De erfarenheter du delger vågar jag påstå var giltiga också minst en bra bit in på 60-talet. (Därefter inträffar radikala förändringar)varjag skrev:Lite utanför frågeställningen, men jag var Sjömatros - egentligen utbildad till Landmatros - begrep jag senare
Vpl i Flottan....ryckte in Bat Sparre 7/56 och med ''Underbefälsutb'' = 444 dagar i soldboken. Mitt ''kompani'' - hade klar övervikt av killar som varit till sjöss eller i båtar, fiskargrabbar från Bohuslän och Norrlandskusten, rospiggar som kunde ro en båt eller tjommar som kunde starta en Säffle-motor med tryckluft......Själv var jag lotsson med god båtvana sedan barnsben. Egenskaper som tycktes i mycket fattas på de andra kompanierna.
Well, efter Traska i Takt, putsa skor och vända klack - avslöjades att vi, skulle bli ''Signalmatroser SM''
SM - stod för SjöMätare. Och sjökommenderingen, våren 1957 - blev Sjökarteverkets Sjömätningsfartyg. En paradisisk tillvaro där vi körde ''mätbåtar'' hela sommaren och hösten framåt ''muck''.
Men, dessförinnan - hade vi haft tvenne ö-övningar; utrustning, bemanning och operation av Kustbevakningsstationer!
Och - det var till en kustbevakningsstation som min Mob-order lydde efter ''muck''. Så några gloriösa kryssare eller jagare blev aldrig min lott - tack och lov.
(månaden före utryckning, visste ''dom'' inte vad dom skulle göra av oss - sjömätningssäsongen var slut och vi signalkorpraler gick och drog på Skeppsholmen....emellan blixtkommenderingar till enstaka turer på motortorpedbåtar
och jagaren MODE som råkade befinna sig i ''rustat skick''. Vid det laget var vi ''rostiga'' på signalering - det va inte kul)
My tuppence, Varjag
Det kan synas märkligt att det "slösades" med sjöfolk på det sätt som du beskriver, men det fanns på den tiden mycket god tillgång. Det var heller inte alltid önskvärt med för stor andel t ex befarna sjömän på större fartyg (disciplin problematik). Fiskarsöner utbildades och krigsplacerades så långt möjligt mot Hjälpminsvepare, men på den tiden fanns det långt fler fiskebåtar av olika typer och storlekar än det fanns hjälpminsverpare.
För Kustbevakningsorganisationen som ju verkade i kust- och skärgårdsmiljö var dock rekryteringen optimal.
Lokalkännedom i vid bemärkelse, händighet och vana vid småbåtar var egensakper som jag kan tänka kom väl till pass.
Jag gissar att ni under övningarna förfogade över 1-2 motorbåtar/mindre fiskekutter för stationens behov?
Den beskrivning du ger stämmer väl in på mina västkustsläktingar, vpl i flottan, verksamma inom lotsverket - krigsplacerade inom Kustsignalväsendet/Kustbevakningsorganisationen. Minns du på vilken station du var krigsplacerad?
