Det här tillhör FRAMTIDENS historia i frågan om pansarvapnets utveckling.
Detta är nämligen MORGONDAGENS svenska förband!
Förbandet, som har en extremt offensiv operativ funktion, baseras på en basenhet enl. följande.
Kostnadseffektiv mångfunktionalitet. Jag tänker mig ett pansarfordon typ "Stridsvagn S", alltså tornlöst, med en kraftig, hydrauliskt stötdämpad kanon med ordentlig rörlighet i höjdled för bruk som långskjutande haubits utöver direktelden. Fordonet bestyckas kraftigt med kulsprutor fram och bak och hagelskjutande vapen åt sidorna samt granatkastare och om möjligt någon form av effektivt luftvärn. Utrymmet begagnas maximalt för bemanning i i huvudsak liggande ställning inom fordonet med utensilier för bivackering utombord. En del av manskapet, som bör göras så stort som möjligt, har markstridsuppgifter, "dragoner". Enheten skall vara rikligast försedd med bränsle och livsmedel. Enheten har till uppgift att snarast tränga igenom fronten och sedan operera i fiendens bakre linjer så djupt som möjligt, fjärrstridsledd eller självständigt och så långt möjligt självförsörjande genom plundring. En viktig roll spelar operatören vid sin datorterminal, för kontroll, samband, navigering och inte minst för artilleriuppgifter. Från ledningsenheten, förslagsvis ett flygplan, mottages artillerikoordinater trådlöst för samordnad koncentrisk indirekt beskjutning i stort sett oåtkomlig för koordinerad moteld. Alltså en kombination av traditionellt pansar, patrullinfanteri och artilleri. Det borde kunna vara mycket kostnadseffektivt!
Stridsvagn Kraxpelax!
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
För att ett stridsfordon ska bli bra måste det vara harmoni mellan faktorerna: eldkraft- skydd - rörlighet.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Ja, precis. Bepansringen bör därför göras så sluttande som möjligt runt om, såväl i höjdled som i sidled och göras flerskiktat med lager burna av i triangulärt mönster ordnade stålnitar i mellanrummen för optimal kvot skyddsfaktor / vikt.
Minst en i personalen har grundlig sjukvårdsutbildning, och en, förslagsvis Operatören, är dessutom Kaplan med ansvar för truppens moral och andliga status. Vagnchefen bör nog vara fri från övriga obligatoriska uppgifter och ledig för auxiliär funktion på samtliga poster genom internkommunikation.
Effektivt skydd uppnås genom enheternas stora spridning som omöjliggör samtidig nedkämpning genomförd av en för uppgiften avdelad fientlig kår.
Genom operatören och kraftig kommunikationsutrustning med utnyttjande av modern halvledarteknik sker stridsledning utifrån ständigt uppdaterande flygspaning kontinuerligt. I händelse av sambandsbrott är besättningen utbildad för självständig aktkion utifrån allmänt riktlinjer givna före anfallet.
Besättningen är utrustade med Universalgeväret Laxpekrax, som förutom sedvanlig eld kan användas för pansarvärn genom laddning med binär specialammunition, där träffen utlöser innesluten laddning som i sin tur skjuter iväg en finkalibrig sekundärprojektil av wolfram eller uran- Därmed uppnås lägsta effektiva skadenivå på målet. Ett fientligt stridsvagnstorn erhåller bara ett obetydligt ingångshål, men den där placerade delen av besättningen torde slås ut!
Enheten är tränad för strid nattetid och de för markstrid avdelade utrustade med den hårdskjutande lasersikteförsedda luftkarbinen Krixpelix med giftig ammo; i sanning ett fruktat närstridsvapen!!
*den destruktiva kreativiteten blommar*
Minst en i personalen har grundlig sjukvårdsutbildning, och en, förslagsvis Operatören, är dessutom Kaplan med ansvar för truppens moral och andliga status. Vagnchefen bör nog vara fri från övriga obligatoriska uppgifter och ledig för auxiliär funktion på samtliga poster genom internkommunikation.
Effektivt skydd uppnås genom enheternas stora spridning som omöjliggör samtidig nedkämpning genomförd av en för uppgiften avdelad fientlig kår.
Genom operatören och kraftig kommunikationsutrustning med utnyttjande av modern halvledarteknik sker stridsledning utifrån ständigt uppdaterande flygspaning kontinuerligt. I händelse av sambandsbrott är besättningen utbildad för självständig aktkion utifrån allmänt riktlinjer givna före anfallet.
