Ett av den svensk-finska historiens mest diskuterade ämnen torde vara Sveaborgs kapitulation 1808. Ännu har jag inte sett detta ämne nämnas på detta forum.
Jag minns att Herman Lindqvist gjorde en dokumentär om ämnet där han argumenterade för att Sveaborgs position var omöjlig att försvara och att enda lösningen för Cronstedt var att kapitulera. Herman Lindqvist ska då alltid vara tvärtemot. Å andra sidan, är dock den accepterade versionen av händelsen att Cronstedt begick Sverige-Finlands värsta landsförräderi när han gav upp.
Stora delar av den svenska skärgårdsflottan föll i ryssarnas händer. Det betydde att när de svenska skärgårdsoperationerna vid Åland-Åbo kom igång under sommaren 1808, var det svenskbyggda fartyg med rysk bemanning man kämpade emot! En hel rad av rikets förnämsta regementen kapitulerade inför ryssarna vid Sveaborg. Och dessutom gick den svenska krigsplanen i stöpet - krigsplanen som innebar att huvudarmén skulle retirera norrut, medan Sveaborg upprätthöll motståndet i södra Finland, och sedan, när isarna smälte, skulle förstärkningar från Sverige inskeppas. Gode Gud, vilken katastrof!
Ja, katastrof. Och att inte bjuda något som helst nämnvärt motstånd är helt oförlåtligt. Men det var inte bara Cronstedts fel.
(Åh. För övrigt. Man kan kanske dra lite paralleller till Singapores fall under andra världskriget. Britterna hade riktat sitt tunga artilleri ut mot havet. Men japanerna kom inte från havet. De kom till lands, över Malackahalvön.)
Cheers.
Sveaborgs kapitulation
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
På långsikt tror jag Sveaborgs kaputilation var oundviklig, Sverige var inte 1808-09 i stånd att att vinna ett krig på egen hand mot stormakten Ryssland. Men min åsikt är att Cronstedt sålde sig för billigt och agerade alldeles för tafatt och handlingsförlamat (märkligt nog med tanke på den handlingskraft han visat som befälhavare under Gustav III ryska krig). Cronstedt skulle givetvis ha bränt ner Helsingfors så ryssarna förvägrades tak över huvudet under belägringen. Sveaborg var välförsvarat och hade gott om förråd, det hade kunnat stå ut ytterligare ett tag. Sedan fick väl Cronstedt bära hundhuvudet för ett misslyckat krig men det är en annan sak...
Fallet Singapore är lite speciellt även om det liknar Sveaborg en aning. Singapores fall var en kombination av en inkompetent befälhavare, Percival, och det stora grälet som RAF, RN och armén haft om Singapores försvar under 1920- och 30-talet. Där de "konservativa" RN och armén fick sin vilja igenom gentemot RAF. Sedan blev inte Singapore i närheten av den imponerande fästningen som först hade tänkts. Ekonomin och rustningsbegränsningar satte stopp för det.
Fallet Singapore är lite speciellt även om det liknar Sveaborg en aning. Singapores fall var en kombination av en inkompetent befälhavare, Percival, och det stora grälet som RAF, RN och armén haft om Singapores försvar under 1920- och 30-talet. Där de "konservativa" RN och armén fick sin vilja igenom gentemot RAF. Sedan blev inte Singapore i närheten av den imponerande fästningen som först hade tänkts. Ekonomin och rustningsbegränsningar satte stopp för det.
-
-Klingberg-
- Medlem
- Inlägg: 42
- Blev medlem: 16 september 2004, 19:07
- Ort: viken
Exakt min mening. Bränt och sänkt hela flottan - åtminstone. Jag har dock för mig att Sveaborg ("Nordens Trafalgar") riktigt gott skulle ha kunnat utstå en längre och hård belägring. Åtminstone tills våren när förstärkningar hade kunnat landsättas. Nåja. Det är ju en hypotetisk fråga detta.
på en annan tråd här på forumet var jag inne och diskuterade lite konspirationsteorier. En sådan konspiration som man kan tänka sig i fallet Sveaborg, var att Cronstedt hade något slags hemlig överenskommelse med ryssarna. But that's quite a long shot, innit?
