Försvar mot invasionsflotta under kalla kriget

[MD650]

...fjärrplaceras via torpeder?

För att fylla på MD's svar.

Nej, ubåten måste vara mer eller mindre där den lägger minan. Den kan inte sköta det kilometervis därifrån. Jag blir gärna rättad av de på forumet som kan slika saker.

MVH

Hans

Låter rimligt.

[Rickard]

Nej, ubåten måste vara mer eller mindre där den lägger minan. Den kan inte sköta det kilometervis därifrån.

Jag tycker mig minnas något rykte jag hörde i början på 90-talet att någon modern ubåtsklass (Gotland? Eller för ny?) kunde göra någon sorts fjärrminering via "torpedminor" från långa avstånd. Vet ej alls om det var sant.

[JohnT]

Nej, ubåten måste vara mer eller mindre där den lägger minan. Den kan inte sköta det kilometervis därifrån.

Jag tycker mig minnas något rykte jag hörde i början på 90-talet att någon modern ubåtsklass (Gotland? Eller för ny?) kunde göra någon sorts fjärrminering via "torpedminor" från långa avstånd. Vet ej alls om det var sant.

Jo det är sant,
Det fanns två sätt att minera från ubåt under kalla kriget

minor som skickades ut från torpedröret och sedan föll ner mot botten, såg ut som korta torpeder.

Gamla torpeder som byggts om till minor, dom simmade iväg som den torped de tidigare hade varit, men med lägre fart. Operativa sedan 1960, benämnd F41 och efterföljaren F43.


Mvh
/John

[MD650]

Gamla torpeder som byggts om till minor, dom simmade iväg som den torped de tidigare hade varit, men med lägre fart. Operativa sedan 1960, benämnd F41 och efterföljaren F43.


Mvh
/John

Hur funkade dom?

[Hans]

Gamla torpeder som byggts om till minor, dom simmade iväg som den torped de tidigare hade varit, men med lägre fart. Operativa sedan 1960, benämnd F41 och efterföljaren F43

OK, tack - ungefär räckvidd frågas.

MVH

Hans

[Rickard]

Det optimala ur militär synpunkt hade givetvis varit att slå mot "kakan" så tidigt som möjligt.

På det temat, hur lång tid kan det handla om att göra denna första överskeppning, t.ex. om man hade utgått från baltstaterna? Går det att säga ungefär hur många timmar invasionsstyrkan behövde exponera sig på havet?

[JohnT]

Gamla torpeder som byggts om till minor, dom simmade iväg som den torped de tidigare hade varit, men med lägre fart. Operativa sedan 1960, benämnd F41 och efterföljaren F43.


Mvh
/John

Hur funkade dom?

Man tog motorn från en torped och satte den bak på en bottenmina.
Sedan ställde man in hur länge motorn skulle gå och skickade iväg den i vald riktning.
på så sätt fick man minan att landa där man inte vågade smyga in med ubåten.
Verkar inte funnits någon styrning som kompenserade för strömmar utan bara en dum torped som lägger sig på botten och väntar som en mina.

F41 byggde på gamla 45cm torpeder och hade en "klen" verkansdel, ersattes av F42 som byggde på 53cm torpeder och sist kom F43.
Står inget om räckvidd i "Ubåtsvapnet 100 år", men verkar som räckvidden översteg precisionen i avfyrandet.
Om man växlar ner en torped till att gå i låg fart räcker bränslet klart längre än att köra i högsta fart.

go kväll
/John

[varjag]

Stridsberedskapen - berodde väl mest på ''övning, Övning, ÖVNING....''
Jag har alltid fått uppfattningen att Flygvapnet, var det mest välövade. Därnäst - kom Armén och sist - kom Flottan
Hur var det med Kustartilleriet? Välövat KA avses ju känna exakt avstånd till varenda kvadratmeter in pjäsernas räckhåll -och ha eldtabeller som täcker varje tänkbar fientlig position.....Och bör, välövat, ha kunnat avge förintande eld mot varje mål som hade dumheten uppträda ''i tabellerna''.
Men - övning kostar dyra granater, slitage på pjäserna och erfaren stampersonal för att nå träffresultat.
Teoretiskt sett - borde Stockholms skärgård ha varit hart när oigenomtränglig utan katastrofala förluster - för fientliga rörelser om det svenska KA hade fungerat ''enligt beräkningarna''.
Några synpunkter på Kustartilleriets kompetensnivå?