Besättningen är utrustade med Universalgeväret Laxpekrax, som förutom sedvanlig eld kan användas för pansarvärn genom laddning med binär specialammunition, där träffen utlöser innesluten laddning som i sin tur skjuter iväg en finkalibrig sekundärprojektil av wolfram eller uran- Därmed uppnås lägsta effektiva skadenivå på målet. Ett fientligt stridsvagnstorn erhåller bara ett obetydligt ingångshål, men den där placerade delen av besättningen torde slås ut!
Enheten är tränad för strid nattetid och de för markstrid avdelade utrustade med den hårdskjutande lasersikteförsedda luftkarbinen Krixpelix med giftig ammo; i sanning ett fruktat närstridsvapen!!
*den destruktiva kreativiteten blommar*
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Det låter som enhttp://en.wikipedia.org/wiki/A7VKraxpelax skrev:Ja, precis. Bepansringen bör därför göras så sluttande som möjligt runt om, såväl i höjdled som i sidled och göras flerskiktat med lager burna av i triangulärt mönster ordnade stålnitar i mellanrummen för optimal kvot skyddsfaktor / vikt.
Minst en i personalen har grundlig sjukvårdsutbildning, och en, förslagsvis Operatören, är dessutom Kaplan med ansvar för truppens moral och andliga status. Vagnchefen bör nog vara fri från övriga obligatoriska uppgifter och ledig för auxiliär funktion på samtliga poster genom internkommunikation.
Effektivt skydd uppnås genom enheternas stora spridning som omöjliggör samtidig nedkämpning genomförd av en för uppgiften avdelad fientlig kår.
Genom operatören och kraftig kommunikationsutrustning med utnyttjande av modern halvledarteknik sker stridsledning utifrån ständigt uppdaterande flygspaning kontinuerligt. I händelse av sambandsbrott är besättningen utbildad för självständig aktkion utifrån allmänt riktlinjer givna före anfallet.
Besättningen är utrustade med Universalgeväret Laxpekrax, som förutom sedvanlig eld kan användas för pansarvärn genom laddning med binär specialammunition, där träffen utlöser innesluten laddning som i sin tur skjuter iväg en finkalibrig sekundärprojektil av wolfram eller uran- Därmed uppnås lägsta effektiva skadenivå på målet. Ett fientligt stridsvagnstorn erhåller bara ett obetydligt ingångshål, men den där placerade delen av besättningen torde slås ut!
Enheten är tränad för strid nattetid och de för markstrid avdelade utrustade med den hårdskjutande lasersikteförsedda luftkarbinen Krixpelix med giftig ammo; i sanning ett fruktat närstridsvapen!!
*den destruktiva kreativiteten blommar*
- FutureAFV.jpg (34.1 KiB) Visad 3297 gånger
No one can prevent me from raising towers in babylon
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Ja, den var ju... fin. Vad beträffar design, lokalisering och omedelbar omgivning reser dock fotografiet vissa frågetecken om fordonets rörlighet och vagnbefälets kompetens.
Låt oss fortsätta.
Förbandet är tränat för stridsledning växlande mellan befälsnivåer alltifrån överbefälhavaren ned till den enskilde vagnchefen beroende främst på aktuella omständigheter beträffande sambandet. Härvid spelar operatören en viktig roll.
Basenheterna grupperas i plutoner om tre, då triangulär formering synes optimal för både anfall och försvar. I händelse av plutonens kringrännande formerar denna då idealt en liksidig triangel med kanoner riktade perpendikulärt i spetsarna och inbördes avstånd på 100-300 meter. I mellanrummet kan med fördel dragonbemanningarna operera, i synnerhet om terrängen är kuperad.
För luftvärn utrustas vagnarna med värmesökande robotar och ev. snabbskjutande automatkanon med binär hagelammunition. Målfastställelse i tre dimensioner sker genom triangulering från alla tre vagnarna. Det anfallande flygplanet möter då tre värmesökande robotar i varje avskjutning, vilket överbelastar dettas försvarssystem och bör på ett tillfredsställande sätt lösa problemet med luftvärn också på basnivå.