Cheers.
på en annan tråd här på forumet var jag inne och diskuterade lite konspirationsteorier. En sådan konspiration som man kan tänka sig i fallet Sveaborg, var att Cronstedt hade något slags hemlig överenskommelse med ryssarna. But that's quite a long shot, innit?
Cheers.
-
-Klingberg-
- Medlem
- Inlägg: 42
- Blev medlem: 16 september 2004, 19:07
- Ort: viken
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
När Ryssen kom til Sveaborg 1808 var ju kriget redan uppgjort.
Ryssland fick äntligen kontroll över hela Finska Viken, medan Sverige återstäldes med att få hela Norge.
Gustav Adolf schickades til Badenbaden och Nappes goda vän fick flytta inn, med hans Desiree och hennes son.
Eldgivningen vid Sveaborg 1808 var altså ingenting annat enn en symbolhandling.
Vad tusan kunde vel Chronstedt gjort imot fredskontraktet mellan Alexander och Napoleon? Vid att INTE göra motstånd, eller sabotera ressurser - undgick Kronstedt och dermed finska befolkningen - att uthärda represalier och sanktioner i kommande generationer.
Kronstedts beslut var inte taktiskt. Det var strategiskt - och då får förnuftet tala både först och sisst.
Ryssland fick äntligen kontroll över hela Finska Viken, medan Sverige återstäldes med att få hela Norge.
Gustav Adolf schickades til Badenbaden och Nappes goda vän fick flytta inn, med hans Desiree och hennes son.
Eldgivningen vid Sveaborg 1808 var altså ingenting annat enn en symbolhandling.
Vad tusan kunde vel Chronstedt gjort imot fredskontraktet mellan Alexander och Napoleon? Vid att INTE göra motstånd, eller sabotera ressurser - undgick Kronstedt och dermed finska befolkningen - att uthärda represalier och sanktioner i kommande generationer.
Kronstedts beslut var inte taktiskt. Det var strategiskt - och då får förnuftet tala både först och sisst.
Några repressalier mot den finska befolkningen var det aldrig tal om när de ryska trupperna invaderade Finland. Ryssarna hade stränga order från högsta ledningen att behandla finska folket gott och väl. Detta för att göra befolkningen väl inställd till den Kejserliga Dubbelörnens ankomst. Tsaren var inte en dum karl, nej, han såg redan sprickorna i den fransk-ryska alliansen och visste att det bara var en tidsfråga innan Ryssland och Frankrike återigen skulle drabba samman. Och inför det storkriget (som faktiskt kom 1812), behövde Ryssland säkra flanken. Sverige besegrades, och Finland behandlades väl för att undvika folkresningar och oroligheter i norr när Napoleon kom.
Vid Sveaborg var det Sverige Ryssland förde krig mot, inte det finska folket.
Sveaborgs läge osv kan naturligtvis diskuteras. Men min lilla poäng kvarstår. Det var synd och skam att ge upp hela denna enorma samling av rikets krafter utan att ens bjuda motstånd. Reträtten norrut, som genomfördes synnerligen kvickt av herr Klingspor, må ha demoraliserat armén, men kapitulationen av Sveaborg demoraliserade inte bara armén, utan hela riket. Poltava må ha varit en förödmjukelse, men Karl XII bjöd åtminstone tappert motstånd. Sveaborg var en förödmjukelse utan like.
När Sveaborg kapitulerade, i början av Maj 1808, hade den svenska huvudarmén redan gått över i motoffensiv i norra Finland och utkämpade där framgångsrika strider, vilket höjde moralen avsevärt i leden. Om detta visste man naturligtvis ingenting inne på Sveaborg, utan Cronstedt tog tydligen till sig allt som ryssarna proppade i honom. Ryssarna lät bland annat trycka upp falska dagstidningar, med dåliga nyheter för svenskarna, som smugglades in i fästningen. Något koncentrerat artilleribombardemang av fästningen skedde inte. Ryssarna kunde föra fram några kanoner på isen, skjuta nån salva och sedan dra sig bort i all hast när svenskarna replikerade. Geez. Ryssarna hade 3-4000 man utanför Sveaborg. Inne i fästningen satt 6.700 svensk-finska trupper och tryckte, några av rikets förnämsta regementen desutom.
