Hej, jag har genom mitt intresse för svensk åldringsvård försökt klargöra hur vi tog hand om våra gamla förr. Ättestupan är ett begrepp jag snubblar över allt som oftast, och nu vill jag veta huruvida det ligger någon sanning i detta begrepp eller ej?
Min ringa forskning har kunnat konstatera följande. I Gautreks saga nämns ättestupan, men jag undrar om det finns andra samtida verk som nämner liknande saker?
Om man leker med tanken att ättestupan verkligen existerat i dåtidens samhälle. Hur tror ni ceremonin kring dessa dödsritualer kan ha sett ut?
Ättestupan
Hej.
Det blir kanske intressant för dig att kolla på den här artikeln i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=215589
Det blir kanske intressant för dig att kolla på den här artikeln i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=215589
Men ättestupan är en bluff, en tidig klintbergare, genomskådad redan av Uppsalaprofessorn Adolf Noreen och slutgiltigt nedmonterad av ett koppel forskare under 1990-talet. De avslöjade att ättestupan är ett isländskt skämt med tidigmedeltida svenskar, som ofta skildras som dumma, hedniska och efterblivna. Utan denna humanistiska forskningsinsats skulle vi ha fortsatt att tro våra förfäder om dumheter som bara beror på medeltida islänningars "Sverigeskämt".
En annan drastisk lösning på åldringsvården enligt folklig tradition är den s.k. ätteklubban. Fanns en intressant artikel i Corren om en för någon vecka sedan. I korthet så är det en klubba, närmast en slägga, i trä. Själva "slägghuvudet" är knappt halvmetern långt och det tunna skaftet är nästan två meter långt. Det långa skaftet var till för att hela släkten skulle kunna hålla i det och i god kollektiv koordinering slå gammelfarfar i knoppen så han lämnade in och slutade vara en sån belastning på alla.
Dagens snustorra forskare klassar klubban som en tingest för att slå sönder hårda jordkockor med under vårbruket. Bah. Jag gillar ätteklubbsteorin bäst, men jag undrar om den inte kunde vara en sådan klubba som användes för att klubba jordtätningen på kolmilor med så de blev täta?
Dagens snustorra forskare klassar klubban som en tingest för att slå sönder hårda jordkockor med under vårbruket. Bah. Jag gillar ätteklubbsteorin bäst, men jag undrar om den inte kunde vara en sådan klubba som användes för att klubba jordtätningen på kolmilor med så de blev täta?
-
SolitaryMan
- Medlem
- Inlägg: 319
- Blev medlem: 13 juni 2003, 09:16
- Ort: Stockholm
Tyvärr är det där också en missuppfattning, som härrör sig till en felaktig översättning från fornnordiskan. Det korrekta begreppet är inte "ätteklubba" utan "ättiksklubben", en exklusiv ordensliknande sammanslutning av stormän i Svealand som älskade ättika. De gamla isländska manuskripten talar om hur den höll sina hemlighetsfulla möten i avlägsna skogsgläntor, där man drack hela dryckeshorn fyllda med ättika och gick därifrån med munnarna så hopsnörpta att de inte kunde tala på en vecka.Sarvi skrev:En annan drastisk lösning på åldringsvården enligt folklig tradition är den s.k. ätteklubban. Fanns en intressant artikel i Corren om en för någon vecka sedan. I korthet så är det en klubba, närmast en slägga, i trä. Själva "slägghuvudet" är knappt halvmetern långt och det tunna skaftet är nästan två meter långt. Det långa skaftet var till för att hela släkten skulle kunna hålla i det och i god kollektiv koordinering slå gammelfarfar i knoppen så han lämnade in och slutade vara en sån belastning på alla.
Dagens snustorra forskare klassar klubban som en tingest för att slå sönder hårda jordkockor med under vårbruket. Bah. Jag gillar ätteklubbsteorin bäst, men jag undrar om den inte kunde vara en sådan klubba som användes för att klubba jordtätningen på kolmilor med så de blev täta?
/Martin
PS
Minns en bit ur ett radioprogram hörde på bilradion för några år sedan. De refererade till modern svensk arkeologiskt forskning. De har då grävt ut ett gravfält från vikingatiden (samkört resutlat av utgrävningar?).
Nej, det fanns knappt några sönderbrutna gammelmanslik. I själva verket var det ganska gott om skelett efter äldre människor, kvinnor och män, som levt länge och uppenbarligen dött fridfullt i sin egen säng.
Ättestupan är således en myt, och vanäran av att dö i sin egen säng är i det stora hela också en myt.
Nej, det fanns knappt några sönderbrutna gammelmanslik. I själva verket var det ganska gott om skelett efter äldre människor, kvinnor och män, som levt länge och uppenbarligen dött fridfullt i sin egen säng.
Ättestupan är således en myt, och vanäran av att dö i sin egen säng är i det stora hela också en myt.
Sverre utbrister smått indignerat:
Javisst är din uppgift högintressant. Frågan är om det skall ses som belägg att någon form av ättestupa fanns hos germanska heruler, eller om även detta är en myt. Väldigt mycket av det som de romerrska historikerna skrev var more or less rena myter, ett slags motspeglar av det romerska samhället. Detta har man sett genom liknande arkeologiska undersökningar som jag hänvisat till.