Vad operativt begagnande beträffar, är förbandet avsett att tränga fram så långt som möjligt, helst ända in i det civila områdets stadsbebyggelse, där man skjuter sönder de viktigaste byggnaderna och installationerna med direkt eld från den kraftiga kanonen. Därefter torde man utan större problem kunna köra fram till bensinmackar och snabbköp och förse sig med vad man anser sig behöva efter militäriskt omdöme, tycke och smak. Ett bestämt men någorlunda höviskt uppträdande mot civilbelfolkningen med begagnande av medförda parlörer kommer till bruk. Slutligen går man i ställning på lämplig plats i defensiv formering, varvid infanteribemanningen installerar sig med skyttenästen i närliggande byggnader samt inväntar med vaksam tillförsikt förstärkning eller varför inte vapenstilestånd efter framgångsrikt genomförd kampanj enligt den Kraxianska Blixt Krigs Dok Trinen.
Låt oss fortsätta.
Förbandet är tränat för stridsledning växlande mellan befälsnivåer alltifrån överbefälhavaren ned till den enskilde vagnchefen beroende främst på aktuella omständigheter beträffande sambandet. Härvid spelar operatören en viktig roll.
Basenheterna grupperas i plutoner om tre, då triangulär formering synes optimal för både anfall och försvar. I händelse av plutonens kringrännande formerar denna då idealt en liksidig triangel med kanoner riktade perpendikulärt i spetsarna och inbördes avstånd på 100-300 meter. I mellanrummet kan med fördel dragonbemanningarna operera, i synnerhet om terrängen är kuperad.
För luftvärn utrustas vagnarna med värmesökande robotar och ev. snabbskjutande automatkanon med binär hagelammunition. Målfastställelse i tre dimensioner sker genom triangulering från alla tre vagnarna. Det anfallande flygplanet möter då tre värmesökande robotar i varje avskjutning, vilket överbelastar dettas försvarssystem och bör på ett tillfredsställande sätt lösa problemet med luftvärn också på basnivå.
Vad operativt begagnande beträffar, är förbandet avsett att tränga fram så långt som möjligt, helst ända in i det civila områdets stadsbebyggelse, där man skjuter sönder de viktigaste byggnaderna och installationerna med direkt eld från den kraftiga kanonen. Därefter torde man utan större problem kunna köra fram till bensinmackar och snabbköp och förse sig med vad man anser sig behöva efter militäriskt omdöme, tycke och smak. Ett bestämt men någorlunda höviskt uppträdande mot civilbelfolkningen med begagnande av medförda parlörer kommer till bruk. Slutligen går man i ställning på lämplig plats i defensiv formering, varvid infanteribemanningen installerar sig med skyttenästen i närliggande byggnader samt inväntar med vaksam tillförsikt förstärkning eller varför inte vapenstilestånd efter framgångsrikt genomförd kampanj enligt den Kraxianska Blixt Krigs Dok Trinen.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Har du skissat på hur stor din vagn blir i verkligheten? Jag såg just framför mig en A7V fast då fem gånger tyngre....
No one can prevent me from raising towers in babylon
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Det låter som att den skulle släpa på Trossläpvagn TSV-17 (efter vikten i ton) dessutom...
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Så stor behöver den inte bli, om allting tätpackas optimalt. Idén är också maximalt trånga personalutrymen, vilket främjar uppvärmning och luftkonditionering. Konceptet bygger på att bemanningen i hög grad vistas utanför. Jag tänker mig en besättning på tolv man som arbetar i treskift. Förbandet blir på så sätt aktivt oavbrutet, dygnet runt.
Konceptet tycks mig även relevant för ett kostnadseffektivt invasionsförsvar med gruppering på djupet. Genom sin extremt mångsidiga användbarhet finns grund för en ordentlig produktionsserie som nedbringar kostnaden.
En sak till, med extremt låg tyngdpunkt och en vass, maximalt slantad front bör terränggåendeegenskaperna bli förträffliga, men då är det samtidigt väsentligt att den inte blir för tung. Genom frånvaron av torn bör också vikten kunna nedbringas avsevärt.
Stridsfordonet kan i värsta fall begagnas i alla funktioner av en enda man, operatören, vilket ger ytterligare flexibilitet. I fullbemanningen tänkes minst tre personer med operatörskompetens.
För bästa utnyttjande krävs förstås lång utbildning. Denna kan dock i hög grad bygga på datorsimulering, vilket nedbringar kostnad även där.
Dessutom tänker jag mig en personaliserad utbildningslinje, där de olike rollerna och funktionerna fördelas individuellt efter respektive besättnings unika förutsättningar.
