Jag satt och kikade i min gamla folder från stridsvagnsmuséet i Axvall... och slogs av en sak:
Stridsvagn m/31 (från 1934 trots namnet) verkar ha varit en helt acceptabel vagn för sin tid.
Beväpning, pansar, motorkraft och hastighet är alla fullt i klass med resten av världens vagnar vid denna tid.
Besättning på 4 man dessutom.
Likväl fortsätter Sverige att spendera tid/resurser på att forska fram nya vagnar som verkar ha haft likvärdig (eller vad gäller KSP: Sämre) beväpning. Pansartjocklek som inte heller ursäktar de nya modellerna och med undantag av Strv m41/ S 1 (dvs TNPH-S) har alla de senare vagnarna 3-mannabesättning = mer ansträngande arbetsmiljö för besättningen.
Om vagnarna hade varit lättare och därmed snabbare hade jag kunnat fatta detta, då man kanske hade en doktrin som uppmuntrade detta, men så icke.
Faktum är att inte ens Strv m40/K (från 1944) verkar representera någon nämnvärd förbättring jämfört med Strv m/31.
Finns någon förklaring till varför m/31 togs ur bruk/ersattes när den redan verkade uppfylla alla (begränsade) krav som ställdes på stridsvagnar av svenska armén under denna period?
Vagnarna som kom efter m/31 och är aktuella för min förvirring är:
Strv m/38 (1939)
Strv m/39 (1940)
Strv m/40L (1941)
Strv m 40K (1944)
Strv m/41 S 1 (licensbyggd 1942-44)
Strv m/31
-
Kapten_Gars
- Medlem
- Inlägg: 3112
- Blev medlem: 6 augusti 2003, 17:20
- Ort: Göteborg
Pansarmuseets hemsida har en artikel om Strv m/31 http://www.pansarmuseet.se/31.htm , den verkar ha haft en rad problem:
Att man är en man mindre i ett trång lätt stridsvagn betyder inte automatiskt att arbetsmiljön blir sämre, tvärtom så har besättnignen mer plats att arbeta på något som delvis väger upp bristen på laddare. Förutom Strv m/38 så hade alla vagnar med 37mm kanon lika många ksp som m/31 så jag kan inte se hur de skulle ha sämre beväpning vad gäller kulsprutorna.
De senare vaganrna fick i en rad fall förstärkningspansar som ökade pansartjockleken.
Orsaken till att man köpte m/37 var att de var billiga och att de fanns klara för levernas. Landsverk hade en mycket låg leverans takt på sina fordon och kunde aldrig leverar pansarfordon i stor mängd tillräckligt snabbt.
http://www.pansarmuseet.se/31.htmDen var inte särskilt lämpad för svenska vinterförhållanden, stora problem med snöpackning i drivhjulet gjorde att man i fortsättningen tillverkade vagnar med drivhjulet framtill.
Motorn är en importmotor så vi skulle vid en avspärrning blivit avskurna från tillförsel av motorer. Den ligger till grund för utvecklingen till strv m/38, där man rättat till de flesta brister som strv m/31 uppvisade.
Driftsdugligheten var inte så särskilt hög, ett slag diskuterades att den skulle bli stridsledningsvagn för bataljonschef, m h t att den därigenom inte behövde köras så hårt som andra vagnar vid t ex ett anfall utan kunde komma lugnt och fint efter.
Under de första beredskapsåren erbjuds de till militärbefälhavaren VII milo att grävas ner och bli bunkrar på Gotland, vilket kanske säger en del om tillförlitligheten!
Att man är en man mindre i ett trång lätt stridsvagn betyder inte automatiskt att arbetsmiljön blir sämre, tvärtom så har besättnignen mer plats att arbeta på något som delvis väger upp bristen på laddare. Förutom Strv m/38 så hade alla vagnar med 37mm kanon lika många ksp som m/31 så jag kan inte se hur de skulle ha sämre beväpning vad gäller kulsprutorna.
De senare vaganrna fick i en rad fall förstärkningspansar som ökade pansartjockleken.
Orsaken till att man köpte m/37 var att de var billiga och att de fanns klara för levernas. Landsverk hade en mycket låg leverans takt på sina fordon och kunde aldrig leverar pansarfordon i stor mängd tillräckligt snabbt.
Dom hade 2 ksp. i tornet...m/38 åtminstone(osäker på de andra) hade dessutom en skottglugg för kpist. i chassiet för föraren. Har för mig den hade en Maybach-motor, m/31:an. Hade man satsat på m/31 så tror jag nog att Landsverk kommit igång med produktionen lite tidigare, vilket ju underlättat senare utvecklingar....Torsionfjädring och en Scania-motor hade ju löst problemen.
