Försvar mot invasionsflotta under kalla kriget

[Der Löwe]

En annan intresant fråga är ju hur olika försvarsgrenar prioriterades och proiriterade. Skall Ubåtarna försöka ta bort några eskortfartyg i den yttre skärmen för att öppna upp för E1, skall E1 slå mot de värsta ytstridsfartygen för att öppna upp för egna ytattacken, eller ska egna ytattcken slå bort robotjagarna och luftvärns fregatterna för att öppna för EI. Kanske alla resurser skall läggas mot invasionstonaget utan att ta hänsyn till de eskorterande fartygen, eller är minsvepningen den trånga sektorn? Det är en sån här samordning, som borde lett till att man uppnådde kumulativa effekter där kanske första dagen strid "bara" ger utdelning med utslagna minsvepare, men kanske det ger mer tid för alla andra system att verka mot den stillaliggande "kakan" i ett senare skede och tid för oss gröna att kraftsamla till angreppsriktningen.

[Sarvi]

Hade attackflyget respektive ytattacken möjlighet att ha sådan urskillingsförmåga vid bekämpning av kakan? Ubåtarna har troligen bättre möjligheter att välja mål, men ett radareko är väl ganska likt ett annat, speciellt om det inte är en mänsklig radaroperatör som bedömer radarbilden utan istället en förhållandevis korkad målsökare i rb 04 och rb 08?

[Viktor Lima]

Med RB04E hade attackflyget mycket små möjligheter till målprioritering. Roboten avfyrades på så långt avstånd som möjligt från fienden utifrån radarbilden som visades i flygplanet. På pilotens grönskimrande skärm i AJ/SH 37 kunde "kakan" se ganska grötig ut. RB04E var också i princip en "straight-runner" dvs.den låste på ett mål och styrde mot detta utan några krusiduller. Med RB15 var/är det en helt annan sak - här kunde väldigt specifika mål väljas baserat på exempelvis storlek, inom ett visst område, störning osv. Målen kunde också ordningsprioriteras utifall förstahandsmålet skulle missas tex. pga störning. Roboten hade också god förmåga att manövrera sig fram till målet för att försvåra bekämpning av LV. Med RB15 på AJS/AJSH, KA-batteriet samt flottans kustkorvetter/robotbåtar hade vi mycket god förmåga att möta en invasion över Östersjön! Dessutom hade vi kvar RB04E i förråd vilket gjorde att vi för en gång skulle hade mycket god tillgång till robotar. I mitten av 90-talet skrotades RB04E varav ett antal robotar fick skjutas vid attackdivisionerna till flygförarnas stora glädje - särskilt de som fick möjlighet att skjuta "dubbelskott" vilket annars var något som knappt förarna på SAAB/FMV/FC gjort.

/VL

[varjag]

Om en sådan havsinvasion skulle gå mot mellersta Sverige, är det rimligt att den hade riktat sig mot Stockholm?

Huvudstaden - var ju ett primärmål, men hade största skärgården - och också det starkaste försvaret.
Hur låg det till med själva landstigningsmomentet? Praktiskt taget all erfarenhet dittills av översjöiska invasioner i stor skala, hade ju genomförts mot vad vi i stort sett kan kalla ''sandstränder''. Och med specialbyggda landstigningsfarkoster som kunde ta sig fram till - och iland på - invasionskusten med både trupp och tyngre materiel. Vilket i praktiken krävde längre kuststräckor med samma gynnsamma landformationer - för den nödvändiga kraftsamlingen.

Undantagandes Skåne förefaller det mig som om Sveriges ostkust, mest klippig och med svånavigerad skärgård utanför - vore mindre lämplig för den typen av landstigningar. Speciellt vad gäller landsättning av tyngre materiel som artilleri och pansar. Att en del, speciellt trupp, kunde luftlandsättas är ju klart. Men knappast i kvantiteter för att skapa ett avgörande.

Någon som vet hur ryssen hade tänkt sig lösa det problemet?, Varjag

[FredH]

För att spekulera lite så antar jag att en landsättning skulle ha siktat in sig på en lämplig hamn. För att först kunna landsätta begränsade trupper med helikopter och lättare fartyg, ta ett brohuvud i form av en lämplig hamn för att där efter kunna landsätta större mängder trupp med tung material direkt på kajer.

Ett sådant ställe på östkusten är Oxelösund, en hamn med bra djup, kort insegling med liten chans för ett försvar på djupet, hamnen har också minst ett ro-ro läge för rullande gods. Oxelösund har sedan bra infrastruktur för förflyttningar in i landet.

Kanske därför som vi haft några av de allvarligaste ubåtsjakterna i just det området, Hävringebukten - Oxelösund och Gustav Dahlén fyren.