Cronstedt föll för det ryska propagandakriget. Måhända. Trots detta vill jag samtidigt vara så småaktig att jag vill lägga hela skulden på Cronstedt bara. Han hade ju onekligen en hel rad rådgivare och polare som rådde honom till att kapitulera. Men han fick, som någon här redan sade, bära hundhuvudet. Historien har inte varit honom nådig.
Cheers.
Vid Sveaborg var det Sverige Ryssland förde krig mot, inte det finska folket.
Sveaborgs läge osv kan naturligtvis diskuteras. Men min lilla poäng kvarstår. Det var synd och skam att ge upp hela denna enorma samling av rikets krafter utan att ens bjuda motstånd. Reträtten norrut, som genomfördes synnerligen kvickt av herr Klingspor, må ha demoraliserat armén, men kapitulationen av Sveaborg demoraliserade inte bara armén, utan hela riket. Poltava må ha varit en förödmjukelse, men Karl XII bjöd åtminstone tappert motstånd. Sveaborg var en förödmjukelse utan like.
När Sveaborg kapitulerade, i början av Maj 1808, hade den svenska huvudarmén redan gått över i motoffensiv i norra Finland och utkämpade där framgångsrika strider, vilket höjde moralen avsevärt i leden. Om detta visste man naturligtvis ingenting inne på Sveaborg, utan Cronstedt tog tydligen till sig allt som ryssarna proppade i honom. Ryssarna lät bland annat trycka upp falska dagstidningar, med dåliga nyheter för svenskarna, som smugglades in i fästningen. Något koncentrerat artilleribombardemang av fästningen skedde inte. Ryssarna kunde föra fram några kanoner på isen, skjuta nån salva och sedan dra sig bort i all hast när svenskarna replikerade. Geez. Ryssarna hade 3-4000 man utanför Sveaborg. Inne i fästningen satt 6.700 svensk-finska trupper och tryckte, några av rikets förnämsta regementen desutom.
Cronstedt föll för det ryska propagandakriget. Måhända. Trots detta vill jag samtidigt vara så småaktig att jag vill lägga hela skulden på Cronstedt bara. Han hade ju onekligen en hel rad rådgivare och polare som rådde honom till att kapitulera. Men han fick, som någon här redan sade, bära hundhuvudet. Historien har inte varit honom nådig.
Cheers.
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
Cronstedt är igentligen ett eget kapitel och framstår för mig en gåta. Han var en av Gustav III skickligaste befälhavare om inte tom den skickligaste och visade stort kunnande under dennes ryska krig på 1790-talet. Hur han sedan drygt 20 år sedan kunde agera så tafatt mot samma fiende kan man fråga sig. Mutat? Defalistisk? Förrädare? Humanist? Jag har ingen aning...
Sen som jag tidigare har sagt så var Sveriges strategiska läge 1808-09 mycket svårt, vi hade inte stöd av någon annan stormakt som hade kunnat ge effektiv hjälp (Frankrike, Preussen, England). Det kan man till stor del lasta Gustav Adolf och hans inkompetenta utrikespolitik som isolerat oss. Utan hjälp så hade nog kriget förr eller senare sluta på ett sätt, må så vara att vi kanske fått behålla områden som Åland.
Sen som jag tidigare har sagt så var Sveriges strategiska läge 1808-09 mycket svårt, vi hade inte stöd av någon annan stormakt som hade kunnat ge effektiv hjälp (Frankrike, Preussen, England). Det kan man till stor del lasta Gustav Adolf och hans inkompetenta utrikespolitik som isolerat oss. Utan hjälp så hade nog kriget förr eller senare sluta på ett sätt, må så vara att vi kanske fått behålla områden som Åland.
Yes. Cronstedt är onekligen lite av ett mysterium. Hjälten från Gustav III:s krig förvandlas i en handvändning till förrädaren från Gustav IV:s. Det är inte utan att man undrar vad som ligger bakom allt detta.