Det är nog riktigt som du säger att strv m/31 hade en mängd fördelar jämfört med övriga länders vagnar. Men nackdelarna var för stora, tillförlitligheten var inte särskilt hög jämfört med de andra vagnarna m/38-40K. Annars var den mycket modern, en av de första helsvetsade i världen, men ett mycket komplicerat fjädringssystem och ej självrensande drivhjul baktill. Att bygga Maybach på licens hade inte hjälpt mycket, Scania 6 cylindriga 1664 hade 142 hkr, 603 hade 162 hkr och denna V12 Maybach bara 150.
Den 4. mannen har ingen annan uppgift än att sköta chassikulsprutan och det tillför egentligen inget.
Alla våra strv m/38 har mer än 1000 mil på mätaren och är mycket bättre med sin torsionsstavsfjädring än det kopplade bladfjädersystemet. Strv m/38 har ingen kpist att skjuta med genom frontpansaret, infördes på m/39 men togs bort mycket snart, värdet var i stort sett obefintligt. Övriga m/39-40K hade två ksp i tornet, varav den yttre kunde lossas från parallellinställningen och manövreras ganska fritt samtidigt som den andra ksp eller kanonen sköt i annan riktning, åtminstone teoretiskt.
Att strv m/31 inte levereras förrän 1934 är klart, men modellen fastställdes 1931. Jfr pvkv m/43: leverans 1947, lvkv fm/43: 2 st levererade 1947, resten 48.
Anskaffningen av strv m/37 var helt enkelt den var billig, man behövde många vagnar för att öva i bataljon, och Landsverk kunde inte leverera mer än 16 st m/38. Den är inte köpt över disk utan byggd här i landet av svenskt stål och svenska Volvomotorer av CKD på Jugner i Oskarshamn.
Att få licens av Tjeckien var svårt, landet existerade inte! Före kriget var det Tjeckoslovakien, Tjeckien tillkommer först på 1990-talet i och med delningen av de båda länderna Tjeckien och Slovakien.
Då licens erhölls att bygga strv m/41 var landet ockuperat av tyskarna. Vi hade för övrigt 1939 lämnat in en beställning till CKD, senare BMM på 90 st utan kanon att levereras 1940 till Sverige. Dessa beslagtogs av tyskarna och sattes i tjänst som Pzkw 38(t) ausf S, var då utrustade med Skodatillverkade 37 mm kanoner.
Jag tycker det som finns i en skrivelse att de redan 1940 efter inte särskilt långt nyttjande erbjuds att grävas ner som bunker säger tillräckligt om denna vagn!
Däremot kan man undra över m/40K som levereras 1944 om den skulle tillverkats överhuvudtaget, 37 mm kanon när omvärlden har 30-70 tons vagnar med 57 mm till 12 cm kanoner (JS II). 37 mm provskjuts 1950 mot T 34 sidoplåt (ej riktig vagn men man hade fått måtten) och inte ens på 100 m erhålls någon verkan. Då när vagnen levereras hade T 34 varit i tjänst i ca 4 år minst, och tyskarna hade blivit varse att de inte hade någon verkan med sina 37 mm kanoner redan i början på Barbarossa.
Den 4. mannen har ingen annan uppgift än att sköta chassikulsprutan och det tillför egentligen inget.
Alla våra strv m/38 har mer än 1000 mil på mätaren och är mycket bättre med sin torsionsstavsfjädring än det kopplade bladfjädersystemet. Strv m/38 har ingen kpist att skjuta med genom frontpansaret, infördes på m/39 men togs bort mycket snart, värdet var i stort sett obefintligt. Övriga m/39-40K hade två ksp i tornet, varav den yttre kunde lossas från parallellinställningen och manövreras ganska fritt samtidigt som den andra ksp eller kanonen sköt i annan riktning, åtminstone teoretiskt.
Att strv m/31 inte levereras förrän 1934 är klart, men modellen fastställdes 1931. Jfr pvkv m/43: leverans 1947, lvkv fm/43: 2 st levererade 1947, resten 48.
Anskaffningen av strv m/37 var helt enkelt den var billig, man behövde många vagnar för att öva i bataljon, och Landsverk kunde inte leverera mer än 16 st m/38. Den är inte köpt över disk utan byggd här i landet av svenskt stål och svenska Volvomotorer av CKD på Jugner i Oskarshamn.