Varjag

[Erik Ljungberg]

Stridsberedskapen - berodde väl mest på ''övning, Övning, ÖVNING....''
Jag har alltid fått uppfattningen att Flygvapnet, var det mest välövade. Därnäst - kom Armén och sist - kom Flottan
Hur var det med Kustartilleriet? Välövat KA avses ju känna exakt avstånd till varenda kvadratmeter in pjäsernas räckhåll -och ha eldtabeller som täcker varje tänkbar fientlig position.....Och bör, välövat, ha kunnat avge förintande eld mot varje mål som hade dumheten uppträda ''i tabellerna''.
Men - övning kostar dyra granater, slitage på pjäserna och erfaren stampersonal för att nå träffresultat.
Teoretiskt sett - borde Stockholms skärgård ha varit hart när oigenomtränglig utan katastrofala förluster - för fientliga rörelser om det svenska KA hade fungerat ''enligt beräkningarna''.
Några synpunkter på Kustartilleriets kompetensnivå?

Varjag

Nog svårt att säga vilken del av FM som var mest välövad, skiljde sig mycket inom försvarsgrenarna. Delar av FV var helt klart välövade men jag är inte helt säker på att tex alla basförband som skulle mobiliseras var välövade. Arméen målsättning att försöka öva i krigsorganisationen hade nog inte helt slagit igenom inom FV.

Helt klart var ett mobiliserat KA besärligt och skulle nog göra en landstigning väldigt kostsam. Vilket i sin tur leder till behover av förbekämpning vilket tar resurser och framförallt tid. Resurser som hade behövt till annat, t ex förbekämpning av flygvapnet och tid som ger oss möjlighet att få ordning på arméen samt föraningar om var kraftsamlingsriktningen var.

/Erik

[Hans]

För att fylla på Eriks svar.

KA var ju inte bara artilleri, vi pratar också mineringar och robotar, både lätta och tunga. Jag vet inte hur välövat KA var, vill minnas att de lätta robotskyttarna var riktigt duktiga men i övrigt var det väl ungefär som i armén - sisådär. Tar vi början av 1980-talet tyckte jag att den normale svenske beväringen var halvmotiverad och halvutbildad när han ryckte ut. Som sagt, granater är dyra och gärna budgetregulator så övningar med skarpa och barlastade granater var ovanliga. Det fanns undantag. Sedan är väl trösten i sammanhanget att en normal sovjetisk skyttebeväring var förmodligen både sämre motiverad och övad trots sina två år.

MVH

Hans

[Viktor Lima]

När det gällde flygförarna var de att betrakta som mycket välutbildade under större delen av kalla kriget - särskilt fram till 1970-talet då flygtiden i princip var obegränsad samtidigt som flera större övningar per år genomfördes på FV-, eskader-och divisionsnivå där taktik och stridsteknik finslipades. Detta gjorde att även STRIL-personalen liksom den tekniska personalen var mycket väl drillad i sina respektive facktjänster som de utförde på samma sätt i fred som krig.

Däremot var det lite si och så med den allmänmilitära utbildningen, markförsvar och förmågan att verka i fält under långa perioder - åtminstone jämfört med armén. Detta prioriterades ner till förmån för teknisk tjänst och övningar på flottiljen med fokus på att få flygplan snabbt i luften och att leda dessa - och det var ju också det som var huvudsyftet med verksamheten. Flygvapnet prioriterade inte heller repövningar för den värnpliktiga personalen utan verkade i huvudsak med de inneliggande beväringarna som blev riktig duktiga på att ladda och tanka flygplan snabbt eftersom de gjorde det flera gånger om dagen i 12 månader (flygvapnets vpl hade generellt längre tjänstgöringstid än i armén), de värnpliktiga målobservatörerna blev kungar på att följa mål efter 12 månaders passgång i berget dag som natt osv. Flygvapnet tillämpade ända fram till 2000-talet ett system med fyra inryckningar per år för att säkerställa att det alltid fanns tillgång på tillräckligt utbildade vpl i kritiska befattningar.

