Leo V skrev:Jag tror att det var underförstått på 1920-talet att Finlands länk till Norden var det svenska språket.
Men där finns också andra aspekter, som på den nordiska kulturen och den gemensamma historien med Sverige (ingenting som danskar och norrmän kanske tycker är att hänga i granen, vad vet jag).
Man bjöd inte in Estland i föreningen Norden eftersom dess kultur och historia inte är "nordisk" utan mera länkad till Tyskland och Centraleuropa. Estland var en provins medan Finlands utgjorde det svenska rikets östra rikshalva. Men där fanns även språkliga samtidspolitiska skäl. Man ville inte stärka fennomanernas position med flankstöd för Estland. Frågan är om Norden skulle han funnits kvar om även estniskan kunde räknas in.
Nordenprojektet var kanske inte heller ett "fennomanskt" önskemål på 1920-talet?
Det jag skriver här är en aning, men inte helt vid sidan av ämnet: Jag tycker att de var väldigt njugga vid den avgränsningen av "Norden". Kulturellt har jag läst (så jag har ingen egen uppfattning, men andra tycker) att Estland och Lettland är skandinaviska (= dystra och självmordsbenägna

), medan Litauen är centraleuropeiskt, och historiskt så har särskilt Estland, men även Lettland hängt nära samman med Sverige och Danmark.
För övrigt, avses den specifika
Föreningen Norden i citatet ovan, eller bara den lösa sammanfattande benämningen
Norden?
Jag har aldrig föreställt mig att språket var det väsentliga i fråga om det
Nordiska samarbetet, som väl inte direkt har haft någon praktisk betydelse av större omfattning, utan mer tänkt mig det som en grupp av närliggande likartade mindre stater med vissa gemensamma intressen. Skulle Norden upphöra bara för att språken blev väldigt olika? Det är inte min uppfattning, men Norden för mig är ju också bara en fiktiv företeelse, och det nordiska samarbetet ganska obefintligt.