Att få licens av Tjeckien var svårt, landet existerade inte! Före kriget var det Tjeckoslovakien, Tjeckien tillkommer först på 1990-talet i och med delningen av de båda länderna Tjeckien och Slovakien.
Då licens erhölls att bygga strv m/41 var landet ockuperat av tyskarna. Vi hade för övrigt 1939 lämnat in en beställning till CKD, senare BMM på 90 st utan kanon att levereras 1940 till Sverige. Dessa beslagtogs av tyskarna och sattes i tjänst som Pzkw 38(t) ausf S, var då utrustade med Skodatillverkade 37 mm kanoner.
Jag tycker det som finns i en skrivelse att de redan 1940 efter inte särskilt långt nyttjande erbjuds att grävas ner som bunker säger tillräckligt om denna vagn!
Däremot kan man undra över m/40K som levereras 1944 om den skulle tillverkats överhuvudtaget, 37 mm kanon när omvärlden har 30-70 tons vagnar med 57 mm till 12 cm kanoner (JS II). 37 mm provskjuts 1950 mot T 34 sidoplåt (ej riktig vagn men man hade fått måtten) och inte ens på 100 m erhålls någon verkan. Då när vagnen levereras hade T 34 varit i tjänst i ca 4 år minst, och tyskarna hade blivit varse att de inte hade någon verkan med sina 37 mm kanoner redan i början på Barbarossa.
I fallet med m/40K så var det snarare frågan om vad man kunde få än vad man ville ha. Trots allt så är ju en strv bättre än ingen strv. Så länge man inte går i duell med motståndarens pansar utan ger sig på hans mjuka delar så spelar det ju faktiskt mindre roll vilket genomslag man har.strv skrev:Däremot kan man undra över m/40K som levereras 1944 om den skulle tillverkats överhuvudtaget, 37 mm kanon när omvärlden har 30-70 tons vagnar med 57 mm till 12 cm kanoner (JS II). 37 mm provskjuts 1950 mot T 34 sidoplåt (ej riktig vagn men man hade fått måtten) och inte ens på 100 m erhålls någon verkan. Då när vagnen levereras hade T 34 varit i tjänst i ca 4 år minst, och tyskarna hade blivit varse att de inte hade någon verkan med sina 37 mm kanoner redan i början på Barbarossa.
Men visst hade det varit bättre om vi byggt flera m/42, helst med en modifierad lvkan m/37 som beväpning...
m/31:an hade ju också tjockare pansar än m/38 8-24 mm kontra 6-15 på m/38&39.... jag hade lagt mina pengar på m/31 med Scania-motor och torsion-fjädring. Skulle vara leveransklar vid samma tid som m/37, om inte tidigare....och varför skulle inte Jungner kunnat tillverka m/31 också....köpet av m/37 hade nog ändå blivit av om man satsat på m/31, den hade ju i så fall ersatt m/38 vilken den ju var föregångare till.
Varför utrustas inte m/40 K med 57 mm pvkan m/43, som finns framme när vagnen produceras. Den har ungf samma genomslag som 7,5 cm strvkan m/41 som sitter i strv m/42. DEn med ukal som tas fram 1949 hgade räckt att göra hål i T34. Prov äger rum sent 40 och tidigt 50 med 57 mm på både strv m/40L och m/41 med denna pjäs, men allt läggs ner när Strv 81 anskaffas.
Betr m/31 med torsionsfjädring och Scania så är det ju faktiskt så att det är stora likheter med m/38 och din skissade vagn. Allt som var fel är ändrat.
Sen var det inte så att det var bråttom att få fram fler vagnar just då du beskriver, det blev akut först senare.
Landsverk producerade tex strv m/38 som såldes två till Irland, en till Österrike osv, Pansarbil L-180 i ca 50 ex, huvuddel till Holland, var i gång med utveckling av Lago (som sen blev utvecklad till vår m/42) till Ungern, som även licensbyggde m/38 som Toldi. De hade inte kapacitet för mer och regeringen skyndade inte på förrän efter ockupationen av Österrike och Tjeckoslovakien. 1940 höll Landsverk på med jobb till Danmark och Irland, Lynx och L 180, som svenska staten beslagtog!
Betr m/31 med torsionsfjädring och Scania så är det ju faktiskt så att det är stora likheter med m/38 och din skissade vagn. Allt som var fel är ändrat.
Sen var det inte så att det var bråttom att få fram fler vagnar just då du beskriver, det blev akut först senare.