Konceptet tycks mig även relevant för ett kostnadseffektivt invasionsförsvar med gruppering på djupet. Genom sin extremt mångsidiga användbarhet finns grund för en ordentlig produktionsserie som nedbringar kostnaden.
En sak till, med extremt låg tyngdpunkt och en vass, maximalt slantad front bör terränggåendeegenskaperna bli förträffliga, men då är det samtidigt väsentligt att den inte blir för tung. Genom frånvaron av torn bör också vikten kunna nedbringas avsevärt.
Stridsfordonet kan i värsta fall begagnas i alla funktioner av en enda man, operatören, vilket ger ytterligare flexibilitet. I fullbemanningen tänkes minst tre personer med operatörskompetens.
För bästa utnyttjande krävs förstås lång utbildning. Denna kan dock i hög grad bygga på datorsimulering, vilket nedbringar kostnad även där.
Dessutom tänker jag mig en personaliserad utbildningslinje, där de olike rollerna och funktionerna fördelas individuellt efter respektive besättnings unika förutsättningar.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
När det gäller fordonets storlek skall man dessutom ta hänsyn till tidsfaktorn och operationens förlopp. Vagnens egenskaper förändras alltså efterhand. Huvuddelen av bränsle och tung ammunition förbrukas i operationens inledande skede, som varar under några få dagar. Den påfrestning de maximalt trånga personalutrymmena medför mildras genom att manskapet vilar på vattenmadrasser och har goda möjligheter till manuell utrymning och extern förflyttning. Under denna etapp minskar vikten väsentligt. Låt oss för diskussionens skull anta det värsta, nämligen att det inte förekommer något fungerande underhåll. Utrymmet för livsmedel minimeras nu genom att besättningen inedningsvis livnär sig på kraftpreparat, därefter improviserat genom av fienden erövrad proviant och naturresurser (jakt och fiske). Från fienden kan även bränsle och vapen erövras. De efter hand frigjorda utrymmena upptas av moduler, som kan lämpas av, varvid personal- och livsmedelsutrymmena kan utökas; ett av dem konverteras till kyl och frysskåp. I senare, mer utdraget skede är dessutom den taktiska användningen av ett något annat slag, mer ryckvis utvecklat med snabba förflyttningar växlande med stationärt bruk i defensiva funktioner med ökat inslag av lätta vapen och patrullverksamhet, samtidigt som bränslebehovet per sträcka har reducerats avsevärt. Med ett operativt relevant manskapsspann på 1-12 man finns dessutom i alla lägen extrem flexibilitet. Den tornlösa konstruktionen möjliggör dessutom för manskap att i skilda syften uppehålla sig på taket med hjälp av provisoriska anordningar som inte behöver väga särskilt mycket eller ta någon större plats. Modern teknik ger vidare stora möjligheter till mer finkalibrig ammunition. Tillsammantaget medverkar alla dessa faktorer till att nedbringa storleken.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Kul idé!
Dock är vattenmadrasser mycket tunga i förhållande till nyttan - däremot kan de ju utgöra vattenförrådet och sedan ersättas med luft.
Den stora frågan som jag ser det är bränsle, ammunition och övriga förråd som tex mat. Om du tänker dig en rimlig förbrukning av 50-100 liter diesel i timmen vid drift så har du räckvidden utifrån din tänkta bränslekapacitet. En luftvärnsrobot med avfyrningsmöjligheter väger faktiskt en del. Hur många är den tänkt att ha med sig? Tre? Det är en dryg kubikmeters utrymme + kanske ett par hundra kilos vikt. Kulsprutor väger liksom ammunition. Kanon och framförallt ammunition till den väger asmycket. Att leva på fiendens ammunition och förnödenheter har genom historien enbart visat sig vara en taskig ursäkt för bristfällig organisation och har sällan funkat i verkligheten, dessutom driver den regeln fram övergrepp mot civilbefolkningen och "brända jordens taktik".
Är det tänkt att den skall vara banddriven är vikten och rörligheten central eftersom hastigheten inte blir imponerande. Att slå ut ett fordon med så många personer ombord som 12 blir ju lockande, och då räcker det ju med att skjuta sönder ett band, sedan är det sittande fågel och bara vänta ut besättningen som förr eller senare måste ut.
Sex- eller åttahjulsfordon kanske vore något? Både med tanke på hastighet som med tanke på möjlighet att fortsätta vara rörlig efter en träff i drivsystemet.
Dock är vattenmadrasser mycket tunga i förhållande till nyttan - däremot kan de ju utgöra vattenförrådet och sedan ersättas med luft.
