Stug III
- sveahk
- Redaktör och stödjande medlem 2026
- Inlägg: 12409
- Blev medlem: 3 februari 2005, 15:28
- Ort: Klockrike
Stug III
Det var trångt i tyskarnas Stug III
Gissar att alla tyskar över, säg 1.80 i höjden - som ville /måste vara med i kriget - varken platsade i Luft-, U-boot- eller Panzerwaffe! Det blev väl direkt infanteri...
Hans K
Gissar att alla tyskar över, säg 1.80 i höjden - som ville /måste vara med i kriget - varken platsade i Luft-, U-boot- eller Panzerwaffe! Det blev väl direkt infanteri...
Hans K
Re: Stug III
Jag vet inte maxhöjden på tyska pansarsoldater då men sovjetiska soldater, i stridsvagnar under det kalla krigets glada dagar, hade en ganska kort maxhöjd de fick ha. Svenska flygförare hade också en maxhöjd då. Siffrorna måste jag tråla efter. Men Hans, 191cm, fick plats i en Sk 60 utan problem.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Stug III
Och för de resliga tyskarna fanns det ganska många andra saker de kunde göra förutom infanteri. Luftvärn, artilleri, 'vanliga' båtar, signaltrupperna, ingenjörstrupperna m.m..
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Stug III
Stridspiloter har inte bara en maxlängd, även andra kroppsmått har betydelse som t ex lårens längd. Har dels med förmågan att uthärda höga G-krafter, dels att kunna överleva en eventuell utskjutning.
Källa: Försvarsmaktens befattningsguideMin-/max längd: cirka 160-190 centimeter, vissa delmått är avgörande
Re: Stug III
Tack Bjernevik. Den unge Hans ville följa pappans fotspår men med 191cm och ett smärre färgfel på synen blev det inte aktuellt.
MVH
Hans
MVH
Hans
Re: Stug III
Finnarna har en liknande uppskuren Stug III, hos pansarmuséet i Parola.
__________________________________
MVH
MVH
Re: Stug III
T-54 och T-72 hade de på visning, för några veckor sedan.
__________________________________
MVH
MVH
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Re: Stug III
Och då ska vi komma ihåg att StuG III var en ergonomisk dröm jämfört med Jgdpz 38(t).
Där var t.ex. vagnchefens enda prisma riktat bakåt, och vagnchefsluckan var i kasemattens bakdel (vagnchefen satt bakom pjäsen), vilket innebar att han i praktiken fick exponera hela överkroppen för att kunna se framåt. Så som en fransk stridsvagn anno 1940, fast med intercom.
Laddaren satt på fel sida av pjäsen (tyska och sovjetiska stridsvagnspjäser var byggda för att laddaren skulle ladda från höger sida och i Jgdpz 38(t) satt laddaren på vänster sida.
För skyttens del så kunde pjäsen bara rikta 5 grader åt höger och 11 grader åt vänster, samtidigt som siktesokularet inom det mycket smala riktområdet flyttade ungefär en halvmeter i sida och ett par decimeter i längsled. Detta gjorde det mycket svårt för skytten att få en vettig siktbild. Denna brist försvårades ytterligare av att handtagen till den takmonterade kulsprutan stack ner och var i vägen för skyttens huvud.
Förarplatsen var ingen katastrof, men inte mycket bättre än så.