Landsverk producerade tex strv m/38 som såldes två till Irland, en till Österrike osv, Pansarbil L-180 i ca 50 ex, huvuddel till Holland, var i gång med utveckling av Lago (som sen blev utvecklad till vår m/42) till Ungern, som även licensbyggde m/38 som Toldi. De hade inte kapacitet för mer och regeringen skyndade inte på förrän efter ockupationen av Österrike och Tjeckoslovakien. 1940 höll Landsverk på med jobb till Danmark och Irland, Lynx och L 180, som svenska staten beslagtog!
Det är sant..det blir ju i det närmaste en m/38, vilken jag för övrigt tycker var en alldelles utomordentlig lätt strv. Något mer jag velat ändra på m/31 är ju oxå ksp i chassiet som ser ut som en riktig granatfälla med sin vartikala front. Resultatet blev ju oxå m/38 
Vi kan väl konstatera att m/31 var en bra uppvärmning för Landsverk, och hade den inte haft sina barnsjukdomar så hade det varit en väldigt bra strv, helt i internationell klass. Någonting jag tycker var slöseri var strv m/41 som ju licenstillverkades av Scania...Nitade plåtar och vertikala ytor, hade väl ändå vart bättre att satsa på m/39 då...med förstärkt pansar.
Vad gäller 57 mm pjäsen så skulle jag tippa på utrymmesskäl till att den inte användes, lär ha blivit väldigt trångt i tornet..
Däremot så hade det ju vart bättre att installera en 57 mm med långt eldrör på m/42...man avstod ju från det p g a att det skulle sticka ut för mycket och begränsa tornvridning i skog. Hur klokt beslut nu det var??
Vi kan väl konstatera att m/31 var en bra uppvärmning för Landsverk, och hade den inte haft sina barnsjukdomar så hade det varit en väldigt bra strv, helt i internationell klass. Någonting jag tycker var slöseri var strv m/41 som ju licenstillverkades av Scania...Nitade plåtar och vertikala ytor, hade väl ändå vart bättre att satsa på m/39 då...med förstärkt pansar.Vad gäller 57 mm pjäsen så skulle jag tippa på utrymmesskäl till att den inte användes, lär ha blivit väldigt trångt i tornet..
Däremot så hade det ju vart bättre att installera en 57 mm med långt eldrör på m/42...man avstod ju från det p g a att det skulle sticka ut för mycket och begränsa tornvridning i skog. Hur klokt beslut nu det var??
Anledningen att strv M/38-39 och M/40 har så pass lika prestanda som M/31 är att det inte är några "nya" vagnar utan vidarutvecklingar av samma grundkonstruktion. M/31 ska ses som prototypen, därför användes den mest för försök. Man kan dock verkligen undra varför man 1944 fortfarande tillverkar 11-tons stridsvagnar med 37mm kanoner. Jag ser främst tre anledningar till detta.
1. Bristande framsynhet innom armén
Det tog lång tid för en liten försvarsmakt som Sverige att fullt ut förstå hur stridsvagnar skulle användas och därmed vilka typer av vagnar som borde tillverkas. I sverige ansåg man länge att endast lätta stridsvagnar var lämpliga för våran terräng. Man tog även stor hänsyn till olika byrokratiska aspekter som maxbredd för fordon på allmän väg och maxvikt för broar. Det faller dock inte någon skugga på svenska armén för det, även stora länder som frankrike och storbrittanien hade liknande problem.
2. Begränsade indusriella resurser
Sverige hade de typer av industrier som krävs för stridsfordonstillverkning. Därmed kunde vi självständigt utveckla och producera stridsvagnar. Problemet var dock att tillverkningstakten var mycket låg, leveranstiden var så lång att vagnarna var omodärna när de kom till förbandet.
3. Begränsade ekonomiska resurser
Allt kan lösas med massor av pengar, men det var inte ett alternativ för ett litet land som Sverige
//Stofilen
1. Bristande framsynhet innom armén
Det tog lång tid för en liten försvarsmakt som Sverige att fullt ut förstå hur stridsvagnar skulle användas och därmed vilka typer av vagnar som borde tillverkas. I sverige ansåg man länge att endast lätta stridsvagnar var lämpliga för våran terräng. Man tog även stor hänsyn till olika byrokratiska aspekter som maxbredd för fordon på allmän väg och maxvikt för broar. Det faller dock inte någon skugga på svenska armén för det, även stora länder som frankrike och storbrittanien hade liknande problem.
2. Begränsade indusriella resurser
Sverige hade de typer av industrier som krävs för stridsfordonstillverkning. Därmed kunde vi självständigt utveckla och producera stridsvagnar. Problemet var dock att tillverkningstakten var mycket låg, leveranstiden var så lång att vagnarna var omodärna när de kom till förbandet.