Den stora frågan som jag ser det är bränsle, ammunition och övriga förråd som tex mat. Om du tänker dig en rimlig förbrukning av 50-100 liter diesel i timmen vid drift så har du räckvidden utifrån din tänkta bränslekapacitet. En luftvärnsrobot med avfyrningsmöjligheter väger faktiskt en del. Hur många är den tänkt att ha med sig? Tre? Det är en dryg kubikmeters utrymme + kanske ett par hundra kilos vikt. Kulsprutor väger liksom ammunition. Kanon och framförallt ammunition till den väger asmycket. Att leva på fiendens ammunition och förnödenheter har genom historien enbart visat sig vara en taskig ursäkt för bristfällig organisation och har sällan funkat i verkligheten, dessutom driver den regeln fram övergrepp mot civilbefolkningen och "brända jordens taktik".
Är det tänkt att den skall vara banddriven är vikten och rörligheten central eftersom hastigheten inte blir imponerande. Att slå ut ett fordon med så många personer ombord som 12 blir ju lockande, och då räcker det ju med att skjuta sönder ett band, sedan är det sittande fågel och bara vänta ut besättningen som förr eller senare måste ut.
Sex- eller åttahjulsfordon kanske vore något? Både med tanke på hastighet som med tanke på möjlighet att fortsätta vara rörlig efter en träff i drivsystemet.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Bra invändningar. Väsentliga faktorer är storlek och axeltryck, den förra hålls nere genom den extremt kompakta konstruktionen, den andra kan med tanke på fordonets platta profil och med breda band hållas låg. Totalvikten kan då utan skada göras avsevärd. Låt oss vidare tänka oss att fordonen inledningsvis opererar halvbemannade och i plutoner om tre med kompletterande bestyckning. Om en vagn slås ut flyttar det överlevande manskapet över till de återstående vagnarna. Vidare bör den kraftiga defensiva bestyckningen, vartill inaktiva mannar bidrar med eldgivning från handvapen genom lämpligt placerade skottgluggar, reducera fiendens möjligheter att från nära håll få in en bandträff, Alternativt kan den skadade vagnen kvarlämnas bemannad som nyttig fästning och anhalt för offensivens uppföljning. Betänk också att aktionen till hälften sker nattetid. Sedan hänvisar jag till den taktiskt / operativa dynamiken. Förbandets stora utspriddhet omöjliggör omfattande utslagning i ett svep. I offensivens inledningsskede lamslås fienden med genom från vagnarnas egna artilleri levererade decentraliserade koncentriska eldstötar mot fiendens knutpukter och staber enligt den metodik jag skissat vilket under närmast följande dagar medför minskade närstridsrisker, och enligt doktrinen om framträngande i extremt djupled är det tänkt att fordonet snabbt kommer in på territorium där såväl försörjningsutsikter genom plundring som skaderisker utvecklas gynnsammast möjligt. Till detta kommer aspekter på underhåll och flygunderstöd, som faller utanför ramen för denna tråd.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
En illustration kunde vara på sin plats - åtminstone schematisk sådan. Genom att uppskatta respektive utrymmesbehov kan man göra sig en bild av storlek osv.
Motor+drivlina = ett par kubikmeter beroende på storlek - säg två kubikmeters installation per 300hk - tillkommer bränsle. Detta inklusive växellåda, drivaxlar osv.
Ammunition, en halv kubik per person för den lättare beväpningen inkl fordonsmonterade ksp/akan och ev minor.
Den tyngre beväpningen drar ju mer i utrymme och installation. LV-robotar är inte så små inkl avfyrningslavett eller liknande. Sedan har vi övriga förnödenheter, vatten, sjvmtrl, verktyg och några klokt utvalda reservdelar.
Vatten är åtminstone 5 l/pers och dygn. Mat går ju att stuva och förpacka mycket kompakt för kortare insatser.
Sambandsutrustning tar plats. Navigation, förarplats, passagerarplatser och operativa funktioner. Plats måste ju finnas för ev kamrater som fått sin vagn utslagen eller trasig.
Bepansringen måste vara av det slaget att det tål en direktträff och då blir det inte av det lättaste slaget, vare sig man har aktivt eller passivt pansar. Skall man tänka sig självständiga operationer måste det till rejäla grejor, något som har negativ inverkan på rörlighet, räckvidd och operativ förmåga vapenmässigt. En liten mina slår lätt av ett band och då sitter man där...