Nåja. Förutom Sveaborgs kapitulation, var ju Finska kriget en enda lång rad av svenska misstag och försummelser. Krigsutgången var i stort sett given, vill jag våga påstå. Ledningen i Stockholm sände inga förstärkningar till de kämpande i Finland, och väl när förstärkningar sattes in, var de för fåtaliga. I Stockholm såg man på saken som så att man utkämpade ett tvåfrontskrig, eftersom Danmark-Norge hotade. Franska trupper - under en viss Bernadotte (!) - stod i Danmark och var beredda att invadera Skåne! Därför höll den svenska regeringen stora truppförband kvar i moderlandet.
Och faktum är att Storbritannien erbjöd hjälp. Royal Navy såg till så att fransmännen och danskarna inte kunde ta sig över till Skåne. 10.000 brittiska soldater sändes även till Sverige, men kungen lät dem inte landstiga! I stället sändes dessa trupper för att bekämpa fransmännen i Spanien. Om dessa 10.000 rödrockar tillåtits landstiga i och beskydda Skåne, kunde stora svenska förband ha lösgjorts för kriget i Finland. Men som alltid - var det kung Gustav IV som stäckte detta.
Cheers.
Nåja. Förutom Sveaborgs kapitulation, var ju Finska kriget en enda lång rad av svenska misstag och försummelser. Krigsutgången var i stort sett given, vill jag våga påstå. Ledningen i Stockholm sände inga förstärkningar till de kämpande i Finland, och väl när förstärkningar sattes in, var de för fåtaliga. I Stockholm såg man på saken som så att man utkämpade ett tvåfrontskrig, eftersom Danmark-Norge hotade. Franska trupper - under en viss Bernadotte (!) - stod i Danmark och var beredda att invadera Skåne! Därför höll den svenska regeringen stora truppförband kvar i moderlandet.
Och faktum är att Storbritannien erbjöd hjälp. Royal Navy såg till så att fransmännen och danskarna inte kunde ta sig över till Skåne. 10.000 brittiska soldater sändes även till Sverige, men kungen lät dem inte landstiga! I stället sändes dessa trupper för att bekämpa fransmännen i Spanien. Om dessa 10.000 rödrockar tillåtits landstiga i och beskydda Skåne, kunde stora svenska förband ha lösgjorts för kriget i Finland. Men som alltid - var det kung Gustav IV som stäckte detta.
Cheers.
Martin Hårdstedt har skrivit en nyutkommen bok i ämnet Finska kriget 1808-1809. Där berättar han bland annat om den svenska krigsplanen för ett anfall från Ryssen under vintertid. Svenska armen skulle falla tillbaka till en försörjningsmässigt bättre position i österbotten för att under våren eller försommaren gå till motoffensiv. Detta låter kanske galet i våra öron men detta var enligt Hårdstedt en försvarstaktik som många militärer på den tiden förespråkade för ett land med små resurser men mycket land att retirera till. Sveaborg skulle enligt planen hålla ut tills motoffensiven nådde fram och under tiden försvåra den ryska framryckningen i södra Finland. Så länge Sveaborg var i Svenska händer kunde Sverige hota de långa ryska försörjningslinjerna.
Hårdstedts har i sin bok valt att betrakta kriget just ur försörjningssynpunkt och på så sätt funnit en del intressanta saker tycker jag. Bland annat framhåller han just försörjningsproblemen som en av anledningarna till den svaga svenska prestationen under kriget. Ryssland, kan man tycka, borde ha haft samma problem men de hade "fördelen" av att vara ockupationsmakt och hade därför betydligt lättare att hota med våld om inte allmogen och lokala befattningshavare levereade det som ryska armen behövde. På så sätt kunde ryssen försörja större styrkor än svenska armen i Finland.
I slutet av boken redovisar han sina slutsatser och där konstaterar han att de sporadiska svenska försöken att störa de ryska försörjningslinjerna, speciellt under våren och sommaren 1808 var framgångsrika. Speciellt samtidigt som Sandells band stora ryska styrkor i det inre av Finland. Hade svenska armen gjort bruk av denna taktik i en större omfattning än de gjorde hade kriget kunnat sluta på annat sätt. Att de ryska befälhavarna var bekymrade över sin försörjning finns det gott om belägg för och Hårdstedh redovisar en hel del av dessa. Linjerna var långa och band mycket folk till sitt försvar. Då skulle Svenska armen kanske ha kunnat följa upp framgångarna under motoffensiven sommaren 1808 och driva ryssarna längre söderut/österut än man gjorde. Som det nu blev så hann ryssarna få kontroll på sin försörjning och få fram förstärkningar.
