Hade kanske känts redigt udda om danskarna hade låtit lika mysko som de s.k skåningarna
Snapphanar
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
I första anblicken tyckte jag att Snapphanarna var mycket irriterande med sitt historiefabulerande etc, fast när jag tänker igen så vad kan man vänta sig? Det är ingen dokumentär utan en saga baserad på en verklig händelse. Om man strikt skulle följa historien skulle serien bli aningen trist och rumphuggen. Det är fiction och låt det vara det!
Jag för min del är glad åt all historia jag kommer över. Det tillhör ju inte vardagen på svensk tv. Tidigare var ju Kalabaliken i Bender det bästa vi hade!
Det går faktist framåt om man ser det på det sättet.
Tack för filmen Mårlind, Stein med finansiärer. Gärna mera!
Dokumentären ikväll var en förväntad besvikelse. Jag hade väntat mig att Sverige ensamt skulle hållas till svars för forntidens brutalitet. Att de skulle nämna svenskhat och ingående beskriva svenska plundringar. Samtidigt som danskars likadana krigföring skulle ignoreras och det liknande men mycket äldre danskhatet skulle ignoreras. Jag hade förväntat mig att det skulle avslöjas att Karl XI alltid hade varit Machiavelli och Dracula in disguise. Att det var begreppet Sverige som uppfann tortyren. Etc etc. Allt i linje med den skenheliga arvskuldsattityden vänstersvenskheten så helhjärtat anammat.
Dock slog ju det trots allt inte in helt och hållet ändå. *Försiktig lättnad*. Röster från många håll fick ändå komma till tals, även om den danska "svenska krig på balkan" mannen och den skånska bussgubben verkade helstolliga båda två. De kunde gott ha ersatts av mer trovärdiga typer.
Men det mest störande för mig var nog den där myndiga berättarrösten som utstrålar *jag har en politisk agenda jag ska konvertera dig till*. Jag har hört den förrut och blir alltid lika anti mot dennes ståndpunkt.
Och sen att de knappast försökte sätta sig in tidens samhälle utan yrade om medborgare och mänskliga rättigheter och allt vad det var. Sen fanns det såklart faktafel och det hela var väldigt otydligt förklarat så att det var totalt omöjligt att hålla isär de olika krigen eller förstå skillnaderna mellan dem om man inte redan visste det. Hermans Historia känns faktist rätt vetenskaplig och väluppbyggd nu. 
Jag för min del är glad åt all historia jag kommer över. Det tillhör ju inte vardagen på svensk tv. Tidigare var ju Kalabaliken i Bender det bästa vi hade!
Tack för filmen Mårlind, Stein med finansiärer. Gärna mera!
Dokumentären ikväll var en förväntad besvikelse. Jag hade väntat mig att Sverige ensamt skulle hållas till svars för forntidens brutalitet. Att de skulle nämna svenskhat och ingående beskriva svenska plundringar. Samtidigt som danskars likadana krigföring skulle ignoreras och det liknande men mycket äldre danskhatet skulle ignoreras. Jag hade förväntat mig att det skulle avslöjas att Karl XI alltid hade varit Machiavelli och Dracula in disguise. Att det var begreppet Sverige som uppfann tortyren. Etc etc. Allt i linje med den skenheliga arvskuldsattityden vänstersvenskheten så helhjärtat anammat.
Dock slog ju det trots allt inte in helt och hållet ändå. *Försiktig lättnad*. Röster från många håll fick ändå komma till tals, även om den danska "svenska krig på balkan" mannen och den skånska bussgubben verkade helstolliga båda två. De kunde gott ha ersatts av mer trovärdiga typer.
Men det mest störande för mig var nog den där myndiga berättarrösten som utstrålar *jag har en politisk agenda jag ska konvertera dig till*. Jag har hört den förrut och blir alltid lika anti mot dennes ståndpunkt.
Jag med, sannerligen. Centauri sätter ord på mina tankar när jag såg dokumentären; och den bestående känslan efter den är ett milt chocktillstånd över mängden spe (eller vad man kan kalla det?) vi verkar vilja hälla över oss själva och vår historia. Eller faktumet att den överhuvudtaget måste värderas ur olika politiska och samhällsmässiga perspektiv.gostap skrev:Applåderar inlägget!
