Sverige har som säkert bekant valt det andra alternativet, under kalla krigets dagar har jag sett siffror på att smått fantastiska tre-fjärdedelar av försvarets krigsmateriell var inhemsk. Detta har kostat mycket pengar för ett litet land som Sverige att upprätthålla kompetens för tillverkning inom vitt skilda områden som flygplan, krigsfartyg, u-båtar, artilleri och robotar. Det finns exempel på betydligt större och folkrikare länder i västvärlden som inte kan uppvisa samma bredd.
Den stora frågan är naturligtvis vilka för- och nackdelar som finns med egentillverkning och import av krigsmateriell, och jag tänkte att vi tillsammans skall reda ut begreppen i denna tråd.
Att utveckla krigsmateriell själv ger följande fördelar.
1. Bygger upp kompetens inom landet.
2. Utvecklar vapensystem som är särskilt anpassade till egen terräng och egna förhållanden.
3. Skapar arbetstillfällen i hemlandet.
4. Kan rusta försvaret oberoende av yttre påtryckningar som sanktioner och vapenembargon.
Att köpa krigsmateriell ger följande fördelar.
1. Man kan välja vilket vapensystem som passar bäst och till vilket pris.
2. Stora mervärden kommer det egna näringslivet till godo genom motköpsavtal.
Dessa fördelar kan väl anses okontroversiella, och på motsvarande sätt kan följande nackdelar anses.
Egentillverkning.
1. Stor risk, särskilt för små länder att göra fel strategiska val vid utveckling av produkter så att slutresultatet blir dyrt och inte särskilt bra.
2. Finns risk för att de styrande tänker mer på arbetstillfällen i försvarsbudgeten än på landets förmåga att försvara sig.
Import.
1. Vapenembargo och handelssanktioner kan hindra upprustning.
2. Risk att få andra klassens utrustning då vissa länder reserverar det absolut bästa till sina egna förband.
Detta hoppas jag de flesta håller med om, fast den uppmärksamme har kanske noterat att en upenbar faktor inte finns med som varesig för- eller nackdel för något av alternativen.
Priset är en viktig faktor och den har jag medvetet utelämnat. Det finns de som anser att det är billigare att utveckla egna vapen och andra som hävdar motsatsen. Till de förstnämndas skara får räknas Markus Wallenberg som är styrelseordförande i SAAB, och som skriver följande i senaste årsredovisning angående försvarsdiskussionen i Sverige.
Skulle tro att det finns oberoende studier som stödjer båda alternativen.It is also critical that the decisions that will be made following the current defence debate are based on facts. While it may seem better and less expensive to buy equipment “off the shelf” than to pay for development, our experience and independent studies suggest otherwise.
Eftersom vi nyligen diskuterat JAS så använder jag det som ett första exempel. Vi har sedan 1982 anslagit medel för forskning och utveckling av ett svenskt stridsflygplan, och det har kostat en mycket stor summa. Som en del i utveclingen har vi beställt planet till vårt eget flygvapen och vi beställde hela 204 st, redan här anar vi att "sysselsättning och välfärd" har spelat in minst lika mycket som landets försvarsförmåga. Våra grannländer anser sig behöva betydligt färre plan, Finland har 64 st F-18 och Norge skall beställa 48 st moderna stridsflygplan.
Så om vi inte hade utvecklat ett eget flygplan hade vi inte behövt lika många plan, kanske hade vi klarat oss med 70 st om vi köpt utifrån. Kostnaden för 70 inköpta plan torde understiga 204 egentillverkade inklusive utvecklingskostnader.
Man kan hävda att JAS-projektet medfört mervärden för landet som upväger skillnaden i pris. Likaväl kan man hävda att det saftiga motköpsavtalet vid import (som ibland överstiger 100% av beloppet!) hade stimulerat inhemsk industri och givit likvärdiga mervärden.
Sedan är det risken. JAS-projektet verkar ha blivit lyckat, och flera exportorder ger ytterligare mervärden till landet. Risken fanns dock att JAS-planet hade blivit osäljbart och dessutom inte speciellt bra för det svenska flygvapnet. Ett exempel i mindre skala på hur egentillverkning kan misslyckas är försvarsmaktens utveckling av ett datasystem som man kunde ladda med hemlig information och överföra mellan olika delar i organisationen, har glömt namnet tror det var Orion eller något liknande. Det blev ett praktfiasko, alla pengar i sjön. Att genom upphandling köpa in det bästa marknaden kan erbjuda och som utvecklats av professionella programmerare (istället för försvarets egna)hade säkert blivit billigare och betydligt bättre.
Så, vad säger ni? Är det bättre att utveckla själv eller att köpa?