Angående Sveaborg säger Hårdstedt att fästningen absolut skulle ha kunnat hålla ut till juni när den svenska motoffensiven skulle vara igång enligt krigsplanen. Det fanns tillräckligt med förråd och amunition för detta. Sannolikt blev Cronstedh helt enkelt rädd eller åtminstone påverkad av ryssarnas desinformation, propaganda och kanske även övertalning av obstruerande element bland Sveaborgsbefäl. Bl a har jag för mig att en viss Sprengtporten tjänstgjorde på Sveaborg. Han var i sådant fall broder till den Sprängtporten som tidigare erbjudit Tsaren sina tjänster i avsikt att helt enkelt rycka bort Finland från Sverige.
Cronstedth som var en erfaren sjöofficer kände ju till isförhållandena i östersjön och finska viken. Ofta kunde inte skeppen ta sig ur hamnarna förrän i maj och vintern 1808 var hård och lång. Ändå erbjöd han, på eget initiativ, i mars (eller var det april) 1808 en rysk förhandlingsdelegation att kapitulera utan strid om inget svenskt skepp hade nått Sveaborg innan den tredje maj det året. Enligt vad jag funnit så var detta en omöjlighet just pga isförhållandena den våren. Erbjudandet kom som en total överaskning och överruplade de ryska förhandlarna men de nappade naturligtvis. Sveaborg var således uppgivet utan strid och helt mot de tydliga order som Cronstedh fått. Tydligare exempel på orderbrott är svåra att finna. Dessutom var det mot tidens praxis att ge upp en fästning före ett första kraftfullt stormningsförsök.
Om obstruktion förekom på Sveaborg så var det långt från det enda tillfället. Kungens befallningar om bla landstigningar i södra Finland för att stödja Klingspors offensiv sommaren 1808 förhalades, misstolkades och försenades medvetet av befattningshavare som var motsåndare till kungens politik. Följden blev att landstigningarna kom för sent och blev för svaga med onödig blodspillan som följd. möjligtvis påverkade dylikt betende även leveranserna av förnödenheter till trupperna vilket det åtminstone finns tecken på.
Det har förekommit uppgifter om att den svenska armens soldater skulle ha varit underlägsna de ryska stridsvana trupperna. Hårdstedt tillbakavisar dessa påståenden. Det finns gott om exempel från sommaren 1808 då de visade sig fullt tillräckliga sin uppgift.
Angående förstärkningar till Finland: Sverige ställdes ju vid krigsutbrottet inför ett trefrontskrig och man var rädd för en dansk landstigning i södra Sveriga och norsk intrång i Värmland och Jämtland. Därför delades den Svenska armen upp i Tre delar. En i söder mot Danmark, en i väster mot Norge och en i Finland mot Ryssland. Efterhand fick man information som tydde på att t ex de norska förbanden var lite för svaga för att utgöra något större hot och att danskarna inte var så "sugna" på en landstigning som man först trott. Även viss hjälp från England via flottstyrkor lättade situationen. Då kunde styrkor frigöras till Finlands försvar. Det är ju lätt att döma i efterhand men vid den tidpunkten var nog dessa hot nog så reella. Hårdstedt påpekar att när kriget var över och man kunde räkna ihop förlusterna så hade ca 7000 soldater stupat varav hälften kom från Finland och hälften från övriga Sverige.
Nu menar nog inte Hårdstetd att Sverige skulle ha vunnit kriget om Sveaborg stått fast, försörjningen fungerat och ingen obstruerat mot Kungens och armeledningens planer och beslut. Han konstaterar dock att dessa saker hade en klart menlig påverkan på förloppet. Det var känt att relationen mellan Tsaren och Napoleon började svalna. Kanske hade det sett annorlunda ut om kriget dragit ut lite på tiden eller blivit avsevärd svårare för Ryssen? Kanske hade fler framgångar kunnat få igång fler bonderevolter än som var fallet? Kanske avgjordes inte detta krig på slagfältet?
