Usquebaugh skrev:
Varför gjorde han detta? Var det enbart för att han blev lurad av Sauron, eller fanns de upproriska tendenserna hos honom tidigare också? Hur vågade Ar-Pharazon ha Sauron som rådgivare, när han borde vetat att Sauron med ringen är en väldig mäktig person?
Har du läst Silmarillion, och det borde du eftersom du visste vem Elros var, så skriver jag detta inlägg i onödan, men det tänkte jag inte på när jag började, så håll till godo.
Nu är det ganska länge sedan jag läste Silmarillion, men upproriska tendenser hade funnits i släkten en lång tid. Det började med att de kände avundssjuka mot alverna som hade evigt liv. Númenoranerna trodde, eller ville tro, att det berodde på att de levde eller hade levt i Valinor, och slutligen var man missnöjd med Valars beslut om att de inte fick segla västerut. Allt detta blev värre och värre med tiden, och avundet växte till svartsjuka och sedan till hat mot såväl alverna som Valar. Kungarna avlägsnade succesivt allt alviskt ur språket och kulturen, men längre än så vågade man inte gå, för kloka som de var vågade de inte öppet utmana Valars styrka.
Under Ar-Pharazons regeringsår var nästan alla i Númenor alvfientliga, utom en liten grupp som kallade sig alvvännerna, en av dem var Elendil, och de fick utstå förföljelser och annat otyg från resten av befolkningen.
Att Ar-Pharazongick längre än sina förfäder beror nog som sagt på dels att han var en ovanligt otrevlig och självgod typ, men också på grund av Saurons inflytande.
Det började med att Sauron startade en stor kampanj för att erövra Midgård, och Gil-GAlad hade ett svettigt göra med att hålla honom stången. Ar-Pharazon, som iofs inte hade mycket emot att alverna fick spö, så dock sina kolonier i Midgård hotade. Dessutom kunde hans uppblåsta ego inte tåla att någon var lika mäktig som han, så han rustade en mäktig flotta för att gå i krig med Sauron. När armén kom marsherande mot Mordor insåg Sauron att han aldrig skulle kunna besegra Numenor i ärlig strid, i stället använde han sitt mest effektiva vapen; svek och förräderi. Han såg avsiktligt till att hamna i fångenskap hos Ar-Pharazon, och sakta men säkert vann han tillit hos denna. Han förförde kungen och hans rådgivare med söta lögner om Valars svaghet och att deras förbud utgick i fruktan för Numenors styrka osv.
Det slutade med, som vi alla vet, att Ar-Pharazon rustade en gigantisk flotta för att med våld betvinga Valinor, och detta, mina herrar, blev slutet för Númenor och alla dess invånare, utom ett fåtal som flydde med Elendil och grundade nya riken i Midgård.
Ursäktar om jag blev för mycket OT, i så fall får Modsen ta bort inlägget.
