Tillägnad vår saknade medlem Stellan Bojerud
-
Ereyk
- Utsparkad
- Inlägg: 358
- Blev medlem: 5 maj 2003, 22:55
- Ort: Lund
-
Kontakt:
Inlägg
av Ereyk » 7 september 2003, 02:20
Mörner skrev:Väldigt intressant det Ereyk skriver om.... Men jag måste tyvärr ställa frågan: vilka är dina källor?! Jag har själv aldrig sett dessa fakta, men finner dem samtidigt inte orealistiska... Jag tror personligen inte på fakta som är "vedertagen".
Tack på förhand
/Carl Mörner
Källor:
Först och främst NE:s avsnitt om första världskriget, sedan har en släkting till mig som har bott i Tanzania (dvs f.d. Tyska Östafrika) berättat en del om landet och dess historia för mig.
Paul von Lettow-Vorbeck föddes i Saarlouis, deltog i såväl Boxarupproret som i stamkrigen i Tyska Sydvästafrika. Efter WW1 så blev han avskedad i samband med Kappkuppen 1920, p.g.a. sitt stöd för kuppen. Han var konservativ men antinazist, och försökte organisera ett konservativt motstånd mot Hitler men misslyckades. Därefter levde han mer eller mindre tillbakadragen med en liten pension (som kom ifrån hans f.d. ärkefiende Jaan Smuts) så dog han 1964 i Hamburg. Han är hedersmedborgare i staden Saarlouis.
/Erik, alias Ereyk
-
varjag
- Saknad medlem †
- Inlägg: 48101
- Blev medlem: 24 april 2002, 12:53
- Ort: Australien
Inlägg
av varjag » 7 september 2003, 14:35
Den tyska lätta kryssaren Köningsberg, var baserad i Tyska Ostafrika vid krigsutbrottet. Hon gick till sjoss och sankte ett par brittiska handelsfartyg i Mosambique passagen och upp mot Aden, vad jag minns. For Engelska Flottan var det som att kora en pinne genom ett getingbo och 'dom gick ballistic' som det sages idag - for att sanka Konigsberg. Fartyget var koleldat och det var svaart faa tag paa kol - saa kryssaren drog sig tillbaka in i Rufufu-floden - utom rackhaall for Royal Navy. Britterna gav sig inte - utan skickade s.k. 'monitorer' - d.v.s. grundgaaende praamar med kanoner uppfor floden och lyckades till slut forstora kryssaren. Men inte innan, besattningen, von Lettow och hans Askaris hade demonterat en del av kanonerna och släpat dem med sig tillsammans med ammunition - som kom att utgjora en vasentlig den av det tyska artilleriet i Östafrika.
-
Frogman
- Medlem
- Inlägg: 1166
- Blev medlem: 15 februari 2003, 22:27
- Ort: Sverige
Inlägg
av Frogman » 5 januari 2004, 21:54
Pågick sjöslag också på Tangayika sjön, nån Tysk båt blev sänkt och sedan bärgad för att fortfarande vara i trafik!
Helt otroligt egentligen att en 90 år f.d sjunken båt är i passagerar trafik i Afrika!
-
Henke
- Medlem
- Inlägg: 1226
- Blev medlem: 25 september 2003, 18:27
- Ort: Stockholm
Inlägg
av Henke » 7 januari 2004, 17:42
Frogman skrev:Pågick sjöslag också på Tangayika sjön, nån Tysk båt blev sänkt och sedan bärgad för att fortfarande vara i trafik!
Helt otroligt egentligen att en 90 år f.d sjunken båt är i passagerar trafik i Afrika!
Jo, den är fortfarande i trafik såvitt jag vet. MV Liemba heter den numera.
Här finns lite mer info och bilder:
http://www.allatsea.co.za/africanships.htm
Henrik
-
LasseMaja
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 4809
- Blev medlem: 22 januari 2003, 08:19
- Ort: Dalarna
Inlägg
av LasseMaja » 10 januari 2004, 14:26
Jag har en bra och rolig roman som handlar om kriget i östafrika, den heter "Glasskriget" och är skriven av William Boyd, ISBN 91-0-046194-6.