För övrigt tycker jag att denna händelse borde få lite uppmärksamhet vid dess 200-års-jubileum.
Hårdstedts har i sin bok valt att betrakta kriget just ur försörjningssynpunkt och på så sätt funnit en del intressanta saker tycker jag. Bland annat framhåller han just försörjningsproblemen som en av anledningarna till den svaga svenska prestationen under kriget. Ryssland, kan man tycka, borde ha haft samma problem men de hade "fördelen" av att vara ockupationsmakt och hade därför betydligt lättare att hota med våld om inte allmogen och lokala befattningshavare levereade det som ryska armen behövde. På så sätt kunde ryssen försörja större styrkor än svenska armen i Finland.
I slutet av boken redovisar han sina slutsatser och där konstaterar han att de sporadiska svenska försöken att störa de ryska försörjningslinjerna, speciellt under våren och sommaren 1808 var framgångsrika. Speciellt samtidigt som Sandells band stora ryska styrkor i det inre av Finland. Hade svenska armen gjort bruk av denna taktik i en större omfattning än de gjorde hade kriget kunnat sluta på annat sätt. Att de ryska befälhavarna var bekymrade över sin försörjning finns det gott om belägg för och Hårdstedh redovisar en hel del av dessa. Linjerna var långa och band mycket folk till sitt försvar. Då skulle Svenska armen kanske ha kunnat följa upp framgångarna under motoffensiven sommaren 1808 och driva ryssarna längre söderut/österut än man gjorde. Som det nu blev så hann ryssarna få kontroll på sin försörjning och få fram förstärkningar.
Angående Sveaborg säger Hårdstedt att fästningen absolut skulle ha kunnat hålla ut till juni när den svenska motoffensiven skulle vara igång enligt krigsplanen. Det fanns tillräckligt med förråd och amunition för detta. Sannolikt blev Cronstedh helt enkelt rädd eller åtminstone påverkad av ryssarnas desinformation, propaganda och kanske även övertalning av obstruerande element bland Sveaborgsbefäl. Bl a har jag för mig att en viss Sprengtporten tjänstgjorde på Sveaborg. Han var i sådant fall broder till den Sprängtporten som tidigare erbjudit Tsaren sina tjänster i avsikt att helt enkelt rycka bort Finland från Sverige.
Cronstedth som var en erfaren sjöofficer kände ju till isförhållandena i östersjön och finska viken. Ofta kunde inte skeppen ta sig ur hamnarna förrän i maj och vintern 1808 var hård och lång. Ändå erbjöd han, på eget initiativ, i mars (eller var det april) 1808 en rysk förhandlingsdelegation att kapitulera utan strid om inget svenskt skepp hade nått Sveaborg innan den tredje maj det året. Enligt vad jag funnit så var detta en omöjlighet just pga isförhållandena den våren. Erbjudandet kom som en total överaskning och överruplade de ryska förhandlarna men de nappade naturligtvis. Sveaborg var således uppgivet utan strid och helt mot de tydliga order som Cronstedh fått. Tydligare exempel på orderbrott är svåra att finna. Dessutom var det mot tidens praxis att ge upp en fästning före ett första kraftfullt stormningsförsök.
Om obstruktion förekom på Sveaborg så var det långt från det enda tillfället. Kungens befallningar om bla landstigningar i södra Finland för att stödja Klingspors offensiv sommaren 1808 förhalades, misstolkades och försenades medvetet av befattningshavare som var motsåndare till kungens politik. Följden blev att landstigningarna kom för sent och blev för svaga med onödig blodspillan som följd. möjligtvis påverkade dylikt betende även leveranserna av förnödenheter till trupperna vilket det åtminstone finns tecken på.
Det har förekommit uppgifter om att den svenska armens soldater skulle ha varit underlägsna de ryska stridsvana trupperna. Hårdstedt tillbakavisar dessa påståenden. Det finns gott om exempel från sommaren 1808 då de visade sig fullt tillräckliga sin uppgift.