[Hans]

Jepp, det var viktigt för den lede fi att snabbt säkra en vettig hamn, som Oxelösund. Så naturligtvis satsade svenskarna en hel del på att försvara dylika hamnar med bl.a. kustartilleriförband och värnförband samt i värsta fall förberedde sig på att göra ett da capo på Cherbourg. Man hade gamla sjöminor som kajladdningar för att spränga kajer, diverse minor att släppa i hamnbassänger etc. Dessutom planerades motanfall och ibland övades detta också med fältförband.

MVH

Hans

[FNP]

Så här såg beskrevs bekämpningen av överskeppningen 1987

[Sarvi]

Någon som har en uppfattning om hur stor andel av flottans ytstridsresurser som vid ett givet ögonblick var tillgänglig för insats? Sett över tiden så låg ju alltid en del av fartygen inne för översyn, remo eller andra arbeten som gjorde dem indisponibla. Flottans personalresurser spelade naturligtvis också in - hade man folk nog att bestrida samtliga befattningar (kanske främst befäl) som fanns i krigsorganisationen?

[Viktor Lima]

Fin bild! Formuleringen "Denna verksamhet prioriteras före alla annan verksamhet" illustrerar på ett bra sätt E1:s tänkta prioriteringar i händelse av invasion. Även om AJ37 hade vapensystem för att bekämpa mål på land (sprängbomber, RB75, RB05, ARAK) så var det insatsen mot "kakan" som gällde och så länge "kakan" strävade västerut fanns det med i bästa fall runt 100 tillgängliga fpl på 80/90-talet (107 tillverkade AJ37+28 tillverkade SH 37 minus haverier minus fpl på service osv) inte mycket över till andra insatser.

Formuleringen kring MB:s insatser mot invasionsförberedelser är intressanta och kopplad till frågan om när de svenske överhuvudtaget skulle få tillstånd att slå mot "kakan". Det optimala ur militär synpunkt hade givetvis varit att slå mot "kakan" så tidigt som möjligt. Frågan är när våra politiker hade vågat ge order om insats - efter att svenskt territorium bombats? Efter luftlandsättning på Gotland? Någon klassisk krigsförklaring från sovjetisk sida hade nog inte varit aktuell och jag tror att vår regering in i det sista hade hoppats på att det rörde sig om en begränsad insats från Sovjetunionens sida som kanske, kanske skulle gå att lösa diplomatiskt - en helhjärtad insats med E1 hade varit ganska kontraproduktivt om man fortfarande greppade efter diplomatiska halmstrån

Angående att slå mot invasionsförberedelser: Myterna kring flottans attackdykare är många (Jag tänker exempelvis på den om påstådda examensprov genom att hämta en näve sand från sovjetisk strand ), men fanns det någon gång under kalla kriget seriösa planer på att slå mot överskeppningsflottan genom insats med attackdykare från u-båt? Jag tänker exempelvis på 1950-talet då T-kontoret fortfarande landsatte spioner i Baltikum med motorbåt vilket man måste säga var ett tecken på framåtanda hos de svenske...

/VL

[FNP]

Någon som har en uppfattning om hur stor andel av flottans ytstridsresurser som vid ett givet ögonblick var tillgänglig för insats? Sett över tiden så låg ju alltid en del av fartygen inne för översyn, remo eller andra arbeten som gjorde dem indisponibla. Flottans personalresurser spelade naturligtvis också in - hade man folk nog att bestrida samtliga befattningar (kanske främst befäl) som fanns i krigsorganisationen?

viewtopic.php?f=22&t=30943&start=30

[Rickard]

En fråga angående denna bild, den röda kusten är alltså fiendens hemmakust? Det verkar finnas en symbol som jag tolkar som minor väldigt nära den utskeppningshamnen. Hur skulle dessa placeras där?

[Hans]

Det verkar finnas en symbol som jag tolkar som minor väldigt nära den utskeppningshamnen. Hur skulle dessa placeras där?

Troligtvis med u-båtar.

MVH

Hans

[Rickard]

Troligtvis med u-båtar.

Vilken kapacitet hade vi att göra detta? Handlade det om enstaka "strö-minor" för att skapa lite oreda, eller mer omfattande?

Behövde dessa minor så att säga placeras ut på plats eller kunde de på något sätt fjärrplaceras via torpeder?

[MD650]

Vilken kapacitet hade vi att göra detta? Handlade det om enstaka "strö-minor" för att skapa lite oreda, eller mer omfattande?

Har nåt svagt minne om 14 eller 24 st minor/ubåt.
Om man erhöll 50 % "träffsannolikhet" så torde det varit en bra utdelning.

[Hans]

...fjärrplaceras via torpeder?

För att fylla på MD's svar.

Nej, ubåten måste vara mer eller mindre där den lägger minan. Den kan inte sköta det kilometervis därifrån. Jag blir gärna rättad av de på forumet som kan slika saker.

MVH

Hans