/VL

[Ornellaia]

Myterna kring flottans attackdykare är många (Jag tänker exempelvis på den om påstådda examensprov genom att hämta en näve sand från sovjetisk strand ), men fanns det någon gång under kalla kriget seriösa planer på att slå mot överskeppningsflottan genom insats med attackdykare från u-båt? Jag tänker exempelvis på 1950-talet då T-kontoret fortfarande landsatte spioner i Baltikum med motorbåt vilket man måste säga var ett tecken på framåtanda hos de svenske...

OT (alt. värt en egen tråd)

Just om flottans A-dyk har jag inte hört så många myter/skrönor. Det har var faktiskt den första. Kan du berätta fler? Tack på förhand.

Även verklige berättelser om träning, utbildningsnivå jämfört med ex sälarna i USA, uttag (visst var det högt kunniga/motiverade KJ som stod för personal), etc.

/OT

[FNP]

Stridsberedskapen - berodde väl mest på ''övning, Övning, ÖVNING....''
Jag har alltid fått uppfattningen att Flygvapnet, var det mest välövade. Därnäst - kom Armén och sist - kom Flottan
Varjag

Det där stämmer ganska bra för perioden 1955-80 då huvuddelen av flottans stridsfartyg låg i malpåse i väntan på sina allt för sällan övade mobiliseringsbesättningar (dyrt, dyrt, dyrt med stora jagarbesättningar!). Från 80-talets början var dock huvuddelen av flottans stridsfartyg ständigt rustade (små & billiga fartyg) varför beredskapen naturligtvis blev helt annorlunda sannolikt då "bäst i klassen". För armén är 60 och 70 talen tvivelsutan storhetstiden, på 80-talet slår besparingar ut repövningarna även om inneliggande årsklasser är de bäst motiverade sedan 50-talet.

[Viktor Lima]

Myterna kring flottans attackdykare är många (Jag tänker exempelvis på den om påstådda examensprov genom att hämta en näve sand från sovjetisk strand ), men fanns det någon gång under kalla kriget seriösa planer på att slå mot överskeppningsflottan genom insats med attackdykare från u-båt? Jag tänker exempelvis på 1950-talet då T-kontoret fortfarande landsatte spioner i Baltikum med motorbåt vilket man måste säga var ett tecken på framåtanda hos de svenske...

OT (alt. värt en egen tråd)

Just om flottans A-dyk har jag inte hört så många myter/skrönor. Det har var faktiskt den första. Kan du berätta fler? Tack på förhand.

Även verklige berättelser om träning, utbildningsnivå jämfört med ex sälarna i USA, uttag (visst var det högt kunniga/motiverade KJ som stod för personal), etc.

/OT

Hehe...Då mina källor i ämnet är helt otillförlitliga känns det inte rätt att sprida vidare de värsta skrönorna och jag vill poängtera att det där om sandhämtning på sovjetisk strand garanterat är osant. Historien illustrerar dock väl mytbildningen kring detta förband vilket naturligtvis förstärks av att de är nedlagda sedan 30 år tillbaka. När det gäller insats av attackdykare mot utskeppningshamnar har jag dock träffat på uppgifter/antydningar om detta från flera hyfsat trovärdiga källor även om jag inte fått det bekräftat. Jag har exempelvis för mig att A-dyktroppen (i och för sig KA) i kustjägarkompani (fristående innan amfbat) enligt reglementet skulle kunna "åt högre chef lösa strids-och underrättelseuppgifter på djupet av fiendens gruppering" vilket ju kittlar fantasin. Även på 90-talet övade våra attackdykare infiltration via u-båt - var detta enbart tänkt för insats på svenskt territorium? Nyttjandet av U-båt antyder ju att det rör sig om en lång förflyttning under vattnet innan insats....

/VL

[J.K Nilsson]

förmågan att verka i fält under långa perioder - åtminstone jämfört med armén. Detta prioriterades ner till förmån för teknisk tjänst och övningar på flottiljen med fokus på att få flygplan snabbt i luften och att leda dessa - och det var ju också det som var huvudsyftet med verksamheten.

Har man uthållighet på en vecka i flygbranschen i ett sådant scenario som diskuteras här så får man vara nöjd. Klargöringsberedskap 1 nästan dygnet runt och 4 - 5 % förluster i luften sedan är personalen slut. Det var ingen slump att markförsvarskompanierna var så vass som dom var.

J.K Nilsson