Jag tror att en mycket snabb, låg vagn <1m har stora förutsättningar både att förflytta sig och att undgå upptäckt. De gamla PVBV2062 (Här med lite fetare beväpning än den vanliga 9cm pvpjäs)
hade sina odiskutabla fördelar, även om de naturligtvis inte erbjöd något skydd till besättningen. Men tänk snabbhet, rörlighet vilket fortfarande är det viktigaste för överlevnad.
Motor+drivlina = ett par kubikmeter beroende på storlek - säg två kubikmeters installation per 300hk - tillkommer bränsle. Detta inklusive växellåda, drivaxlar osv.
Ammunition, en halv kubik per person för den lättare beväpningen inkl fordonsmonterade ksp/akan och ev minor.
Den tyngre beväpningen drar ju mer i utrymme och installation. LV-robotar är inte så små inkl avfyrningslavett eller liknande. Sedan har vi övriga förnödenheter, vatten, sjvmtrl, verktyg och några klokt utvalda reservdelar.
Vatten är åtminstone 5 l/pers och dygn. Mat går ju att stuva och förpacka mycket kompakt för kortare insatser.
Sambandsutrustning tar plats. Navigation, förarplats, passagerarplatser och operativa funktioner. Plats måste ju finnas för ev kamrater som fått sin vagn utslagen eller trasig.
Bepansringen måste vara av det slaget att det tål en direktträff och då blir det inte av det lättaste slaget, vare sig man har aktivt eller passivt pansar. Skall man tänka sig självständiga operationer måste det till rejäla grejor, något som har negativ inverkan på rörlighet, räckvidd och operativ förmåga vapenmässigt. En liten mina slår lätt av ett band och då sitter man där...
Jag tror att en mycket snabb, låg vagn <1m har stora förutsättningar både att förflytta sig och att undgå upptäckt. De gamla PVBV2062 (Här med lite fetare beväpning än den vanliga 9cm pvpjäs)
- bv206d.jpg (28.15 KiB) Visad 3114 gånger
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Det är intressanta synpunkter, som jag iofs redan i hög grad bemött. Jag vill tillägga synergiaspekten att vagnarna beskyddar varandra. Spanings- och kommunikationsutrustning i form av höj- och sänkbara antenner kan minimeras med datoriserad samordning av flera enheter på skiftande samordnings- och kommandonivåer. Vad utseendet beträffar är det lätt att föreställa sig, den ser ut ungefär som "Stridsvagn S". För drivmedel kan externa tankar som lämpas av efterhand begagnas. Banden kan genom lämpligt anordnad frontal chassielevation ges terrängskydd under strid. I händelse av utslaget band bör vagnen ändå kunna nöjaktigt roteras, varför den stora kanonen förblir värdefull i strandad position. Jag föreställer mig att denna med binär eller kanske trinär tungmetallhagelammunition rentav kan bli värdefull som fjärrluftvärn! Så även vid strandning har vi kvar en värdefull artillerienhet.
Strandade enheter utgör sedan dessutom kondensationskärnor för ett nätverk av baser värdefulla för ockupation och konsolidering. Patrullmanskapet kan utöver bevakning begagnas för rensningsaktion i omgivningen.
Det finns ju många möjligheter i övrigt. Man kan t ex föreställa sig släpande enheter med reducerat manskap och bestyckning och utökade förråd för avantgardets fortlöpande underhåll. Genom ett modulsystem och gemensam grundkonstruktion, kanon, chassi, band och kommunikationsutrustning, bör modellen kunna varieras mycket kostnadseffektivt.
Ett särskilt problem jag har funderat på är korsandet av vattendrag, och där har jag en idé som kanske inte är helt orealistisk, nämligen stora uppblåsbara kamouflagemönstrade schabrak av mycket hållbart material, alltså ballonger, som normalt täcker vagnens ovansida utvändigt och ger nyttigt extra skydd.
Den bestyckning jag kan intuitivt tänka mig att överge är nog luftvärnsrobotarna, då en lätt automatkanon, som ju även är eminent nyttig för markstrid, mycket väl kan vara tillfyllest, men här krävs detaljerad analys som jag inte vill ge mig in på. Jag har ingen teknisk kompetens.
Min väsentliga poäng är att sårbarhetsaspekten ingalunda reduceras till ett ingenjörsproblem. Den kan därutöver mycket effektivt behandlas i operativa överväganden. Principen är maximal flexibilitet på taktisk nivå. Utvecklandet av denna bör ganska litet påverka den operationella nivån, då de lokala händelseförloppen jämnar ut sig i stort.