Senast redigerad av 1 Dezert, redigerad totalt 29 gånger.
Att man hittar på är inte fel i sig, det är bara att det är så illa gjort. Ett utmärkt exempel på en serie med en massa påhitt och historiska fel men som är ruggigt bra är HBOs "Rome". Nu förväntar jag mig inte en lika påkostad produktion av SVT, men om bara manus för "Snapphanar" varit i närheten så bra som det för "Rome" så hade detta varit en strålande serie. Som sagt, snyggt foto och ett par bra skådespelarprestationer, men överlag pinsamt dåligt...tyvärr...Centauri skrev:I första anblicken tyckte jag att Snapphanarna var mycket irriterande med sitt historiefabulerande etc, fast när jag tänker igen så vad kan man vänta sig? Det är ingen dokumentär utan en saga baserad på en verklig händelse. Om man strikt skulle följa historien skulle serien bli aningen trist och rumphuggen. Det är fiction och låt det vara det!
Jag för min del är glad åt all historia jag kommer över. Det tillhör ju inte vardagen på svensk tv. Tidigare var ju Kalabaliken i Bender det bästa vi hade!![]()
Det går faktist framåt om man ser det på det sättet.
Tack för filmen Mårlind, Stein med finansiärer. Gärna mera!
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
- Fredrik Andersson
- Medlem
- Inlägg: 1411
- Blev medlem: 22 december 2005, 23:51
- Ort: Södermanland
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
- B Hellqvist
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 5627
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:05
- Ort: Skövde
- Kontakt:
Tittarna svek visst: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp? ... nderType=6
Du tänker inte på Xena? Hon hade svärdet på ryggen.Sgt 83 Pluton skrev:...och svärd på ryggen a la Mr Gibson i kilt...B Hellqvist skrev:Anblicken av "Svarta Malin" eller vad hon nu hette gjorde att jag bestämde mig för att inte följa serien... Såg ut som en goth/fantasylajvare med flintlåspistoler...
- Anton Severin
- Medlem
- Inlägg: 698
- Blev medlem: 30 oktober 2003, 20:49
- Ort: Habo
Slutet på serien var en stor besvikelse men jag måste ändå säga att serien som idé var väldigt god och speciellt intressant för mig med välbekanta omgivningar och snapphanen Lille Mats i släkten. Hade dock aldrig tidigare hört talas om Hans Severin, man börjar ju undra då min släkt kommer från det aktuella området men det har varit dåligt med släktforskning på pappas sida.
Dokumentär var dock en nyttig väckarklocka då bilden av svenska krigarkungar inte har förändrats avsevärt hos allmänheten trots ett ökat inslag av källkritik i dagens skola, även om skövlingarna och massakrerna i Skåne kanske inte var en nyhet för medlemmar på det här forumet.
Dokumentär var dock en nyttig väckarklocka då bilden av svenska krigarkungar inte har förändrats avsevärt hos allmänheten trots ett ökat inslag av källkritik i dagens skola, även om skövlingarna och massakrerna i Skåne kanske inte var en nyhet för medlemmar på det här forumet.
Nä det var inte en särskilt bra serie. Jag tycker sällan att svensk filmkonst är bra och det här var inget undantag. Men samtidigt vill jag se saker på svenska, från svenskt perspektiv också, så jag ursäktar gärna den lägre kvalitén för att få det på svenska.GL skrev:Att man hittar på är inte fel i sig, det är bara att det är så illa gjort. Ett utmärkt exempel på en serie med en massa påhitt och historiska fel men som är ruggigt bra är HBOs "Rome". Nu förväntar jag mig inte en lika påkostad produktion av SVT, men om bara manus för "Snapphanar" varit i närheten så bra som det för "Rome" så hade detta varit en strålande serie. Som sagt, snyggt foto och ett par bra skådespelarprestationer, men överlag pinsamt dåligt...tyvärr...
Anton Severin: Tycker du? Min uppfattning är att svenska krigarkungar har ett dåligt anseende bland allmänheten idag. Bara i vissa historieintresserade eller nationalistiska kretsar finns det viss beundran, men det är i undanskuffade och misstänkliggjorda grupper. Samtidigt som snapphanar, Dacke och dalkarlar väl är de mest utpräglade och välsedda nationella minnena.