Angående förstärkningar till Finland: Sverige ställdes ju vid krigsutbrottet inför ett trefrontskrig och man var rädd för en dansk landstigning i södra Sveriga och norsk intrång i Värmland och Jämtland. Därför delades den Svenska armen upp i Tre delar. En i söder mot Danmark, en i väster mot Norge och en i Finland mot Ryssland. Efterhand fick man information som tydde på att t ex de norska förbanden var lite för svaga för att utgöra något större hot och att danskarna inte var så "sugna" på en landstigning som man först trott. Även viss hjälp från England via flottstyrkor lättade situationen. Då kunde styrkor frigöras till Finlands försvar. Det är ju lätt att döma i efterhand men vid den tidpunkten var nog dessa hot nog så reella. Hårdstedt påpekar att när kriget var över och man kunde räkna ihop förlusterna så hade ca 7000 soldater stupat varav hälften kom från Finland och hälften från övriga Sverige.
Nu menar nog inte Hårdstetd att Sverige skulle ha vunnit kriget om Sveaborg stått fast, försörjningen fungerat och ingen obstruerat mot Kungens och armeledningens planer och beslut. Han konstaterar dock att dessa saker hade en klart menlig påverkan på förloppet. Det var känt att relationen mellan Tsaren och Napoleon började svalna. Kanske hade det sett annorlunda ut om kriget dragit ut lite på tiden eller blivit avsevärd svårare för Ryssen? Kanske hade fler framgångar kunnat få igång fler bonderevolter än som var fallet? Kanske avgjordes inte detta krig på slagfältet?
För övrigt tycker jag att denna händelse borde få lite uppmärksamhet vid dess 200-års-jubileum.
Senast redigerad av 2 Razor, redigerad totalt 14 gång.
-
Ragnar Svedje
- Medlem
- Inlägg: 1157
- Blev medlem: 30 mars 2005, 14:00
- Ort: Stavanger
Intressant tråd!
Hur bedrevs den svenska krigföringen rent praktiskt när det gäller störandet av de ryska underhållslinjerna?
Var det kavalleri som red ut över isen nattetid och sedan smög runt de belägrande styrkorna och vidare in i Finland och gjorde korta räder mot ryska förnödenhetskolonner?
Vad händer med Cronstedt efter kriget, blev han ställd inför krigsrätt?
Hur bedrevs den svenska krigföringen rent praktiskt när det gäller störandet av de ryska underhållslinjerna?
Var det kavalleri som red ut över isen nattetid och sedan smög runt de belägrande styrkorna och vidare in i Finland och gjorde korta räder mot ryska förnödenhetskolonner?
Vad händer med Cronstedt efter kriget, blev han ställd inför krigsrätt?
Definitivt. Men så är det ju en intressant och ytterst dramatisk episod i Svensk och Finsk historia. Själv fick jag nästan lite ståpäls efter att ha läst Hårdstedts bok och kikat lite på andra källor. Tänk själv: Krig, landet hotas från flera håll, en tredjedel av landet erövras av främmande makt, Försvarsstrider i Norrland, Adelsparre tar delar av västra armen och tågar mot Stockholm, kungen avsätts med stöd av militären etc etc.Ragnar Svedje skrev:Intressant tråd!
Jag uppfattar Hårdstedt som om det var sporadiska räder snarare än en planerad strategi. Om jag kommer ihåg korrekt så var det mest Sandells trupper som störde den ryska försörjningen. Jag kan inte påminna mig om han beskrev speciellt ingående hur de gick tillväga.Ragnar Svedje skrev:Hur bedrevs den svenska krigföringen rent praktiskt när det gäller störandet av de ryska underhållslinjerna?
Var det kavalleri som red ut över isen nattetid och sedan smög runt de belägrande styrkorna och vidare in i Finland och gjorde korta räder mot ryska förnödenhetskolonner?
Sverige ville ställa Cronstedt inför rätta (tillsammans med flera andra som ansågs ha uppträtt förädiskt). Ryssland krävde dock amnesti efter kriget. Anledningen var nog att man inte ville ha någon form av bråk eller lynchstämning i Finland som kunde äventyra situationen för de nya makthavarna. Sverige fick rätta sig efter det. Jag tror att Cronstedt drog sig tillbaka till sin egendom i Finland. Så här skriver Wikipedia om Carl Olof Cronstedt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Olof_CronstedtRagnar Svedje skrev:Vad händer med Cronstedt efter kriget, blev han ställd inför krigsrätt?