3. Begränsade ekonomiska resurser
Allt kan lösas med massor av pengar, men det var inte ett alternativ för ett litet land som Sverige
//Stofilen
Verkligen tur för oss, och pansarvapnet i synnerlighet, att kriget alldrig kom till Sverige. Jag har alltid förvånats över Sveriges efterblivenhet gällande stridsvagnsutvecklingen under VK2. Infanteriet och flygvapnet verkar ha hållit hyffsat jämna steg med hotbilden. Men våra pansarförband förblir en gåta. Att se Strv.M38/39 el M/40 vs T-34-76/85, Panher (våra mest sannorlika fiender) eller ens Sherman hade inte varit en vacker syn för svenska ögon. I början av kriget kan jag mycket väl förstå detta teknologiska/prestandamässiga eftersläp, -men att de svenska konstruktioner som kom under senare delar av kriget fortfarande var så fatalt underlägsna sina utländska motsvarigheter tycker jag är mycket märkligt...
Det är lite väl smikrande att säga att flygvapnet och infanteriet höll gämna steg med omvärlden under andravärldskriget.
Det skulle dock ha varit möjligt att sköta införskaffningen av stridsvagnar lite bättre, möjligheterna fanns där. Landsverk utvecklade 1936 en 16tons stridsvagn kallad "Lago", Svenska armén valde dock att köpa den mindre modellen 10tonnaren "Toldi". Man skulle kunna tänka sig att om man köpt Lago 1936 istället för Toldi och alla andra lätta vagnar så skulle Sverige haft bättre stridsvagnar under andravärldskriget. Här är en "möjlig" utveckling:
1936 Sverige inköper Strv Lago, men med 57mm kanon M/98B från marinen för att spara lite pengar.
1939-40 Sverige beställer ett större antal av en förbättrad Lago, förstärkt pansar ökar vikten till 18ton. Tillverkningen läggs ut på ett flertal fabriker för att öka produktionstakten och minska sårbarheten.
1941-42 Då endast cirka 200 M/98B kanoner finns att själa från marinen får den sista versionen av Lago en ny 57:a av bofors, den har längre eldrör och yttligare förstärkt pansar för att försöka hänga med i utvecklingen.
Lago tas sedan ur produkton men produktions linan utnyttjas för att bygga PVKV och LVKV samt bandart vagnar.
1942-45 Tillverkning av en förstorad Lago i en ny fabrik, chassit har breddats och förlängts. Beväpningen utgörs av en 75mm kanon från bofors utvecklad ur Luftvärnskanon M/36. Totalvikten på nya vagen ligger mellan 26-30 ton.
Den här utvecklingen baseras lite löst på den verkliga svenska men även på hur tyskland förbättrade vagnar som Pz III.
//Stofilen
Det skulle dock ha varit möjligt att sköta införskaffningen av stridsvagnar lite bättre, möjligheterna fanns där. Landsverk utvecklade 1936 en 16tons stridsvagn kallad "Lago", Svenska armén valde dock att köpa den mindre modellen 10tonnaren "Toldi". Man skulle kunna tänka sig att om man köpt Lago 1936 istället för Toldi och alla andra lätta vagnar så skulle Sverige haft bättre stridsvagnar under andravärldskriget. Här är en "möjlig" utveckling:
1936 Sverige inköper Strv Lago, men med 57mm kanon M/98B från marinen för att spara lite pengar.
1939-40 Sverige beställer ett större antal av en förbättrad Lago, förstärkt pansar ökar vikten till 18ton. Tillverkningen läggs ut på ett flertal fabriker för att öka produktionstakten och minska sårbarheten.
1941-42 Då endast cirka 200 M/98B kanoner finns att själa från marinen får den sista versionen av Lago en ny 57:a av bofors, den har längre eldrör och yttligare förstärkt pansar för att försöka hänga med i utvecklingen.
Lago tas sedan ur produkton men produktions linan utnyttjas för att bygga PVKV och LVKV samt bandart vagnar.
1942-45 Tillverkning av en förstorad Lago i en ny fabrik, chassit har breddats och förlängts. Beväpningen utgörs av en 75mm kanon från bofors utvecklad ur Luftvärnskanon M/36. Totalvikten på nya vagen ligger mellan 26-30 ton.
Den här utvecklingen baseras lite löst på den verkliga svenska men även på hur tyskland förbättrade vagnar som Pz III.
//Stofilen