Parfymen - berättelsen om en mördare

[Sarvi]

Har just sett den, så intrycken är kanske inte riktigt smälta än. Har inte läst boken som filmen tolkar.

Ett första omdöme: äcklig, fascinerande, spännande, vacker, fånig och otillfredställande. I den (kronologiska) ordningen.

Äcklig för att filmens porträtt av 1700-talets parisare och parismiljöer sannerligen inte är något för den med ömtålig mage. Det börjar i formidabel stil med en födsel rätt ut i fiskrenset i en rännsten... Fascinerande för bilden som filmen ger av en företeelse som inte satt så mycket avtryck varken i filmhistorien eller den skrivna historien - dofternas historia och parfymerarnas historia. Den historiska korrektheten vete tusan hur det är med förstås, det är ju en film som är baserad på en helt fiktiv roman så den konstnärliga friheten är ju så att säga i kvadrat. Jakten på mördaren och mördarens jakt på offer är spänning påhög nivå, och det tilltänkta sista offrets flykt... Det är en mycket vacker film, trots äckelfaktorn. Det finns inte mycket som slår Provence i blomningstid, men det gör de båda lika fantastiskt rödhåriga och vackra Karoline Herfurth och Rachel Hurd-Wood. Fånigheten ligger i en scen framåt på slutet av filmen, där halva biosalongen satt och fnittrade ihjäl sig. Det här måste för övrig vara en av få storfilmer där nakenheten kan mätas i hektar... Otillfredställande, eftersom jag blodtörstigt väntade på att mördaren skulle steglas och sedan hängas upp åt kråkorna - ett i mitt tycke helt rimligt straff för att ha ihjäl ett drygt dussin vackra flickor (varav minst två rödhåriga!).

Hursomhelst, det är helt klart en sevärd och annorlunda film med skådespelare som passar i rollerna även om Dustin Hoffman står ett huvud högre än de andra. Men filmen har också ett antal svagheter och den är kanske i längsta laget.