Utdöda & utdöende ord

[Probstner]

Att man far någonstans. Dvs. att man åker. Det enda ställe jag känner till att det används är i Skellefteå, och där även av unga.
Finns det någonstans i övriga landet?

Finlandssvenskar far om de så bara skall gå en kort bit. "Skall vi fara till affären" blir då närmast typ "skall vi förflytta oss till affären".

/ Probstner

[Daniel L]

Finlandssvenskar far om de så bara skall gå en kort bit. "Skall vi fara till affären" blir då närmast typ "skall vi förflytta oss till affären".

Tack för det tillägget. Var lite osäker så jag nämnde det inte.

mvh/ Daniel

[a81]

Är det inte vanligt i hela Norrland, och tydligen även Finland, att säga till exempel att man far till affären?

Jag har dock en annan sak att ta upp, nämligen att uttalet av ä har förändrats. När jag var liten på 1980-talet (i Uppsala) uttalades ofta ord stavade med ä som e. Med andra ord pratade man mer som så kallad stockholmska. Detta "bekämpades" dock ganska hårt i skolan och jag tror att den äldre generationen ändrat sitt uttal mycket på grund av att deras barn gjort det.

En annan liknande sak jag kommer ihåg är att man uttalade exempelvis blommor som "blommer". Ändelsen -or uttalades så gott som alltid -er. Rent generellt var talspråket mycket mer talspråk för bara 20 år sedan. Detta togs förresten upp i TV-serien Värsta språket för något år sedan.

Undrar om vi idag sagt haver istället för har om inte haver försvunnit från skriftspråket...

/a81

[egilo]

Nå - nu hittade jag till godisbutiken: en rubrik där man kan diskutera språk och språkbruk.
Jag har under mina 37½ år i Sverige (för det mesta i universitetskretsar - jag har arbetat som lärarutbildare) så gott som dagligen förfärats av det slappa språkbruket i Sverige jämfört med det svenska språket i Finland - där vi är rädda och aktsamma om vårt modersmål och vår identitet. En hel del "gammalsvenska" ord och uttryckssätt finns kvar i finlandssvenskan där riksvenskan istället anammat ett utländskt ord. Vad sägs om "kännspak" - ett fint svenskt ord. Det heter nuförtiden "signifikativ" och det är ju inte så värst svenskt. Och "papper på trapper" låter i mina öron rent löjligt. Men i Finland kan man till och med "fara å sova" (samtliga vokaler uttalas korta) då man går och lägger sig.
Men kan någon förstå varför riksvenskan inte känner till ett så användbart ord som "hopa"? Jag roar mig stundom med att skriva tillfällighetsvers (gärna i sonettform) och har givit uttryck för min förundran i följande form:


HOPA I RO


I svenska språket finns ju stora hopar
av verb som talar om vad allt man gör,
men aldrig man på sverigesvenska hör
vad mänskan gör då hon i båten hopar.

En del förstås på språkförnying ropar,
men utländsk terminologi förstör
de ord som till det gamla språket hör
och därmed dem man under mattan sopar.

För ordbokens förslag jag mig betackar,
där föreslås att ”man med åran backar”
- och även ”att ro baklänges” känns fel.

Som utlandsfinlandssvensk man hört en del
och vill ej om ett futtigt verb ha bråk,
men mana: - Man må måna om sitt språk.



Att jag kommer att "få på söta nöten" för att jag som finlandssvensk kommer med synpunkter på riksvenskt språkbruk är en bieffekt som jag kallt räknar med att kommer att uppträda.

[Daniel L]

Välkommen Egilo! Har denna betydelse av hopa någonsin förekommit i rikssvenskan eller är det ett dialektalt ord för finlandssvenskan? Och vad betyder "papper på trapper"?

mvh/ Daniel

[egilo]

Papper på trapper betyder ingenting eller precis vad man vill. Men jag kan väl tänka mig att någon riksvensk har sett en hop fäder sitta på sina farstukvistar - eller trappor. Kanske där satt en del mammer med katter också??? Med masker på sticker???
Ordet "hopa" är gammalt nordiskt ord - i isländskan nyttjas det fortfarande för att beskriva rörelsen när man skall backa med hästen. I finlandssvenskan finns uttrycket " ett enda roende och hopande" som anger att det företogs en hel massa åtgärder utan att egentligen så värst mycket blev gjort.

