Okej, då förstår jag.
Kan lägga till att vi under Nordanvind gjorde belastningsprov på BV204 på det sättet att de bandvagnar som drog GRK också fick blinda amkolli fulla bakvagnen, dvs något ton med cementklumpar i trälådor (ända upp till taket). Vad skulle gå sönder först?
Det enda som hände var att muttern för bandspänningen gick sönder mitt i en brant djupsnöuppförsbacke när man ormade/sicksackade sig fram, BV sjönk tillbaka och blev stående med GRK i vinkel. Omöjligt att bogsera. Hur lagar vi? Efter några timmars genomgång av reservdelsförråd och hjärnskrynkling kom någon på att det var ju samma mutterdimension som fäste säkerhetsbältena i bakvagnen... problem solved, bandet spändes och plutonen var på rull igen.
Vi hade också med oss obegränsat med P-skott (tror vi hade en 20 stycken bara i vår pjplbv) vilket medförde en stor eldkraft gentemot fi pansarskyttefordon. I vår pluton utvecklade vi taktiken att rekgruppen sökte kontakt med fi, som upptog förföljandet. Då fi hade BV202 med spirarör på taket och texten T-80 på sidorna av masonit kunde de inte hålla riktigt samma hastighet som en BV206 i djup snö. Rekgruppen förvarnade oss och vi lade oss i eldställning med, säg 40 P-skott (flera per man). När de kom dundrades med två-tre BV202 i släptåg var det ajöss med fi. Jag har ett minne av att vår pluton (GRK) var den enskilda pluton som slog ut flest fientliga fordon på hela Nordanvind, det var i häradet 12-15 stycken under dessa tio dagar. Den blågula som berättade det skrockade nöjt över vår "taktik"...
Fler anekdoter? Tja, kinesiske ÖB (var det väl?) käkade risotto hos oss, den kinesiske kontingenten envisades med att kalla det för "soppa!" och var mycket glada... HMK kom förbi i bil en natt när det var kallare än fyrtio minusgrader och vi hade dragit med till dubbla entimmesposter pga kylan, mina ögonfransar frös fast i ansiktsmasken när jag stod flygvarnare, vi fick skicka och ta emot fältpost, snuspriserna steg till 200kr per dosa och det fanns faktiskt herrtidningar i markalådan. Fler frågor?
