Napoleons Kontinentalblockad. Misslyckad eller lyckad?

[Krippe]

Jag har läst Herman Lindqvists "Napoleon" och börjat läsa David G. Chandlers "The Campaigns of Napoleon" som båda hävdar att Kontinentalblockaden var rätt lyckad under de första åren. Det står också att Napoleon under Englands svältkris efter hennes dåliga skördar 1808 och 1809 lät exportera franskt och holländskt vete till England för att dränera hennes guldreserver. Detta verkar för mig helt logiskt eftersom att det var Englands ekonomi Napoleon såg som deras främsta styrka. Men jag läser nu samtidigt boken "Napoleon 1812" där författaren hävdar att det var ett fruktansvärt misstag av Napoleon att godkänna export av vete till England eftersom svälten i England var Napoleons främsta vapen mot landet.

Hur låg det till egentligen? Vilka av författarna har rätt?

Har ni mer bra information om kontinentalblockaden så uppskattar jag om ni skulle kunna dela med er eftersom dettaa hör till det mest intressanta av det jag läst.

tack

Mvh Kristian Nilsson

[Mathias Forsberg]

Ett problem var väl att det knappt fanns någon "blockad" att tala om. Handeln flödade över engelska kanalen. Napoleons vicekung i Nederländerna (såväl före som efter landet annekterades av Frankrike 1810) och andra handlade öppet med Storbritannien. Osv.

Konceptet som sådant var väl inte helt galet, men Storbritanniens globala position hade blivit så stark att man klarade sig alldeles utan Europa. Vilket de väl tror än idag

/Forsberg

[Krippe]

Jag har förstått problemet med kontinentalblockaden. Det var helt enkelt ett förstort projekt att genomföra mot ett så välstadgat land. Det var bara en fråga om tid innan England skulle hitta andra länder att exportera till. Samma sak, bara en fråga om tid innan de länder som importerat Englands billiga varor började smuggla in varorna.

Men enligt allt jag läst så var det en svår tid för England innan de lyckades lägga om handeln så den flödade relativt normalt.

Största frågan jag hade var väl kort: Hur väl funkade den i början och vad var Napoleons främsta vapen mot England? Försökte han svälta dem eller välta deras ekonomi?

[Perra]

Jag är inte någon expert på området men tycker att det är intressant. Om det var effektivt i början kan jag inte riktigt säga, men att det inte var det efter en tid är helt klart. Det blev helt enkelt för frestande för allt för många att gå runt förbudet...och när hela Ryssland gjorde det var väl kollapsen för systemet helt uppenbart.

Och om Napoleons mål var att svälta engelesmännen eller deras ekonomi är ju en fråga med dubbelt svar, därför att om man fick engelsmännen att ge upp pga svält så var ju saken klar, men att klämma åt deras ekonominerv på detta sätt är egentligen bara ett smart drag i teorin, därför att England var nästan tvunget att fortsätta kriga för att inte helt gå under, de var tvungna att försvara sin kreditvärdighet. Englands statsskuld var ju enorm, på 1760-talet var den uppe i 130 000 000 pund...och att betala tillbaka så stora skulder var omöjligt. Man kunde inte visa sig svag även om man var det. Att förhindra England från att sälja sina industrivaror på världens största marknad, den europeiska, är ju helt klart i teorin ett mycket smart och logiskt grepp. Men Englands situation var för dålig. De skulle förlorat mer på att acceptera sig slagna än att rulla vidare i det oändliga oavsett hur illa det kunde bli.