Ungefär som vissa språks språknämnder gör.

[Sarvi]

Papper på trapper betyder ingenting eller precis vad man vill. Men jag kan väl tänka mig att någon riksvensk har sett en hop fäder sitta på sina farstukvistar - eller trappor. Kanske där satt en del mammer med katter också??? Med masker på sticker???

Du anser att "papper på trapper" är ett rikssvenskt, modernt uttryck?

[egilo]

Jag anser att mitt val av "papper på trapper" är ett sätt att visa på det svenska språkets förflackning. Jag anse att "pappor på trappor" är korrekt språkbruk och att papper även kan förekomma på trappor. En trapper är ett engelskt låneord för pälsjägare - andra trapper finns enligt mitt förmenande inte i svenska språket. Men onekligen hör man ofta ordet TRAPPER i Sverige för att ange TRAPPA i pluralis.
Språk är inte lätt - men intressant. Dessutom finns det i många fall knappast bara EN sanning.

[Gutekrigaren]

Det kan ju vara så att verbet hopa används i betydelsen "hopar sig" kanske?

Mvh Petter

[Sarvi]

Men talspråket (med alla dess dialektala varianter och slanguttryck) som detta "papper och trapper" är, det är väl ändå något helt annat än skriftspråket?

[egilo]

Hopa sig och hopa torde nog inte ha samma ursprung.

Visserligen är det stor skillnad på talspråk och skriftspråk. Med "låt-gå-mentalitet" accepteras dock ganska snart talspråk som normgivande för skriftspråk - då jag gick i folkskolan i början av 1950-talet skulle ALDRIG katter ha accepterats.
Jag kanske provocerar en aning i mina inlägg men det brukar ofta bli en givande diskussion med litet "krutrök" mellan raderna.

[Hexmaster]

talspråk som normgivande för skriftspråk - då jag gick i folkskolan i början av 1950-talet skulle ALDRIG katter ha accepterats

Naturligtvis är talspråket normgivande för skriftspråket. Det var ju talet som kom först, n'est-ce pas?

Eftersom detta är ett historiskt forum så försöker vi ha koll på alla möjliga perioder, vare sig vi var med eller inte. Jag vet inte om 1950-talet var ett idealtillstånd, men man behöver inte gå särskilt långt tillbaka för att hitta många exempel på språkliga förnyare av stora mått, som var betydligt flexiblare än den folkskollärare jag föreställer mig. Ta Fröding till exempel. Sämre idol kan man ha. Eller Engström. Att fästa tal på papper, med omdöme och finess - det är konsten.

[egilo]

Eftersom detta är ett historiskt forum så försöker vi ha koll på alla möjliga perioder, vare sig vi var med eller inte.

??


Lämpligt att starta en tråd för svensk språkutveckling under senare hälften av 1900-talet? Nutidshistoria!
Ursäkta - jag är ny på forumet och har ännu inte lärt mig umgängesreglerna...Försöker dock hänga med ett tag till och se om jag kan bli "rumsren"...

[Hexmaster]

Lämpligt att starta en tråd för svensk språkutveckling under senare hälften av 1900-talet?

Javisst! Varsågod! (Kom just att tänka på att den gode Fredrik Lindström skall köra igång ett dialekt-program i TV i dagarna - måhända relaterat..?)

Ursäkta - jag är ny på forumet och har ännu inte lärt mig umgängesreglerna...Försöker dock hänga med ett tag till och se om jag kan bli "rumsren"...

Varmt välkommen till Skalman, egilo. Som du märker skiljer sig detta forum något från det mesta man kan hitta på nätet; alla gillar det inte, men folk som du, med huvet på skaft och ett uppriktigt intresse av ämnena, tenderar att stortrivas. Någon karantän tillämpas inte, bara man håller god ton, håller sig till ämnet och andra självklarheter. Än en gång, välkommen!

(Vad mitt inlägg beträffar, "Eftersom detta är ett historiskt forum...", så var det inte något tillrättavisande eller myndighetsutövning eller så, utan bara ett vanligt inlägg i en vanlig tråd. Inget annat. )

[Gutekrigaren]

Välkommen säger även jag! Om du inte ännu har sett den är det denna tråd som är sas programförklaring för underforumet "Språkhistoria": viewtopic.php?t=18400

Mvh Petter