre viktigt eftersom
dylika mål tålde mindre stryk och genom att de var så svåra att träffa
att en större spridning var önskvärd för de flesta piloter.


Ytterligare ett problem med att ha så pass separerad bestyckning är att
spridningen på andra avstånd än konvergeringsavståndet blir större.

En Hurricane med bestyckningen konvergerande på 200m
kommer helt sonika att skjuta tätare på t.ex. 100m, eller 300m
än vad en Spitfire med samma konvergeringsavstånd gör.


Detta var det nära nog det enda som tyskarna gjorde rätt
avseende precisionen på sina jaktplans bestyckning.

Detta genom att man försökte placera bestyckningen
så tätt ihop som möjligt genom att ha bestyckning
som sköt genom propellernavet, bestyckning ovanpå motorn
och genom att om möjligt placera bestyckning i vingarna
innanför propellerspetsarna.

[Olof Larsson]

Bf 109 hade bättre stigförmåga tack vare sin bränsleinsprutade motor, kurvtagningen ska ha varit bättre på Spitfire/Hurricane.

Jag tror inte att bränsleinsprutning var avgörande för stigförmågan.
Viktigare var nog Bf109:ans lägre vikt och möjligtvis propellerns utformning*.

Bränsleförmågan möjliggjorde dock negativa G-belastningar
utan att motorn "dog", vilket gav en spakryttare i en Bf 109
möjligheten att genomföra manövrar som en förföljande brittisk
kollega inte ostraffat kunde genomföra.

(*) Optimeringen mellan olika faktorer som topphastighet,
stigförmåga och verkningsgrad vid marchhastighet.

[Sarvi]

Det ska helt enkelt inte ha varit möjligt att låta bestyckningen på tidiga Spitfire konvergera på ett "lagom" (kort) avstånd
för bekämpning av bombflygplan.

Det var intressant, den uppgiften har jag aldrig stött på tidigare. Vad menas med tidiga Spitfires? Spitfire Mk 1 ska ha klarat av konvergering på så lite som 200 yards har jag för mig - kan Hurricane ha varit bättre? Elller kan och kan, mer intressant är huruvida det förekom att de verkligen sattes att konvergera på lägre avstånd än 200-250 yards? Det är lite mindre än 200 meter- jag föreställer mig en viss tidsrymd krävs för att få tillräckligt med eld i målet för att få verkan. Och med ett jaktflygplans hastighet blir den här tiden inte lång om elden ska avges på mindre än 200 yards avstånd.

[Olof Larsson]

Det var intressant, den uppgiften har jag aldrig stött på tidigare. Vad menas med tidiga Spitfires? Spitfire Mk 1 ska ha klarat av konvergering på så lite som 200 yards har jag för mig - kan Hurricane ha varit bättre? Elller kan och kan, mer intressant är huruvida det förekom att de verkligen sattes att konvergera på lägre avstånd än 200-250 yards? Det är lite mindre än 200 meter- jag föreställer mig en viss tidsrymd krävs för att få tillräckligt med eld i målet för att få verkan. Och med ett jaktflygplans hastighet blir den här tiden inte lång om elden ska avges på mindre än 200 yards avstånd.

Nu minns jag inte vilken version av Spitfire jag läste detta om,
men generellt så ska Spitfire ha haft snäva "weapons-bays".
Hur korta konvergeringsavstånd som var möjliga vet jag inte,
men jag har fått uppfattningen att det handlade om avstånd
mindre än 200 yards och att det f.f.a. ska ha avsett
de yttersta kulsprutorna och 20mm akan.

Sedan så utesluter ju inte detta att man kunde ha konvergerat
de inte tre vapnen på varje vinge på ett kortare avstånd
och att det yttersta vapnen "skruvades in" så mycket
som nu var möjligt.

[J. Björkman]

Det var inte heller speciellt långa och många skurar man sköt heller. Det absolut vanligaste under BoB var att de som låg högst dök ner, avlossade en salva, och dök vidare för att så snabbt som möjligt komma undan eventuella fiender som kunde lura ovanför. Sk. "Dog-fights" ser snyggt ut på tavlor och i filmer men var mycket ovanligt. En pilot som inriktade bara en aning för mycket uppmärksamhet åt en fiende fann sig snart ha en annan efter sig.

[mrvector]

Känner mig lite fånig, men jag måste fråga. Vad är "akan" ? har lite svårt att hänga pga av min dåliga bildning inom krigshistoria.

[Sarvi]

Förkortning för automatkanon. Det är finns ingen fast gräns för vilken kaliber som är kulspruta och vilken som är automatkanon, även om man vanligen sätter den vid 12,7 - 14,5 mm. Dock har vapen med 12,7 mm hetat automatkanon i flygvapnet, medans armén har haft tung kulspruta i samma kaliber.