Det beror ju helt på vilket ändamål du har med en dylik karta.
Om det är för att själv skissa fram en egen teori på hur det såg ut så är det bara att sätta igång.
Om det är för att konsturera något slags historisk synsätt över myten så är jag mer skeptisk eftersom man antagligen inte ens tänkte så logiskt och konstruerat som vi är inrutade att göra. Det är som sagt vårt invanda "logos" som gör att vi vill kunna sätta platserna på papper i relation till varandra. Hade vi varit bekväma med att enbart bejaka vårt Mytos så hade vi inte brytt oss. Om du fattar?
dennish skrev:Detta skulle då möjligtvis kunna vara för att fylla alla de tomrum om platser i våra gudasägner.
Kom ihåg att de källor vi har från asatron är ganska bristfälliga. Vi pratar om en religion som var allmänt utbredd över skandinavien med enbart muntlig tradition. Det bör ha funnits hur mycket beskrivningar och berättelser som helst, men några fragment av dem har bevarats i text av kristenheten. Var noga att poängtera på en dylik karta att det är en fri tolkning du gör, det finns allt för många därute som tar ett skrivet ord eller en bild som dagens sanning. Vi behöver inte fler historieförvrängare än det redan finns.
dennish skrev:
Dessutom är det ju den mytiska världsbilden jag försöker bilda mig en uppfattning om, inte den logiska.
Jag vet att moderna asatroende samfund har en del litteratur på ämnet, har för mig jag bläddrat förbi en del skisser över det du söker i dylik litteratur. Men var försiktig med sanningshalten i dem då en del inte ens försöker tolka allt efter de källor som finns om asatron utan har lagt in egna tolkningar från sina egna "uppenbarelser". Det finns dock en hel del personer med ruskigt bra koll i dom här kretsarna också, det gäller bara att sålla agnarna från vetet.
dennish skrev:
En intressant fråga jag hade var dock om man hade fått inspiration fån sina mytiska platser från existerande platser.
Antagligen ja... Det är lite som att en blind inte har relation till färger, men har en egen tolkning vad en viss färg innebär utifrån det hon själv upplevt. Man relaterar ju allt till saker man känner till. Om jag tänker på Tor i sin vagn så ser jag honom på en himmel som JAG sett hilen, kanske från en film eller från en flygfärd. Men har man inte sett filmer eller flugit så blir det himlen över huvet på en... Ujj, flummigt, men du fattar nog vad jag menar.
Eftersom det är en religion som burits av en muntlig tradition så är det inte helt otorligt att berättare har vävt in platser som han själv besökt, alternativt hört någon berätta om. Som berättare av en historia så blir det ju extra intressant om man väver in moment som lyssnaren känner igen. Jag har svårt att tänka mig att man inte gjorde det när man berättade för sina barn om gudarnas liv och leverne.
Om man ska anta att ens gudomar har minsta relation till ens eget liv så blir man nog tvungen att placera dom i en ganska nära omgivning.