Min pappa -40-talisten har berättat att sen hans generation har man sett ner på kungar och krig. Det borde ju betyda att det varit så i åtminstonne 50 år. Eller? Folk upplever saker så olika så det går nog inte att få en korrekt bild iaf.
En spridd tanke mitt i allt, borde inte SvartMaja allvarligt ligga i farozonen att bli tagen som häxa? Fast det kanske hon var. Missade vissa delar..
- Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Ja det är en effekt av världkrigen som alltifrån den generationen i stort sett har varit gällande. Det är bland annat därför det är skrattretande och otroligt falsk marknadsföring av Ernst Brunner då han 65 år senare som gubben i lådan hoppar upp och menar att han reviderar en förhärskande uppfattning hos folk som går ut på att kungar och krig skulle varit populära...knappast Ernst, det är nog bara lite för mycket självgodhet, girighet och tydligen dåliga efterforskningar som gör att man kan komma fram till en sådan sak.Centauri skrev:
Min pappa -40-talisten har berättat att sen hans generation har man sett ner på kungar och krig. Det borde ju betyda att det varit så i åtminstonne 50 år. Eller? Folk upplever saker så olika så det går nog inte att få en korrekt bild iaf.![]()
Däremot under åren före andra världskriget och i ännu högre grad före första världskriget rådde ett förhärligande av krigarkungarna...men inte ens då undgick de kritik, där bland annat Strindberg och vänsterfolk försökte slå hål på den utbredda nationalismen som hyllade Gustav II Adolf och Karl XII.
Möjligen började en liten förskjutning åt att se på kungarna på ett annat sätt igen under 1990-talet, vilket tro det eller ej, förmodligen beror på allas vår Herman Lindqvist. Han hävdade att han gick mot strömmen då han inte enbart föraktade och skämmdes över krigarkungarna...de handlade utifrån sin tids normer och principer, dr man inte hade mycket aning om sådant som mänskliga rättigheter. Dessutom, hade det inte funnits mycket Sverige om det inte varit för dem påpekar han...vilket ju stämmer. En nyansering av de ytterligheterna som efterkrigsbilden av kungar och krig och Herman Lindqvists bild...tror jag vi börjar närma oss nuförtiden. På Hermans tid på 90-talet då han gjorde sina bilder var det trots allt fortfarande fult att vara stolt över att vara svensk eftersom man kunde bli tagen för att vara rasist, numera är det vanligare med flaggviftning och den värsta rädslan över att sjunga vår egen nationalsång har lagt sig.
Kanske kan vi närma oss insikten att krigarkungarna måhända var nödvändiga för vår nutida existens och att de under sin tid utförde handlingar som visserligen var oerhört grymma och förfärliga redan då men som det var svårt att protestera mot och som var ett led i vad kungar faktiskt kunde tänkas göra, eftersom kungar under en viss tid kunde göra nästan vad som helst. Det betyder inte att man ska vara stolt över plundringar och mordbränder...man kan tycka att det var hemskt...men det var ordningen för dagen då det var krig, och det är ofta detsamma idag. Skillnaden är att man på den tiden inte hade geneve-konventioner och andra juridiska hinder som blockerade vad man kunde tänkas göra i krig, annat än rent moraliska förhinder. Och det moraliska segrade sällan.
Kan bara instämma, man kan ju säga vad man vill om den gode Herman men tack vare hans böcker och tv-program vaknade historieintresset i Sverige. Har bara min egen skolgång som referens under 60-70-talet då man överhuvudtaget nästan inte alls läste om stormaktstiden och krigen ute i Europa. Det var ju inte riktigt PK under den tiden att känna lite stolthet över vår historia. Sverige är väl enda landet där man känner sig skuldtyngda över vårt förflutna. Tack och lov börjar det ju ändra sig lite nu och man är ju som du skriver lite mer nyanserad, speciellt nya generationer, men för en annan som är barn av 60-70 talets ”politiskt inriktade” skola är man fortfarande fast lite grand i det tänkandet.
Mvh
Gostap
Mvh
Gostap