Strandade enheter utgör sedan dessutom kondensationskärnor för ett nätverk av baser värdefulla för ockupation och konsolidering. Patrullmanskapet kan utöver bevakning begagnas för rensningsaktion i omgivningen.
Det finns ju många möjligheter i övrigt. Man kan t ex föreställa sig släpande enheter med reducerat manskap och bestyckning och utökade förråd för avantgardets fortlöpande underhåll. Genom ett modulsystem och gemensam grundkonstruktion, kanon, chassi, band och kommunikationsutrustning, bör modellen kunna varieras mycket kostnadseffektivt.
Ett särskilt problem jag har funderat på är korsandet av vattendrag, och där har jag en idé som kanske inte är helt orealistisk, nämligen stora uppblåsbara kamouflagemönstrade schabrak av mycket hållbart material, alltså ballonger, som normalt täcker vagnens ovansida utvändigt och ger nyttigt extra skydd.
Den bestyckning jag kan intuitivt tänka mig att överge är nog luftvärnsrobotarna, då en lätt automatkanon, som ju även är eminent nyttig för markstrid, mycket väl kan vara tillfyllest, men här krävs detaljerad analys som jag inte vill ge mig in på. Jag har ingen teknisk kompetens.
Min väsentliga poäng är att sårbarhetsaspekten ingalunda reduceras till ett ingenjörsproblem. Den kan därutöver mycket effektivt behandlas i operativa överväganden. Principen är maximal flexibilitet på taktisk nivå. Utvecklandet av denna bör ganska litet påverka den operationella nivån, då de lokala händelseförloppen jämnar ut sig i stort.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Ett sådant tänk fanns även när man tog fram strf 90.Lösningen var dock inte hållbar.Kraxpelax skrev: Ett särskilt problem jag har funderat på är korsandet av vattendrag, och där har jag en idé som kanske inte är helt orealistisk, nämligen stora uppblåsbara kamouflagemönstrade schabrak av mycket hållbart material, alltså ballonger, som normalt täcker vagnens ovansida utvändigt och ger nyttigt extra skydd.
Re: Stridsvagn Kraxpelax!
Har funderat vidare.
Jag föreställer mig att skador på band och hjul hör till pansarvapnets största svårigheter som med åtföljande behov att utveckla mobilast möjliga reparationsverkstäder och ingenjörstrupp, och den lösning jag tentativt föreslår är som följer. Andra vågens Kraxpelaxar drar släpvagnar med reparationsmaskineri och och ett fullt drivsätt (som bör vara symmetriskt) plus ett ingenjörsdetachement. Vid ankomsten avlägsnas det skadade drivsättet och det nya monteras med långt driven automatik, varefter det skadade drivsättet transporteras iväg för begagnande som skyttevärn på någon lämplig plats. Under hela processen medverkar den assisterande Kraxpelaxen i artillerikampanj.
Sedan beaktar jag miltärpsykologi och propaganda. Kraxpelaxarna medför ett lämpligt antal av Svenska Arméns världsberömda urgulliga blågula nallebjörnar för utdelning till barnen bland fiendelandets civilbefolkning vid de slutliga destinationsorterna. Före terminalanvändningen gör de tjänst som temperaturstabilisatorer, ljuddämpare och psykologiskt stöd åt vagnsbesättningen.
Jag har även från strikt militär synpunkt övervägt en jämställdhetsaspekt med utfall som bör te sig politiskt palatabelt. Kraxpelaxförbanden har ett stort inslag av kvinnor (med gott utseende och utmärkt vandel). På så sätt bibringas stridsmoralen högvärdig förstärkning av hormonell natur. Utbildning och tjänstgöring karakteriseras av striktaste disciplin med avseende på aktuell delfunktionalitet; konsekvent gäller: Händerna på täcket, pojkar & flickor! - Annars blir det förflyttning marsch pannkaka till straffmalajavdelningarna vid sluskinfanteriets främsta linje med uppgift att biträda sanitära elementarbehov under strid.
Jag erinrar också om den artilleristiska funktionen. Min bedömning är att den militärteknologiska utvecklingen ger artilleriet större betydelse än någonsin.
Jag framhåller ånyo även kostnadsaspekten. Det är önskvärt med få modeller och långa produktionsserier. Kraxpelaxkonceptet inpassar sig utmärkt i denna ram genom sin mångfunktionalitet.