Den kamp som då började handlade inte om rätt och fel, utan om de båda överlevnadsvärden som uppstod ur den tidiga indsutriella revolutionen. För att England skulle kunna förbli välmående och mäktigt var exporten av dess fabriksvaror av nöden, och för att Frankrike skulle kunna bli välmående och mäktigt måste dess nyfödda industrier skyddas. Som Metternich uttryckte det: "Alla visste att England inte kunde ge efter i den här frågan [sjöfartsproblemet], som för henne var en fråga om liv och död." Och det var just därför att Napoleon insåg detta som han förlitade sig på kontinentalsystemet för att kunna strypa Englands handel och därigenom undergräva dess kreditvärdighet, utan vilket landet inte kunde fortsätta uppbåda fiender mot honom. "Engelsmännens makt" sade han, "vilar endast på det monopol de utövar över andra nationer, och kan endast upprätthållas genom detta.Varför ska de ensamma skörda de frukter som även miljoner andra skulle kunna skörda?" Och om igen: "Välfärden för det Europa som verkar hölja henne [England] med välvilja betyder intet för Londons köpmän. De skulle offra varenda stat i Europa, rent av i hela ärlden, bara för att gynna någon av sina spekulationer. Om deras skuld inte var så stor skulle de kanske vara mer resonliga. Det är nödvändigheten av att betala denna, av att bibehålla sin kreditvärdighet, som driver dem vidare,"

I sin kamp mot England såg han "den grundläggande lösningen på alla de frågor" som "oroade världen och rent av enskilda människor". England var därför, som han sade till Caulaincourt, hans enda fiende: "han motarbetade endast engelsmännen", och "eftersom deras handel hade förgreningar överallt var han tvungen att förfölja dem överallt". Det var ur denna förföljelse som tanken på ett världsimperium uppstod. Från att ha varit ett vapen för att krossa England blev kontinentalsystemet till ett redskap med vars hjälp en ny världsuppfattning kund förverkligas: en veritabel alexandersk vision - ett Europa förenat i endräkt.

Fuller, de avgörande slagen del III sid 100-101

[Torbjörn Aronsson]

Kontinentalblockaden var en viktig orsak till kriget i Spanien och till att förhållandet till Ryssland blev sämre. Den drabbade den ryska ekonomin som var beroende av att kunna exportera vete och timmer till England.

[Antiscamp]

Helt visst. Upprätthållandet av kontinentalblockaden blev indirekt början till slutet för Napoleon. Ingripandet i Spanien och Portugal var, skulle det visa sig, katastrofala åtgärder. Dessutom förstörde kontinentalsystemet relationerna till Ryssland. Det rikliga smugglandet av brittiskt gods till kontinenten gjorde också blockaden relativt ineffektiv och tvingade endast fransmännen att binda stora styrkor vid kusterna. Göteborg blev bland annat ett centrum för smugglingen och blomstrade under dessa år.

För övrigt Herman Lindqvists "Napoleon" är det bästa verket på svenska om kejsaren och hans tid. Bra att du nämner den excellenta boken! Om du inte redan har den, köp Chandlers "Encyclopedia of the Napoleonic Wars". Där finns en hel del nyttigt för den som är intresserad av denna tid i historien.

Cheers.

[Royal Navy]

Detta inlägg har i och för sig kanske inte i denna tråda att göra, men jag kan inte låta bli att skriva ändå. Det gäller Herman Lindqvists Napoleonbiografi. Vad denna bok anbelangar så måste man erkänna att den innehåller en hel del intressant om Napoleon, i synnerhet saker som jag själv inte visste om. Att sedan säga att det är en bra bok är att överdriva. Tvärt om är den en kvalificerad rappakalja. Den är dåligt korrekturläst, vilket i och för sig inte är Herman Lindqvists fel utan förlagets. Men den innehåller dessutom stora mängder med faktafel som borde studerats mer noggrant. Dessutom är boken så totalt avsaknande av kritik om Napoleon själv att man nästan tror att det är "gud-på-jorden" som beskrivs. En mera nyanserad bok hade varit klart att föredra, faktfel eller inte.

[Torbjörn Aronsson]

Varför inte skriva en recension av Lindqvists bok här på Skalman? Förutsatt att det skapas en kategori för denna tidsperiod, så det här är väl egentligen två förslag.