Polare som beskrev det för mig kallade rörelsen "en förlaga till SSG" men det får man väl ta med en nypa salt...
Någon som vet mer?
Bror Munck
Bror Munck
Jag söker information om något som ska kallas "Munckska kåren" eller liknande. Vet att jag hört något om det innan. Någon typ av rörelse som ska ha varit aktiv efter 1:a vk i Sverige. Samlade in information om "oliktänkande" och ska tydligen ha haft en väpnad gren också.
Polare som beskrev det för mig kallade rörelsen "en förlaga till SSG" men det får man väl ta med en nypa salt...
Någon som vet mer?
Polare som beskrev det för mig kallade rörelsen "en förlaga till SSG" men det får man väl ta med en nypa salt...
Någon som vet mer?
-
Lars Wittstedt
- Utsparkad
- Inlägg: 7
- Blev medlem: 7 januari 2003, 17:18
- Ort: Örebros kommun
..
Min mors far var medlem i Munckska Kåren.
Vet tyvärr inte mycklet mer om det just nu, ska ta reda på mer senare
.
Vet tyvärr inte mycklet mer om det just nu, ska ta reda på mer senare
.
Here we go:
Kan du läsa lite mer om Munck.
Källa:2003-01-09 Källa NationalencyklopedinNationalencyklopedin skrev:Munckska kåren, beväpnad frivillig skyddskår, uppsatt i Stockholm 1927 av pensionerade generalen Bror Munck i samförstånd med polischefen i Stockholm samt med överståthållarens gillande. Kåren, som omfattade ca 2 000 man, skulle "stå till polisledningens förfogande som ett yttersta medel att hävda samhällets nödvärnsrätt i kampen mot samhällets inre fiender", dvs. i första hand kommunisterna. Kåren hölls hemlig men blev känd 1931, varefter den utsattes för häftig kritik från vänsterpressen och vänsterpartierna i riksdagen. Den upplöstes 1932.
Kan du läsa lite mer om Munck.
-
janjansons
- Provmedlem
- Inlägg: 1
- Blev medlem: 6 februari 2004, 18:43
- Ort: Jan
Munks hemliga kår var enligt min mening ett bevis på hur spänd den politiska situationen blivit i Sverige. Utvecklingen drev mot ett ökat användande av våld på bägge sidor. När den Munckska kåren avslöjades i samma veva som skotten i Ådalen 1931 föll, blev läget akut.
Citat: (Grimberg Carl, Svenska folkets underbara öden, band X, P.A.Nordstedt & söners förlag, Stockholm 1963. s. 347)
"Ett vittnesbörd om rädslan för revolutionära omstörtningsförsök efter utländskt mönster är att polismästare Hårleman i Stockholm i insikt om sina klena resurser 1927 accepterade bildandet av en frivillig reservkår, som på polisens anhållan skulle användas för att skydda ”livsviktiga funktioner i samhället”. Kåren räknade omkring 2.000 man, huvudsakligen beväpnade med revolvrar. Några övningar tycks den inte ha haft och i funktion trädde den aldrig. Dess chef var generallöjtnanten Bror Munck. Kåren var hemlig, okänd för den stora allmänheten, och det är en olöst fråga, i vad mån medlemmarna av Ekmans ministär kände till dess tillvaro.”
Med ett europa som åter började smida vapen, såg den nytillträdda socialdemokratiska regeringen för gott att 1932 med förnyad styrka minska tillgången till vapen i samhället. Våld och hot om våld hade setts som ett brott sedan många århundraden, men i och med kommunismens revolutionära väpnade omstörtning av rådande samhällsskick under århundradets första årtionden blev problemet mer akut. Redan innehav av vapen blev nu ett brott, undantaget de fall där innehavaren ansågs ha "behov" av vapnen; "Ansökan om tillstånd att innehava skjutvapen må meddelas allenast enskild person, som för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan antagas ej komma att missbruka det samma." (1934 års vapenkungörelse)
Man kan ju fundera på hur många "illojala element" som ansågs vara i "behov" av vapen. (Jakt som licensgrund förutsatte till exempel under många årtionden att vederbörande, eller någon bekant, kunde styrka att det fanns jaktmark som vapnen kunde användas på. Det var nog inte så många revolutionära fabriksarbetare som fanns vara i "behov" av vapen. Men för säkerhetsskull skulle även innehavarens yrke anges på den vapenlicens som alltid skulle åtfölja vapenägaren när denne hade vapnet med sig.) Myndigheterna såg sig tvingade att som första åtgärd registrera det privata vapeninnehavet, för att därefter kunna "avväpna illojala element" i ett försök att minska risken för väpnad omstörtning av rådande samhällsskick.)
