Nomadfolken i Sovjetunionen

pandersson · Inlägg av **pandersson** » 19 augusti 2004, 13:53

Jag skulle gärna få information om hur Sovjetunionen agerade med avseende på de nomadfolk som fanns där sedan tsartiden. Med nomadfolk tänker jag främst på de folk som till stor del inte var bosatta i de större städerna. Mitt intresse gäller först och främst de mindre folkgrupperna som fanns i norr och öst. Exempelvis tjukterna som, vad jag förstått, blev av med stora delar av sin kultur genom en påtvingad urbanisering under Stalintiden. Tips om var information om detta finns uppskattas.

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 19 augusti 2004, 15:51

Stalins utrensiningar drabbade nomadfolk särskilt hårt, eftersom deras näringar oftast var mycket känsliga. T.ex. så tvångsförflyttades alla Sovjetunionens samer (ca 2000 st) till betong-ghettot Lovozero på Kolahalvön, där de tvingades föra en kollektiv rennäring tillsammans med Komer och mansier som hade tvångsförflyttats långt från sina ursprungliga marker i Uralregionen. (Det ska också nämnas att en stor del av de samer som bodde på Kola försörjde sig genom fiske och visste inget om renskötsel som de nu tvingades arbeta med).

De nomadiska kalmükerna som levde på den sydryska stäppen hade lidit svårt under tsaristiskt och kommunistiskt styre och började under VK 2 sammarbeta med tyskarna i ett desperat försök att bli kvitt ryssarnas styre. Stalin hämnades genom att deportera hela den kalmükiska befolkningen (närmare 200 000 personer) till Sibirien, alla buddhistiska tempel förstördes och boskapen beslagtogs. Då kalmükerna fick återvända 1953 hade hälften av dem dött - de har än idag inte lyckats återhämta sig varken befolkningsmässigt eller ekomiskt.

Ett annat mongoliskt folk var Burjaterna, som sällade sig till japanerna för att få hjälp mot Sovjet. Burjaterna förlorade uppskattnigsvis 10 000 i direkta avrättningar och lägervistelser samt ett okänt antal i svält och sjukdomar under Stalineran. Liskom i Kalmükien förstördes buddhistiska tempel, boskapen slaktades och religiös litteratur brändes. Många tusen flydde till Mongoliet, bara för att hamna i klorna på Stalins marionett Choibalsan.

Burjaternas grannar Tuvinerna var mer eller mindre självständiga fram till 1944 då deras autonoma republik integrerades i Sovjetunionen varpå många råkade ut för samma öde som Burjaterna. Tuvinerna är liksom burjaterna, mongolerna och kalmükerna buddhister - och det är inte förvånande att alla deras kloster brändes och lamorna sköts

De sibiriska folken och de övriga centralasiatiska folken vet jag inte så mycket om, men ju mer isolerade de var desto bättre verkar de ha klarat sig.

/Mikael

pandersson · Inlägg av **pandersson** » 23 augusti 2004, 09:28

Tackar Djinghis Khan,

när började denna kollektiviseringspolitik? Var det i början av 30-talet? Vet du även hur språket och övriga kulturella uttrycksmedel behandlades? Efter Stalins död, då möjligheten att återvända kom, fanns det fortfarande restriktioner med avseende på språk och bosättning?

sibiriska tigern · Inlägg av **sibiriska tigern** » 25 augusti 2004, 00:37

pandersson skrev:Vet du även hur språket och övriga kulturella uttrycksmedel behandlades? Efter Stalins död, då möjligheten att återvända kom, fanns det fortfarande restriktioner med avseende på språk och bosättning?

Om du har t.ex. tillgång till Nationalencyklopedin, titta på kolchos och sovchos, vilka var jordbrukskollektivistiska program som skapades under kommunistiska eran ca. 1930-tal. Andra sökord kan vara bolshevik revolutionen 1917, då man sköt en del shamaner.

Jag vet dock inte vilken litteratur som behandlar dessa saker ingående. Men här är några internetkällor som du kan titta närmare på (inkl. dess länkar):

pandersson · Inlägg av **pandersson** » 25 augusti 2004, 08:12

Elof,

tackar ödmjukast!

Djinghis Khan · Inlägg av **Djinghis Khan** » 26 augusti 2004, 11:10

pandersson skrev:Tackar Djinghis Khan,

när började denna kollektiviseringspolitik? Var det i början av 30-talet? Vet du även hur språket och övriga kulturella uttrycksmedel behandlades? Efter Stalins död, då möjligheten att återvända kom, fanns det fortfarande restriktioner med avseende på språk och bosättning?

Stalin drog igång en stor kollektiviseringskampanj 1929, det var då som samerna råkade riktigt illa ut. För deras del (jag är mest påläst angående Kola-samerna) begränsades språkrättigheterna - barnen fick t.ex. bara tala ryska i skolan, man fick inte fritt framföra traditionella danser och sånger m.m. Över huvut taget utsattes samerna och andra grupper för en förryskningskampanj - Sovjetregimen satte igång med att tvångsförflytta etniska ryssar samt andra ugriska folk till Kola, så att samerna helt skulle uppslukas - på bara tjugo år från 1920-40 ökade Kolahalvöns befolkning med flera hundra tusen ditflyttade invånare. Detta fick till följd att samerna på Kola idag bara utgör några ynka promille av hela befolkningen.

Stalins död ändrade inte så mycket för samerna - de fick bo kvar i Lovozerokollektivet och köra på som förut - dock riskerade man kanske inte längre att bli skjuten som "förradare" och "kulak". För de andra etniska grupperna vet jag inte mycket - kalmükerna fick ju återvända men deras kultur och religion var ju inte tillåten fram till perestrojkan

/Mikael