Sverre, mitt inlägg var inte ett motreplik till din intressanta uppgift om Prokorpius och herulerna, utan det var tänkt som en i raden av inlägg.Det är möjligt att så är fallet...men nu talar jag om germaner och inte vikingar!
Javisst är din uppgift högintressant. Frågan är om det skall ses som belägg att någon form av ättestupa fanns hos germanska heruler, eller om även detta är en myt. Väldigt mycket av det som de romerrska historikerna skrev var more or less rena myter, ett slags motspeglar av det romerska samhället. Detta har man sett genom liknande arkeologiska undersökningar som jag hänvisat till.
Sverre. Det är OK!
Levde Prokorpius med och bland germanerna? Intressant, då är han åtskilligt mera trovärdig är de flesta andra av samtida historiker, som mest satt om inte i sin studerkammare så väldigt ofta minglade i maktens korridorer och antecknade intrycken från snacket i innerkretsarna (det är därför de är så intressanta - det är ofta inte mycket historisk och geografisk sanning vi får från dem, men vi får i varje fall förstklassiga ekon av hur den romerska eliten resonerade).
Levde Prokorpius med och bland germanerna? Intressant, då är han åtskilligt mera trovärdig är de flesta andra av samtida historiker, som mest satt om inte i sin studerkammare så väldigt ofta minglade i maktens korridorer och antecknade intrycken från snacket i innerkretsarna (det är därför de är så intressanta - det är ofta inte mycket historisk och geografisk sanning vi får från dem, men vi får i varje fall förstklassiga ekon av hur den romerska eliten resonerade).
Har sett en film med det temat (bra rulle, minns inte namnet), men det behöver ju inte vara sannare för det.Hexmaster skrev:Hittade en japansk ättestupa: Obasute. Det betyder "göra sig av med gamla kvinnor" och är ett berg dit man tog sådana som inte längre behövdes. Är det sant? Folketymologi? Tydligen finns det flera berg Obasute men det är väl ett mindre problem i sammanhanget.
/ Probstner
Har stött på flera filmer under googlandet. En är Narayama Bushiko från 1958, "based on the novel by Shichiro Fukuzawa".
http://www.filmref.com/directors/dirpag ... shita.html
Just NU minns jag en barnbok jag läste som liten - dagisthriller - den gick ut på att far i huset stoppade ner farfar i en korg på ryggen för att bära bort honom till stupan/Obasute/slutförvaringen. Den lilla pojken springer efter och ropar åt far att ta vara på korgen - "Varför det?" - "För att jag ska kunna bära iväg dig när du blir gammal!" - Varefter far fegar ur.
Det utspelades i Asien nånstans, minns ej var. Vilken sanningshalt det förväntades ha - tja. Måhända berättelser av den här sorten är en sorts världsvid vandringssägen? I ättestupans fall vet vi att det hela är osant, så som det delgivits oss, men sen så blir det svårare med bevisningen.
http://www.filmref.com/directors/dirpag ... shita.html
Just NU minns jag en barnbok jag läste som liten - dagisthriller - den gick ut på att far i huset stoppade ner farfar i en korg på ryggen för att bära bort honom till stupan/Obasute/slutförvaringen. Den lilla pojken springer efter och ropar åt far att ta vara på korgen - "Varför det?" - "För att jag ska kunna bära iväg dig när du blir gammal!" - Varefter far fegar ur.
Det utspelades i Asien nånstans, minns ej var. Vilken sanningshalt det förväntades ha - tja. Måhända berättelser av den här sorten är en sorts världsvid vandringssägen? I ättestupans fall vet vi att det hela är osant, så som det delgivits oss, men sen så blir det svårare med bevisningen.
Hexmaster skrev: Just NU minns jag en barnbok jag läste som liten - dagisthriller - den gick ut på att far i huset stoppade ner farfar i en korg på ryggen för att bära bort honom till stupan/Obasute/slutförvaringen. Den lilla pojken springer efter och ropar åt far att ta vara på korgen - "Varför det?" - "För att jag ska kunna bära iväg dig när du blir gammal!" - Varefter far fegar ur.
Det utspelades i Asien nånstans, minns ej var. Vilken sanningshalt det förväntades ha - tja. Måhända berättelser av den här sorten är en sorts världsvid vandringssägen? I ättestupans fall vet vi att det hela är osant, så som det delgivits oss, men sen så blir det svårare med bevisningen.
Jätteintressant.
Nu är berättelsen helt säkert tänkt inte som kvädet om den fege farsan och den kallhamrade pojken, utan det är en moralitet. "Vill du inte bli kastad iväg så kasta inte iväg själv". Berättelsen är således ett belägg att begreppet fanns och var levande därborta, men den bekräftar inte alls att ättestupan förekom i praktiken. Snarast tvärtom, ett litet indicium att det är mest en myt, tycker jag.
Men vi får fortsätta och samla indicier och bevis!