-
SuperPalle
- Medlem
- Inlägg: 1532
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
- Ort: I19
Inlägg
av SuperPalle » 10 januari 2004, 14:32
Vad handlar den om då?
-
LasseMaja
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 4809
- Blev medlem: 22 januari 2003, 08:19
- Ort: Dalarna
Inlägg
av LasseMaja » 10 januari 2004, 22:20
Den handlar om kriget i Östafrika sett ur några brittiska och tyska koloninial-nybyggares perspektiv. Plötsligt så blir grannfarmaren ens värste fiende och man måste gå ut i ett krig man inte vet så mycket om, men som det ändå är självklart att man deltar i.
-
BeauGeste
- Medlem
- Inlägg: 38
- Blev medlem: 5 december 2003, 12:49
- Ort: Småland
Inlägg
av BeauGeste » 13 januari 2004, 07:31
Skulle bara ge ett lästips till.
Byron Farwells
The Great war in Africa.
Den tycker jag ger en rätt bra bild av vad som hände.
mvh Calle
-
diskutera
- Medlem
- Inlägg: 442
- Blev medlem: 18 februari 2004, 20:51
- Ort: Bengts gärde
Inlägg
av diskutera » 24 februari 2004, 11:07
úpp
-
uddevalla
- Medlem
- Inlägg: 30
- Blev medlem: 23 juli 2003, 19:07
- Ort: Uddevalla
Inlägg
av uddevalla » 3 maj 2004, 00:01
tobbe skrev:Intressant det här och två frågor till har jag
Hur kom det sig att afrikanerna kämpade med så bra moral med tyskarna som ockuperade deras land?
Om man inte läser historia, utan även religion, framkommer det att av de olika koloniala imperierna som kalasade på Afrika var tyskarna de enda som i stort sett lät de svarta behålla sin kultur och sina traditioner intakta. Bl.a. fick kristna missionärer naturligtvis verka i de tyska kolonierna, men det förkom ingen tvångskonvertering. Detta är knappast hela sanningen, men att låta folk behålla kultur, tro och tradition brukar underlätta en god relation till lokalbefolkningen.
-
diskutera
- Medlem
- Inlägg: 442
- Blev medlem: 18 februari 2004, 20:51
- Ort: Bengts gärde
Inlägg
av diskutera » 22 mars 2006, 09:15
Relativt många tyska resurser i Namibia och ett ganska stort reträttområde. Tyskarna borde väl ändå ha kunnat hålla städer som Windhoek för att binda upp allierade truppstyrkor. Föll även portugisiska kolonialarmén in från Angola?
-
M Corleone
- Medlem
- Inlägg: 361
- Blev medlem: 19 februari 2004, 11:54
- Ort: Luleå
Inlägg
av M Corleone » 22 mars 2006, 12:04
Jo men det hade bara lett till att de allierade kunde koncentrera sina trupp styrkor till ett ställe med ett säkert tyskt nederlag som följd (om än förr eller senare). Smartast var att göra som tyskarna i Östafrika, räder och bakhåll och sedan glida undan när de allierade kom.
Vidare så måste man säga att mycket av särskilt den brittiska krigsföringen utanför Europa kom att kännetecknas av förvirring och slöseri med resurser. På västfronten var det krigsministeriet och senare generalstaben som skötte krigföringen. Utanför Europa skulle kolonialministeriet, marinministeriet, krigsministeriet, utrikesministeriet och Indienministeriet alla säga sitt och resultatet blev därefter. Som exempelvis kan man ta Townshends räd mot Bagdad som slutade i en militär katastrof då han och hans armé tvingades kapitulera i Kut till turkarna, räden skedde på Townhends eget initiativ med stöd av Indienministeriet (som Townshend var underställd) tvärtemot krigsministeriets och Kitcheners vilja.