Så, avslöjandet av kåren kan misstänkas varit en bidragande orsak till skapandet av 1934 års vapenkungörelse. I förarbetena hänvisar man också till den tyska riksregeringens desperata (men fruktlösa) försök att avväpna en tysk väpnad kår, -Hitlers SA; "Det kan förtjäna omnämnas, att riksregeringen i Tyskland nyligen utfärdat en förordning, varigenom de därstädes befintliga stormavdelningarna och skyddskårerna förbjödos samt organisationernas militära utrustning beslagtogs. I riksregeringens kommuniké härom heter det bland annat, att upplösandet av dessa organisationer var en nödvändighet för att upprätthålla respekten för statens lagar samt för att kunna vidmakthålla lugn och ordning och bevara statens auktoritet för ytterligare intrång."
Det lustiga är att 1934 års vapenkungörelse, i allt väsentligt, ännu efter dryga 70 år är i kraft ....
Citat: (Grimberg Carl, Svenska folkets underbara öden, band X, P.A.Nordstedt & söners förlag, Stockholm 1963. s. 347)
"Ett vittnesbörd om rädslan för revolutionära omstörtningsförsök efter utländskt mönster är att polismästare Hårleman i Stockholm i insikt om sina klena resurser 1927 accepterade bildandet av en frivillig reservkår, som på polisens anhållan skulle användas för att skydda ”livsviktiga funktioner i samhället”. Kåren räknade omkring 2.000 man, huvudsakligen beväpnade med revolvrar. Några övningar tycks den inte ha haft och i funktion trädde den aldrig. Dess chef var generallöjtnanten Bror Munck. Kåren var hemlig, okänd för den stora allmänheten, och det är en olöst fråga, i vad mån medlemmarna av Ekmans ministär kände till dess tillvaro.”
Med ett europa som åter började smida vapen, såg den nytillträdda socialdemokratiska regeringen för gott att 1932 med förnyad styrka minska tillgången till vapen i samhället. Våld och hot om våld hade setts som ett brott sedan många århundraden, men i och med kommunismens revolutionära väpnade omstörtning av rådande samhällsskick under århundradets första årtionden blev problemet mer akut. Redan innehav av vapen blev nu ett brott, undantaget de fall där innehavaren ansågs ha "behov" av vapnen; "Ansökan om tillstånd att innehava skjutvapen må meddelas allenast enskild person, som för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan antagas ej komma att missbruka det samma." (1934 års vapenkungörelse)
Man kan ju fundera på hur många "illojala element" som ansågs vara i "behov" av vapen. (Jakt som licensgrund förutsatte till exempel under många årtionden att vederbörande, eller någon bekant, kunde styrka att det fanns jaktmark som vapnen kunde användas på. Det var nog inte så många revolutionära fabriksarbetare som fanns vara i "behov" av vapen. Men för säkerhetsskull skulle även innehavarens yrke anges på den vapenlicens som alltid skulle åtfölja vapenägaren när denne hade vapnet med sig.) Myndigheterna såg sig tvingade att som första åtgärd registrera det privata vapeninnehavet, för att därefter kunna "avväpna illojala element" i ett försök att minska risken för väpnad omstörtning av rådande samhällsskick.)
Så, avslöjandet av kåren kan misstänkas varit en bidragande orsak till skapandet av 1934 års vapenkungörelse. I förarbetena hänvisar man också till den tyska riksregeringens desperata (men fruktlösa) försök att avväpna en tysk väpnad kår, -Hitlers SA; "Det kan förtjäna omnämnas, att riksregeringen i Tyskland nyligen utfärdat en förordning, varigenom de därstädes befintliga stormavdelningarna och skyddskårerna förbjödos samt organisationernas militära utrustning beslagtogs. I riksregeringens kommuniké härom heter det bland annat, att upplösandet av dessa organisationer var en nödvändighet för att upprätthålla respekten för statens lagar samt för att kunna vidmakthålla lugn och ordning och bevara statens auktoritet för ytterligare intrång."
Det lustiga är att 1934 års vapenkungörelse, i allt väsentligt, ännu efter dryga 70 år är i kraft ....
Re: Bror Munck
Ja verkligen. Munckska kåren hade ju en tydlig politisk ståndpunkt (med kopplingar till högerextremism) och den var dessutom hemlig för både allmänhet och vår regering. Drivkraften var den starka antikommunismen som fanns inom polis och militär. Det var heller inte ovanligt med en skeptisk hållning mot demokratin speciellt efter försvarsbeslutet 1925 som rustade ned försvarsmakten kraftigt och som av många militärer sågs som landsföräderi. Det skall även ha funnits en föregångare till kåren som bildades 1917.Matte skrev:Polare som beskrev det för mig kallade rörelsen "en förlaga till SSG" men det får man väl ta med en nypa salt?
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Mig veterligen var det på 2000-tals svenska, ren flyt, att vi inte fick en utveckling liknande den i Finland. Hade det i sin tur bildats beväpnade röda garden så hade det mycket väl kunnat gå som det gjorde i Finska inbördeskriget. Givetvis var det andra faktorer som spelade in i Finska inbördeskriget, men grundkomponenten måste väl ändock vara bildandet av beväpnade garden med olika politisk inriktning.
/Robert Sköld
/Robert Sköld