Stefan Karlsson skrev:Dåvarande C P 10 var en synnerligen klok chef (trots att han var infanterist). Han insåg vartåt det lutade - att vi var på väg mot en försvarsmakt i förändring där stridsvagnssystemet inte skulle få samma roll som tidigare.
Han gjorde då en strategisk avvägning och valde att avstå i från strvutb för att satsa på lättare förband med förhoppningen att regementet därigenom skulle överleva det kommande försvarsbeslutet.
Tyvärr var det inte logik och sunt förnuft som fällde avgörandet i det försvarsbeslutet (heller) så trots bättre förutsättningar än många andra förband blev resultatet nedläggning.
Det märkliga är att regementet med bra boende, bra motorområde och en av landets största verkstäder lades ner medan skjutfältet blev kvar. Skjutfältet används idag betydligt mer än när regementet fanns, men nu pendlar förbanden från Enköping, Kungsängen, Berga osv istället för att bo i anslutning till fältet. Kostnadseffektivt? Njae
Stefan Karlsson, som såg beslut och konsekvenser från insidan.
Jag tackar för beskrivningen och argumentationen låter bestickande, men man måste ju ändå fattat att det med infanteriinriktning var Livgardet som stod i andra ringhörnet? Inte säkert att övningsfält klår Gardets tradition, huvudstadsnärhet, infanteritillhörighet, militärpoliseri och stadsskytteutbildning...