Det offensiva värdet torde vara extremt; jag lovar, vi erövar Tyskland på en vecka, och Danmark ska vi inte tala om; de kommer sig inte ens för att spränga Öresundsbron.
Realistiskt sannolikt är förstås ett försvarspolitiskt scenario av mindre grandios natur, varför jag åter framhåller konceptets värde för invasionsförsvar, vilket mycket väl kan aktualiseras i en otrevlig framtid med tanke på ekonomiskt världsvid kris och historisk erfarenhet av militära konflikter sådana tenderar att medföra också i vårt omedelbara närområde. Dessutom beaktas exportutsikter.
För internationella insatser med humanitär tonvikt begagnas Kraxpelaxarnas långskjutande precisionsartilleri för nyttiga leveranser till isolerade civilbefolkningsenklaver förmedelst fallskärmsförsedda specialgranater innehållande läkemedel, livsmedel, verktyg och informationsmaterial; även nallebjörnarna torde medverka till en image med utsikter att vinna bred politisk enighet. Så allt det här förtjänar nog att tas med en hel del allvar!
Jag föreställer mig att skador på band och hjul hör till pansarvapnets största svårigheter som med åtföljande behov att utveckla mobilast möjliga reparationsverkstäder och ingenjörstrupp, och den lösning jag tentativt föreslår är som följer. Andra vågens Kraxpelaxar drar släpvagnar med reparationsmaskineri och och ett fullt drivsätt (som bör vara symmetriskt) plus ett ingenjörsdetachement. Vid ankomsten avlägsnas det skadade drivsättet och det nya monteras med långt driven automatik, varefter det skadade drivsättet transporteras iväg för begagnande som skyttevärn på någon lämplig plats. Under hela processen medverkar den assisterande Kraxpelaxen i artillerikampanj.
Sedan beaktar jag miltärpsykologi och propaganda. Kraxpelaxarna medför ett lämpligt antal av Svenska Arméns världsberömda urgulliga blågula nallebjörnar för utdelning till barnen bland fiendelandets civilbefolkning vid de slutliga destinationsorterna. Före terminalanvändningen gör de tjänst som temperaturstabilisatorer, ljuddämpare och psykologiskt stöd åt vagnsbesättningen.
Jag har även från strikt militär synpunkt övervägt en jämställdhetsaspekt med utfall som bör te sig politiskt palatabelt. Kraxpelaxförbanden har ett stort inslag av kvinnor (med gott utseende och utmärkt vandel). På så sätt bibringas stridsmoralen högvärdig förstärkning av hormonell natur. Utbildning och tjänstgöring karakteriseras av striktaste disciplin med avseende på aktuell delfunktionalitet; konsekvent gäller: Händerna på täcket, pojkar & flickor! - Annars blir det förflyttning marsch pannkaka till straffmalajavdelningarna vid sluskinfanteriets främsta linje med uppgift att biträda sanitära elementarbehov under strid.
Jag erinrar också om den artilleristiska funktionen. Min bedömning är att den militärteknologiska utvecklingen ger artilleriet större betydelse än någonsin.
Jag framhåller ånyo även kostnadsaspekten. Det är önskvärt med få modeller och långa produktionsserier. Kraxpelaxkonceptet inpassar sig utmärkt i denna ram genom sin mångfunktionalitet.
Det offensiva värdet torde vara extremt; jag lovar, vi erövar Tyskland på en vecka, och Danmark ska vi inte tala om; de kommer sig inte ens för att spränga Öresundsbron.
Realistiskt sannolikt är förstås ett försvarspolitiskt scenario av mindre grandios natur, varför jag åter framhåller konceptets värde för invasionsförsvar, vilket mycket väl kan aktualiseras i en otrevlig framtid med tanke på ekonomiskt världsvid kris och historisk erfarenhet av militära konflikter sådana tenderar att medföra också i vårt omedelbara närområde. Dessutom beaktas exportutsikter.
För internationella insatser med humanitär tonvikt begagnas Kraxpelaxarnas långskjutande precisionsartilleri för nyttiga leveranser till isolerade civilbefolkningsenklaver förmedelst fallskärmsförsedda specialgranater innehållande läkemedel, livsmedel, verktyg och informationsmaterial; även nallebjörnarna torde medverka till en image med utsikter att vinna bred politisk enighet. Så allt det här förtjänar nog att tas med en hel del allvar!